{"id":129596,"date":"2019-10-27T15:17:31","date_gmt":"2019-10-27T13:17:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129596"},"modified":"2019-10-27T15:17:32","modified_gmt":"2019-10-27T13:17:32","slug":"signifikant-avsked-i-dramadokumentarens-tecken-vi-som-fick-leva-om-vara-liv-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129596","title":{"rendered":"Signifikant avsked i dramadokument\u00e4rens tecken – Vi som fick leva om v\u00e5ra liv p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av och regi: Mattias Andersson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Cecilia Milocco<\/p>\n\n\n\n

Ljud och komposition: Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n

Ljus. Charlie \u00c5str\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Adel Darwish, Ylva Gallon, Rasmus Lindgren, Josefin Neld\u00e9n, Marie Richardson, Magnus Roosman, Nemanja Stojanovic, Kjell Wilhelmsen och Nina Zanjani + statister<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 18\/10 (recenserar f\u00f6rest\u00e4llningen 22\/10)<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 28\/12 2019 p\u00e5 Lindholmen i G\u00f6teborg – Nypremi\u00e4r 23\/1 2020 p\u00e5 Elverket, Dramaten <\/p>\n\n\n\n

Ett samarbete mellan Backa Teater och Dramaten i Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n 15 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Mattias Andersson har \u00f6ver\u00f6sts med lovord, tillm\u00e4ts s\u00e5dan respekt att han utsetts till chef p\u00e5 Kungliga Dramatiska Teatern (tilltr\u00e4der mars 2020). Det f\u00f6rsta han s\u00e5g p\u00e5 Backa Teater var En Midsommarnattsdr\u00f6m<\/em> 1989. F\u00f6rsta upps\u00e4ttningen han gjorde som konstn\u00e4rlig ledare invigde nya huset vid Lindholmen. Det var den uppm\u00e4rksammade upps\u00e4ttningen av Brott och straff<\/i>. S\u00e5g utdrag ur pj\u00e4sen p\u00e5 publikombudstr\u00e4ff. Nu tar han farv\u00e4l med ett omfattande projekt – 2, 45 h inklusive paus – d\u00e4r n\u00e5gra v\u00e4lk\u00e4nda ansikten fr\u00e5n film och scen medverkar.<\/p>\n\n\n\n

