{"id":129408,"date":"2019-10-20T16:20:54","date_gmt":"2019-10-20T14:20:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129408"},"modified":"2019-10-21T12:12:18","modified_gmt":"2019-10-21T10:12:18","slug":"tragikomiskt-om-ofornuftig-arbetsmiljo-oppna-kontorslandskap-av-hagateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129408","title":{"rendered":"Tragikomiskt om of\u00f6rnuftig arbetsmilj\u00f6 – \u00d6ppna kontorslandskap av Hagateatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Max Gertrudson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Sara Klingvall, Helena Gezelius & \u00c5sa Gustafsson<\/p>\n\n\n\n

Regi: \u00c5sa Gustafsson (tillsammans med det konstn\u00e4rliga teamet)<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostym: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Julia Sj\u00f6nneby & Josefin Samuelsson<\/p>\n\n\n\n

Konstruktion & snickeri: Hannes Hansson<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Fredrik Glahns<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Jan Ericsson, Sara Klingvall & Helena Gezelius<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 23\/11 p\u00e5 Hagateatern (f\u00f6re detta Teater Tamauer) i G\u00f6teborg <\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 18\/10 2019<\/p>\n\n\n\n

Av Jan Ericsons rollfigur f\u00e5r vi veta att tillfredsst\u00e4llande arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r inskrivet som en r\u00e4ttighet i FN-stadgan. Hur stor klick av alla anst\u00e4llda har villkor p\u00e5 jobbet som i praktiken uppfyller detta m\u00e5l? Har f\u00f6r egen del ingen regelbunden erfarenhet av kontorssysslor, d\u00e4remot av nyckfulla omorganisationer under drygt trettio \u00e5r med samma arbetsgivare. F\u00f6r\u00e4ndringar verkar ske utifr\u00e5n hur forskningsr\u00f6n kan tolkas och utifr\u00e5n p\u00e5st\u00e5dda kostnadseffektiva argument. N\u00e4r stenen v\u00e4l sattes i rullning, har \u00f6ppna kontorslandskap mot b\u00e4ttre vetande blivit en sv\u00e5rstoppad trend. Det ”fina i kr\u00e5ks\u00e5ngen” var att kvinnor i publiken vittnade om h\u00f6g igenk\u00e4nningsfaktor, ett gott betyg \u00e5t de som gjort produktionen.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u00e4r jag med om att publiken sitter l\u00e4ngs b\u00e5da l\u00e5ngsidorna. Med tanke p\u00e5 pj\u00e4sens tematik om \u00f6ppenhet och att vara flexibel, blir \u00e5sk\u00e5darna handgripligen indragna i problematiken som de tre akt\u00f6rernas mellanchefer ideligen brottas med. Mer antydning \u00e4n s\u00e5 skulle f\u00f6rta \u00f6verraskningsmomentet. Greppet \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r finurligt den luddiga l\u00e4ran om aktivitetsbaserat f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Manus inneh\u00e5ller mycket att skratta \u00e5t. Genom absurd situationskomik f\u00f6rh\u00f6js verklighetsn\u00e4ra inslag. Det ter sig osannolikt att n\u00e5got konstruktivt kan utr\u00e4ttas av tre mellanchefer, under de distraherande betingelser som r\u00e5der. Id\u00e9n till verket uppstod n\u00e4r v\u00e4n till Helena Gezelius, ber\u00e4ttar att k\u00f6n till toaletten p\u00e5 jobbet blev allt l\u00e4ngre. Anledningen: enda frizon d\u00e4r sekreterarsamtal kunde tas ost\u00f6rt D\u00e4rf\u00f6r handlar Hagateaterns nya produktion, om m\u00e4nniskors h\u00e4pnadsv\u00e4ckande f\u00f6rm\u00e5ga att anpassa sig till orimliga omst\u00e4ndigheter.<\/p>\n\n\n\n

