{"id":129300,"date":"2019-10-18T03:04:46","date_gmt":"2019-10-18T01:04:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129300"},"modified":"2019-10-18T03:04:47","modified_gmt":"2019-10-18T01:04:47","slug":"stockholm-jazzfestival-2019-del-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129300","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2019 del I"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Carla Bley trio – foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stockholm Jazzfestival<\/p>\n\n\n\n

11\/10 – 20\/10 2019<\/p>\n\n\n\n

Om jag r\u00e4knar r\u00e4tt femte \u00e5ret jag recenserar fr\u00e5n landets st\u00f6rsta jazzfestival. Som vanligt endast n\u00e5gra v\u00e4l valda nedslag, d\u00e5 kostnaden f\u00f6r hotellvistelse \u00e4r k\u00e4nnbar. I \u00e5r blev det premi\u00e4r f\u00f6r somliga lokaler, vilket gav mig chansen att uppt\u00e4cka nya st\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta konserten jag bokat in mig p\u00e5 var MAGNUS CARLSSON & MOON RAY QUINTET som f\u00f6rlagts till Dansens Hus, vars kapacitet p\u00e5 c:a 800 platser n\u00e4ra nog tagits i anspr\u00e5k. Satt f\u00f6rn\u00e4mligt och ljudet hade f\u00f6red\u00f6mlig balans d\u00e4r pianot h\u00e4vdade sig v\u00e4l, varf\u00f6r arrang\u00f6rens omd\u00f6me ”extraordin\u00e4r” har fog f\u00f6r sig. Den f\u00f6r aftonen f\u00f6rst\u00e4rkta kvintetten skulle ha kallats coverband om termen funnits i jazzsammanhang. De ofta f\u00f6rekommande och hyllade livemusikerna fr\u00e5n bland andra Oddjob, ”dammar av” l\u00e5tar (ej skrivna av jazzkomposit\u00f6rer) fr\u00e5n sina tv\u00e5 skivor, plus att de g\u00f6r l\u00e5t av Les McCann. Den stils\u00e4kra vokalisten ber\u00e4ttade att Kjell Andersson parade ihop honom med hungriga jazzmusiker f\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan, n\u00e4r han trots framg\u00e5ngarna med Weeping Willows, funderade p\u00e5 att sadla om genom att \u00f6verge karri\u00e4ren. <\/p>\n\n\n\n

Konserten \u00f6ver 75 minuter blir en fulltr\u00e4ff, lika l\u00f6ssl\u00e4ppt som uppstyrd. Bland vemod i kubik fr\u00e5n l\u00e5tskrivare som Nick Drake och Jos\u00e9 Feliciano, petar man in suggestiva st\u00e4nkare, vars original h\u00e4mtats fr\u00e5n exempelvis Nina Simone, Paul Weller, Moose Allison och the Doors. Sv\u00e4nger sk\u00f6nt! Frontmannen vid s\u00e5ngmikrofonen \u00e4r en str\u00e5lande uttolkare n\u00e4r tv\u00e5 kulturer frimodigt frotteras. Instrumentalisterna ges stor r\u00f6relsefrihet, vilket g\u00f6r att de kan f\u00e4rga anr\u00e4ttningen i magnifika solon. Den ende av dem som inte har egen avdelning \u00e4r trumslagaren Lars Skoglund, vars spel ist\u00e4llet h\u00f6gst f\u00f6rdelaktigt pr\u00e4glar tilldragelsen i stort, oavsett om det r\u00f6r sig om snirkligt gung i If You Live<\/em>, stompig up tempo som Ain\u00b4t There Something Money Can\u00b4t Buy. <\/em> eller smattrande rytmer i You Do Something To Me<\/em>. Tror Per ”Rusktr\u00e4sk” Johansson inh\u00f6star flest appl\u00e5der, t\u00e4tt f\u00f6ljd av Goran Kajfes (sprider himmelskt vackra toner) och Carl Bagge. Fina markanta insatser ocks\u00e5 fr\u00e5n Peter Forss och extrainkallade Robert \u00d6stlund. En mycket n\u00f6jd publik f\u00e5r allra sist njuta av betagande ballad f\u00f6rknippad med Chet Baker.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Erik Asplund fr\u00e5n Dansens Hus<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Skyndar till \u00f6verlappande konsert p\u00e5 Fasching. Kommer in i slutskedet av Per ”Texas” Johanssons nykomponerade musik. Den framf\u00f6rs av honom sj\u00e4lv p\u00e5 bl\u00e5s (ofta klarinetter), Margareta Bengtsson (harpa), Josefin Runsteen (fiol), Mattias St\u00e5hl (vibrafon) samt Konrad Agnas (trummor). En \u00f6msom yster, \u00f6msom lyrisk v\u00e4v av klanger som bidrar till att utvidga jazzens formspr\u00e5k. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

CARLA BLEY TRIO \u00e4r ett av de allra st\u00f6rsta affischnamnen i \u00e5r, inte minst f\u00f6r att hon tvingades st\u00e4lla in i fjol. 83-\u00e5ringen verkar ha sk\u00f6rt skelett, men i musicerandet m\u00e4rks inga kr\u00e4mpor. Har lyssnat med f\u00f6rtjusning p\u00e5 ett par livealbum fr\u00e5n 80-talet, men har inte sett henne tidigare. Hennes verk g\u00f6r sig allra b\u00e4st f\u00f6r litet storband. Dock, trion med maken Steve Swallow p\u00e5 bas och Andy Sheppard (tenorsax) \u00e4r ett intressant, avskalat format som f\u00f6rm\u00e5r lyfta fram Bleys alster. Ett aber personligen best\u00e5r i att jag p\u00e5 ett kn\u00f6kat Fasching saknar sittplats. Efter en trekvart tryter min ork efter f\u00f6rh\u00e5llandevis tidig uppstigning j\u00e4mte en sl\u00e4ng av \u00e5ksjuka fr\u00e5n X2000. <\/p>\n\n\n\n

