{"id":129329,"date":"2019-10-19T02:42:25","date_gmt":"2019-10-19T00:42:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129329"},"modified":"2019-10-21T09:08:10","modified_gmt":"2019-10-21T07:08:10","slug":"stockholm-jazzfestival-2019-del-ii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129329","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2019 del II"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Isabella Lundgren – foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stockholm Jazzfestival <\/p>\n\n\n\n

11\/10 – 20\/10 2019<\/p>\n\n\n\n

EKDAHL\/ BAGGE BIG BAND tog jag till mig under en dryg halvtimma, i andra set som varade till efter midnatt. Man har kl\u00e4mt in sig i k\u00e4llaren p\u00e5 Scalateatern, en egentligen f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let om\u00f6jlig lokal. F\u00f6r att se och h\u00f6ra optimalt st\u00e5r jag mellan garderoben och kassan. Det l\u00e5ngsmala rummet har blivit n\u00e5got av en samlingsplats f\u00f6r gr\u00e4ddan av huvudstadens jazzmusiker, p\u00e5 och nedanf\u00f6r scen. Inget undantag denna afton n\u00e5gra timmar efter Jazzkatten-galan. Den tajta orkestern f\u00f6rser oss med god st\u00e4mning genom att kombinera seriositet med skojfriskt hum\u00f6r. Orkesterns medlemmar turas om att ansvara f\u00f6r arrangemang. Man t\u00e4njer ut och h\u00e5ller ihop str\u00e5lande i l\u00e5tar fr\u00e5n Thad Jones och Duke Ellington. I en sedvanligt namn- kunnig tr\u00e4bl\u00e5ssektion, fick inhopparen Jonas Kullhammars gl\u00e4nsa mest. H\u00f6gst p\u00e5 solisttoppen placerade sig trumpetaren Tobias Wiklund. Om ni undrar \u00f6ver grundarna, s\u00e5 \u00e4r Per Ekdahl stabil trumslagare medan pianisten Carl Bagge har egen mycket renommerad trio och g\u00f6r avtryck lite \u00f6verallt. Ekdahl\/ Bagge Big Band tillh\u00f6r landets yppersta elitorkestrar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Sanna Hansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hon har varit en livefavorit hos mig senaste \u00e5ren. H\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar infrias med r\u00e5ge n\u00e4r jag ser ISABELLA LUNDGREN genomf\u00f6ra konsertversionen av sitt Dylanprojekt p\u00e5 ett i princip uts\u00e5lt S\u00f6dra Teatern (premi\u00e4r f\u00f6r undertecknad). Hade vidtagit f\u00f6red\u00f6mlig uppladdning med god middag p\u00e5 Riche, drink p\u00e5 Rival och som indirekt, m\u00f6jligen l\u00e5ngs\u00f6kt f\u00f6rberedelse, sett mannen d\u00f6pt till Robert Zimmerman p\u00e5 Scandinavium i somras. Det sjungs kraftfullt med kolossalt \u00f6vertygande nerv, suver\u00e4n frasering och dito modulering. Flera av l\u00e5tarna framf\u00f6rdes, inte fullt lika genomarbetade, redan 2015 p\u00e5 Fasching (var d\u00e4r). Lundgren som f\u00f6rklarar hur hennes dyrkan av Dylans l\u00e5tskatt uppstod, \u00e4r inte ute efter att behaga, vilket \u00e4r en av anledningarna till att hennes uttrycksfulla st\u00e4mma g\u00e5r r\u00e4tt in. En annan orsak \u00e4r musikerna hon omger sig med och deras vidunderliga arrangemang, p\u00e5 annars ganska r\u00e4tlinjiga kompositioner. Satt p\u00e5 andra balkong, h\u00e4nf\u00f6rdes och antecknade i m\u00f6rkret. Ljudet var oklanderligt, m\u00f6jligen aningen h\u00f6g bas inledningsvis. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5fallande m\u00e5nga solon av virtuos kaliber fr\u00e5n Daniel Migdal p\u00e5 fiol. F\u00e4rre, men minst lika drabbande fr\u00e5n Johan Lindstr\u00f6m p\u00e5 ”Hawaii- ljudande” pedal steel och effektfull elgitarr. Niklas Fernqvist (bas) j\u00e4mte trumslagaren Daniel Fredriksson utr\u00e4ttar stord\u00e5d, genom att b\u00e4dda in och utveckla sofistikerade arrangemang. Och vid pianot sitter melodileverant\u00f6r Carl Bagge, vet exakt hur de r\u00e4tta ackorden ska frambringas. F\u00f6r att g\u00f6ra listan p\u00e5 medverkande komplett ska en man vid namn Brian Kramer p\u00e5 akustisk l\u00e5gm\u00e4ld gitarr n\u00e4mnas. Honom tr\u00e4ffade Isabella i N.Y.C f\u00f6r tio \u00e5r sedan. I Don\u00b4t Think Twice<\/em>, It\u00b4s Alright <\/em>och It\u00b4s All Over Now Baby Blue <\/em>utgjorde han enda ackompanjemang. Massvis av underbara detaljer i denna helgjutna releasekonsert, vars m\u00e4ktiga bygge avslutades i ofattbart magnifika tolkningar av Trouble, It\u00b4s Alright Ma (I\u00b4m Only Bleeding)<\/em> och allra sist lyfte Forever Young <\/i> mot taket. Hyllningen till en butter och genial l\u00e5tskrivare hade inte en sl\u00e4tstruken sekund, var ist\u00e4llet s\u00e4llsamt f\u00f6rtrollande. <\/p>\n\n\n\n

