{"id":129398,"date":"2019-10-19T19:51:11","date_gmt":"2019-10-19T17:51:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129398"},"modified":"2019-10-19T19:51:12","modified_gmt":"2019-10-19T17:51:12","slug":"teaterkritik-par-i-narrar-lurar-dig-till-alla-typer-av-skratt-och-sorg-med-bade-satir-och-harlig-lattsam-komik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129398","title":{"rendered":"Teaterkritik: Par i Narrar lurar dig till alla typer av skratt och sorg med b\u00e5de satir och h\u00e4rlig l\u00e4ttsam komik"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto: Matilda Rahm<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r av Par i narrar p\u00e5 teater Giljotin\u00a0i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern
18 oktober 2019
F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ca 70 minuter utan paus
Koncept, regi, text och koreografi Gunilla R\u00f6\u00f6r och Per Sandberg
Scenografi ovh rekvisita Robert Karlsson
Kostym Gudrun R\u00f6snes
Ljus Anders \u201dShorty\u201d Larsson
Komposit\u00f6r Rikard Borgg\u00e5rd
Mask och dockdesign Susanne von Platen
Dramaturg Marc Mattehiesen<\/p>\n\n\n\n

Narren \u00e4r en gammal <\/strong>medeltida lustigkurre som kunde pigga upp de tr\u00e5kigaste tillst\u00e4llningar. Hen var k\u00f6pt i f\u00f6rv\u00e4g f\u00f6r att gl\u00e4dja andra eller h\u00e5nas p\u00e5 egen bekostnad. Precis som v\u00e5r traditionella cirkus clown \u00e4r hen en antihj\u00e4lte som bjuder p\u00e5 sin s\u00e5rbarhet och kan g\u00f6ra och s\u00e4ger saker som ingen annan v\u00e5gar eller kan.<\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llens urpremi\u00e4r har en underbar balans mellan h\u00f6gkomik och k\u00e4ftsm\u00e4ll<\/strong>. \u00c4mnena p\u00e5 scen varierar och bytena \u00e4r snabba och det k\u00e4nns som om f\u00f6rest\u00e4llningen utg\u00e5tt fr\u00e5n sj\u00e4lvklara teman som poppat upp och som problematiserats genom improvisationer sk\u00e5despelarna emellan. Det \u00e4r d\u00e4rmed en befrielse att h\u00e4nga med, eftersom man vet att den r\u00f6da tr\u00e5den \u00e4r kort och tjock. F\u00f6r varf\u00f6r m\u00e5ste alla livsfr\u00e5gor vara fullst\u00e4ndiga och ge sj\u00e4lvklara svar? Det enda vi kan vara s\u00e4kra p\u00e5 \u00e4r ju att vi alla en dag sk d\u00f6. D\u00e4rut\u00f6ver \u00e4r ju livet en g\u00e5ta.<\/p>\n\n\n\n

Ibland tr\u00e4ffar man p\u00e5 sk\u00e5despelare\nsom \u00e4r klockrena ihop och har unik timing med varann p\u00e5 scen. Det kan vara\nsv\u00e5rt att s\u00e4tta fingret p\u00e5 varf\u00f6r det upplevs s\u00e5, men det bara finns d\u00e4r som en\nfantastisk sj\u00e4lvklarhet och beh\u00f6ver inte analyseras. Kanske beror det p\u00e5\nkroppslig kemi, l\u00e5ng v\u00e4nskap eller bara p\u00e5 naturens gener\u00f6sa tur n\u00e4r tv\u00e5 parter\nlockar fram god scenkonst ihop. Jag vill inte alls p\u00e5st\u00e5 att R\u00f6\u00f6r och Sandberg\n\u201dklickar\u201d p\u00e5 scen, f\u00f6r att de r\u00e5kar vara gifta med varandra – utan f\u00f6r att det\nfinns n\u00e5got unikt d\u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan bortom den tv\u00e5samheten privat. Snarare\nupplever jag att de som finns p\u00e5 scen dem emellan kan ha varit n\u00e5got de tagit\nmed sig hem. De funkar lika sj\u00e4lvklart ihop som avokado- och tomatsallad \nd.v.s. gifter sig med varann p\u00e5 scen. \u201dVi har ingenting, men vi har ju\nvarandra\u201d<\/p>\n\n\n\n

