{"id":129859,"date":"2019-11-06T04:45:29","date_gmt":"2019-11-06T02:45:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129859"},"modified":"2019-11-06T04:45:29","modified_gmt":"2019-11-06T02:45:29","slug":"solid-fresk-om-frustrerad-antihjaltinna-madame-bovary-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129859","title":{"rendered":"Solid fresk om frustrerad antihj\u00e4ltinna – Madame Bovary p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Id\u00e9: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman<\/p>\n\n\n\n

Manus: Magnus Lindman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Frida R\u00f6hl<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Carina Persson Backman<\/p>\n\n\n\n

Mask- och perukdesign: Susanne \u00c5berg och Ellen Holmstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r och musiker p\u00e5 scen: Joel Igor Hammad Magnusson<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Giovanni Bucchieri<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Helmon Solomon, Ulf R\u00f6nnerstrand, Kim Lantz, Sara Wickstr\u00f6m, Victoria Olmarker, Jonas Sj\u00f6qvist, Emma \u00d6sterl\u00f6f, Sanna Hultman, Leonaro Terfelt, Sara Shirpey och Camilla Bejarano Wahlgren<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 26\/10 p\u00e5 Folkteaterns stora scen, G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 19\/12 2019<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4nder p\u00e5 st\u00f6rt iv\u00e4g en varning om att f\u00f6ljande text \u00e4r n\u00e5got mer, eller n\u00e5got annat \u00e4n en konventionell recension. Tr\u00e4ffade h\u00e4rf\u00f6rleden en regiss\u00f6r i f\u00e4rd med att se upps\u00e4ttning p\u00e5 G\u00f6teborgs stadsteater. Gav mig till k\u00e4nna genom att tacka f\u00f6r hans senaste regiuppdrag hos en frigrupp. N\u00e4mnde att jag f\u00f6reg\u00e5ende helg prioriterat att bevaka en grandios festival i Trollh\u00e4ttan, varp\u00e5 mannen i fr\u00e5ga undrande utbrast ”hur orkar ni”? Sanningen \u00e4r att f\u00f6r n\u00e4rvarande g\u00e5r det tr\u00f6gt, lider av skrivkramp. Har kanske lagt ribban f\u00f6r h\u00f6gt. Tiden finns, \u00e4r ist\u00e4llet en mental blockering vars motst\u00e5nd det g\u00e4ller att komma runt.<\/p>\n\n\n\n

Jag s\u00e5g f\u00f6rest\u00e4llningen efter premi\u00e4ren (30\/10), kunde inkassera en givande upplevelse. Finns all anledning att skriva om dramatiseringen av naturalismens f\u00f6rsta storverk. F\u00f6rs\u00f6ker d\u00e4rf\u00f6r \u00f6vervinna skrivkramp och tr\u00f6ttheten vid utslitna formuleringar. Allt \u00e4r relativt heter det ju. Vill \u00e4nd\u00e5 betona att i j\u00e4mf\u00f6relse var Emma Bovary avsev\u00e4rt mer utled av sitt tillst\u00e5nd. <\/p>\n\n\n\n

