{"id":129148,"date":"2019-10-10T12:20:37","date_gmt":"2019-10-10T10:20:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129148"},"modified":"2019-10-10T12:27:35","modified_gmt":"2019-10-10T10:27:35","slug":"vagvinnande-samarbete-over-granser-baten-av-rim","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129148","title":{"rendered":"V\u00e4gvinnande samarbete \u00f6ver gr\u00e4nser &#8211; B\u00e5ten av RIM"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/69588640_2587394457958661_7924114167475208192_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-129149\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/69588640_2587394457958661_7924114167475208192_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/69588640_2587394457958661_7924114167475208192_n-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/69588640_2587394457958661_7924114167475208192_n-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Nadia Caroline Andersen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>RIM<\/p>\n\n\n\n<p>B\u00e5ten<\/p>\n\n\n\n<p>5<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelning och mixning: Petter Berndalen i Playing With Music Studio, Stockholm<\/p>\n\n\n\n<p>Master: Claes Persson CRP Mastering, Segeltorp<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Petter Berndalen och RIM<\/p>\n\n\n\n<p>Playing With Music<\/p>\n\n\n\n<p>37:22<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 10\/10 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Har bes\u00f6kt m\u00e5nga festivaler, men aldrig n\u00e5gon spelmansst\u00e4mma eller festival inriktad p\u00e5 folkmusik, \u00e4ven om jag p\u00e5 samma biljett sett Fl\u00e4skkvartetten feat Freddie Wadling, Groupa och Hedningarna.  Renodlad fiolmusik med polskor och dylikt \u00e4r generellt sett inte min grej. Kr\u00e4vs n\u00e5got mer f\u00f6r att g\u00f6ra mig upphetsad. G\u00e4rna musiker som v\u00e5gar utforska och experimentera, \u00e4ven om de tar avstamp i traditionen. Vilken lycka d\u00e5 att ha f\u00e5tt ett recensionsex,  med en svensk\/ norsk kvartett som uppfyller kriterierna p\u00e5 sin andra skiva.<\/p>\n\n\n\n<p> Rim best\u00e5r av Elin Jonsson p\u00e5 fiol och s\u00e5ng, Sunniva Abeli p\u00e5 nyckelharpa och s\u00e5ng, Hilde Fjerding\u00f6y trakterar durspel (dragspel modell mindre) och sjunger samt Jo Einar Jansen som bidrar med fiol, oktavfiol och s\u00e5ng.  Gemensamma studier f\u00f6rde dem samman Elin har tilldelats priser, Hilde innehar en masterexamen i nordisk traditionell musik och flera av dem spelar i andra konstellationer.  Gruppen f\u00f6rtj\u00e4nar absolut ett genombrott i st\u00f6rre kretsar d\u00e5 de har ett brett register, erbjuder s\u00e5v\u00e4l minimalistiska m\u00e4sterverk som dansanta tong\u00e5ngar. <\/p>\n\n\n\n<p>Att d\u00f6ma av omslagets vyer av fj\u00e4ll och hav, verkar naturen ha stor betydelse. Rim gr\u00e4ver med ena foten i v\u00e4lbekant mylla, geografiskt hemmah\u00f6rande i J\u00e4mtland, V\u00e4sterbotten och angr\u00e4nsande regioner p\u00e5 norska sidan. Den andra foten g\u00e5r p\u00e5 uppt\u00e4cktsf\u00e4rd, pl\u00f6jer nya f\u00e5ror utanf\u00f6r folkmusikgenren. Deras innovativa drag kan i sitt sound p\u00e5minna om Polarpristagare som Kronos Quartet eller Steve Reich.  En sensationell j\u00e4mf\u00f6relse som \u00e4nd\u00e5 kan motiveras. Musikerna v\u00e4xlar framg\u00e5ngsrikt mellan olika roller, uppfyller ambitionen att ge varandra lika mycket frihet. Av skivans nio sp\u00e5r \u00e4r det endast tre som inte \u00e4r komponerade av n\u00e5gon i gruppen. Dessutom st\u00e5r de f\u00f6r arr till de traditionella l\u00e5tarna.  <\/p>\n\n\n\n<p>F\u00f6rsta takterna p\u00e5 <i>B\u00e5ten <\/i>tar direkt lyssnaren i besittning. Hisnande vackert gravallvar. I f\u00f6rgrunden en fiol som hypnotiskt upprepar melodislingan. Doppolskan avl\u00f6ses av kl\u00e4mmig polka, en virtuos l\u00e5t traderad av en finlandssvensk professor.  