{"id":128821,"date":"2019-09-29T21:01:48","date_gmt":"2019-09-29T20:01:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128821"},"modified":"2019-09-29T21:28:37","modified_gmt":"2019-09-29T20:28:37","slug":"ironiskt-uppfriskande-tongangar-antigone-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128821","title":{"rendered":"Uppfriskande ironisk attacklusta &#8211; Antigone p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/09-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-128822\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/09-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/09-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av Sofokles i ny\u00f6vers\u00e4ttning av Anne Carson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Svensk \u00f6vers\u00e4ttning: Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi, scenografi, kostym: Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljus, scenografi: Tobias Hagstr\u00f6m St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Komposition: Mikael Sundin  (\u00e4ven musikalisk ledning och instudering)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Filmsekvenser: Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Medverkande: Karin De Frumerie, Mia H\u00f6glund &#8211; Melin, Johan Karlberg, Carina M Johansson och Ramtin Parvaneh<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rest\u00e4llningen genomf\u00f6rs i samarbete med H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas p\u00e5 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater till och med 31\/10<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Svensk urpremi\u00e4r 27\/9 2019<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Monologer i grekiska tragedier m\u00e5 vara sedel\u00e4rande, inneh\u00e5lla filosofiskt tankegods och tillkomna parallellt med demokratins f\u00f6delse. Icke f\u00f6rty blir det tradigt att h\u00f6ra f\u00f6r m\u00e5nga s\u00e5dana efter varandra. N\u00e4r recensenten l\u00e4ste delkurs i litteraturvetenskap, om grekiska antika dramat med Ingrid Elam som  l\u00e4rare (en kuri\u00f6s detalj \u00e4r att hon var p\u00e5 premi\u00e4ren), d\u00e5 tog det stopp. Med facit i hand borde Lars Nor\u00e9n i sin f\u00f6rsta upps\u00e4ttning p\u00e5 Folkteatern, beskurit  ordmassorna i  <em>Orestie<\/em>n. Man kan ocks\u00e5  f\u00f6rh\u00e5lla sig annorlunda till den d\u00f6dligt betingade vrede och sorg, som pr\u00e4glar ett av teaterhistoriens pionj\u00e4rverk. Med f\u00f6rdel kan gravallvar blandas upp med radikalt andra infallsvinklar, kompletteras med andra uttrycksmedel.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/04-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-128854\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/04-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/04-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Precis vad som sker i Kristina Hagstr\u00f6ms &#8211; St\u00e5hls tappning av <i>Antigone <\/i>med Nobelpriskandidaten Ann Carons nya spr\u00e5kdr\u00e4kt. I mellanrummen underh\u00e5llande uppdaterad med kommentarer som &#8221;fine&#8221;, &#8221;socialpolitik&#8221; och &#8221;d\u00e5ligt omd\u00f6me&#8221;. Multitaskande regiss\u00f6rens drivkraft har enligt uppgift, varit att koncentrera sig p\u00e5 Antigones \u00f6verlevande syster Ismene.  Fast egentligen bryr hon sig inte om att nagla fast publiken med de fatala  uppg\u00f6relser, som ing\u00e5r i den Thebanska sagocykeln.  Hastiga omsv\u00e4ngningar intr\u00e4ffar f\u00f6rst\u00e5s. Men vem som dr\u00e4ps och vem som besitter makten i kungafamiljen och hur siaren Theresias ingriper; \u00e4r  moment  man  kan sl\u00e4ppa. Vill man \u00e4nd\u00e5 ha koll p\u00e5 avg\u00f6rande h\u00e4ndelser i <em>Antigone<\/em> rekommenderas programmet. H\u00e5llningen \u00e4r tragikomisk, inte ov\u00e4ntat en kombination av drift och respekt gentemot intrigen. