{"id":129829,"date":"2019-11-01T16:46:31","date_gmt":"2019-11-01T14:46:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129829"},"modified":"2019-11-03T22:05:48","modified_gmt":"2019-11-03T20:05:48","slug":"blandverk-som-knappt-skrapar-pa-ytan-danny-the-runaway-show-pa-the-theatre-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129829","title":{"rendered":"Bl\u00e4ndverk som knappt skrapar p\u00e5 perfekt yta – Danny The Runaway show p\u00e5 The Theatre i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Dany Saucedo<\/p>\n\n\n\n

The Runaway Show – Krogshow<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r\/ kreat\u00f6r: Vera Prada<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Alexandro D\u00fcchen<\/p>\n\n\n\n

Manus: Danny Saucedo<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Pontus Persson<\/p>\n\n\n\n

Dansare: Amir Ashoor, Lovisa Bengtsson, Fatoumata Camara, Pauline Eddeborn, Daniel G\u00fcrow Lundkvist, Mia Hellberg, Jonna H\u00f6kengren, Gabriella Kaiser, Kenny Lantz och Fanny Svensson<\/p>\n\n\n\n

Produktion av 2Entertain & Krall Entertainment i samarbete med United Stage<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r The Theatre p\u00e5 Gothia i G\u00f6teborg 31\/10 <\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 21\/12 2019, d\u00e4refter p\u00e5 turn\u00e9<\/p>\n\n\n\n

Fick en impuls att som novis uts\u00e4tta mig f\u00f6r en v\u00e4rld jag s\u00e4llan vistas i. Danny Saucedo g\u00f6r schlagerpop med pumpande beat, \u00f6verv\u00e4gande p\u00e5 svenska. M\u00f6jligen visste jag att han varit med i Idol, turnerat med pojkband och tre g\u00e5nger t\u00e4vlat i Melodifestivalen. F\u00f6ljde inte hans insats i Let\u00b4s Dance<\/em>, d\u00e4remot S\u00e5 mycket b\u00e4ttre <\/em>n\u00e4r han var en av deltagarna 2016. Att detta inte var hans f\u00f6rsta spektakul\u00e4ra krogshow visste jag, liksom jag inte kunnat undg\u00e5 hur f\u00f6rh\u00e5llandet med Molly Sand\u00e9n valsat runt i skvallerpress, n\u00e5got Danny implicit omn\u00e4mner.<\/p>\n\n\n\n

Var f\u00f6rst\u00e5s fullsatt i G\u00f6teborgs st\u00f6rsta och ganska f\u00e4rska n\u00f6jestempel, vilket inneb\u00e4r 1500 personer i ovanligt blandade \u00e5ldrar. M\u00e5nga kostar p\u00e5 en uts\u00f6kt asiatisk, share-dining upplevelse som uppladdning. I bakgrunden serverar en kvinnlig dj vid namn Frida sk\u00f6na tong\u00e5ngar. Urskiljer s\u00e5v\u00e4l Average White Band som Michael Jackson, innan sorlet tilltar. Vid mitt bord n\u00e5gra trappsteg ovanf\u00f6r parkett besk\u00e5dar jag en noga planerad, rapp dans- och musikshow som har drag av modevisning. Kan t\u00e4nka mig att The Runaway Show <\/i>med sina drygt tjugo nummer klockar in p\u00e5 cirka \u00e5ttio minuter. Den \u00e4r uppdelad i sektioner. Dessa kallas lite schematiskt f\u00f6r fashion, latininfluerat, feel good Danny ensam och avrundas som sig b\u00f6r av en utstr\u00e4ckt final. Sm\u00e5 romantiska filmklipp om gl\u00e4djen i det till synes oansenliga, har stoppats in i programmet. Trevliga avbrott som ackompanjerar ett antal snabba kl\u00e4dbyten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Scenen \u00e4r utformad som en catwalk, vilket m\u00f6jligg\u00f6r n\u00e4rkontakt med en exalterad publik. Flera g\u00e5nger st\u00e4ller sig m\u00e5nga upp, visar sin uppskattning och shakar loss. Visuellt \u00e4r det snyggt gjort med stimulerande videografik, r\u00f6k, neonf\u00e4rgade trianglar i skiftande vertikall\u00e4ge och avsatser att r\u00f6ra sig p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Det mesta av musiken \u00e4r som befarat f\u00f6rinspelad. En ”f\u00f6rmildrande omst\u00e4ndighet” \u00e4r multiinstrumentalisten Pontus Persson. Han drar ett stort lass och \u00e4r en v\u00e4lbeh\u00f6vlig injektion. Ett par g\u00e5ngar studsar han runt l\u00e4ngst fram p\u00e5 scen med gitarr. Annars \u00e4r han placerad i upph\u00f6jd position p\u00e5 v\u00e4nster sida med trumset och keyboards. Danny sj\u00e4lv g\u00e5r ner i varv vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen, genom att spela akustisk gitarr och elpiano. <\/p>\n\n\n\n

