{"id":128865,"date":"2019-09-30T17:07:20","date_gmt":"2019-09-30T16:07:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128865"},"modified":"2019-10-01T11:39:57","modified_gmt":"2019-10-01T10:39:57","slug":"beroende-tema-i-fullodig-bioplay-nakna-som-foster-och-gudar-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128865","title":{"rendered":"Beroende tema i full\u00f6dig ”bioplay” – Nakna som foster och gudar p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Markus G\u00e5rder<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Isabel Cruz Liljegren<\/p>\n\n\n\n

Regi: Helena Sandstr\u00f6m Cruz<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Mats Sahlstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Elin Hallberg<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: J\u00f6rgen Haimanas<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign och komposition: Cecily Irvine<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: Johannes Ferm Winkler<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Lena B Nilsson, Lovisa Onnermark, Sara Turpin, Maria Zakrisson Mortensson.<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 30\/11 p\u00e5 Folkteaterns stora scen plus p\u00e5 turn\u00e9.<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: 28\/9 2019<\/p>\n\n\n\n

I samarbete med Riksteatern<\/p>\n\n\n\n

Inom filmv\u00e4rlden frodas en popul\u00e4r genre kallad biopc, termen definierar spelfilmer baserade p\u00e5 en m\u00e4nniskas, oftast en k\u00e4nd person, faktiska levnadsomst\u00e4ndigheter. Ibland uppst\u00e5r en diskussion om huruvida konstn\u00e4rlig frihet gjort s\u00e5 mycket v\u00e5ld p\u00e5 sanningen att man betett sig omoraliskt. Monica Z \u00e4r ett omtalat exempel. Senaste uppst\u00e5ndelsen om gr\u00e4nsen mellan fakta och fiktion, blossade upp i och med 438 dagar.<\/p>\n\n\n\n

Paret Cruz Liljegren \/ Cruz Sandstr\u00f6m har ett uttalat syfte. Vill lansera en annan bild \u00e4n den g\u00e4ngse av Karin Boye, vars mytomspunna alltf\u00f6r korta liv blev h\u00e4ndelserikt. Utg\u00e5r fr\u00e5n att de h\u00e4mtat stoff fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l Johan Svedjedals biografi som Jessica Kolterjahns litter\u00e4ra fantasi (l\u00e4st med stor beh\u00e5llning) om tiden i Berlin. Den intellektuella giganten, poet, \u00f6vers\u00e4ttare med mera, framst\u00e4lls som l\u00e4ttsinnig, sj\u00e4lvupptagen, p\u00e5 spr\u00e5ng, som en kvinna som bejakar sina beg\u00e4r. \u00c5terkommande depressioner antyds bara. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus G\u00e5rder<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Frustande Boye speglas i flashbacks genom judinnan Margot Hanel, livskamraten sista sju \u00e5ren. De sammanstr\u00e5lade sista natten p\u00e5 queerklubb i ett allt farligare Berlin. Hanels oro, sj\u00e4lvvalda isolering maniska beteende och anemiska uppenbarelse \u00e4r pj\u00e4sens epicentrum. Manusf\u00f6rfattaren Isabel Cruz Liljegren har gjort En fullt rimlig, realistisk rekapitulation av vad som kan ha h\u00e4nt. Det \u00e4r ett v\u00e4lskrivet manus. om att leva tillsammans p\u00e5 oj\u00e4mlika villkor.<\/p>\n\n\n\n

Dialoger fr\u00e5n Berlinvistelsens uppbrott korsklipps med scener fr\u00e5n l\u00e4genheten p\u00e5 G\u00e4rdet 1941, inledningsvis en smula f\u00f6rvirrande. Dock, ett raffinerat grepp att belysa ett d\u00e5 och nu. Scenografin \u00f6ver tv\u00e5 akter \u00e4r densamma, ett funktionellt vardagsrum i gr\u00e5tt med telefon och radio som enda kommunikation med omv\u00e4rlden. Resultatet: s\u00e5 full\u00e4ndat att jag l\u00e4mnar teatern uppfylld. Eftersom sorgligt facit finns att tillg\u00e5, har Cruz Liljegren (vars iscens\u00e4ttning av En ensam galning <\/em>knockade mig) planterat \u00e5terkommande, dubbla mark\u00f6rer. Fast vi vet, kryper sig \u00e4nd\u00e5 obehaget inp\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Ser tre sk\u00e5despelare vars utm\u00e4rkta insatser \u00e4r lika med debut p\u00e5 denna scen. Sara Turpin str\u00e5lar av livsberusning, sj\u00e4lvtillit och n\u00e5gra stygn irritation i paradrollen som den andra Karin Boye. Hon ger oss ingen hj\u00e4ltinna, utan en godhj\u00e4rtad individ, som dominerar i f\u00f6rh\u00e5llandet med Hanel och har begr\u00e4nsad empatisk f\u00f6rm\u00e5ga (kanske f\u00f6r att hon varit innesluten i sitt skapande l\u00e5nga perioder). <\/p>\n\n\n\n

