{"id":129216,"date":"2019-10-14T21:25:29","date_gmt":"2019-10-14T19:25:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129216"},"modified":"2019-10-14T21:25:29","modified_gmt":"2019-10-14T19:25:29","slug":"stockholms-internationella-poesifestival-arrangeras-pa-konstakademien","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129216","title":{"rendered":"Stockholms Internationella Poesifestival arrangeras p\u00e5 Konstakademien"},"content":{"rendered":"
\"\"
Rau\u0301l Zurita. Foto av Pepe Torres<\/figcaption><\/figure>\n

Stockholms Internationella Poesifestival arrangeras i \u00e5r p\u00e5 Konstakademien den 15 och 16 november.<\/p>\n

Ett pressmeddelande:<\/strong>
\nN\u00e5gra av v\u00e5r tids mest intressanta poeter kommer till Sverige f\u00f6r att i f\u00e4ngslande uppl\u00e4sningar och inspirerande samtal unders\u00f6ka m\u00e4nniskans st\u00f6rsta l\u00e4ngtan: att hitta hem.<\/p>\n

Ra\u00fal Zurita, fr\u00e5n Chile<\/strong> brukar kallas f\u00f6r de f\u00f6rsvunna och de torterades poet, det tysta skrikets f\u00f6rmedlare. I \u00e5r har 10TAL \u00e4ran att presentera denna makal\u00f6sa diktare tillsammans med flera andra av samtidens lysande poeter under Stockholms Internationella Poesifestival 2019. Den ryska poeten Maria Stepanova \u00e4r en annan av v\u00e5r tids starkaste r\u00f6ster, hos henne \u00e4r traumat av ett f\u00f6rlorat hem centralt, liksom hos den kurdiske poeten Golan Haji fr\u00e5n Syrien vars flykt pr\u00e4glat hans poetiska spr\u00e5k och Carolyn Forch\u00e9 fr\u00e5n USA, som st\u00e4ndigt \u00e5terkommer till teman som emigration och f\u00f6rlust, medan poeten Kayo Chingonyi, fr\u00e5n England och f\u00f6dd i Zambia, h\u00e4mtar inspiration fr\u00e5n sitt arv f\u00f6r att uttrycka k\u00e4nslor av fr\u00e5nvaro och brist p\u00e5 hemmah\u00f6rande.
\nOfta slutar s\u00f6kandet efter ett hem i tragedi. Ra\u00fal Zurita har \u00e4gnat \u00e5rtionden \u00e5t att b\u00e4ra vittne om det moderna Chiles lidande. Som aktiv motst\u00e5ndare till diktatorn Pinochet blev han f\u00e4ngslad och torterad, och of\u00f6rtrutet har han fortsatt att behandla den sm\u00e4rta som f\u00f6ds ur krigens m\u00e5nga efterdyningar. 2016 skapade han en installation best\u00e5ende av havsvatten och poesi vid Kochi-Muziris-biennalen i Kerala, Indien. Verket till\u00e4gnades Galip Kurdi, bror till Aylan Kurdi vars d\u00f6da kropp p\u00e5 en strand blev en symbol f\u00f6r om\u00e4nsklighetens djupaste avgrund. B\u00e5da barnen drunknade i Medelhavet under familjens flykt fr\u00e5n Syrien, men Galips kropp \u00e5terfanns aldrig. Samtidigt som man vadar i kn\u00e4h\u00f6gt vatten kan man l\u00e4sa dikten \u00bbI sm\u00e4rtans hav\u00ab p\u00e5 v\u00e4ggarna runtomkring.<\/p>\n

Poeten Golan Haji<\/strong> tvingades fly fr\u00e5n Syrien och bor och verkar idag i Paris, i exil. Som kurd \u00e4r han uppvuxen med ett f\u00f6rbjudet modersm\u00e5l och anser sig inte ha n\u00e5got spr\u00e5k som helt \u00e4r hans eget. Migrationen har till stor del p\u00e5verkat hans poesi \u2013 att st\u00e4ndigt dras upp med r\u00f6tterna \u00e4r en v\u00e5ldsam upplevelse. Nya platser med nya spr\u00e5k har ytterligare medf\u00f6rt att Haji aldrig k\u00e4nt sig hemma i n\u00e5got spr\u00e5k, endast i skrivandets tystnad. Skrivandet som handling, n\u00e4r poesins d\u00e5tid och framtid blandas med Syriens f\u00f6r\u00f6dande nutid, beskriver han som en kollapsad byggnad i vilken man kan se himlen, men som inte erbjuder n\u00e5got skydd.<\/p>\n

