{"id":129109,"date":"2019-10-08T21:04:22","date_gmt":"2019-10-08T19:04:22","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129109"},"modified":"2019-10-08T21:04:23","modified_gmt":"2019-10-08T19:04:23","slug":"teaterkritik-strange-development-ar-en-blandkostnarlig-upplevelse-som-ger-fler-spannande-fragor-an-konkreta-svar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=129109","title":{"rendered":"Teaterkritik: Strange Development \u00e4r en blandkostn\u00e4rlig upplevelse som ger fler sp\u00e4nnande fr\u00e5gor \u00e4n konkreta svar"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/StrangeDevelopment_promo1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-129110\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/StrangeDevelopment_promo1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/StrangeDevelopment_promo1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Foto: Lena Rammi<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Strange Development<br>Urpremi\u00e4r p\u00e5 Teater Giljotin 4 oktober 2019<br>Regi och koncept Tana Maneva<br>Regiassistent Alice Ilmenska<br>Komposit\u00f6r och live elektronik Rikard Borgg\u00e5rd<br>Videoanimation Lena Rammi<br>Ljusdesign Anders \u201dShorty\u201d Larsson<br>Scenografi Youlian Tabakov<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Upps\u00e4ttningen \u00e4r ett s.k. performanceverk (handling som ska upplevas d\u00e4r och d\u00e5, och \u00e4r mer konstverk \u00e4n ren teaterform), som skapats och utvecklats genom ett scenkonstlaboratorium under teater Giljotins flagg. I en blandad konstform f\u00e5r vi ta del av fysisk teater, butoh (en sv\u00e5rdefinierad konstform , som mest p\u00e5minner om Japansk dans som vill provocera p\u00e5 ett groteskt och provokativt s\u00e4tt), poesi och transgression (h\u00f6jning av havsytan \u00f6ver landytan)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kv\u00e4llens urpremi\u00e4r \u00e4r s\u00e5ledes en blandning av m\u00e5nga skilda konstformer och uttryck. Ibland \u00e4r det sv\u00e5rt att avg\u00f6ra om det \u00e4r dans, teater eller bildkonst. Det \u00e4r inget l\u00e4ttsm\u00e4lt eller entydigt, men ger en fascinerande magk\u00e4nsla om fysisk och psykisk kritik p\u00e5 en provokativ niv\u00e5. Ingen l\u00e4mnas ober\u00f6rd, \u00e4ven om man inte direkt kan s\u00e4tta fingret eller orden p\u00e5 vad det \u00e4r som har p\u00e5verkat en. Det \u00e4r som k\u00e4nslor som sitter i v\u00e4ggarna som kan g\u00f6ra dig illa ber\u00f6r utan att du egentligen vet varf\u00f6r, eller leda dig att ta en annan v\u00e4g hem genom skogen enbart f\u00f6r att den k\u00e4nns mer vettig eller utstakad just f\u00f6r dig.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r till f\u00f6r att chocka, t\u00e4nja p\u00e5 gr\u00e4nser och l\u00e4mna publiken med fler fr\u00e5gor kring vad som h\u00e4nde \u00e4n konkreta svar. Ofta sl\u00e5s du av s\u00e5 m\u00e5nga intryck och h\u00e4ndelser samtidigt att du \u00e4r fullt medveten om att du inte kommer att kunna f\u00e5 med dig ett helhetsperspektiv. Man suger in det man hinner med och f\u00e5r r\u00e4kna med att hela sanningen kan man \u00e4nd\u00e5 aldrig f\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inledningsscenen \u00e4r redan ig\u00e5ng n\u00e4r man kommer in i lokalen och inte hunnit s\u00e4tta sig. Samtliga sk\u00e5despelare g\u00e5r i olika r\u00f6relsem\u00f6nster, som upprepas, och \u00e4r kl\u00e4da i svart underkl\u00e4der och \u00e4r sminkade i vitt f\u00f6r att likt en butohdansare p\u00e5visa skillnaden mellan det m\u00f6rka och det ljusa. St\u00e4ndigt \u00e4r de stridsm\u00f6nster mellan det som \u00e4r f\u00f6dande och d\u00f6dande, men i det eviga kretsloppet. N\u00e4r n\u00e5got f\u00f6rst\u00f6rs l\u00e4mnas det ju \u00f6ppet f\u00f6r n\u00e5got annat att f\u00f6das och ta plats. F\u00f6r visst \u00e4r det s\u00e5 att utvecklingen (Development) tar sina offer, men ger ocks\u00e5 nya m\u00f6jligheter genom sin d\u00f6d. St\u00e4ndigt och g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng upplever jag k\u00e4nslan i r\u00f6relserna som att akt\u00f6rerna hela tiden f\u00e5r v\u00e4lja mellan att \u00e4ta eller \u00e4tas.