Lockelsen i att h\u00f6ra OZ NOY TRIO tog mig till Klubb Nalen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Hade inte tidigare lyssnat p\u00e5 den flinka fusion-gitarristen fr\u00e5n Israel, sedan l\u00e4nge bosatt i N.Y.C. Hade emellertid tagit reda p\u00e5 att han spelat med m\u00e5nga storheter. Ett f\u00f6rh\u00e5llande som \u00e5nyo bekr\u00e4ftades n\u00e4r han till festivalen skapat en ruggigt tajt powertrio, best\u00e5ende av Jimmy Haslip p\u00e5 bas och Dennis Chambers bakom trumsetet. St\u00e5ende publik p\u00e5 cirka 275 personer, n\u00e4stan uteslutande medel\u00e5lders m\u00e4n. \u00c4r kluven till konserten, har besv\u00e4r med att avge ett entydigt omd\u00f6me. K\u00e4nnetecknet \u00e4r n\u00e4mligen blixtsnabba ackordf\u00f6ljder, vilka kan beundras f\u00f6r sin skicklighet.. Men de fladdrar iv\u00e4g utan f\u00f6rankrade k\u00e4nslor, f\u00e4ster inte, tillf\u00f6r inget. Lyckligtvis erbj\u00f6d spelningen annat \u00e4n ren uppvisning. I flera passager hemfaller de \u00e5t en utforskande spelstil.<\/p>\n\n\n\n