En pajas och en narr kan ge varierade\nniv\u00e5er av allvar och skratt. B\u00e5da varianterna m\u00e5ste dock finnas och blanda sig\nmed varandra. Kv\u00e4llens narrar kostade p\u00e5 sig att vara tydligt satiriska, vilket\ngav dem en intellektuellare och smartare narrtolkning \u00e4n vad jag tidigare\nupplevt. Den h\u00f6gre intellektuella niv\u00e5n passade mig mycket bra eftersom under\nmidjan sk\u00e4mt \u00e4r n\u00e5got som dagens standup komiker \u00e4gnar sig allt f\u00f6r burdust och\ntramsigt, vilket redan har skavt mina \u00f6ron. Kv\u00e4llens narrar stimulerade hela\nk\u00e4nsloregistret och man gick inte fr\u00e5n salongen ober\u00f6rd p\u00e5 n\u00e5got vis. <\/p>\n\n\n\n

I en duett m\u00e5ste ombytlighet\nf\u00f6rekomma f\u00f6r att man ska orka lyssna och vilja veta mer. B\u00e5de manus, regi och\nkoreografi hade en l\u00e4ttsam balans och blandning med det makabra. Man bj\u00f6d p\u00e5 de\ninre tuffa fighterna och p\u00e5 varje m\u00e4nniskas st\u00e4ndiga tristess\nhamster-hjuls-l\u00f6pnings vardag. Att vilja lyfta det allm\u00e4nm\u00e4nskliga gav en\nk\u00e4nsla av Strindbergs citat, \u201ddet \u00e4r syn om m\u00e4nniskorna\u201d. F\u00f6r det finns en\ns\u00e5dan befrielse i att veta att det inte bara \u00e4r jag som sl\u00e5ss mot ensamheten,\nprestigen och \u00e5ldersnoja.<\/p>\n\n\n\n

Narrarnas scenkostymer var just\nprecis s\u00e5 h\u00e4rligt smidiga, linne skrynkliga och f\u00e4rgtrogna original som jag\nsj\u00e4lv hade velat ha dem. Jag blev n\u00e4stan lite missunnsam till deras\nbekv\u00e4mlighet, n\u00e4r min egen kl\u00e4nning hade skruvat sig hejdl\u00f6st i obekv\u00e4mlighet,\np\u00e5 kv\u00e4llens n\u00e5got f\u00f6r h\u00e5rda klaffstol. Dock kan jag s\u00e5h\u00e4r efter\u00e5t skratta \u00e5t\ndet och tycka att narrens bel\u00f6ning f\u00f6r dess mod m\u00e5ste f\u00e5 lov att vara att k\u00e4nna\nsig helt kroppsligt obehindrad. Deras ansvar \u00e4r ju stort, som budb\u00e4rare av\nobekv\u00e4ma konstateranden i en tid d\u00e4r de flest bara fj\u00e4skar upp\u00e5t och sparkar\nner\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

 \u201dV\u00e4rlden kan inte f\u00f6r\u00e4ndras\nutan skratt\u201d<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen Gunilla R\u00f6\u00f6r, Per Sandberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Urpremi\u00e4r av Par i narrar p\u00e5 teater Giljotin\u00a0i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern18 oktober 2019F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ca 70 minuter utan pausKoncept, regi, text och koreografi Gunilla R\u00f6\u00f6r och Per SandbergScenografi ovh rekvisita Robert KarlssonKostym Gudrun R\u00f6snesLjus Anders \u201dShorty\u201d LarssonKomposit\u00f6r Rikard Borgg\u00e5rdMask och dockdesign Susanne von PlatenDramaturg Marc Mattehiesen Narren \u00e4r en gammal medeltida lustigkurre som kunde […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-129398","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129398","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129398"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129398\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129400,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129398\/revisions\/129400"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129398"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129398"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129398"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}