33-\u00e5ringen g\u00e5r ut h\u00e5rt m\u00e5n om att g\u00f6ra intryck. Showen andas fl\u00e4rd och eskapism, \u00e4r rent av medveten attityd. I n\u00e4stan enda \u00f6ppenhj\u00e4rtiga korta monologen abhandlar han sitt senaste \u00e5r. ”\u00c5ret har varit tungt. Ni vet alla vad jag pratar o<\/em>m. L\u00f6sningen: att dansa skiten ur mig.” <\/i> H\u00e4r identifieras en brist. Danny tog inte chansen att g\u00f6ra n\u00e5got statement i \u00f6vrigt. Inte heller \u00e4gnades tid \u00e5t drivkrafter, f\u00f6rebilder eller vilket syfte han har i sitt l\u00e5tskrivande. Det n\u00e4rmaste avseende influenser blir ett litet nummer med loopade beats p\u00e5 drum pad. Och en smula personlig till\u00e5ter han sig n\u00e4r han ber\u00e4ttar om sina pendlingar i hum\u00f6ret inf\u00f6r skivsl\u00e4pp, ena dagen hybris, andra dagen \u00e5ngest.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pratade med n\u00e5gra dansande kvinnor p\u00e5 den efterfest som styrdes upp av ovan n\u00e4mnda dj Frida Harnesk. D\u00e5 kommenterade en av dem det som saknas, genom att p\u00e5peka att detta fanns med i f\u00f6rra showen. D\u00e5 gav han mer av sig sj\u00e4lv, typiskt nog. Den s\u00e5gs enligt henne av enbart kvinnliga fans, inte ober\u00f6rda av hans yttre. Nu h\u00e4pnade de \u00f6ver att \u00e4ven gubbar (antagligen s\u00e5dana med inflytande som blivit inbjudna) var p\u00e5 premi\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

Vad som blev uppenbart var att l\u00e5ngtifr\u00e5n alla l\u00e5tar h\u00e5ller tillr\u00e4cklig kvalitet. Iakttagelsen f\u00f6rst\u00e4rkts n\u00e4r man j\u00e4mf\u00f6r med hans covers, det vill s\u00e4ga melodier av Bo Kaspers plus br\u00f6derna G\u00e4rdestad. Undantag <\/em>sitter perfekt, medan man kan kr\u00e4va mer k\u00e4nsla i F\u00f6r k\u00e4rlekens skull<\/em>. Den \u00e4r p\u00e5 gr\u00e4nsen till tafflig. Generellt sett borde i h\u00f6gra grad tolkat n\u00e5gra av sina idoler. Visst l\u00e4gger han och truppen av synkade dansare mycket energi p\u00e5 euforisk dans. Dansarna \u00e4r verkligen bra, f\u00e5r ta ut sv\u00e4ngarna i ett eget nummer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I geng\u00e4ld m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 tyv\u00e4rr h\u00e4vdas att l\u00e5tmaterialet \u00e4r t\u00e4mligen oj\u00e4mnt, vilket inte hindrar att publiken \u00e4r med p\u00e5 noterna. Innan du v\u00e4cker mig <\/em>funkar f\u00f6rtr\u00e4ffligt, i min bok en betydande hit. I avskalad version p\u00e5 klaviatur blir det alls\u00e5ng i balladen Amazing. Hornstullstrand <\/em>har ett medryckande beat, D\u00f6r f\u00f6r dig <\/em>en oemotst\u00e5ndlig melodislinga och In Da Club <\/em>med sin mekaniska rytm l\u00e5ter som en given floorfiller. S\u00e5 onekligen finns h\u00f6jdpunkter! <\/p>\n\n\n\n

Det h\u00e4r \u00e4r en bekymmersl\u00f6s v\u00e4lstrukturerad krogshow d\u00e4r publiken inte bara betraktar utan deltar. \u00d6verg\u00e5ngen till efterfesten kommer nog framgent bli mer naturlig. Danny sjunger smidigt och obehindrat (gick inte alltid fram i volymstarkt sound). Det \u00e4r beundransv\u00e4rt att han med duktiga medarbetare kan ro s\u00e5dana h\u00e4r stora projekt i hamn. Sympatiskt att han f\u00f6retr\u00e4desvis h\u00e5ller sig till svenska i sina texter. Som son till boliviansk mor och polsk far beh\u00e4rskar han ett flertal spr\u00e5k. Dock kvarst\u00e5r k\u00e4nslan av frustration, eftersom Danny har potential att ber\u00f6ra i h\u00f6gra grad.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dany Saucedo The Runaway Show – Krogshow 3 Regiss\u00f6r\/ kreat\u00f6r: Vera Prada Koreografi: Alexandro D\u00fcchen Manus: Danny Saucedo Musiker: Pontus Persson Dansare: Amir Ashoor, Lovisa Bengtsson, Fatoumata Camara, Pauline Eddeborn, Daniel G\u00fcrow Lundkvist, Mia Hellberg, Jonna H\u00f6kengren, Gabriella Kaiser, Kenny Lantz och Fanny Svensson Produktion av 2Entertain & Krall Entertainment i samarbete med United Stage […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129829","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129829","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129829"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129829\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129878,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129829\/revisions\/129878"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129829"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129829"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129829"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}