Scenbygget \u00e4r en sinnrik tr\u00e4konstruktion best\u00e5ende av ett antal kvadrater, vars platser sk\u00e5despelarna kliver emellan likt hinderl\u00f6pare. Utanf\u00f6r \u00e4r kopieringsapparat och kaffeautomat placerade som andningsh\u00e5l. I ena h\u00f6rnet modeller av toaletter. Mitt i \u00e4r bollhavet placerat, lika obegripligt som underh\u00e5llande. Stor humor att iaktta hur de tre frustrerade gestalterna obevekligt dras dit. De ber\u00e4ttar f\u00f6r oss om sina respektive uppgifter inom HR, kommunikations- och ekonomiavdelningen. Vi m\u00f6ter tre kl\u00e4mda, t\u00e4mligen maktl\u00f6sa personer som n\u00e5s av meddelanden fr\u00e5n f\u00f6retaget, via info i h\u00f6gtalare fr\u00e5n anonyma \u00f6verordnade. R\u00f6ster som ger publiken mer k\u00f6tt p\u00e5 benen om den ideologi som styr arbetsmilj\u00f6ns design. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Max Gertrudson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00d6ppna Kontorslandskap <\/i>\u00e4r inriktad mer p\u00e5 att beskriva ett osunt tillst\u00e5nd \u00e4n att f\u00f6rmedla en ber\u00e4ttelse med b\u00f6rjan och slut, n\u00e5got man lyckas f\u00f6rtr\u00e4ffligt med. De inkluderande yviga r\u00f6relserna som signalerar \u00f6ppenhet (po\u00e4ngteras att motsatsen inte finns rent semantiskt), \u00f6verg\u00e5r efterhand i os\u00e4kerhet, till och med \u00f6vergivenhet. Att tvingas ta i n\u00e5got obehagligt, \u00f6verl\u00e4mna besked om upps\u00e4gning, \u00e4r n\u00e4stan enda ingrediens som driver intrigen. \u00d6ver tv\u00e5 akter p\u00e5g\u00e5r en eskalerande absurd process utan en l\u00f6sning i sikte. En d\u00f6rr att st\u00e4nga om sig f\u00f6rblir en dr\u00f6m, ist\u00e4llet uppmuntras personalen att rotera, skapa sig nya arbetsytor. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande ekon av en Kafkaesque tillvaro. Var h\u00e5ller \u00f6vriga avdelningar till? Det hotfulla okontrollerbara, f\u00f6rst\u00e4rks av komposit\u00f6ren Anna-Maria Engberg.<\/p>\n\n\n\n

I en gr\u00e4nsl\u00f6s f\u00f6rest\u00e4llning om f\u00e5f\u00e4nga f\u00f6rs\u00f6k att finna sin vr\u00e5 p\u00e5 kontoret, har de icke-verbala reaktionerna avsev\u00e4rd betydelse. De tv\u00e5 kvinnorna ansvariga f\u00f6r koreografin ska harangeras. Sk\u00e5despelarna Klingvall, Ericson och Gezelius bottnar perfekt i en noga utpr\u00f6vad naiv estetik, d\u00e4r kroppsspr\u00e5k och repliker tillm\u00e4ts lika stort v\u00e4rde. Desperationen Helena Gezelius demonstrerar, n\u00e4r rollfiguren trots lurar, st\u00f6rs oupph\u00f6rligt av sin stelbent h\u00e4nsynsl\u00f6sa kollega, \u00e4r dr\u00e5plig att sk\u00e5da. Hennes skickliga agerande \u00e4r upps\u00e4ttningens st\u00f6rsta beh\u00e5llning. <\/p>\n\n\n\n

\u00c5sa Gustafsson \u00e4r inte bara meriterad scenkonstut\u00f6vare, musiker och radior\u00f6st (hade n\u00f6jet att recensera hennes f\u00f6rsta show p\u00e5 eget manus). P\u00e5 senare \u00e5r har hon varit framg\u00e5ngsrik som regiss\u00f6r. Den h\u00e4r g\u00e5ngen fokuseras beg\u00e5vat p\u00e5 absurditeter, till synes op\u00e5verkbara tokerier. Man kan inv\u00e4nda att upps\u00e4ttningen skildrar ett I-lands problem. Men att sakna inflytande p\u00e5 jobbet \u00e4r ett v\u00e4xande bekymmer, ger upphov till oh\u00e4lsa. \u00d6ppna Kontorslandskap <\/i>har ett angel\u00e4get budskap, lika roligt som tankev\u00e4ckande.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Helena Gezelius – foto fr\u00e5n Hagateaterns facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Sara Klingvall, Helena Gezelius & \u00c5sa Gustafsson Regi: \u00c5sa Gustafsson (tillsammans med det konstn\u00e4rliga teamet) Scenografi & kostym: Heidi Saikkonen Koreografi: Julia Sj\u00f6nneby & Josefin Samuelsson Konstruktion & snickeri: Hannes Hansson Ljusdesign: Fredrik Glahns Sk\u00e5despelare: Jan Ericsson, Sara Klingvall & Helena Gezelius Spelas till och med 23\/11 p\u00e5 Hagateatern (f\u00f6re detta Teater Tamauer) i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129408","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129408","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129408"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129408\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129459,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129408\/revisions\/129459"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129408"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129408"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129408"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}