![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/LLF0G3oA.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Fraemling<\/strong> Efter att Anna Odell slagit igenom i konstv\u00e4rlden i och med kontroversen i examensutst\u00e4llningen Ok\u00e4nd kvinna 2009\u2013349701 gav hon sig in p\u00e5 mer traditionell spelfilm med \u00c5tertr\u00e4ffen – \u00e4ven omvjust formen var allt annat \u00e4n traditionell. Dokument\u00e4ra inslag blandades med spelad fiktion och gr\u00e4nsen var ofta oklar. \u00c4nnu l\u00e4ngre gick hon i sin andra film X&Y d\u00e4r hon med Mikael Persbrandtvoch andra sk\u00e5disar utforskade sig sj\u00e4lva och k\u00f6nsnormer p\u00e5 ett s\u00e4tt som var lika mystiskt som nyskapande och reaktion\u00e4rt. Till en b\u00f6rjan f\u00e5r jag k\u00e4nslan av att samma experiment f\u00f6rs\u00f6kt utf\u00f6rasvh\u00e4r, f\u00f6r att sudda ut gr\u00e4nsen mellan det dokument\u00e4ra och det mer gestaltade. Resultatet blir s\u00e5d\u00e4r.<\/p>\n Faktum \u00e4r att de f\u00f6rsta 40-50 minutrarna egentligen \u00e4r helt \u00f6verfl\u00f6diga. \u201dShow, don\u2019t tell\u201d brukar det heta n\u00e4r filmpedagogik kokas ned i en mening. Det \u00e4r en lektion i filmskapande Mikel inte verkar ha n\u00e4rvarat vid under sin tid p\u00e5 Valand. Att han tr\u00e4ffade producenten Erik Hemmendorf och regiss\u00f6ren Ruben \u00d6stlund d\u00e4r, och d\u00e4rmed blev en del av Plattform produktion var nog av st\u00f6rre vikt f\u00f6r denna films tillkomst. F\u00e5 andra hade nog satsat s\u00e5 fullt ut p\u00e5 detta projekt annars.<\/p>\n Men som dokument\u00e4r kortfilm, i ett mer sn\u00e4vt format d\u00e4r \u00e4mnet behandlas mer effektivt utan att hamna i skuggan av sin egen programf\u00f6rklaring, hade den ocks\u00e5 varit starkare. Likas\u00e5 om den Ist\u00e4llet \u00e4r det en annan film, \u00e4ven den fr\u00e5n Plattform produktion, som ni b\u00f6r se. S\u00e4song. D\u00e4r blandas vackra naturbilder med h\u00e4ndelser som utan massa f\u00f6rklaringar och utvecklingar \u00e4nd\u00e5 drivs fram\u00e5t av sin egna dramaturgi. Det gr\u00e5ts inte ut i scener som mest inte tycks ha n\u00e5gon plats i filmen ut\u00f6ver att skapa med\u00f6mkan. Ist\u00e4llet f\u00f6rlitar sig narrativet helt p\u00e5 brinnande bilder. Som det b\u00f6r vara.<\/p>\n
\nBetyg: 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 11 oktober 2019
\nRegiss\u00f6r: Mikel Cee Karlsson<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/v-0iUCQ-300x126.jpeg\")
Med det inledande citatet \u201dIngenting \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt som att inte bedra sig sj\u00e4lv\u201d av den k\u00e4nda filosofen Ludwig Wittgenstein vet jag inte riktigt om filmen f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e5 ton till kvasi-intellektuella ton\u00e5ringar som just p\u00e5b\u00f6rjat studier vid universitetet eller en mer vuxen publik som kanske ser en eller tv\u00e5 filmer om \u00e5ret och d\u00e4rf\u00f6r vill se n\u00e5gonting av vikt n\u00e4r s\u00e5 v\u00e4l sker. N\u00e4r filmen v\u00e4l drar ig\u00e5ng och en l\u00e5ngsam och sl\u00e4pig ber\u00e4ttarr\u00f6st tar ton blir jag inte mycket visare. En slags programf\u00f6rklaring \u00f6ver vad som lett fram till filmen vi ska se, samt en id\u00e9pitch f\u00f6r huvudrollsinnehavarens f\u00f6r\u00e4ldrar – och i f\u00f6rl\u00e4ngningen oss i publiken – ber\u00e4ttar mer om regiss\u00f6rens f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till filmen \u00e4n filmen faktiskt ber\u00e4ttar om dess \u00e4mne. Det blir mestadels ofokuserat och sladdrigt.<\/p>\n
\nstruntat i att leka konstprojekt och ist\u00e4llet bara varvat dokument\u00e4ra bilder med gestaltningar och intervjuer. Att sudda ut gr\u00e4nser kan vara effektfullt, men inte n\u00e4r det drar ned p\u00e5 kvaliteten s\u00e5h\u00e4r.<\/p>\n