I grundkursen i litteraturvetenskap f\u00f6r ungef\u00e4r 34 \u00e5r sedan pl\u00f6jde vi igenom Flauberts detaljrika roman fr\u00e5n 1856. Min starka minnesbild \u00e4r att Madame Bovary <\/i>inte ser n\u00e5gon utv\u00e4g, inte kan ta sig ur sin bel\u00e4genhet. Hon \u00e4r otrogen och har inte r\u00e5d att l\u00e4mna sin make, landortsl\u00e4karen Charles vars kompetens \u00e4r tvivelaktig. Han blir en toffelhj\u00e4lte utan attraktionskraft, vilket Emma beskriver genom p\u00e5st\u00e5endet: Charles \u00e4r inte funtad s\u00e5 att han kan ta emot min k\u00e4rlek. <\/em>Hennes frustration g\u00f6r att hon g\u00e5r under, tar sig sj\u00e4lv av daga n\u00e4r inga alternativ \u00e5terst\u00e5r. Vari bottnar hennes missn\u00f6je? Idag skulle tristessen hon led av f\u00f6rklaras av en diagnos. Emmas beg\u00e4r efter fl\u00e4rd, njutning och avgudande blickar g\u00f6r henne extremt mottaglig f\u00f6r modehusens raffinemang. I hennes fall blir ”Shop \u00b4til you drop” som bekant en reell slogan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen arrangeras ett intressant miniseminarium om beroende med psykoanalytiker\/ docent och tv\u00e5 personer som representerade spel- och matmissbruk. Per Magnus Jansson p\u00e5minde oss om att vi f\u00f6ds in i ett beroende, mammans och andras omv\u00e5rdnad \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig. Vidare po\u00e4ngterade han att det g\u00e4ller att urskilja den destruktiva varianten, d\u00e5 vi tippat \u00f6ver och b\u00f6rjar ljuga om okontrollerade vanor. Botemedlet \u00e4r inte bara att f\u00e5 stopp p\u00e5 beteendet, utan att fylla sitt liv med konstruktiv verksamhet. F\u00f6r att kunna tillfriskna r\u00e4cker det s\u00e5ledes inte med att bara \u00f6verleva. De tre i panelen spekulerar i om vissa m\u00e4nniskor \u00e4r predestinerade till att hamna i missbruk, som en ventil i en pressad situation.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r Emma eskalerar k\u00f6physterin slag i slag med hennes k\u00e4rleksaff\u00e4rer. Det \u00e4r lika trist som typiskt att hennes \u00f6de ska sluta p\u00e5 samma f\u00f6r\u00f6dande s\u00e4tt, som f\u00f6r Fr\u00f6ken Julie n\u00e5gra decennier senare. Dock vill jag minnas att bortsett fr\u00e5n shopaholic-genen, kan l\u00e4sararen f\u00f6rst\u00e5 Emmas frustration \u00f6ver det inskr\u00e4nkta och torftiga, dr\u00f6mmarna om Paris och ett bekymmersl\u00f6st liv k\u00e4nns inte orimliga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Upps\u00e4ttningen \u00e4r osedvanligt l\u00e5ng utan att n\u00e5gonsin trampa vatten. F\u00f6rsta akten kr\u00e4ver koncentration, i och med att parallella scener utspelas samtidigt. Blir en smula r\u00f6rigt. Man m\u00e5ste acceptera att allt vad som f\u00f6rsigg\u00e5r inte kan noteras. Efter paus knyts tr\u00e5dar elegant ihop. Ingen av rollfigurerna unnas lyckan.<\/p>\n\n\n\n