Jag var mitt hus<\/em>
\nJag dricker min andedr\u00e4kts vatten<\/em>
\nOch sitter p\u00e5 mina dr\u00f6mmar<\/em><\/p>\n

(Ur \u00bbEtt annat hus\u00ab, av Golan Haji)<\/p>\n

Sorgen \u00f6ver ett f\u00f6rlorat hem<\/strong> och kampen f\u00f6r att skapa ett nytt, str\u00e4cker sig \u00f6ver flera generationer. Hur tidigare generationers trauma upplevs av de efterlevande \u2013 s\u00e5 kallat efterhandsminne, eller postmemory \u2013 \u00e4r centralt i Maria Stepanovas poesi. I hemlandet Ryssland har den turbulenta historien pr\u00e4glat m\u00e5nga generationer, vilket \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande hos Stepanova. Genom att tala med andras r\u00f6ster f\u00f6rs\u00f6ker hon hitta ett nytt poetisk uttryck, d\u00e4r hon blandar folksagor och bibliska verser med pops\u00e5nger och leker med minnen och f\u00f6rv\u00e4ntningar.<\/p>\n

Carolyn Forch\u00e9, har bevittnat, dokumenterat och skrivit om n\u00e5gra av nittonhundratalets mest f\u00f6r\u00f6dande h\u00e4ndelser. I sitt skrivande har hon \u00e4gnat mycket \u00e5t vad hon kallar \u00bbvittnespoesi\u00ab. Hon \u00e5terkommer till teman som emigration, f\u00f6rlust, m\u00e4nniskor som l\u00e4mnar eller tvingas bort fr\u00e5n sitt hem. Hennes poesi motiverar l\u00e4sarna att korsa ideologiska, nationella och personliga gr\u00e4nser, p\u00e5 jakt efter ett hem utanf\u00f6r historiska f\u00f6rdomar och p\u00e5tvingad sm\u00e4rta.<\/p>\n

I Kayo Chingonyis poesi<\/strong> m\u00f6ts litteraturens klassiska former och moderna uttryck som hip hop. Chingonyi, som \u00e4r uppvuxen i England, f\u00f6ddes i Zambia. I debutboken Kumukanda utg\u00e5r han fr\u00e5n en traditionell mandomsrit, d\u00e4r unga m\u00e4n fr\u00e5n Luvalestammen m\u00e5ste l\u00e4mna sina hem och leva ensamma f\u00f6r en tid, f\u00f6r att ge uttryck f\u00f6r k\u00e4nslor av fr\u00e5nvaro och brist p\u00e5 hemmah\u00f6rande. Chingonyi har hyllats f\u00f6r sina scenframtr\u00e4danden som leder orden tillbaka till ritualen, d\u00e4r rytmen blir andedr\u00e4kten hos n\u00e5gon som ber en b\u00f6n om ett nytt hem.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stockholms Internationella Poesifestival arrangeras i \u00e5r p\u00e5 Konstakademien den 15 och 16 november. Ett pressmeddelande: N\u00e5gra av v\u00e5r tids mest intressanta poeter kommer till Sverige f\u00f6r att i f\u00e4ngslande uppl\u00e4sningar och inspirerande samtal unders\u00f6ka m\u00e4nniskans st\u00f6rsta l\u00e4ngtan: att hitta hem. Ra\u00fal Zurita, fr\u00e5n Chile brukar kallas f\u00f6r de f\u00f6rsvunna och de torterades poet, det tysta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129216","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-litteratur","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129216","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129216"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129216\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129228,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129216\/revisions\/129228"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129216"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129216"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129216"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}