{"id":130015,"date":"2019-11-30T15:55:12","date_gmt":"2019-11-30T13:55:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130015"},"modified":"2019-11-30T15:55:13","modified_gmt":"2019-11-30T13:55:13","slug":"jazziga-grooves-omsom-frascha-omsom-mastiga-roots-av-beat-funktion","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=130015","title":{"rendered":"Jazziga grooves, \u00f6msom fr\u00e4scha \u00f6msom mastiga -Roots av Beat Funktion"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Cover art Felicia Iversen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Beat Funktion<\/p>\n\n\n\n

Roots<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Inspelat 18-19\/8 2018 i Valley Sound Studios i Borl\u00e4nge<\/p>\n\n\n\n

Mixning: Daniel Lantz<\/p>\n\n\n\n

Mastring: Tobias Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Producent: Daniel Lantz<\/p>\n\n\n\n

65:06<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 29\/11 <\/p>\n\n\n\n

T\u00e4nker p\u00e5 en aktuell dokument\u00e4r i flera delar p\u00e5 SVT betitlad Det svenska popundret. <\/em>Vad \u00e4r det som g\u00f6r att somlig svenskproducerad musik sl\u00e5r utomlands? Slump, exotism, framg\u00e5ngsrik marknadsf\u00f6ring, uppfyllelse av behov? F\u00f6r mig \u00e4r det obegripligt att exempelvis Europe, Roxette och Ace of Base blev s\u00e5 stora internationellt. Betr\u00e4ffande Beat Funktion som jag sv\u00e4vat i okunnighet om (vilket bevisar att det finns s\u00e5 m\u00e5nga yttringar som g\u00e5r \u00e4ven en musikskribent f\u00f6rbi) \u00e4r jag snarare f\u00f6rv\u00e5nad. F\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att de \u00e4r det f\u00f6rsta svenska jazzbandet som flera g\u00e5nger toppat radiolistor i b\u00e5de USA och Kanada och varit det nionde mest spelade bandet i USA. Dessutom har de blivit utgivna i Japan och inh\u00f6stat \u00f6verv\u00e4ldigande kritik runt om i v\u00e4rlden. Nu sl\u00e4pps deras sjunde skiva samtidigt som de drar ut p\u00e5 releaseturn\u00e9 i Europa.<\/p>\n\n\n\n

Flertalet av gruppens medlemmar saknar jag kunskap om. Deras ledare heter Daniel Lantz, skivbolagsdirekt\u00f6r p\u00e5 Do Music Records tillsammans med saxofonisten Olle Thunstr\u00f6m. Att Lantz pr\u00e4glar deras sound h\u00f6rs fr\u00e5n f\u00f6rsta takt, varf\u00f6r det inte kommer som en \u00f6verraskning att han st\u00e5r f\u00f6r samtliga arrangemang och kompositioner. I \u00f6vrigt best\u00e5r Beat Funktion av Karl Olanderson p\u00e5 trumpet, Johan \u00d6ijen p\u00e5 gitarr och i det massiva fundamentet till komp finns trumslagaren Jon Eriksson j\u00e4mte basisten Pal Johnson. Kompletterar p\u00e5 slagverk som g\u00e4stmusiker g\u00f6r Ola Botz\u00e9n. Av dessa m\u00e4n \u00e4r det gudaben\u00e5dade Karl Olanderson jag t\u00e4mligen ofta h\u00f6rt live plus vid ett par tillf\u00e4llen n\u00e4mnde slagverkare.<\/p>\n\n\n\n

Skivan inneh\u00e5ller nio l\u00e5tar, flera av dem utstr\u00e4ckta i tid med avl\u00f6sande solon. Speltiden \u00e4r s\u00e5 pass v\u00e4l tilltagen att plattan ges ut b\u00e5de som cd och limiterad dubbelvinyl. Som rubriken indikerar g\u00f6r man klokt i att dela upp lyssningen, undvika att slurpa i sig allt i ett svep. Om inte \u00e4r risken stor att man storknar, trots att variationer f\u00f6rekommer. En majoritet av l\u00e5tarna kan l\u00e4mpa sig f\u00f6r tr\u00e4ningspass, f\u00f6rfest eller m\u00f6jligen dansanta \u00f6vningar. Enligt pressutskick g\u00f6r de musik med 70-tals st\u00e4mpel. I mina \u00f6ron \u00f6verg\u00e5r deras jazzfunk ofta till en slags fusion. P\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ende album samarbetade man med \u00e5tskilliga namnkunniga vokalister. Nu \u00e5terv\u00e4nder gruppen som titeln antyder till sina r\u00f6tter. Konsekvent med inlagd ljudmatta som k\u00e4nnetecken.<\/p>\n\n\n\n

