{"id":129419,"date":"2019-10-21T15:21:49","date_gmt":"2019-10-21T13:21:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129419"},"modified":"2019-10-21T15:39:35","modified_gmt":"2019-10-21T13:39:35","slug":"exceptionell-formaga-blottlagger-sarbarhet-och-spanningar-faces-av-goteborgs-dramatiska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129419","title":{"rendered":"Exceptionell f\u00f6rm\u00e5ga blottl\u00e4gger s\u00e5rbarhet och sp\u00e4nningar – Faces av G\u00f6teborgs Dramatiska Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Erik \u00c5kerlind och Hanna Ullerstam – pressfoton Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Originalmanus: John Casavettes<\/p>\n\n\n\n

Regi: Marcus Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Fianna Robijn<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Kim Leach<\/p>\n\n\n\n

Komposition och ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Magnus Sundberg, Hanna Ullerstam, Mia Eriksson, Erik \u00c5kerlind och Simon Eriksson.<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 7\/12 2019 hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater p\u00e5 Stigbergsliden 5B.<\/p>\n\n\n\n

Sverigepremi\u00e4r 19\/10<\/p>\n\n\n\n

John Casavettes (1929-1989) har av filmvetare kallats punkare. Han var en s\u00e4rling, pionj\u00e4r och varm anh\u00e4ngare av improvisation. Okonstlad, r\u00e5 realism j\u00e4mte oansenlig produktionsapparat utgjorde grundstenar i hans estetik. Mastodontprojektet Faces<\/em> hade premi\u00e4r 1968. Tv\u00e5hundrafemtio sidor manus renderade i etthundrafemtio timmar inspelat material. Efter flera \u00e5rs slit klipptes filmen slutligen till hanterbart skick. (Kan erinra mig en lysande dokument\u00e4r om denne independentregiss\u00f6r, producent och sk\u00e5despelare.) I sin iver att f\u00f6rmedla hudl\u00f6s konst ville dysterkvisten Casavettes komma s\u00e5 n\u00e4ra som m\u00f6jligt, var n\u00e4rmast besatt av n\u00e4rbilder. En h\u00e4ngivenhet som triggat regiss\u00f6ren Marcus Carlsson, vars g\u00e5tfulla Shirins Vargar <\/em>jag s\u00e5g p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater tidigare i \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Intrigen kretsar kring ett gift intellektuellt par i \u00f6vre medelklassen, vars \u00e4ktenskap krackelerar p\u00e5 makens initiativ. Han har rumlat runt p\u00e5 baren Loser\u00b4s Club i N.Y.C med snobben (Freddie), b\u00e4sta kompisen. Stiligt ekiperade och rej\u00e4lt tankade hamnar de hos en lastbar sk\u00f6nhet p\u00e5 efterfest, varvid den \u00f6verf\u00f6rfriskade Freddie sk\u00e4mmer ut sig och visas p\u00e5 d\u00f6rren, medan n\u00e4mnde make (aff\u00e4rsmannen John) stannar kvar, blir blixtf\u00f6r\u00e4lskad. Hans fru reagerar p\u00e5 beg\u00e4ran om att skiljas, genom att g\u00e5 ut med sin v\u00e4ninna. En kaxig yngling attraherar dem, raggas upp, f\u00f6ljer med till party i makarnas v\u00e5ning. Och forts\u00e4ttningen inbegriper s\u00e5v\u00e4l \u00f6msesidig njutning som rop p\u00e5 hj\u00e4lp och djupg\u00e5ende konfrontationer. Gentemot den ikoniska filmen verkar kronologin vara n\u00e5got omkastad och den \u00e5ldrande playboyen omvandlats till hormonstinn, sj\u00e4lvs\u00e4ker ton\u00e5ring. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mia Eriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen med om att publiken i salongen sitter p\u00e5 motsatta sidor av scen. I h\u00f6gtalare h\u00f6rs soft trumpetjazz. F\u00f6rsta scenen \u00e4r fr\u00e5n baren d\u00e4r det dansas, dricks och r\u00f6ks cigaretter. I tidstypisk mikrofon sjunger Jeannie (Hanna Ullerstam) Strangers In The Night, <\/em>medan Richard (Magnus Sundberg) maniskt drar ordvitsar. St\u00e4mningen bekymmersl\u00f6s och uppspelt. Faces <\/em>k\u00e4nnetecknas av en slags hedonistisk bejakelse utan konsekvenst\u00e4nk. En filosofi (viktigt begrepp f\u00f6r Casavettes) som genererar s\u00e5v\u00e4l extas som konflikter och hotfulla understr\u00f6mmar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mia Eriksson och Simon Eriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren har gjort ett storstilat jobb. F\u00f6rt\u00e4tat ett ordrikt, t\u00e4mligen ostrukturerat drama, f\u00e5tt det att vibrera. De sk\u00e5despelare som inte medverkar i scenerna sitter p\u00e5 lediga stolar, kring den lilla scenen som avgr\u00e4nsas av vit helt\u00e4ckningsmatta. Han betonar med bravur karakt\u00e4rernas trassliga relationer och br\u00e4ckliga psyken. Avsl\u00f6jar effektivt att den olyckliga umg\u00e4ngeskretsens beteende, krampaktigt h\u00e5ller upp en cool mond\u00e4n fasad. T\u00e4nker \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 manusf\u00f6rfattarens anv\u00e4ndning av naket n\u00e4rg\u00e5ngen kamera. Visst \u00e4r teater en annan konstform. Men hade g\u00e4rna sett att man inf\u00f6rlivat bruket av videokamera (i likhet med vad Stadsteatern frekvent gjort), eller att ljusansvarig \u00e4gnat sig \u00e5t att sl\u00e4cka ner och rikta str\u00e5lkastare mot ansikten som v\u00e5ndas. Scenografin fungerar v\u00e4l, trots sparsmakad utformning med ett bord i centrum. Mer krut har Fianna Robijn lagt p\u00e5 kl\u00e4der och h\u00e5rupps\u00e4ttningar. Det yttre \u00e4r viktigt f\u00f6r rollfigurerna, vilket sannerligen m\u00e4rks. Ett stort plus f\u00f6r denna omsorgsfulla insats.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Magnus Sundberg – pressfoton Per Larsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4stan of\u00f6rsk\u00e4mt att \u00e4nnu inte ha skrivit om ensemblen. Motorik och samexistens vittnar om total n\u00e4rvaro. Ser passionerat finkalibrerade sk\u00e5despelare mejsla fram glimrande portr\u00e4tt. M\u00e4rkligt nog finns inte n\u00e5gon i produktionsteamet ansvarig f\u00f6r sk\u00e5despelarnas r\u00f6relseschema. Id\u00e9er och utf\u00f6rande vad betr\u00e4ffar det koreografiska \u00e4r p\u00e5 absolut toppniv\u00e5. Och att med trov\u00e4rdighet agera onykter och \u00e4nd\u00e5 leverera tydliga repliker, \u00e4r att betrakta som avsev\u00e4rd yrkesskicklighet.<\/p>\n\n\n\n