Till skillnad fr\u00e5n den komplexa Boye-karakt\u00e4ren, ter sig gemensamma fl\u00e4rdfulla v\u00e4ninnan Kajsa som rationellt r\u00e4ttr\u00e5dig och fullt ut omt\u00e4nksam och sympatisk. Hon som – om jag uppfattar skeendet r\u00e4tt – tilldelats tv\u00e5 roller (\u00e4ven Margots syster) heter Lovisa Onnermark. En f\u00f6rtr\u00e4fflig birollsinnehavare som n\u00e5r ut \u00e4nda till tjugonde raden. I fallet Maria Zakrisson Mortensson m\u00e5ste framh\u00e5llas hur kusligt v\u00e4l, hon \u00f6verensst\u00e4mmer med bilden av den traumatiserade sp\u00e4da Margot. Hon \u00e4r ganska f\u00e4rsk som professionell sk\u00e5despelare. Vet inte om hon brukar f\u00e5 agera ut i motsvarande roller. Vet bara att prestationen i Nakna som foster och gudar <\/em>\u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande stark. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Till dramats h\u00f6jdpunkter h\u00f6r konfrontationerna mellan Margot\/ Kajsa och Karin Boyes integritetskr\u00e4nkande mamma. Folkteatern-veteranen Lena B Nilsson i tillkn\u00e4ppt f\u00f6rpackning firar triumfer. \u00c4r till stor bel\u00e5tenhet i vad hon f\u00f6retar sig genom sin uppvisning av gammaldags kristen moral, sarkasmer och ih\u00e4rdigt uppr\u00e4tth\u00e5llande av fasaden. Tajmingen hos ensemblen sitter perfekt, vilket regin bidrar till. Och samtliga \u00e4r utrustade med genomtr\u00e4ngande diktion. Tacksamt att lyssna p\u00e5 sk\u00e5despelare som m\u00e5nar om replikers val\u00f6rer.<\/p>\n\n\n\n

I dialogernas mellanrum deklameras bland annat dikten, varur pj\u00e4sens titel h\u00e4mtats Andra aktens inledande koreografi i soffan \u00e4r en sinnlig markering (tog mig ett par sekunder att begripa). Att telefonluren saknar sladd skulle kunna betraktas som magisk realism, \u00e4r nog mest ett led i det samf\u00f6rst\u00e5nd med publiken som teamet som jobbat utifr\u00e5n. Samma sak med tv\u00e5 dansinslag i skiftande tempo, d\u00e4r i ena fallet en 80-tals ballad med Kim Carnes anv\u00e4nds. Invirad omkring den \u00e5ngesten och mer prosaiska inslag, existerar en m\u00e4ktig poetisk dimension. Videoprojektioner med molnformationer, dansande kroppar och ett upphetsat mansansikte (enda referensen till manliga delen av m\u00e4nskligheten). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Folkteatern framst\u00e5r numera som ett g\u00e5ngbart alternativ till stadens stora teater vid G\u00f6taplatsen. Ist\u00e4llet f\u00f6r vad som varit av samh\u00e4llsskildringar med underifr\u00e5n-perspektiv och naturlig koppling till \u00e4garna i arbetarr\u00f6relsen. Hur som helst, Nakna som foster och gudar, <\/em>\u00e4r n\u00e5got annat och n\u00e5got mer \u00e4n ett feministiskt manifest med f\u00f6rvecklingar. Av alla upps\u00e4ttningar jag bevittnat innevarande \u00e5r, befinner sig denna p\u00e5 absolut toppniv\u00e5. Dags att ta fram klyschan ”G\u00e5 och se”!<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Isabel Cruz Liljegren Regi: Helena Sandstr\u00f6m Cruz Scenografi: Mats Sahlstr\u00f6m Kostym: Elin Hallberg Ljusdesign: J\u00f6rgen Haimanas Ljuddesign och komposition: Cecily Irvine Videodesign: Johannes Ferm Winkler Medverkande: Lena B Nilsson, Lovisa Onnermark, Sara Turpin, Maria Zakrisson Mortensson. Spelas till och med 30\/11 p\u00e5 Folkteaterns stora scen plus p\u00e5 turn\u00e9. Urpremi\u00e4r: 28\/9 2019 I samarbete med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-128865","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128865","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128865"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128865\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128904,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128865\/revisions\/128904"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128865"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128865"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128865"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}