En enhet vars best\u00e5ndsdelar v\u00e4ger lika tungt. I och med att Swallow (som jag s\u00e5g g\u00e4sta Bohusl\u00e4n Big Band f\u00f6r ungef\u00e4r tio \u00e5r sedan) mest spelar sm\u00e4cker basgitarr, kan man p\u00e5st\u00e5 att samtliga genomg\u00e5ende spelar melodist\u00e4mmor. Eftert\u00e4nksam sl\u00e4pig start som doftar stadig blues. I \u00f6vrigt lagom knixigt ringlande teman med sax i framkant. Saxofonisten vandrar t\u00e4mligen fritt i vissa passager, vilket inte riktigt \u00e4r min bag. F\u00f6rst ut en fyrdelad svit betitlad Life Goes On. <\/em>D\u00e4refter bland annat Ups And Downs, Banana Quintet <\/em>samt ett Carly-arr p\u00e5 Misterioso <\/em>(Monk). Aningen introvert musik med reflekterande grunder och s\u00f6ml\u00f6st samspel, tillf\u00f6rdes understundom sakrala st\u00e4nk, impro-snuttar eller mjukt pulserande beat. Deras ultrasofta extranummer l\u00e4t definitivt som ledmotiv ur popul\u00e4r musikal\/ film. Coolt att rent fysiskt vara s\u00e5 n\u00e4ra en br\u00e4cklig stor pianist och komposit\u00f6r. Men f\u00f6rsm\u00e4dligt att p\u00e5verkas av att vara renons p\u00e5 energi.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Joel Lyssarides – pressbild Karl Gabor

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jazzfestivalens tisdag h\u00e5lls sedan ett antal \u00e5r branschens egen gala Jazzkatten (instiftades 1991), p\u00e5 Fasching. Galan direkts\u00e4nds av Jazzradion. Artister och grupper i skiftande stilar framtr\u00e4der live med ett par l\u00e5tar. Och prominenta prisutdelare delar ut en handfull olika priser i fem kategorier. Varje kategori inneh\u00e5ller fem nominerade som jazzlyssnare och jury f\u00e5r r\u00f6sta p\u00e5. V\u00e4rd i vinr\u00f6d kostym var Edda Magnusson, som ocks\u00e5 sj\u00f6ng soundtrack ur The Joker. Hann vara med under halva s\u00e4ndningen, avl\u00e4gsnade mig n\u00e4r We Float p\u00e5b\u00f6rjat sitt framtr\u00e4dande eftersom jag snabbt skulle vidare. Jazzkatten som har fri entr\u00e9, inleddes med att Isabella Lundgren och Carl Bagge trio visar var sk\u00e5pet ska st\u00e5. Ogenerat omvandlar de p\u00e5 jazzvis tv\u00e5 Dylan-l\u00e5tar med vasst sjungande Lundgren i t\u00e4ten. L\u00e4ngre fram plockar Erik S\u00f6derlind p\u00e5 sin nylonstr\u00e4ngade gitarr, l\u00e4ckert fram essensen hos od\u00f6dliga Paul McCartney – hits. Smidigt tillf\u00f6r han samtidigt egna till\u00e4gg. Som prisutdelare hann jag se och h\u00f6ra rappa Anders Berglund, Rigmor Gustafsson och Vanna Rosenberg. Var p\u00e5 plats n\u00e4r pris utdelades till \u00e5rets musiker, -grupp, – komposit\u00f6r samt hederspriset f\u00f6r samlad g\u00e4rning betitlat Guldkatten. Av v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta vinnare kan en rubriceras som n\u00e5got \u00f6verraskande, medan en annan av dem \u00e4r att beteckna som h\u00f6goddsare. <\/p>\n\n\n\n

Nykomling = Josefin Runsteen<\/p>\n\n\n\n

Musiker = Joel Lyssarides<\/p>\n\n\n\n

Grupp = Johan Lindstr\u00f6m Septett<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r = Georg Riedel (p\u00e5 grund av sjukdom togs priset emot av Sarah Riedel)<\/p>\n\n\n\n

Guldkatten = Elise Einarsdotter <\/p>\n\n\n\n

\/Har sett de fem bel\u00f6nade live och tr\u00e4ffat fyra av dem. Kulturbloggen gratulerar pristagarna!<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stockholm Jazzfestival 11\/10 – 20\/10 2019 Om jag r\u00e4knar r\u00e4tt femte \u00e5ret jag recenserar fr\u00e5n landets st\u00f6rsta jazzfestival. Som vanligt endast n\u00e5gra v\u00e4l valda nedslag, d\u00e5 kostnaden f\u00f6r hotellvistelse \u00e4r k\u00e4nnbar. I \u00e5r blev det premi\u00e4r f\u00f6r somliga lokaler, vilket gav mig chansen att uppt\u00e4cka nya st\u00e4llen. F\u00f6rsta konserten jag bokat in mig p\u00e5 var […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":["post-129300","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129300","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129300"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129300\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129328,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129300\/revisions\/129328"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129300"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129300"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129300"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}