{"id":129977,"date":"2019-11-11T00:19:44","date_gmt":"2019-11-10T22:19:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129977"},"modified":"2019-11-11T14:37:44","modified_gmt":"2019-11-11T12:37:44","slug":"fascinerande-om-dodens-narhet-rigor-mortis-av-benedikte-esperi-pa-3e-vaningen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129977","title":{"rendered":"Fascinerande om d\u00f6dens n\u00e4rhet – rigor Mortis av Benedikte Esperi p\u00e5 3:e V\u00e5ningen"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoto Anna Carin Isaksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Id\u00e9, koreografi, video, ljudmix och framf\u00f6rande (dans): Benedikte Esperi<\/p>\n\n\n\n

Dansdramaturg: Thomas Schaupp<\/p>\n\n\n\n

Ljud- och ljustekniska l\u00f6sningar + teknik under f\u00f6rest\u00e4llningar: Finn Pettersson<\/p>\n\n\n\n

Dansare i videoverk och process: Benedikte Esperi, Karolin Kent, Anna Emilsson och Fanny Kivim\u00e4ki<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 16\/11 2019 p\u00e5 3:e V\u00e5ningen Sockerbruket 9 i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Scenografin utg\u00f6r en installation \u00f6ppen dagtid under spelperioden<\/p>\n\n\n\n

Produktionen \u00e4r en del i n\u00e4tverket GIBCA Extended och en samproduktion med 3:e V\u00e5ningen (konstn\u00e4rsdriven arena f\u00f6r nutida dans, konst och musik). <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Benedikte Esperi har v\u00e4ldigt m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra: koreograf, konstn\u00e4r, performance-artist, filmskapare, akademiker, producent och curator. Har dessutom t\u00e4vlat i Poetry slam. Sitt residence har hon p\u00e5 Ring\u00f6n i G\u00f6teborg, varifr\u00e5n flera internationella turn\u00e9er utg\u00e5tt senaste \u00e5ren. Hemmavid avslutades i regionen nyligen ett performance-projekt. Hon \u00e4gnar sig g\u00e4rna \u00e5t platsspecifika upps\u00e4ttningar, varav undertecknad hade f\u00f6rm\u00e5nen att rapportera om s\u00e4llsamma MO(R)D h\u00e4rom \u00e5ret p\u00e5 forna Kvinnof\u00e4ngelset i G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n

I sitt nya koreografiska och multimediala verk formulerar hon sig kring d\u00f6den. Vad h\u00e4nder med v\u00e5r syn p\u00e5 livets slut, det obevekligt naturliga, n\u00e4r ritualer allt mer rationaliseras? Esperi ledsagar oss in i sitt knappt timsl\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llning, genom att undra om fler konstverk om d\u00f6den beh\u00f6vs. Den konstruktiva utg\u00e5ngspunkten hos henne: Vad har jag att tillf\u00f6ra? I rigor Mortis (likstelhet) anv\u00e4nder hon sig av exempelvis utl\u00e5tanden fr\u00e5n forskare i psykologi, klockradio, kl\u00e4desplagg f\u00f6rvarade i en kartong, r\u00f6k samt en korg fylld av jord.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag bes\u00f6ker 3.e v\u00e5ningen i Majorna, bel\u00e4get n\u00e4ra R\u00f6da Sten och \u00c4lvsborgsbron. Tog mig tv\u00e5 byten med V\u00e4sttrafik att ta mig hit. Premi\u00e4rpubliken samlas i vitt kalt rum d\u00e4r en videoutst\u00e4llning fr\u00e5n Sydafrika p\u00e5g\u00e5r. Scenen ligger p\u00e5 andra sidan korridoren. Vi sitter i ena \u00e4nden av en rektangul\u00e4r, spati\u00f6s lokal med svart bl\u00e4nkande golv. P\u00e5 flankerna finns ett tjugotal monitorer. <\/p>\n\n\n\n

Platsen \u00e4r som gjord f\u00f6r att f\u00f6rmedla perspektiv, pendlande mellan distansering och intimitet. Saknar till viss del den platsspecifika n\u00e4rhet som pr\u00e4glade MO(R)D. Och framf\u00f6r allt den laddade interaktion som d\u00e5 uppstod i ensemblen. Denna g\u00e5ng hade jag missf\u00f6rst\u00e5tt fakta om f\u00f6rest\u00e4llningen, satt och v\u00e4ntade p\u00e5 att fler dansare skulle g\u00f6ra entr\u00e9. Vad vi ser \u00e4r ist\u00e4llet ett soloverk indelat i tio moment. ”Ett iscensatt nu gestaltas av ett navigerande mellan komplexa passager av det levda, upplevda och f\u00f6rest\u00e4llda. Med fragment av fiktiva och faktiska minnen, vardagliga handlingar, objekt, rum och ljud fl\u00e4tas l\u00e4ngtan, dr\u00f6mmar och den faktiska stunden samman.”<\/em><\/p>\n\n\n\n