Andersson har blivit ber\u00f6md f\u00f6r sin metod att insamla r\u00e5manus. Barn- och ungdomsscenen med sina gener\u00f6sa resurser, har till och med sammanst\u00e4llt en bok med titeln Backa Teater vs Reality<\/em>. Inf\u00f6r konstn\u00e4rlige ledarens sista upps\u00e4ttning har fyra personer intervjuat 137 respondenter. Samtliga har besvarat samma fr\u00e5ga: Vad skulle du g\u00f6ra om du fick leva om ditt liv? Den spati\u00f6sa rektangel i vitt som utg\u00f6r scen \u00e4r n\u00e4st intill renons p\u00e5 rekvisita. P\u00e5 mitten en tv\u00e4rg\u00e5ende balk ett par meter upp i luften, vars yta meddelar vems utsago vi h\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Jonas Redigs kompositioner f\u00f6rh\u00f6jer tyngden i hur fr\u00e5gest\u00e4llningen besvaras. I \u00f6vrigt har man inkorporerat snuttar med musik. Vitt skilda melodier f\u00f6rknippade med exempelvis Edit Piaff, Alphaville, Neil Young, Taco och Hoola Bandoola. Vad som etsade sig fast var Th\u00e5str\u00f6ms tolkning av ett oanst\u00e4ndigt klassamh\u00e4lle (Keops Pyramid)<\/em>, j\u00e4mte Rasmus Lindgrens utlevande shaka- loss – till techno -som -ensamgrej, p\u00e5kommen av tv\u00e5 roade st\u00e4derskor. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad formar livet? Hur mycket \u00e4r slump och hur mycket best\u00e4mmer vi sj\u00e4lva? N\u00e4r uppstod den revolutionerande tanken p\u00e5 att beg\u00e4ra en dr\u00e4glig tillvaro? Flera ideologier har haft principen att individen inte ska utmana hierarkin, ist\u00e4llet n\u00f6ja sig med livets lott, bli vid sin l\u00e4st och som god m\u00e4nniska bel\u00f6nas f\u00f6rst n\u00e4r d\u00f6den intr\u00e4der. I programh\u00e4ftet finns en ess\u00e4 med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n Descartes. P\u00e5 scen citeras Nietzsche. En forskare i teoretisk fysik (Lindgren) l\u00e4gger ut texten om parallella v\u00e4rldar och o\u00e4ndliga m\u00f6jligheter, samtidigt som han vill veta mer om upps\u00e4ttningen p\u00e5 planeringsstadiet. I \u00f6vrigt h\u00e5ller sig Vi som fick leva om v\u00e5ra liv <\/em>p\u00e5 en vardagsn\u00e4ra niv\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelarna har b\u00e5de funktionen som isolerade \u00f6ar och kommunicerande k\u00e4rl. Den senare varianten utvecklas till en ringlande, lakonisk h\u00f6jdpunkt, n\u00e4r \u00e4kta par sittande vid varsin sida av bordet benar ut slumpens inverkan, n\u00e4r tv\u00e5 m\u00e4nniskor r\u00e5kar tr\u00e4ffas, blir f\u00f6r\u00e4lskade. Hade inte just m\u00f6tet skett d\u00e4r och d\u00e5, s\u00e4gs att attraktionen antagligen inte uppst\u00e5tt. Annars \u00e4r det f\u00f6r mycket redovisning och sn\u00e5lt med gestaltande. D\u00e4rav mitt ambivalenta f\u00f6rh\u00e5llande till upps\u00e4ttningen. Mitt i f\u00f6rsta delen t\u00e4nker jag p\u00e5 hur mycket koncentration man kr\u00e4ver av sin unga publik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 Backa premieras fysisk teater. F\u00f6r att det inte ska bli korvstoppning n\u00e4r unders\u00f6kningen presenteras, har koreografin varit ett viktigt redskap. Innovativa r\u00f6relser utformade av Cecilia Milocco inte bara f\u00f6rst\u00e4rker enskilda ber\u00e4ttelser, blir ocks\u00e5 mellanspel d\u00e4r det vi h\u00f6rt kan f\u00e5 sjunka in i v\u00e5rt medvetande. Dock, g\u00e5r denna estetik till \u00f6verdrift n\u00e4r sk\u00e5despelarna i utdragna excesser g\u00f6r ruscher, rullar runt och b\u00f6rjar byta kl\u00e4der med varandra. Ett \u00e5terkommande m\u00f6nster. P\u00e5 temat inv\u00e4ndningar mot till\u00e4mpad metodik, \u00e4r det st\u00f6rande n\u00e4r akt\u00f6rer m\u00e5ste uttala repliker med ryggen mot publiken. Du uppfattar l\u00e5ngt ifr\u00e5n allt och f\u00e5r inte sk\u00e5da laddningen i deras ansikten. <\/p>\n\n\n\n

Mot- och f\u00f6ljdfr\u00e5gor binder ihop dramaturgin. Vad s\u00e4tter stopp f\u00f6r era dr\u00f6mmar?, \u00e4r en formulering som triggar. Somliga intervjuade ber\u00f6r i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning. Kvinnan som beklagade att hon hade f\u00f6r lite sex (Marie Richardsson), personen f\u00f6dd med fel k\u00f6n (Nemanja Stojanovic) och hon som var orsaken till att ensemblen var begravningskl\u00e4dd efter paus. Ylva Gallon \u00e5terger en fruktansv\u00e4rd historia fr\u00e5n V\u00e4stra Fr\u00f6lunda. Ett par g\u00e5nger saknas uppgift om respondent. Sker d\u00e5 det ber\u00e4ttade kommer fr\u00e5n n\u00e5gon p\u00e5 scen. Adel Darwish fr\u00e5n Syrien talar om sin d\u00f6da mamma, vars sj\u00e4l ledsagar honom p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n

Trots att man, som framg\u00e5tt, inte v\u00e4jer f\u00f6r fasansfulla upplevelser, finns en bejakande grundton. Den symboliseras b\u00e4st av den rullstolsburna kvinnan som livet igenom \u00e4lskat teater. F\u00f6rhindrades att f\u00f6rverkliga sin sk\u00e5despelardr\u00f6m. Femtio \u00e5r senare tar hon gl\u00e4djestr\u00e5lande scenen i besittning som statist. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av och regi: Mattias Andersson Scenografi och kostym: Maja Kall Koreograf: Cecilia Milocco Ljud och komposition: Jonas Redig Ljus. Charlie \u00c5str\u00f6m Sk\u00e5despelare: Adel Darwish, Ylva Gallon, Rasmus Lindgren, Josefin Neld\u00e9n, Marie Richardson, Magnus Roosman, Nemanja Stojanovic, Kjell Wilhelmsen och Nina Zanjani + statister Premi\u00e4r 18\/10 (recenserar f\u00f6rest\u00e4llningen 22\/10) Spelas till och med 28\/12 2019 p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129596","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129596","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129596"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129596\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129645,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129596\/revisions\/129645"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129596"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129596"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129596"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}