Den p\u00e5kostade scenografin utg\u00f6rs fr\u00e4mst av en brokonstruktion som n\u00e5s p\u00e5 b\u00e4gge sidor av trappor. Framf\u00f6r och under syns rekvisita i form av badkar, runda bord och stolar. Till h\u00f6ger ett piano som komposit\u00f6ren Joel Igor Hammad Magnusson trakterar. Mestadels r\u00f6r han sig emellertid \u00f6ver scenen med elgitarr p\u00e5 magen, f\u00e4rgar st\u00e4mningen med ackord snarlika de som kom fr\u00e5n Ry Cooder i flera soundtracks. Det laboreras fullskaligt med ljusdesign och vid flera tillf\u00e4llen bl\u00e4ndas publiken (obegripligt varf\u00f6r) av dioder\/ str\u00e5lkastare placerade vertikalt p\u00e5 scenens kanter. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4r inte helt klar \u00f6ver hur mycket nutid det \u00e4r t\u00e4nkt att man ska avkoda i Magnus Lindmans manus. D\u00e4remot s\u00e4ker p\u00e5 en sak. I samarbete med regiss\u00f6ren (tillika Folkteaterns konstn\u00e4rlige ledare), har han roat sig med v\u00e5r fixering vid att m\u00e4rka fraser i sociala media, ange dem med prefixet #hashtag. Blir lika roligt varje g\u00e5ng!<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ett erfaret g\u00e4ng som skapat gedigen v\u00e4lspelad teater. Just f\u00f6r att Helmon Solomon med sin streetsmartness \u00e4r s\u00e5 osannolik i huvudrollen, blir det ett snilledrag att f\u00f6rse denna f\u00e4rska sk\u00e5despelare, med ot\u00e5liga gester, och den ena dr\u00e4kten efter den andra. Ulf R\u00f6nnerstrand (tillh\u00f6r ensemblen p\u00e5 Backa Teater) som den godmodige tr\u00e5km\u00e5nsen Charles \u00e4r v\u00e4rd mycket ber\u00f6m. En pillemarisk Jonas Sj\u00f6qvist \u00e4r som klippt och skuren f\u00f6r att gestalta apotekaren vars bristande sj\u00e4lvinsikt lockar fram m\u00e5nga skratt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Mig veterligen debuterar Victoria Olmarker (Stadsteaterns fasta ensemble) p\u00e5 Folkteatern. \u00c5stadkommer ett lysande portr\u00e4tt p\u00e5 en f\u00f6rslagen f\u00f6rs\u00e4ljare utrustad med ockerfasoner. Madame Bovary \u00e4r uppvaktad av tv\u00e5 diametralt motsatta karakt\u00e4rer. Emma \u00d6sterl\u00f6f g\u00f6r ink\u00e4nnande L\u00e9on fylld av uppriktig, \u00e5terh\u00e5llsam sensibilitet, medan alfahannen som vill visa sig k\u00e4nslig, f\u00f6rkroppsligas med bravur av Leon Terfelt. Skulle tro att han mest \u00e4r k\u00e4nd fr\u00e5n film och tv-serier. Enligt hans rollfigur \u00e4r ogifta kvinnor fria, gr\u00e4nsl\u00f6sa och hejdl\u00f6sa. Sara Wikstr\u00f6m och Kim Lantz utg\u00f6r den \u00e4ldre generationen, f\u00f6r\u00e4ldrar till Charles respektive Emma. De utnyttjar effektivt m\u00f6jligheten att plocka fram sin stora yrkeskunskap. <\/p>\n\n\n\n

Som f\u00f6rhoppningsvis framg\u00e5tt en intelligent iscens\u00e4ttning, \u00e4ven om den inte riktigt har samma br\u00e4nnheta magnitud som f\u00f6reg\u00e5ende pj\u00e4s p\u00e5 samma scen (Nakna som foster och gudar). <\/em>Fram till det dystra slutet \u00e4r det en drift med m\u00e4nskliga tillkortakommanden i en sm\u00e5borgerlig v\u00e4rld. Och har man i likhet med tjejs\u00e4llskapet bredvid mig nyligen l\u00e4st boken, d\u00e5 gynnas man. S\u00e5 en l\u00e5ng text som blandar k\u00e5seri med recension slutar med en rekommendation. Kan som kuriosa avrunda med att en modefetischist och influencer p\u00e5 fallrepet citeras i teaterprogrammet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Id\u00e9: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman Manus: Magnus Lindman Regi: Frida R\u00f6hl Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund Ljusdesign: Carina Persson Backman Mask- och perukdesign: Susanne \u00c5berg och Ellen Holmstr\u00f6m Komposit\u00f6r och musiker p\u00e5 scen: Joel Igor Hammad Magnusson Koreografi: Giovanni Bucchieri I rollerna: Helmon Solomon, Ulf R\u00f6nnerstrand, Kim Lantz, Sara Wickstr\u00f6m, Victoria Olmarker, Jonas Sj\u00f6qvist, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129859","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129859","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129859"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129859\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129902,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129859\/revisions\/129902"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129859"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129859"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129859"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}