{"id":128925,"date":"2019-10-02T02:42:38","date_gmt":"2019-10-02T01:42:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128925"},"modified":"2019-10-02T11:17:14","modified_gmt":"2019-10-02T10:17:14","slug":"vass-monolog-om-vart-behov-av-bekraftelse-wru-av-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128925","title":{"rendered":"Vass och ber\u00f6rande monolog problematiserar bekr\u00e4ftelsebehov – #WRU av GEST"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus och regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker<\/p>\n\n\n\n

Scenografi, ljus- och kostymdesign: Neon Lodge<\/p>\n\n\n\n

Regiassistent, tekniker och inspelad r\u00f6st: Zahra Ahmadi<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Moa Sobelius<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Karl Wassholm<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Aviva Wrede<\/p>\n\n\n\n

Spelas hos Gothenburg English Studio Theatre (GEST) vid Chapmans torg i G\u00f6teborg till och med 18\/10, d\u00e4refter tillg\u00e4nglig f\u00f6r turn\u00e9 i skolor (m\u00e5lgrupp: 10-15 \u00e5r)<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 30\/9 2019<\/p>\n\n\n\n

Av vad jag recenserat fr\u00e5n enda engelskspr\u00e5kiga teatern i V\u00e4stsverige, har flera pj\u00e4ser kretsat kring hur unga m\u00e4nniskans tillvaro styrs av internet och i synnerhet sociala medier. Tacksamt \u00e4mne och dito ber\u00e4ttarknep, n\u00e4r skolelever ska bli engagerade och p\u00e5 k\u00f6pet genomg\u00e5 en rafflande spr\u00e5klektion. Att GEST g\u00e4rna fokuserar p\u00e5 den virtuella interaktion som exploderat senaste \u00e5ren, visar att de har n\u00e4sa f\u00f6r vad som g\u00e4ller. Efter hemkomst fr\u00e5n premi\u00e4ren tittar jag p\u00e5 SVT Aktuellt. En nyhet handlar om ett accelererande fenomen: Privatpersoner som drar in annonsint\u00e4kter p\u00e5 bloggar och filmklipp. Redaktionen hade gjort ett inslag om en barnfamilj, som p\u00e5 egen Youtube kanal dokumenterar sitt vardagsliv.<\/p>\n\n\n\n

#WRU <\/i>\u00e4r en nyskriven monolog vars titel h\u00e4mtats fr\u00e5n SMS-spr\u00e5k. Syftet \u00e4r att belysa s\u00e5dana saker som sk\u00e4rmtid, isolering, identitet, n\u00e4ttrakasserier samt hur dysfunktionell en familj kan bli i ett akut l\u00e4ge.. Under cirka 45 minuter m\u00f6ter vi Roija, en ensam tjej i nedre ton\u00e5ren som beskrivs som en wannabe YouTuber.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hon drar ig\u00e5ng en kanal inriktad p\u00e5 att ber\u00e4tta om storasyster, som inledningsvis betecknas som cool och driftig. Sanningen \u00e4r ist\u00e4llet att f\u00f6r\u00e4ldrarna oroas av storasysterns tillst\u00e5nd, inte klarar att bry sig om n\u00e5got annat. Undan f\u00f6r undan rullas en alltmer sm\u00e4rtsam historia upp, n\u00e4r den grymma verkligheten i dubbel upplaga hinner i fatt huvudpersonen. Avsl\u00f6jas mer om f\u00f6rloppet \u00e4r det risk f\u00f6r spoilervarning. Roija \u00e4r avundsjuk, tr\u00f6tt p\u00e5 att k\u00e4nna sig f\u00f6rsummad och k\u00e4mpar f\u00f6r att skaffa sig status. D\u00e4rf\u00f6r stannar hon inne p\u00e5 sitt rum, helt absorberad av att s\u00e4nda egengjorda filmklipp, trotsar g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng mammas f\u00f6rmaningar om att andra g\u00f6rom\u00e5l m\u00e5ste utr\u00e4ttas. En med sk\u00e4rpa och emfas ot\u00e5lig r\u00f6st framst\u00e4lld av Zahra Ahmadi, en sk\u00e5despelare med otroligt omfattande cv.<\/p>\n\n\n\n