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e4r rid\u00e5n dras \u00e5t sidan noteras att scenen liknar en replokal utan sidov\u00e4ggar, belamrad med instrument och tv\u00e5delade boxar f\u00f6rsedda med spotlights. Sk\u00e5despelarna \u00e4r utplacerade vid klaviaturinstrument, bortsett fr\u00e5n Parvaneh sittandes bakom trumsetet. Bakom kvintetten n\u00e4r de framf\u00f6r minimalistiska, \u00f6desm\u00e4ttade toner videoprojektioner i svartvitt. I \u00f6vrigt ingen framtr\u00e4dande rekvisita, f\u00f6rutom en stol med gr\u00f6n stoppning (metafor f\u00f6r en kungatron).  V\u00e5gor mot strand, abstrakta formationer och suddiga ansikten dyker upp i filmsekvenser.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Under halvannan timme varvar ensemblen musicerande med melodramatiskt agerande, bygger p\u00e5 \u00f6verenskommelsen med publiken om att illusionen  bryts och \u00e5tertas, p\u00e5 samma s\u00e4tt som n\u00e4r ett rum i m\u00f6rker t\u00e4nds upp. Ljusansvarige Tobias Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl st\u00e5r f\u00f6rresten f\u00f6r en &#8221;bl\u00e4ndande&#8221; bedrift, har v\u00e4sentlig del i framg\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/08-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-128855\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/08-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/08-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tror inte att  samma svartkl\u00e4dda kvintett spelat mot varandra tidigare, en kvintett jag uppskattat i dr\u00f6svis av roller. Mia H\u00f6glund-Melin i huvudrollen spelar ut hela sitt rika register, anger tonen.  Karin De Frumerie,  den i gruppen som mest musicerat j\u00e4mte Carina M Johansson, \u00e4r frilansare som spelat i flera upps\u00e4ttningar p\u00e5 Folkteatern, medan Ramtin Parvaneh h\u00f6r hemma p\u00e5 Backa Teater. Ensemblen lyckas utomordentligt v\u00e4l,  genom att vara lyh\u00f6rda ligger de oupph\u00f6rligen i fas. Den tragikomiska mixen beh\u00e4rskas suver\u00e4nt, f\u00f6rst\u00e4rks av utst\u00e4llda mikrofoner.  Anv\u00e4nds b\u00e5de f\u00f6r s\u00e5ng och  repliker. Och visst \u00e4r det frapperande att det sammansvetsade g\u00e4nget l\u00e4rt sig framst\u00e4lla fascinerande, l\u00e5ngsamma melodier och st\u00e4mningar.  Mikael Sundin m\u00e5ste betraktas inte bara som en intressant komposit\u00f6r, utan ocks\u00e5 som en rasande skicklig pedagog.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Just f\u00f6r att \u00e5sk\u00e5darna inte beh\u00f6ver engagera sig n\u00e4r tragedin i omg\u00e5ngar avsiktligt desarmeras, ligger det n\u00e4ra till hands att kalla upps\u00e4ttningen v\u00e4lspelad bagatell. Kan ocks\u00e5 beskrivas som ett  smart och nyskapande  allkonstverk, med glimten i \u00f6gat. Det \u00e4r elegiskt och dr\u00e5pligt, poetiskt och fantasifullt.  Kristina Hagstr\u00f6m -St\u00e5hls version av <em>Antigone <\/em>\u00e4r teatergodis!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/10-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-128856\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/10-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/10-antigone-pressbild-fotoolakjelbye-2019-2020-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Sofokles i ny\u00f6vers\u00e4ttning av Anne Carson Svensk \u00f6vers\u00e4ttning: Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl Regi, scenografi, kostym: Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl Ljus, scenografi: Tobias Hagstr\u00f6m St\u00e5hl Komposition: Mikael Sundin (\u00e4ven musikalisk ledning och instudering) Filmsekvenser: Kristina Hagstr\u00f6m &#8211; St\u00e5hl Medverkande: Karin De Frumerie, Mia H\u00f6glund &#8211; Melin, Johan Karlberg, Carina M Johansson och Ramtin Parvaneh F\u00f6rest\u00e4llningen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-128821","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128821","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128821"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128821\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128861,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128821\/revisions\/128861"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128821"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128821"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128821"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}