{"id":130219,"date":"2019-11-21T04:41:53","date_gmt":"2019-11-21T02:41:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130219"},"modified":"2019-11-21T19:13:29","modified_gmt":"2019-11-21T17:13:29","slug":"pianoprojekt-med-forbehall-levererar-beundransvart-resultat-bjorkris-i-ii-av-anders-tenglund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130219","title":{"rendered":"Pianoprojekt med f\u00f6rbeh\u00e5ll levererar beundransv\u00e4rt resultat – Bj\u00f6rkris I + II av Anders Teglund"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslagsm\u00e5lning (olja p\u00e5 duk) Ida Gudmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Anders Teglund<\/p>\n\n\n\n

Bj\u00f6rkris I + II<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelning hemma hos Anders Teglund i Kungsbacka och i Svenska Grammofonstudion, G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Inspelad, mixad och mastrad av Hans Olsson Brookes<\/p>\n\n\n\n

Producent: Hans Olsson Brookes<\/p>\n\n\n\n

Teg Publishing (med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det)<\/p>\n\n\n\n

47:56 \/ 45:46<\/p>\n\n\n\n

Release: I = juni 2019 \/ II = 25\/10 2019<\/p>\n\n\n\n

Blev nyfiken av en f\u00f6rfr\u00e5gan f\u00f6re sommaren. D\u00e5 fanns Bj\u00f6rkris I <\/em>bara tillg\u00e4nglig p\u00e5 digitala kanaler. Vid releasekonsert i Litteraturhuset fanns den som vinylskiva. Minns en rikedom av oftast stillsamma variationer och att han blev intervjuad efter\u00e5t. Men det \u00e4r f\u00f6rst nu n\u00e4r \u00e4ven en andra del \u00e4r tillverkad, som jag f\u00e5tt tillg\u00e5ng till Anders Teglunds egenkomponerade pianomusik i form av en dubbel-cd. F\u00f6r n\u00e4rvarande genomf\u00f6r han spelningar runt om i landet, ibland till och med hemma hos m\u00e4nniskor med piano. Han har f\u00e5tt flera uppskattande omd\u00f6men, exempelvis fr\u00e5n auktoriteten Jan Gradvall. Inte undra p\u00e5, d\u00e5 det finns goda sk\u00e4l att puffa f\u00f6r detta anm\u00e4rkningsv\u00e4rda projekt. <\/p>\n\n\n\n

Anders Teglund \u00e4r en 80-talist fr\u00e5n Lule\u00e5, numera bosatt i utkanten av Kungsbacka. Som liten \u00f6vade han mycket p\u00e5 piano och han har haft en karri\u00e4r p\u00e5 klaviaturinstrument i bland annat metalbandet Cult of Luna och hos Mattias Alkberg BD (poet, l\u00e5tskrivare och tidigare frontfigur i Bear Quartet). 2010 startade Teglund tillsammans med sin bror Teg Publishing, vars sp\u00e4nnvidd imponerar: fr\u00e5n Th\u00e5str\u00f6ms samlade texter till Bruno K \u00d6ijer och Augustnominerade Marit Kapla. Man \u00e4r inte bara f\u00f6rlag utan ocks\u00e5 som framg\u00e5tt skivbolag, d\u00e4rtill producent av film och poddar. <\/p>\n\n\n\n

Pianisten slutade spela i band, flyttade, separerade, blev ensamst\u00e5ende pappa. K\u00f6pte till radhuset en piano p\u00e5 Erikshj\u00e4lpen. Tvingades omv\u00e4rdera sin syn p\u00e5 musicerande. Satte ig\u00e5ng att spela kv\u00e4llstid efter att dottern somnat. S\u00e5g stunderna fram till 22:00 som en frizon, ett alternativ till promenader. I hyresr\u00e4tten begr\u00e4nsades f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. En medvetenhet om grannar som ofrivillig publik uppstod. Ville d\u00e4rf\u00f6r inte upprepa sig eller traggla skalor. Ist\u00e4llet mycket improvisationer under fem \u00e5r, vilket fick offentlighet genom ett instagramklipp. Hans v\u00e4n Hans Olsson Brookes fick nys om verksamheten. Best\u00e4mde sig f\u00f6r att vid ett par tillf\u00e4llen bes\u00f6ka Anders i hemmet f\u00f6r att spela in.<\/p>\n\n\n\n

