{"id":129180,"date":"2019-10-12T10:14:47","date_gmt":"2019-10-12T08:14:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129180"},"modified":"2019-10-12T10:14:49","modified_gmt":"2019-10-12T08:14:49","slug":"teaterkritik-i-alskarinnor-gestaltar-man-lesbisk-polygamistisk-karlek-modigt-som-brutalt-forgorande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129180","title":{"rendered":"Teaterkritik: I \u00c4lskarinnor gestaltar man lesbisk polygamistisk k\u00e4rlek modigt, som brutalt f\u00f6rg\u00f6rande"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4lskarinnor
Urpremi\u00e4r p\u00e5 \u00c5rsta folkets hus f\u00f6r Stockholms Stadsteatern den 11 oktober 2019
Manus Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1ny
Regi Philip Zand\u00e9n
Scenografi Zofi Lagerman Nilsson
Ljus Carina Persson Backman
Musik Gustav Lindsten
Ljud Magnus Ericsson
Mask Maria Lindstedt, Maria Reis
Dramaturg \u00c5sa Lindholm
Suffl\u00f6r Stefan B\u00e4ck
Regiassistent Julia Hackman
Rekvisit\u00f6r Petra Jansson<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r en enkel men talande scenbild som \u00e4r kv\u00e4llens f\u00f6rsta intryck p\u00e5 \u00c5rsta folkets hus. Framf\u00f6r oss ser vi en roterande cirkel, med en inre roterande cirkel, med ett h\u00e5l i. Man beh\u00f6ver sannerligen inte vara lesbisk f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 den sexuella och konkreta association till kvinnlig njutning och gl\u00e4dje.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5rsta folkets hus har sina begr\u00e4nsningar n\u00e4r det g\u00e4ller ljus och ljus, och jag uppskattade mycket att man hade arbetat runt problematiken och fokuserat p\u00e5 sceniska l\u00f6sningar som var m\u00f6jliga. Det \u00e4r alltid befriande n\u00e4r man har tagit vad man haft och arbetat realistiskt med f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. <\/p>\n\n\n\n

Stor uppskattning k\u00e4nde jag inf\u00f6r att man hade miniscener utanf\u00f6r spellokalen b\u00e5de f\u00f6re f\u00f6rst\u00e4llningen (tv\u00e5 franska soldater samspr\u00e5kar) och strax innan andra akten ( Marianne r\u00e5kar i gr\u00e4l). Det ger alltid ett visst kittlande f\u00f6rspel n\u00e4r sk\u00e5despelare kliver utanf\u00f6r den fasta stora scenen och ser sin publik i \u00f6gonen p\u00e5 ett mer tu man hand s\u00e4tt. Det \u00e4r ett agerande som inbjuder till att komma i st\u00e4mning, och blev en h\u00e4rlig f\u00f6rest\u00e4llning, f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen. <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r inte varje dag i veckan man f\u00e5r se s\u00e5 m\u00e5nga beg\u00e5vade kvinnor p\u00e5 samma scen samtidigt. Det \u00e4r inte heller speciellt vanligt att scenkonst tar sig tid att ber\u00e4tta kvinnors historier ur ett lesbiskt perspektiv. Jag kan f\u00f6rst\u00e5 att det var m\u00e5nga kvinnor i publiken som k\u00e4nde att det sannerligen var p\u00e5 tiden. F\u00f6r dessa fiktionens karakt\u00e4rer, f\u00f6re detta kvinnliga intellektuella, fick d\u00e4rmed lov att ber\u00e4tta en mellankrigstidens historia som ligger som grund f\u00f6r kvinnans frig\u00f6relse p\u00e5 m\u00e5nga niv\u00e5er. Bara att det var s\u00e5 mycket kvinnor p\u00e5 scen p\u00e5minde mig om att vi borde f\u00e5 mer plats att ber\u00e4tta v\u00e5ra historier.<\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llens st\u00f6rsta problem f\u00f6r mig, blev att f\u00e5 ihop en spretande handling. Innan man f\u00f6rstod att handlingsm\u00f6nstret inte var viktigt att komma ih\u00e5g eller att rollkarakt\u00e4rernas namn inte heller var avg\u00f6rande, var man n\u00e5got frustrerad. Eftersom man k\u00e4nde till och visste om n\u00e5gra av karakt\u00e4rerna som var h\u00e4mtade fr\u00e5n verkligheten, s\u00f6kte man ideligen efter information f\u00f6r att repetera och komma ih\u00e5g vilka de var och funderade \u00f6ver om de p\u00e5hittade var mindre viktiga. Med tiden blev det dock n\u00e5got l\u00e4ttare att pussla ihop handlingen, n\u00e4r man fick insikten att det inte var viktigt vilka som var det ena eller det andra. Det var inte ens viktigt vad de hette, eftersom man slutligen f\u00f6rstod vem som h\u00f6ll ihop med vem i alla fall. <\/p>\n\n\n\n

