{"id":130130,"date":"2019-11-18T03:12:40","date_gmt":"2019-11-18T01:12:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130130"},"modified":"2019-11-21T13:38:35","modified_gmt":"2019-11-21T11:38:35","slug":"spetsad-cocktailjazz-med-tema-vita-duken-moon-river-and-me-av-mary-nelson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130130","title":{"rendered":"Spetsad cocktailjazz med tema vita duken &#8211; Moon River And Me av Mary Nelson"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"490\" height=\"490\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/Mary-Nelson.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-130132\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/Mary-Nelson.jpg 490w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/Mary-Nelson-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/Mary-Nelson-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 490px) 100vw, 490px\" \/><figcaption>Foto Johan Mattsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Mary Nelson<\/p>\n\n\n\n<p>Moon River And Me<\/p>\n\n\n\n<p>3<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i Kingside Studios, Bass Hit Studios  (USA) och Do Music Studios<\/p>\n\n\n\n<p>Mixad och mastrad av  Daniel Lantz<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Mary Nelson och Daniel Lantz<\/p>\n\n\n\n<p>50:07<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 18\/10 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Man kan ifr\u00e5gas\u00e4tta om det \u00e4r v\u00e4rt nedlagd tid n\u00e4r ens inst\u00e4llning som helhet lutar \u00e5t det halvljumma. V\u00e4ldigt f\u00e5 kommer att l\u00e4sa och recensionen kommer varken delas eller citeras ur. Men varf\u00f6r inte se det hela som en form av subjektiv konsumentupplysning?<\/p>\n\n\n\n<p>Har inte tr\u00e4ffat p\u00e5 Mary Nelsons namn tidigare. Hon \u00e4r svenskamerikan bosatt i Sverige, utbildade sig till musikalartist i Stockholm och sl\u00e4pper nu sitt tredje full\u00e4ngdsalbum.  Hon framf\u00f6rde live fyra av  sina originall\u00e5tar tillsammans med Daniel Lantz trio i <i>G\u00e5smamman. <\/i>Har samarbetat med Peter Asplund, ett samarbete som kommer forts\u00e4tta i och med projektet <em>&#8221;The Women Of The Great American Songbook.&#8221; <\/em>Vidare ing\u00e5r hon i ett program med The Velocity Duo betitlat <em>The Streets of New York. <\/em>Nelson  f\u00f6rekommer i flera crossover-sammanhang. M\u00e5let \u00e4r enligt hemsidan att vara innovativ med moderna texter, med f\u00f6rankring i American Songbook. Hon vill b\u00e5de ber\u00e4tta  och f\u00f6rmedla k\u00e4nslor, genom att anv\u00e4nda sig av det jazziga spr\u00e5k hon anser har ett varaktigt v\u00e4rde.  <\/p>\n\n\n\n<p><em>Moon River And Me <\/em>best\u00e5r av tolv l\u00e5tar, samtliga komponerade som soundtrack av Henry Mancini (1924-1994). Han var kolossalt framg\u00e5ngsrik, tilldelades tjugo Grammys och fyra Oscars. P\u00e5 skivan blandas givna hits  med mer obskyrt material, varf\u00f6r resultatet kategoriserats som djuplodande. Pianisten Daniel Lantz ansvarar f\u00f6r alla arrangemang.  Spelkamrater i trion \u00e4r  Pal Johnson j\u00e4mte finske trumslagaren Kari Paavola. Tre sp\u00e5r f\u00f6rst\u00e4rks med percussion fr\u00e5n Ola Bothz\u00e9n. Medverkar g\u00f6r ocks\u00e5 en man fr\u00e5n New York, n\u00e4mligen stj\u00e4rntrumpetaren och vokalisten Benny Benack III. En ytterligare faktauppgift \u00e4r att Mary Nelson har bidragit med tre l\u00e5ttexter.