Oklanderlig men i min bok aningen f\u00e4rgl\u00f6s. Titell\u00e5ten, komponerad av Sunniva Abeli och med text av Catarina Abeli, \u00e4r lika r\u00f6rande som charmerande. Det vemodigt hoppfulla temat pr\u00e4glas av sk\u00f6r s\u00e5ng. Hon som st\u00e5r f\u00f6r det vokala inslaget, tycks k\u00e4mpa f\u00f6r att komma r\u00e4tt, lyckas precis med uppdraget. Pizzicatopassage skapar fin atmosf\u00e4r varefter ett instrument tar \u00f6ver (vill inte spekulera) vars ton p\u00e5minner om cello.<\/p>\n\n\n\n<p>Mittsektionen skulle kunna betecknas som en formidabel svit. F\u00f6rst en l\u00e5t skriven av Hilde Ferding\u00f6y, ett elegiskt m\u00e4sterverk med  tonartsh\u00f6jning. Visserligen inte identiskt tempo, men tankarna g\u00e5r till Lars Hollmers instrumentalhit <em>Boeves psalm. <\/em>Sedan <em>Protestpolka <\/em>som lyckligtvis undg\u00e5r sedvanlig hurtfrisk attityd.  Pinnar av korresponderande st\u00e4mmor kastas in i brasan, vars gl\u00f6dheta beat sprider smittsamma toner omkring sig. Fantastisk l\u00e5t som sprudlar av spelgl\u00e4dje! I en arr baserad p\u00e5 visa fr\u00e5n 1800-talet associerar jag till Kronos Quartet. Utforskande intro \u00f6verg\u00e5r i suggestivt driv. Ett signifikant exempel p\u00e5 gruppens vilja och f\u00f6rm\u00e5ga att spr\u00e4nga genren folkmusik. Nyt\u00e4nkande med genialiskt resultat som f\u00f6ljd. Man befinner sig ljus\u00e5r ifr\u00e5n det kl\u00e4mmiga och stundom gl\u00e4ttiga, som ofta h\u00e4ftar vid den dansanta spelmansmusiken. Det hedrar Rim, g\u00f6r dem sp\u00e4nnande. F\u00e5r ibland LISAS-vibbar, vilket inneb\u00e4r h\u00f6gsta betyg.<\/p>\n\n\n\n<p>I <em>Kr\u00e5ka Laus <\/em>\u00e4r Jo Einar Jansen f\u00f6rs\u00e5ngare p\u00e5 norska, medan kvinnorna bildar k\u00f6r. Det \u00e4r en intrikat konstruerad melodi med ekvilibristiskt durspel. Raffinerat inkorporeras k\u00f6ren Avslutande <em>Vesper <\/em>binder samman skivans st\u00e4mningar elegant. F\u00f6runderligt nog blir det aldrig gn\u00e4lligt, trots anhopningen av instrument med dominant diskant.  Albumet \u00e4r ist\u00e4llet  en sk\u00f6nhetsupplevelse.<\/p>\n\n\n\n<p>Helt\u00e4ckande omd\u00f6men \u00e4r knepigt. Har lyssnat uppm\u00e4rksamt och attraheras av vad jag h\u00f6rt. Sk\u00f6nhetsfl\u00e4ckarna \u00e4r ringa. De bl\u00e4ndande, ber\u00f6rande titlarna desto fler. Spelgl\u00e4djen manifesteras i sofistikerade str\u00e5kdrag och dito fingers\u00e4ttning. Mixas med betagande repetitiva strukturer. Tillsammans bildar komponenterna stommen, i en till lika delar sv\u00e4ngig och lyriskt  cd som st\u00e4rker lyssnarna. <\/p>\n\n\n\n<p>Obs releaseturn\u00e9n omfattar Sverige, Norge, Tyskland och Belgien.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>RIM B\u00e5ten 5 Inspelning och mixning: Petter Berndalen i Playing With Music Studio, Stockholm Master: Claes Persson CRP Mastering, Segeltorp Producent: Petter Berndalen och RIM Playing With Music 37:22 Releasedatum: 10\/10 2019 Har bes\u00f6kt m\u00e5nga festivaler, men aldrig n\u00e5gon spelmansst\u00e4mma eller festival inriktad p\u00e5 folkmusik, \u00e4ven om jag p\u00e5 samma biljett sett Fl\u00e4skkvartetten feat Freddie [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-129148","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129148","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129148"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129148\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129165,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129148\/revisions\/129165"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129148"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129148"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129148"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}