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e4r halva f\u00f6rest\u00e4llningen har g\u00e5tt, kommer upps\u00e4ttningens f\u00f6rsta ordv\u00e4xling mellan tv\u00e5. Det g\u00f6r n\u00e4stan ont i \u00f6ronen eftersom dina \u00f6gon varit totalt fixerad efter att f\u00f6rst\u00e5 n\u00e5gon form av handling i de intensiva r\u00f6relsem\u00f6nsterna. I mina \u00f6gon handlar Strange Development om hur varje m\u00e4nniska p\u00e5 individuell plan b\u00e5de vill ge, ta och vara en del av samh\u00e4llsordningarna. Vi g\u00e5r dock \u00f6ver alla gr\u00e4nser p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att vi ofta blir v\u00e5r egen v\u00e4rsta fiende. Det finns inga restriktioner i oss, utan vi kl\u00e4ttrar g\u00e4rna \u00f6ver, under och p\u00e5 varandra helt obegr\u00e4nsat f\u00f6r att ta oss fram och upp i ordningen. Vi f\u00f6rvrider oss och g\u00f6r oss till f\u00f6r att leva upp till andras och egna \u00f6nskem\u00e5l om vad vi borde utvecklas till. Satiren och provokationerna ligger n\u00e4ra och jag k\u00e4nner mig manad att h\u00e5nskratta mig sj\u00e4lv i ansiktet n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 vilket fjuttigt litet liv vi har och vem f*n tror vi m\u00e4nniskor att vi \u00e4r som driver jordens resurser till dess bristningsgr\u00e4nser. Ungef\u00e4r lika smart som att tugga p\u00e5 sin egen svans. Det m\u00e4ttar en stund, men f\u00f6r eller senare kommer sm\u00e4rtan och vi f\u00e5r blod i munnen.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ofta f\u00f6r sig akt\u00f6rerna som skyltdockor utan inre liv och enbart med yta. Det \u00e4r som om de \u00e4r v\u00e4rldsligt programmerade och inte har n\u00e5got att s\u00e4ga utan enbart f\u00f6ljer dem som varit f\u00f6re dem. Det finns inget djup i dem och de faller st\u00e4ndigt p\u00e5 sina egna dumheter, samtidigt som de letar nya enkla v\u00e4gar att g\u00e5 vidare p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag kan inget annat s\u00e4ga \u00e4n att f\u00f6rest\u00e4llningen var unik och egen i sin konstform p\u00e5 ett berikande s\u00e4tt. Det \u00e4r inte alls n\u00e5got l\u00e4ttsm\u00e4lt eller l\u00e4ttf\u00f6rst\u00e5ligt. Men vill man bli sondmatad kan man g\u00e5 n\u00e5gon annanstans, t\u00e4nker jag. Det h\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r den intellektuelle och den som v\u00e5gar forska runt i sig sj\u00e4lv och blottl\u00e4gga sin egen m\u00e4nsklighet.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ensemble Tana Maneva, Maria Rostotsky, Elise Sj\u00f6berg, Simon Edman, Max Lapitsky, David M\u00f6rner, Lina Lundberg, Aya Glaser<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Strange DevelopmentUrpremi\u00e4r p\u00e5 Teater Giljotin 4 oktober 2019Regi och koncept Tana ManevaRegiassistent Alice IlmenskaKomposit\u00f6r och live elektronik Rikard Borgg\u00e5rdVideoanimation Lena RammiLjusdesign Anders \u201dShorty\u201d LarssonScenografi Youlian Tabakov Upps\u00e4ttningen \u00e4r ett s.k. performanceverk (handling som ska upplevas d\u00e4r och d\u00e5, och \u00e4r mer konstverk \u00e4n ren teaterform), som skapats och utvecklats genom ett scenkonstlaboratorium under teater Giljotins [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-129109","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129109","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=129109"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129109\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":129111,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/129109\/revisions\/129111"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=129109"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=129109"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=129109"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}