I studio kompletteras Anders kompositioner med str\u00e5karrangemang av Martin Schaub. Str\u00e5kkvartetten som har mer eller mindre framtr\u00e4dande roll p\u00e5 olika sp\u00e5r best\u00e5r av Pierre Guis, Daina Mateikaite, M\u00e4rta Eriksson samt Jungen B Linderholm. Dessutom h\u00f6rs p\u00e5 trumpet, flygelhorn och kornett Robin Rydqvist fr\u00e5n GWO och Axel M\u00e5rdsj\u00f6 p\u00e5 klarinett, fl\u00f6jt och basklarinett. Komposit\u00f6ren sj\u00e4lv, anger att han spelar p\u00e5 skevt skolpiano plus celeste och cymbal. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ida Gudmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En allusion p\u00e5 Teglunds metafor om promenader f\u00e5r inleda. Pianisten trampar inte s\u00e4rskilt ofta i identiska fotsp\u00e5r. Det genreuppl\u00f6sta soundet har genom tillsatsen av str\u00e5kkvartett en del gemensamt med kammarmusik. I superl\u00e5nga stycket Hede station – G\u00f6teborg Central – G\u00f6teborg Central – Hede station <\/em>associerar jag till Satie. Ibland passar att referera till Michael Nyman, Keith Jarretts The K\u00f6ln Concert <\/em>eller Brian Eno. Det \u00e4r \u00f6ppensinnat och visuellt, ofta filmiskt. Bilder uppst\u00e5r i huvudet. H\u00f6gst rimligt att anta att komposit\u00f6ren ocks\u00e5 utg\u00e5tt fr\u00e5n h\u00e4ndelser och funderingar, inte minst eftersom varje melodi heter n\u00e5got fantasifullt vardagsn\u00e4ra. <\/p>\n\n\n\n

Han kan paradoxalt nog spela trevande och stadigt samtidigt. Med sitt genomg\u00e5ende \u00f6msinta handlag, blir Teglund expert p\u00e5 att f\u00e5 fram v\u00e4rmande feel good – k\u00e4nslor. Efter cirka tre minuter i andra stycket p\u00e5 Bj\u00f6rkris I, <\/em>smyger sig str\u00e5kkvartetten fram f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Kompletterar d\u00e5 varsamt. De g\u00f6r sig mer g\u00e4llande p\u00e5 andra sp\u00e5r. Ett tag h\u00e5ller min teori om mjuk minimalistisk inriktning. Den kullkastas delvis efterhand, vilket g\u00f6r Anders Teglund till en sp\u00e4nnande musikant om\u00f6jlig att etikettera.<\/p>\n\n\n\n