Allt tar sin b\u00f6rjan med en utl\u00e4ggning i h\u00f6gtalare p\u00e5 engelska fr\u00e5n holl\u00e4ndsk psykolog. Hans tes handlade om att Darwin hade fel. Samtidigt kan en person iakttas med ryggen v\u00e4nd mot oss. \u00d6ronen identifierar det mest vilsamma stycke Bach skrev, n\u00e4mligen vad vi k\u00e4nner som signaturmelodin till Beppes Godnattstund. (Psykologen och Bach \u00e5terkommer). Personen beger sig till motsatta sidan. Kn\u00e4st\u00e5ende navigerar Esperi genom att skruva mellan (skval)kanaler p\u00e5 medhavd klockradio. Varp\u00e5 hennes kropp str\u00e4cker ut och kryper ihop, tar in v\u00e4rlden genom att er\u00f6vra rummet. R\u00f6relserna sker lika mycket liggande som uppr\u00e4tt. Koreografin \u00f6verlag eftert\u00e4nksamt expressiv.<\/p>\n\n\n\n

F\u00e5ngas av Benedikte Esperis synkroniserade r\u00f6relser och kroppskontroll. Kontrastverkan uppst\u00e5r n\u00e4r dans, i oftast utdraget tempo, ackompanjeras av pumpande trance med st\u00e4nk av ambient, i programbladet angivet som kvinnlig(!) techno. Ber\u00f6r mest g\u00f6r otvivelaktigt den del d\u00e4r kl\u00e4desplagg i barnstorlek(?) packas upp och h\u00e4ngs p\u00e5 galgar. Psalmen Blott en dag <\/em>f\u00f6rekommer i instrumental version. Den och jorden som sprids ut i ringlande formation – knastrande under dansarens fotsulor – p\u00e5minner om ceremonier kring begravningar, \u00e4ven om dess ritualer f\u00f6r\u00e4ndrats.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett sinnrikt, noga genomt\u00e4nkt s\u00e4tt har Finn Pettersson arbetat med ljuss\u00e4ttningen, som metodiskt ledsagar betraktaren. Str\u00e5lkastare riktas mot vad som ska belysas. Och olika grad av nedsl\u00e4ckning kombineras med r\u00f6k. Ibland sk\u00f6njer man bara en gestalt p\u00e5 scen, somliga \u00f6gonblick \u00e4r personen osynlig. Kanske f\u00f6r att laborera med och upph\u00e4va skiljelinjen mellan liv och d\u00f6d, p\u00e5g\u00e5r spmligti ett skuggigt skymningstillst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4rkligt nog blir en inte lika f\u00f6rst\u00e4md som f\u00f6rmodat, trots att verket relaterar till den sorg vi bearbetar n\u00e4r n\u00e4ra och k\u00e4ra avlider. Esperi behandlar varsamt och v\u00e4rdigt det ofr\u00e5nkomligt grymma som utg\u00f6r livets motsats. Ger publiken, om inte tr\u00f6st, s\u00e5 personliga ing\u00e5ngar att fundera vidare p\u00e5. \u00c4ven om jag j\u00e4mf\u00f6rt med MO(R)D<\/em> inte p\u00e5verkades och uppslukades i lika h\u00f6g grad, ett f\u00e4ngslande multimedialt verk. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Id\u00e9, koreografi, video, ljudmix och framf\u00f6rande (dans): Benedikte Esperi Dansdramaturg: Thomas Schaupp Ljud- och ljustekniska l\u00f6sningar + teknik under f\u00f6rest\u00e4llningar: Finn Pettersson Dansare i videoverk och process: Benedikte Esperi, Karolin Kent, Anna Emilsson och Fanny Kivim\u00e4ki Spelas till och med 16\/11 2019 p\u00e5 3:e V\u00e5ningen Sockerbruket 9 i G\u00f6teborg Scenografin utg\u00f6r en installation \u00f6ppen dagtid […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129977","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-dans","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129977","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129977"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129977\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":130008,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129977\/revisions\/130008"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129977"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129977"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129977"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}