Mesta materialet h\u00e4mtas fr\u00e5n Noys senaste album Booga Looga Loo<\/em>, hans tionde p\u00e5 2000-talet. Vid n\u00e5gra sekvenser avbryts deras exakta samspel. Yellow Jackets stadigvarande basist har ett par egna utflykter med feta basg\u00e5ngar och p\u00e5 sluttampen styckar trumfantomen Chambers fr\u00e4ckt upp rytmer. Hade \u00f6nskat att han hade f\u00e5tt profilera sig mer. H\u00f6r ett medvetet skitigt sound, ibland groovy, ibland racerbetonade licks. Associerar till gitarrgudar som Scott Henderson, Mike Stern och i viss m\u00e5n Jeff Beck. Lika mycket fuzz och vibrato. En avg\u00f6rande skillnad: Noy \u00e4r inte p\u00e5 samma niv\u00e5 som l\u00e5tskrivare. I lyckade Chocolate Souffle<\/em> kan ett mellanting av blues och boogie identifieras. En l\u00e5ngsam behaglig sak \u00f6verg\u00e5r i aftonens st\u00f6rsta beh\u00e5llning, hopfl\u00e4tade riff i l\u00e5t som p\u00e5minner om The Meters. Extranumret fl\u00f6dade av melodisinne n\u00e4r trion pumpade p\u00e5 i klassisk James Brown. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Natalia Rybakina<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 Nalen inf\u00f6r en euforisk global publik st\u00e4ller RICHARD BONA & ALFREDO RODRIGUEZ till med en musikalisk happening. Att jag hann fram f\u00f6rst en dryg kvart efter utsatt tid, gjorde inte s\u00e5 mycket eftersom de inte ville sluta. F\u00f6rsta turn\u00e9n tillsammans f\u00f6r tv\u00e5 befryndade v\u00e4rldsmusikambassad\u00f6rer. Kamerunf\u00f6dde basisten och s\u00e5ngaren Bona turnerar g\u00e4rna i Sverige, verkar live ha l\u00e4mnat den moderna jazzen f\u00f6r romantiska spr\u00e5ng p\u00e5 flera spr\u00e5k. P\u00e5 senare \u00e5r har han f\u00f6rdjupat sig i afro-kubanska tong\u00e5ngar (vilket jag blev varse p\u00e5 G\u00f6teborgs Kulturkalas f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan), varf\u00f6r samarbetet med en sjutton \u00e5r yngre klassiskt skolad pianist fr\u00e5n Havana, sitter som hand i handsken. Som den farbror han k\u00e4nner sig som, sk\u00f6ter Bona allt mellansnack. Man lirar fr\u00e4mst s\u00e5dant n\u00e5gon i duon skrivit. Ett undantag \u00e4r l\u00e5t av Mercedes Sosa.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Natalia Rybakina<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Blev uppiggande soloavdelningar, alls\u00e5ng och sk\u00e4mtsamt nojsande. Lekfulla improvisationer pr\u00e4glade samarbetet plus f\u00f6rk\u00e4rleken till olika kulturers popul\u00e4rmusik. Var inte f\u00f6rberedd p\u00e5 att Bona skulle \u00e4gna sig \u00e5t det vokala Musicerandet ger upphov till skratt och l\u00e4ttsinne, resulterar i f\u00f6rbr\u00f6drande k\u00e4nsla hos en internationell publik. F\u00f6rnuftigt nog f\u00e5r alla femhundra i stora salen h\u00e5lla till godo med st\u00e5plats, somliga av dem tar danssteg. Rodriguez bl\u00e4ndande l\u00f6pningar h\u00f6jer temperaturen ytterligare, medan Bonas s\u00e5ngkonst, p\u00e5 fler f\u00f6r honom fr\u00e4mmande spr\u00e5k, bidrar till festst\u00e4mningen. Till melodiernas fromma l\u00e4gger instrumentalisten Bona band p\u00e5 sig. Flera g\u00e5nger \u00e4r han p\u00e5 vippen att braka iv\u00e4g och visa sitt halsbrytande handlag. N\u00f6jer sig med att fabricera loopar som omg\u00e5ende bildar bakgrund. Konserten synes l\u00f6st strukturerad, inriktad p\u00e5 gl\u00e4djef\u00f6rmedling av publikfriande art. I den sprittande uppl\u00f6sningen m\u00e4rks v\u00e4stafrikanska rytmer n\u00e4r Bona sjunger och tar fram gitarren. En energigivande tillst\u00e4llning, som \u00e5tminstone f\u00f6r stunden var storartad underh\u00e5llning utan dystra inslag. <\/p>\n\n\n\n

obs Kan som kuriosa n\u00e4mna att jag r\u00e5kade bo v\u00e5ningen ovanf\u00f6r Hellsten Bar d\u00e4r konsert arrangerades varje kv\u00e4ll, vilket resulterade i att det blev n\u00e5gra pratstunder med musiker p\u00e5 hotellet, samt en pytteliten dos av livemusik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
John McLaughlin – foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

ps Har v\u00e4nner som blev saliga av en av festivalens huvudattraktioner, n\u00e4mligen John McLaughlin & The 4th Dimension. Har sett honom i Holland, men missade honom tyv\u00e4rr n\u00e4r han spelade p\u00e5 Cirkus<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stockholm Jazzfestival 11\/10 – 20\/10 2019 EKDAHL\/ BAGGE BIG BAND tog jag till mig under en dryg halvtimma, i andra set som varade till efter midnatt. Man har kl\u00e4mt in sig i k\u00e4llaren p\u00e5 Scalateatern, en egentligen f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let om\u00f6jlig lokal. F\u00f6r att se och h\u00f6ra optimalt st\u00e5r jag mellan garderoben och kassan. Det l\u00e5ngsmala […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-129329","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129329","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129329"}],"version-history":[{"count":30,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129329\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129449,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129329\/revisions\/129449"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129329"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129329"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129329"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}