{"id":128970,"date":"2019-10-04T07:26:23","date_gmt":"2019-10-04T06:26:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128970"},"modified":"2019-10-04T07:26:25","modified_gmt":"2019-10-04T06:26:25","slug":"teaterkritik-en-varsting-till-syster-ar-mestadels-parodisk-glittrig-glamour-an-halleluja-moment","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128970","title":{"rendered":"Teaterkritik: En v\u00e4rsting till syster \u00e4r mestadels parodisk glittrig glamour \u00e4n halleluja moment"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"376\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/varsting.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-128971\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/varsting.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/10\/varsting-300x174.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Foto: Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En v\u00e4rsting till syster\u00a0<br>China teatern 3 oktober 2019<br>Bok av Cheri Steinkellner och Bill Steinkellner<br>Regi och \u00f6vers\u00e4ttning Albien<br>Koreografi Si\u00e2n Playsted<br>Scenografi Andreas Bini<br>Kapellm\u00e4stare Janne Radesj\u00f6<br>Kostymdesign Camilla Thulin<br>Mask &amp; Perukdesign Sara Kl\u00e4nge<br>Ljusdesign Palle Palm\u00e9<br>Ljuddesign Oskar Johansson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Att g\u00f6ra en film av en bok och en musikal efter en film \u00e4r aldrig en l\u00e4tt match. Grundupps\u00e4ttningen fr\u00e5n Usa har dessutom turnerat runt i st\u00f6rre delen av v\u00e4rlden i n\u00e4stan 20 \u00e5rs tid. Att Woopi Goldberg f\u00e5tt en massa priser f\u00f6r sin roll som syster Maria Deloris, g\u00f6r att hela storyn \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nd. Om en svensk tolkning ska kunna konkurrera om intrycken beh\u00f6vs mycket gammalt in i nya f\u00f6rpackningar och ge en och annan \u00f6verraskning. \u201dGl\u00f6m Jehova, \u00e4r ska ingen sova\u201d&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kv\u00e4llens st\u00f6rst wow-upplevelse \u00e4r utan konkurrens scenografin. Det \u00e4r s\u00e5 m\u00e4sterligt och genomt\u00e4nkt att till och med ett vant \u00f6ga och en inbiten kyrkobes\u00f6kare inte kan se sig m\u00e4tt p\u00e5 bytena, f\u00e4rgerna och underfundigheterna. S\u00e4llan har mina bl\u00e5a \u00f6gon blivit s\u00e5 imponerade.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Upps\u00e4ttningens st\u00f6rsta nyckelfr\u00e5ga under kv\u00e4llen \u00e4r, kostymerna. Sj\u00e4lvklart beh\u00f6ver musikalkl\u00e4der en uns glamour och bling bling f\u00f6r att med hj\u00e4lp av tempo och stilarten i sig lyfta handlingen till en l\u00e4ttsammare niv\u00e5. Kl\u00e4derna i den h\u00e4r upps\u00e4ttning chockar dock till en helt annan niv\u00e5. Allt \u00e4r alldeles f\u00f6r \u00f6verdrivet, vilket jag inte trodde att nunneskrudar ens skulle kunna bli. Jag har mycket sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 syftet med att man m\u00e5ste g\u00e5 s\u00e5 enormt mycket \u00f6ver gr\u00e4nsen. Kanske vill man chocka? Kanske vill man verka modern? Min k\u00e4nsla blir bara att man enbart vill ge skenet av parodiska nunnor med mycket lite sj\u00e4l utan genuina personligheter. Det g\u00f6r mig n\u00e4stan lite ledsen att man vill f\u00f6rpacka konceptet s\u00e5, n\u00e4r det verkligen finns h\u00e4rliga och roliga rollkarakt\u00e4rer som man hade kunnat ta tillvara p\u00e5. Jag f\u00f6rst\u00e5r inte alls varf\u00f6r man exempelvis mot slutet kl\u00e4r ut dem i kl\u00e4der som p\u00e5minner om pr\u00e5liga polska folkdr\u00e4kter. Ingen av de agerande nunnorna har s\u00e5 sm\u00e5 personligheter eller r\u00f6ster att de beh\u00f6ver den typen av utkl\u00e4dning. Det f\u00f6rminska sk\u00e5despelarinsatserna p\u00e5 ett populistiskt vis och jag blir n\u00e4sta generad p\u00e5 deras bekostnad.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rest\u00e4llningen har definitivt sina sk\u00e4mtsamma och roliga inl\u00e4gg, d\u00e4r man drar p\u00e5 smilbanden m\u00e5nga g\u00e5nger. D\u00e4remot k\u00e4nns handlingen och replikerna ofta mycket tunna och jag funderar mycket kring originalmanuset och \u00f6vers\u00e4ttningen. Det blir aldrig bra n\u00e4r man l\u00e5ter sig n\u00f6jas med \u201dswenglish\u201d i dialogerna. Det kan bli s\u00e5 enormt f\u00e5nigt n\u00e4r man \u00f6vers\u00e4tter engelska ord, ordagrant. Man borde s\u00f6ka efter en undermening och ge av den ist\u00e4llet. Exempelvis s\u00e5 finns det massvis av b\u00e4ttre ord \u00e4n \u201dbaby\u201d att s\u00e4ga till sin k\u00e4resta. F\u00f6r vem vill bli beskylld f\u00f6r att med d\u00e5lig betoning p\u00e5lysa ordet sp\u00e4dbarn i \u00f6mma stunder med en annan vuxen.