<\/p>\n\n\n\n<p>I f\u00f6rsta introt f\u00e5r jag <em>Fever-<\/em>vibbar. Temat ur <em>Peter Gunn <\/em>h\u00f6rs med avslappnad attityd och i sticket m\u00e4rks piggt pianospel. F\u00f6ljande l\u00e5t \u00f6verraskar genom st\u00e4nk av latin. Duetten <i>Dreamsville <\/i>tar sig inte riktigt, stannar av halvv\u00e4gs. Av naturliga sk\u00e4l har Nelson en f\u00f6rdel gentemot vokalister med svenska som modersm\u00e5l. Hon har en ljus behaglig r\u00f6st med tillr\u00e4ckligt omf\u00e5ng, fast m\u00e5ste tillst\u00e5 att den stundom saknar personlig klang. <\/p>\n\n\n\n<p> Den h\u00e4r typen av v\u00e4lsmord musik l\u00e4mpar sig inte f\u00f6r radikala inslag av friktion. Desto mer gl\u00e4djande att Daniel Lantz v\u00e5gat rubba lyssnarens cirklar, genom att i arr utmana en smula utan att avskr\u00e4cka. I tre melodier p\u00e5 raken firar han och \u00f6vriga involverade triumfer. I tv\u00e5 av dessa heter textleverant\u00f6ren Johnny Mercer, ett n\u00e4rmast legendariskt namn. <em>Charade <\/em>ska betecknas som en fulltr\u00e4ff, tack vare str\u00e5lande s\u00e5ng, underbart arrangemang och sensibelt utf\u00f6rande. Avl\u00f6ses av  basistens magnum opus, det vill s\u00e4ga Pal Johnson f\u00e5r \u00e4ran att vara ensam ackompanjat\u00f6r. En musikerkommentar p\u00e5 engelska hade kommit till anv\u00e4ndning: &#8221;he\u00b4s nailing it&#8221;.  Kvickt beat i sambarytm pr\u00e4glar <em>Meglio Stasera (It Had Better Be Tonight) <\/em> komponerad f\u00f6r den ursprungliga Rosa Pantern -filmen. En l\u00e5t med osedvanligt m\u00e5nga v\u00e4ndningar som kreeras glimrande av pianotrion. P\u00e5f\u00f6ljande ballad sveper in lyssnaren i positiv atmosf\u00e4r. Det \u00e4r albumets enda instrumentala soundtrack. Passar bra att avrunda mitt stycke om h\u00f6jdpunkter, genom att framh\u00e5lla en finst\u00e4md k\u00e4rlekss\u00e5ng. Tycker att melodin i <em>It\u00b4s Easy To Say <\/em>har drag av Barbara Streisands \u00f6verv\u00e4ldigande megasucc\u00e9 <em>People. <\/em> <\/p>\n\n\n\n<p>Amerikanen som lanseras som stj\u00e4rnsolist lirar sordinerad trumpet i mjukt gungande <em>Breakfast At Tiffany\u00b4s <\/em>(roman jag l\u00e4st). R\u00e5kar tyv\u00e4rr vara ett av de soundtrack som inte riktigt lyfter. Inte heller Oscarsbel\u00f6nade <em>Moon River <\/em>fr\u00e5n samma film, n\u00e5r upp till de h\u00f6jder som vissa andra inspelningar. I detta  fall \u00e4r ju konkurrensen m\u00f6rdande. H\u00f6r en habil version, vars &#8221;problem&#8221; bottnar i m\u00e5ttstocken att t\u00e5la testet, att bli j\u00e4mf\u00f6rd med andra r\u00f6rande insjungningar.<\/p>\n\n\n\n<p> Lite samma sak g\u00e4ller f\u00f6r Daniel Lantz som f\u00f6rst\u00e5s beh\u00e4rskar att spela, n\u00e4r han inte jobbar som skivbolagsboss. Men han saknar n\u00e5got av den k\u00e4nslom\u00e4ssiga touch m\u00e5nga kollegor besitter. Det blir emellan\u00e5t lite sterilt. Och trion hade kunnat fila mer p\u00e5 att uppn\u00e5 j\u00e4mvikt. Trumslagaren f\u00e4rgar visserligen slutet p\u00e5 <em>Mr. Lucky, <\/em>men i \u00f6vrigt \u00e4r han anm\u00e4rkningsv\u00e4rt anonym. <\/p>\n\n\n\n<p>Releasekonserten \u00e4gde rum under Stockholm jazzfestival. F\u00f6r att f\u00f6rtydliga den grova betygss\u00e4ttning jag har att f\u00f6rh\u00e5lla mig till, hamnar min samlade bed\u00f6mning p\u00e5 3+.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Mary Nelson Moon River And Me 3 Inspelad i Kingside Studios, Bass Hit Studios (USA) och Do Music Studios Mixad och mastrad av Daniel Lantz Producent: Mary Nelson och Daniel Lantz 50:07 Releasedatum: 18\/10 2019 Man kan ifr\u00e5gas\u00e4tta om det \u00e4r v\u00e4rt nedlagd tid n\u00e4r ens inst\u00e4llning som helhet lutar \u00e5t det halvljumma. V\u00e4ldigt f\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130130","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130130","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130130"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130130\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130249,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130130\/revisions\/130249"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130130"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130130"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130130"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}