Till viss del \u00e4r storasysterns bel\u00e4genhet en f\u00f6rev\u00e4ndning f\u00f6r flickan (d\u00f6pt efter ett vin) att producera klipp p\u00e5 Youtube. Roija brinner n\u00e4mligen f\u00f6r att mata tittare med tips p\u00e5 hur man kan f\u00f6rkovra sig, f\u00e5 massor av prenumeranter, likes och delningar. Aviva Wrede g\u00e5r all in, demonstrerar diverse, enligt Roija, framg\u00e5ngsrika metoder genom att dr\u00e5pligt leka med olika tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt. Mitt i det sorgliga och ot\u00e4cka som tornar upp sig, tillf\u00f6r flodv\u00e5gen av instruktioner befriande humor. Utg\u00e5r fr\u00e5n att elever insatta i olika Youtubers egenheter, kommer skratta igenk\u00e4nnande. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Blir sm\u00e5tt chockad av f\u00f6rsta repliken fr\u00e5n en lovande tjugo\u00e5ring som nyligen examinerats fr\u00e5n Nordiska Teaterskolan. Varf\u00f6r? Jo, den uttalas p\u00e5 svenska. N\u00e5gra ytterligare g\u00e5nger h\u00f6rs svenska meningar. Att rollfiguren inte bara pratar engelska i irriterad ton till sin engelska mamma, utan ocks\u00e5 till alla potentiella tittare p\u00e5 n\u00e4tet, f\u00f6rklarar hon vara en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att kunna n\u00e5 ut internationellt. Roija bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lv inne i den kub hon s\u00e4nder ifr\u00e5n. Koreografin har ”instant appeal”, blir lustig med h\u00e4ngivet dansande, till l\u00e5tar som skulle kunna vara hits av Zara Larsson. Det p\u00e5st\u00e5tt pedagogiska kroppsspr\u00e5ket \u00e4r lika underh\u00e5llande. Mimiken hos Wrede v\u00e4xlar sinnrikt, \u00f6verg\u00e5r till att k\u00e4nslom\u00e4ssigt skildra jaget bakom den tillr\u00e4ttalagda fasaden. Imponerande sk\u00e5despeleri! I flera sekvenser kan man p\u00e5st\u00e5, att hon spelar mot en anonym twittrare. Mycket trov\u00e4rdigt f\u00e5r publiken f\u00f6lja sv\u00e4ngningar mellan eufori och motsatsen.<\/p>\n\n\n\n

Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker (en av teaterns tv\u00e5 konstn\u00e4rliga ledare) har skrivit en rapp och tankev\u00e4ckande monolog, v\u00e4jer inte f\u00f6r den stress, de faror och mobbingtendenser som n\u00e4tet kan orsaka. T\u00e4nker p\u00e5 Aschberg och hans trollj\u00e4gare och fega m\u00e4nniskor som skadar i l\u00f6nndom. V\u00e5r tids besatthet av yta, egofixering och k\u00e4ndishysteri vidr\u00f6rs. Problematik som s\u00e4kerligen dryftas av elever efter att ha sett f\u00f6rest\u00e4llningen. Alla vill och beh\u00f6ver bli sedda. Men manin att jaga bekr\u00e4ftelse p\u00e5 Instagram och Facebook finns som en v\u00e5t filt \u00f6ver oss IRL, n\u00e5got manus tar fasta p\u00e5. Attention-seekers som den tjej #WRU skildrar, l\u00f6per \u00f6verh\u00e4ngande risk att bli besvikna.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r och sk\u00e5despelare biter med gemensamma krafter i det saftiga \u00e4pple, som flerdimensionella dramat utg\u00f6r. Att se Aviva Wrede agera var en fr\u00f6jd. Hon har studerat in rollen med precision. Hittat r\u00e4tt tilltal som f\u00e4ngslar genom hum\u00f6rsv\u00e4ngningar, yviga gester, lidelse och energip\u00e5slag. Tajming och rytm sitter, med naturligt inlagda pauser, f\u00f6r att h\u00e4ndelser ska f\u00e5 sjunka in i \u00e5sk\u00e5darna. Och kontentan av gedigen regi, \u00e4r bland annat att lika mycket s\u00e4gs med ansikte\/ kropp som med munnen. Snacka om att vara \u00e5sk\u00e5dlig! Och engelskan \u00e4r , s\u00e5 vitt jag kan bed\u00f6ma, b\u00e5de begriplig och l\u00e4tt att uppfatta.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus och regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker Scenografi, ljus- och kostymdesign: Neon Lodge Regiassistent, tekniker och inspelad r\u00f6st: Zahra Ahmadi Koreografi: Moa Sobelius Ljuddesign: Karl Wassholm P\u00e5 scen: Aviva Wrede Spelas hos Gothenburg English Studio Theatre (GEST) vid Chapmans torg i G\u00f6teborg till och med 18\/10, d\u00e4refter tillg\u00e4nglig f\u00f6r turn\u00e9 i skolor (m\u00e5lgrupp: 10-15 \u00e5r) Premi\u00e4r: […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-128925","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128925","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128925"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128925\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128934,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128925\/revisions\/128934"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128925"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128925"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128925"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}