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det sv\u00e5raste med att ha en musikalisk f\u00f6rest\u00e4llning med sk\u00e5despelare, s\u00e5ngare och dansare, \u00e4r om inte alla akt\u00f6rer \u00e4r lika bra p\u00e5 alla sina moment p\u00e5 scen. Har man en beg\u00e5vad och klockren sk\u00e5despelare som Suzanne Reuter p\u00e5 scen, kan ingen annan i hennes n\u00e4rhet, i hennes scener komma undan med vad som helst. En mycket bra sk\u00e5despelare f\u00f6rst\u00f6r p\u00e5 s\u00e5 vis f\u00f6r en annan vars st\u00f6rre styrka kan vara s\u00e5ng eller dans. D\u00e4rf\u00f6r var det ocks\u00e5 mycket tr\u00e5kigt att Karl Dyall inte hade en st\u00f6rre rollkarakt\u00e4r, eftersom han tillh\u00f6r en smal skara av dansare som enligt amerikanska Hollywood m\u00e5tt \u00e4ven kan agera och sjunga p\u00e5 liknande niv\u00e5.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Gladys del Pilar \u00e4r en underbar s\u00e5ngerska och \u00e4r det \u00e4ven i den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. Jag hade dock g\u00e4rna sett att hon hade gett Deloris lite st\u00f6rre personlighetsdrag av en tuff brud. Ist\u00e4llet upplever jag att vi fick allt f\u00f6r mycket plattityder och glittrig lyxf\u00f6rpackning.&nbsp; &nbsp; &nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sj\u00e4lvklart kan man inte f\u00f6rv\u00e4nta sig eller hoppas p\u00e5 n\u00e5gra djupg\u00e5ende teologisk kunskap i en musikal. D\u00e4remot skulle musikalens totala intryck vuxit om man bara hade finslipat det allra sj\u00e4lvklaraste i b\u00f6ner, bibelcitat eller grundl\u00e4ggande kristendoms kunskaper. Det \u00e4r ju n\u00e4r man \u00e4r p\u00e5l\u00e4st om n\u00e5got som man skulle ha kunnat kosta p\u00e5 sig att vara satirisk mot kyrkan och kristligheten. Nu blev det ibland enbart parodier och n\u00e5gra burleska f\u00f6rs\u00f6k till enkla po\u00e4nger.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag gladde mig avslutningsvis \u00e5t att systerskapet och k\u00e4rleken mellan systrarna fick en inramning och betoning som \u00e4r viktig. F\u00f6r det \u00e4r ju gemenskapen och uppoffringen i deras tj\u00e4nster som ger den r\u00e4tta balansen till varf\u00f6r nunnor v\u00e4ljer i glamourfritt liv i det f\u00f6rdolda.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ensemble Gladys del Pilar, Suzanne Reuter, Kim Sulocki, Karl Dyall, Alexander Larsson, Klas Wiljerg\u00e5rd, Fernando Fuente, Peter Gr\u00f6ning, Birgitta Rydberg, Charlott Strandberg, Edda Irestad, Ayla Kabaca, \u00c5sa Bergh, Nina Hammarkullen, Elenor Margareta Erikson, Anna Werner, Annette Belander, Annika Herlitz, Anna Lidman, Jesper Blomberg, Tony James Andersson, Nils Axelsson, Tomas Totten Str\u00f6mberg.&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En v\u00e4rsting till syster\u00a0China teatern 3 oktober 2019Bok av Cheri Steinkellner och Bill SteinkellnerRegi och \u00f6vers\u00e4ttning AlbienKoreografi Si\u00e2n PlaystedScenografi Andreas BiniKapellm\u00e4stare Janne Radesj\u00f6Kostymdesign Camilla ThulinMask &amp; Perukdesign Sara Kl\u00e4ngeLjusdesign Palle Palm\u00e9Ljuddesign Oskar Johansson Att g\u00f6ra en film av en bok och en musikal efter en film \u00e4r aldrig en l\u00e4tt match. Grundupps\u00e4ttningen fr\u00e5n Usa har [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,13624],"tags":[],"class_list":["post-128970","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128970","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128970"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128970\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128972,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128970\/revisions\/128972"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128970"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128970"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128970"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}