Det gladde mig lite absurt, att man framst\u00e4llde kvinnlig tv\u00e5samhet eller polygami, som inte det mest harmoniska. Att \u00e4ven kvinnor f\u00e5r bli osams. Jag vet inte varf\u00f6r jag n\u00e5gonstans i mig alltid har trott att tv\u00e5 kvinnor, eller tv\u00e5 m\u00e4n skulle kunna ha det l\u00e4ttare i en relation – lika barn leker v\u00e4l b\u00e4st? Sj\u00e4lvklart m\u00e5ste det inte vara s\u00e5 och k\u00f6n avg\u00f6r ju sj\u00e4lvklart inte hur bra vi kan ha en relation eller en sexuell f\u00f6rbindelse med andra. Dock blev jag p\u00e5mind om att dominans och undergivenhet, verkar vara en p\u00e5fallande ingrediens i individers k\u00e4rleksscener med varandra oavsett k\u00f6nsidentitet. Kvinnor kan lika bra som karlar.<\/p>\n\n\n\n

Det fanns en bekv\u00e4mlighets k\u00e4nsla i luften i kv\u00e4ll mellan de som agerade. En k\u00e4nsla av trygghet och samarbete som var mycket ut\u00f6ver det vanliga. Att g\u00f6ra sexuella anspelningar och ha n\u00e4ra intima samarbeten kan ibland ge en k\u00e4nsla av p\u00e5tvingad rytmik och ryckiga r\u00f6relser. Det fanns det inga sp\u00e5r av alls i kv\u00e4llens ageranden.<\/p>\n\n\n\n

Upps\u00e4ttningen hade m\u00e5nga stora akt\u00f6rer som fyllde sin plats och sin roll, utan att tveka. I mina \u00f6gon var Maria Kulle och Sandra Medina de mest \u00f6gonfallande i sina tolkningar. Kv\u00e4llens stora \u00f6verraskning blev Simon Edenroth som p\u00e5 ett l\u00e4ttsamt, men engagerat vis byte rollkarakt\u00e4rer str\u00e5lande fr\u00e5n ena stund till den andra. Det \u00e4r inte l\u00e4tt att ha m\u00e5nga mindre roller och byta kroppsspr\u00e5k och sinnesst\u00e4mning s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger, som kr\u00e4vdes av honom.<\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llens snyggaste och mest professionella r\u00e4ddning var Cilla Thorell som tappade bort ett ord eller tv\u00e5 och fick hj\u00e4lp p\u00e5 traven igen. Det \u00e4r vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen man ser skillnaden mellan professionellt- och amat\u00f6rm\u00e4ssigt sk\u00e5despeleri eftersom hon inte tappade sitt eget eller karakt\u00e4rens ansikte f\u00f6r ett \u00f6gonblick. Dessutom var det l\u00e4nge sedan jag s\u00e5g en kvinna g\u00f6ra en s\u00e5 skarp tolkning av ett berusat tillst\u00e5nd och dessutom kosta p\u00e5 sig en gnutta komik i det hela. <\/p>\n\n\n\n

Kvinnor och kvinnors k\u00e4rlek sinsemellan har aldrig varit n\u00e5got som f\u00e5tt ta stor plats i historien. Det gl\u00e4djer mig att deras historier fr\u00e5n verkliga sammanhang och genom fiktionen, tar plats. Kvinnor har r\u00e4tt att f\u00e5 sina ber\u00e4ttelser gestaltade p\u00e5 samma s\u00e4tt som m\u00e4n f\u00e5r. Det h\u00e4r \u00e4r sannerligen en f\u00f6rhistoria som p\u00e5visar kvinnors m\u00e4nsklighet och ger oss inga f\u00f6rturer som varken b\u00e4ttre eller s\u00e4mre \u00e4n m\u00e4n. J\u00e4mlikt och bra, n\u00e4r de p\u00e5visar allas v\u00e5ra bra och d\u00e5liga sidor. <\/p>\n\n\n\n

Ensemble Pierina Rizzo*, Polly Kisch, Simon Edenroth*, Eva Stenson, Annika Hallin, Sandra Medina, Sylvia Rauan, Cilla Thorell, Andreas Johannisson, Maria Kulle, Elisabet Carlsson, Tova Magnusson, Felicia L\u00f6werdahl*, Susanne Gunnersen
*Praktikanter fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c4lskarinnorUrpremi\u00e4r p\u00e5 \u00c5rsta folkets hus f\u00f6r Stockholms Stadsteatern den 11 oktober 2019Manus Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1nyRegi Philip Zand\u00e9nScenografi Zofi Lagerman NilssonLjus Carina Persson BackmanMusik Gustav LindstenLjud Magnus EricssonMask Maria Lindstedt, Maria ReisDramaturg \u00c5sa LindholmSuffl\u00f6r Stefan B\u00e4ckRegiassistent Julia HackmanRekvisit\u00f6r Petra Jansson Det \u00e4r en enkel men talande scenbild som \u00e4r kv\u00e4llens f\u00f6rsta intryck p\u00e5 \u00c5rsta folkets hus. Framf\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-129180","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129180","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129180"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129180\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129182,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129180\/revisions\/129182"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129180"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129180"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129180"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}