Magnus Sundberg (k\u00e4nd fr\u00e5n teveserier och En man som heter Ove) <\/em> gl\u00e4nser med hela kroppen i sin roll som dominante Richard. Den imploderande laddning Erik \u00c5kerlind besitter \u00e4r beundransv\u00e4rd. Firar triumfer n\u00e4r hans Freddie inser att han betett sig pinsamt. Hanna Ullerstam dubblerar, fast det \u00e4r som outtalad eskort – den karismatiska roll som Gena Rowlands gjorde p\u00e5 vita duken – man blir betagen av hennes stolta rollfigur. Mia Erikssons gestaltning imponerar \u00e5terigen, inte minst n\u00e4r skenbart stabila Maria f\u00f6rvandlas. Har en str\u00e5lande f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rmedla energi och k\u00e4nslor utan verbala uttryck. Simon Eriksson (har l\u00e5ngfilmsvana) portr\u00e4tterar den impulsive och nervige ton\u00e5rsgrabben genom att ta ut sv\u00e4ngarna och beh\u00e4rska l\u00e4get. Alltid en fr\u00f6jd att se v\u00e4lgjord teater med p\u00e5taglig densitet.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Originalmanus: John Casavettes Regi: Marcus Carlsson Scenografi och kostym: Fianna Robijn Ljus: Kim Leach Komposition och ljuddesign: Ludvig Sj\u00f6strand I rollerna: Magnus Sundberg, Hanna Ullerstam, Mia Eriksson, Erik \u00c5kerlind och Simon Eriksson. Spelas till och med 7\/12 2019 hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater p\u00e5 Stigbergsliden 5B. Sverigepremi\u00e4r 19\/10 John Casavettes (1929-1989) har av filmvetare kallats punkare. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129419","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129419","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129419"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129419\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129474,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129419\/revisions\/129474"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129419"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129419"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129419"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}