Vill flika in att h\u00e5rdsv\u00e4ngande musik ligger mig varmt om hj\u00e4rtat. Har lyssnat mycket p\u00e5 the real thing, vilket \u00e4r en avg\u00f6rande orsak till mitt relativt ljumma mottagande. \u00c4r nog v\u00e4ldigt bortsk\u00e4md! Har en h\u00f6g plattor med funkens m\u00e4stare som jag i flera fall h\u00f6rt live: James Brown, Prince, George Clinton\/ Parliament, Rufus, Nile Rodgers, Alexander O\u00b4Neal med flera. \u00c4r f\u00f6rtjust i rytmiska m\u00e4sterverk av Jimmy Jam & Terri Lewis, Bill Laswell, The Meters, Undisputed Truth och Sly & Family Stone. Forts\u00e4tter jag namndroppandet till v\u00e5ra breddgrader ska Stonefunkers respektive Per Cussion All Stars framh\u00e5llas (har sett banden live i extatiska spelningar). Beat Funktion befinner sig alltf\u00f6r s\u00e4llan p\u00e5 samma niv\u00e5. I sina ljusaste stunder p\u00e5minner de om svenska kultgruppen Splash, EGBA eller Yellow Jackets. Men \u00f6verlag l\u00e5ter de som olika versioner av Spyro Gyra eller David Sanborn, bortsett fr\u00e5n solon d\u00e4r det satsas h\u00e4ngivet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Palli Kristmundsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta intrycket ger vid handen programmering av syntar och trumbeats, noterar en lager p\u00e5 lager – teknik. Ett sound som styrs av basg\u00e5ngar, betoning av takt samt klanger fr\u00e5n keyboards. Ovanp\u00e5 l\u00e4ggs solon av bl\u00e5sarna var f\u00f6r sig och en kvidande expanderande elgitarr. Inledningsvis l\u00e5ter det som Jon Eriksson tar fram exakta rytmer som om han spelade efter metronom. I j\u00e4mf\u00f6relse med de akter jag listat \u00e4r l\u00e5tarna ofta t\u00e4mligen statiska, rent av mekaniska. Min fr\u00e4msta inv\u00e4ndning handlar om att duktiga musiker tvingas tampas med flera ganska tr\u00e5kiga alster. En melodi p\u00e5 uppemot tolv(!) minuter illustrerar precis vad jag menar. Kompet maler of\u00f6rtrutet p\u00e5 medan solister breder ut sig. Saknar hookar och bryggor, blir ist\u00e4llet statiskt och stelt. Sv\u00e4ngfaktorns utfall alldeles f\u00f6r l\u00e5gt. Det \u00e4r dj\u00e4rvt att f\u00f6rlita sig helt p\u00e5 original. Tyv\u00e4rr h\u00e5ller l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla l\u00e5tarna av Daniel Lantz m\u00e5ttet, om jag till\u00e5ter mig att generalisera. <\/p>\n\n\n\n

Eftersom den samlade bed\u00f6mningen ger dem godk\u00e4nt, finns \u00e4nd\u00e5 en hel del enskildheter v\u00e4rda \u00e5tskillig uppskattning. Big Chang <\/em>har ett snyggt tema och Lord Summerisle <\/em>f\u00f6r oss tillbaka till slickad jazzfusion \u00e1 la George Benson och Groover Washington Jr. Meanderthal <\/em>\u00e4r en fr\u00e4sig ballad d\u00e4r saxofonisten sl\u00e4pper loss \u00e5 det vildaste, blir avl\u00f6st av en makal\u00f6st inspirerad trumpetare. L\u00e5ten filtreras genom reverb\/ delay j\u00e4mte en trumslagare i framkant i beundransv\u00e4rd Ginger Baker – style. Ett av de mest lyckade sp\u00e5ren! Aprop\u00e5 solister: Alltid en fr\u00f6jd att h\u00f6ra trumpetfantomen Karl Olandersson.<\/p>\n\n\n\n

G\u00e5r vi vidare till den andra lp:n framtr\u00e4der basen skarpare, vilket blir en tillg\u00e5ng i deras sound. Hacienda <\/em>\u00e4r en sl\u00e4pig sak vars pumpande bas och fender rhodes slingrar sig fast hos lyssnaren. Bryter m\u00f6nstret ganska radikalt g\u00f6r f\u00f6ljande komposition, framst\u00e5r som Roots <\/em>sj\u00e4lvklara kulmination. Den n\u00e4rmast tassar fram i sk\u00f6nt tillbakalutad stil med Karl Olandersson i f\u00f6rars\u00e4tet. Trevligt att instrument h\u00e4r har separerats i olika kanaler. L\u00e5ngsamt framv\u00e4xande Leave Me <\/em>avrundar i en luftigare b\u00e5ge. Inramningen lika attraktiv som sympatiskt! <\/p>\n\n\n\n

Stundom t\u00e4nder det som sagt till och flera solon \u00e4r ruggigt skickligt utf\u00f6rda- Men jag \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis of\u00f6rst\u00e5ende till att gruppen h\u00f6jts till skyarna av amerikanska bed\u00f6mare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Beat Funktion Roots 3 Inspelat 18-19\/8 2018 i Valley Sound Studios i Borl\u00e4nge Mixning: Daniel Lantz Mastring: Tobias Carlsson Producent: Daniel Lantz 65:06 Releasedatum: 29\/11 T\u00e4nker p\u00e5 en aktuell dokument\u00e4r i flera delar p\u00e5 SVT betitlad Det svenska popundret. Vad \u00e4r det som g\u00f6r att somlig svenskproducerad musik sl\u00e5r utomlands? Slump, exotism, framg\u00e5ngsrik marknadsf\u00f6ring, uppfyllelse […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-130015","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130015","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=130015"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130015\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130337,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/130015\/revisions\/130337"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=130015"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=130015"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=130015"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}