Tr\u00f6tta barn i trapphus <\/em>har ett eftert\u00e4nksamt, otroligt vackert tema. Uppfattar ett idylliskt tillst\u00e5nd. Efter att sista tonen klingat ut, verkar det som om titeln realiseras p\u00e5 autentiskt s\u00e4tt. I fjorton minuter l\u00e5nga En standardh\u00f6jande \u00e5tg\u00e4rd <\/em>ligger str\u00e5karna i framkant i ett mollanstruket stycke. Melodin slingrar sig f\u00f6rh\u00e5llandevis mer uppskruvat, rent av distinkt och beslutsamt. Ett fascinerande stycke fyllt av dramatisk laddning d\u00e4r str\u00e5kkvartetten och Robin Rydqvist interagerar med pianots linjer. Det sf\u00e4riska \u00e1 la Brian Eno f\u00f6rvandlas till ett omskakande kraftigt slutackord. Avl\u00f6ses av melodi med motsatt struktur. S\u00f6kande till sin karakt\u00e4r, som om olika uttryck pr\u00f6vades. H\u00e4mtning l\u00e4mning <\/em>\u00e4r en kul prosaisk titel som avrundar f\u00f6rsta skivan. En bed\u00e5rande melodi vars innerlighet f\u00f6rst\u00e4rks av smeksamma trumpettoner. Skulle kunna kallas vaggvisa. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ida Gudmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 Bj\u00f6rkris II <\/em>har fler uppslag f\u00f6rverkligats. Upphovsmannen f\u00f6rklarar att han kronologiskt velat skildra en dag i sitt liv, vilket enligt honom resulterat i ett k\u00e4rvare, mer monotont sound. B\u00f6rjar med en expanderande och komplex komposition uppbyggd i faser. Jag f\u00f6rknippar den med i tur och ordning dr\u00f6jande impressionism hos Satie, gravallvar som Chopin\u00b4s begravningsmarsch och en eldf\u00e4ngd Iiro Rantala. Bl\u00e5sinstrument interfolierar snyggt, medan str\u00e5karna tillf\u00f6r ett brett spektrum. Teglund tar styckets framv\u00e4llande toner, vars styrka maximalt anstr\u00e4nger pianots akustik, s\u00e5 l\u00e5ngt det bara g\u00e5r, till bristningsgr\u00e4nsen. Man ser framf\u00f6r sig hur v\u00e4nster respektive h\u00f6ger hand febrilt tar sig an sina uppgifter. Det \u00e4r ett renodlat, underbart fl\u00f6de som har en hypnotisk p\u00e5verkan. Fem minuter l\u00e4ggdags <\/i>\u00e4r s\u00e5 lyriskt l\u00e5ngsam att rekord tangeras. Koncentrerade mottagare bel\u00f6nas med existentiell magi.<\/p>\n\n\n\n

I en kuriositet f\u00e5r Axel M\u00e5rdsj\u00f6s basklarinett symbolisera \u00d6verf\u00f6ringarna har inte g\u00e5tt iv\u00e4g. <\/em>Experimenterandet forts\u00e4tter i n\u00e4sta l\u00e5t d\u00e4r Teglund fokuserar p\u00e5 att kontrastera diskant och basljud n\u00e4r han spelar p\u00e5 celeste. Tillf\u00e4lligt \u00f6verger han tyv\u00e4rr sin attraktiva ljudv\u00e4rld. Lyckligtvis finns tv\u00e5 ytterligare fulltr\u00e4ffar. F\u00f6rst ett arpeggio, huvudsakligen i tv\u00e5 ackord, en l\u00e5t komposit\u00f6ren spelat i uppemot femton \u00e5r, fast den inneh\u00e5ller en knepig \u00f6verg\u00e5ng. En ljuvligt suggestiv l\u00e5t d\u00e4r str\u00e5karna \u00e4r aktiva. Diskret h\u00f6rs bl\u00e5sinstrument. Finalnumret Hej d\u00e5 f\u00f6r nu <\/em>g\u00f6r en p\u00e5 gott hum\u00f6r, rymmer till och med en pampig sekvens. Utkristalliseras till ett vemodigt och magnifikt farv\u00e4l som borrar sig in i hj\u00e4rteroten. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Anders Teglund Bj\u00f6rkris I + II 4 Inspelning hemma hos Anders Teglund i Kungsbacka och i Svenska Grammofonstudion, G\u00f6teborg Inspelad, mixad och mastrad av Hans Olsson Brookes Producent: Hans Olsson Brookes Teg Publishing (med st\u00f6d av Kulturr\u00e5det) 47:56 \/ 45:46 Release: I = juni 2019 \/ II = 25\/10 2019 Blev nyfiken av en f\u00f6rfr\u00e5gan […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130219","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130219","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130219"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130219\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130261,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130219\/revisions\/130261"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130219"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130219"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130219"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}