![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/pennskaftet.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Pennskaftet<\/strong> En hyllning till de kvinnor som k\u00e4mpade f\u00f6r att kvinnor skulle f\u00e5 r\u00f6str\u00e4tt och lika politiska r\u00e4ttigheter som m\u00e4nnen. 100 \u00e5r efter inf\u00f6randet av den kvinnliga r\u00f6str\u00e4tten \u00e5r 1919 firar Uppsala stadsteater kampen f\u00f6r kvinnors r\u00f6str\u00e4tt med en pj\u00e4s som bygger p\u00e5 Elin W\u00e4gner och hennes roman Pennskaft.<\/p>\n Det m\u00e4rktes att publiken uppskattade f\u00f6rest\u00e4llningen, det blev st\u00e5ende ovationer och m\u00e5nga skratt och appl\u00e5der under f\u00f6rest\u00e4llningen ocks\u00e5. Det \u00e4r en rolig, l\u00e4ttsam f\u00f6rest\u00e4llning med mycket musik och dans.<\/p>\n I centrum f\u00f6r handlingen st\u00e5r fr\u00e4mst den unga kvinnan Barbro, som kallas f\u00f6r ”Pennskaftet”. Hon \u00e4r en ung journalist, en av f\u00e5 kvinnliga journalister p\u00e5 den tiden i en mansdominerad redaktionell milj\u00f6. Hon \u00e4r en sj\u00e4lvf\u00f6rs\u00f6rjande bildad kvinna som strider f\u00f6r den allm\u00e4nna r\u00f6str\u00e4tten. En dag m\u00f6ter hon arkitekten Dick och blir f\u00f6r\u00e4lskad. Barbro ”Pennskaftet” och Dick har ett f\u00f6rh\u00e5llande men han m\u00e5ste h\u00e5lla det hemligt f\u00f6r sin familj eftersom de inte har gift sig. Det \u00e4r Pennskaftet som inte vill gifta sig. Ett sk\u00e4l till att hon inte vill gifta sig \u00e4r att den dag hon gifter sig blir hon omyndig. I \u00e4ktenskap f\u00f6r hundra \u00e5r sedan best\u00e4mde m\u00e4nnen f\u00f6r fruarna, rent juridiskt.<\/p>\n Nog finns det m\u00e5nga sk\u00e4l till att hylla de kvinnor som f\u00f6r hundra \u00e5r sedan k\u00e4mpade b\u00e5de f\u00f6r kvinnors r\u00f6str\u00e4tt och kvinnors lika v\u00e4rde med m\u00e4n. TV-serien Fr\u00f6ken Frimans Krig handlar ocks\u00e5 om samma tid och om samma fr\u00e5gest\u00e4llningar. I tv-serien finns mycket mer nyanser och problematik. Jag f\u00f6redrar film, teater och litteratur d\u00e4r inte allt delas in i svart eller vitt, d\u00e4r det finns m\u00e5nga niv\u00e5er i vad som f\u00f6rmedlas och d\u00e4r allt inte \u00e4r \u00f6vertydligt, d\u00e4r det finns saker jag m\u00e5ste t\u00e4nka efter lite f\u00f6r att tolka.<\/p>\n Det jag inte riktigt tycker om med f\u00f6rest\u00e4llningen Pennskaftet \u00e4r att det blir f\u00f6r lustigt och karakt\u00e4rerna oftast \u00e4r karikatyrer. Visserligen \u00e4r det sv\u00e5rt att se n\u00e5gon f\u00f6rsonande \u00f6ver de h\u00f6germ\u00e4n som p\u00e5 fullt allvar trodde att samh\u00e4llet skulle falla i bitar om kvinnor fick r\u00f6str\u00e4tt.<\/p>\n En sak som skr\u00e4mmer mig oerh\u00f6rt \u00e4r att \u00e4n idag, runt om i v\u00e4rlden, finns det l\u00e4nder och samh\u00e4llen d\u00e4r kvinnor fortfarande inte har samma r\u00e4ttigheter som m\u00e4n och d\u00e4r kvinnor i stort sett \u00e4r r\u00e4ttsl\u00f6sa. Det \u00e4r snarare s\u00e5 att kvinnorna dessa samh\u00e4llet idag \u00e4r \u00e4nnu mer nedtryckta \u00e4n vad kvinnorna var i Sverige f\u00f6r hundra \u00e5r sedan. Kvinnor i l\u00e4nder som Iran f\u00e5r inte resa utomlands utan att ha till\u00e5telse av sin make, de f\u00e5r inte ta ett jobb utan makens till\u00e5telse. Det finns s\u00e5 mycket kvar att g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 en v\u00e4rld d\u00e4r kvinnor har samma r\u00e4ttigheter som m\u00e4n.<\/p>\n Jag kan inte hitta n\u00e5gra paralleller till nutidens kvinnof\u00f6rtryck i f\u00f6rest\u00e4llningen. F\u00f6rest\u00e4llningen fungerar som en hyllning till de kvinnor som k\u00e4mpade d\u00e5 och tar p\u00e5 ett l\u00e4ttsamt underh\u00e5llande upp n\u00e5gra fr\u00e5gor som kvinnorna hade att k\u00e4mpa om. Det \u00e4r en snygg f\u00f6rest\u00e4llningen koreografiskt och scenografiskt d\u00e4r hela scenen utnyttjas med djup i scenbilden. Skickligt och imponerande. Musik, ljud och m\u00e5nga duktiga sk\u00e5despelare. P\u00e5 djupet g\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e4remot inte och det \u00e4r alldeles uppenbart och tydligt vem som har hundra procent r\u00e4tt och vem som har fel.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Pennskaftet Av Elin W\u00e4gner Dramatisering: Johanna Emanuelsson Regi: Maria L\u00f6fgren Scenografi: Fridjon Rafnsson Kostym: Matilda Hyttsten Komposit\u00f6r: Fredrik S\u00f6derberg Koreografiskt arbete: Dorte Olesen Dramaturg: Marie Persson Hedenius, Jonas Bernander Ljus: Jonas Nystr\u00f6m Mask: Sigrid Nathorst-Windahl I rollerna: Jennifer Amaka Pettersson, Emil Brulin, Vivian Cardinal, Daniel Engman, Arman Fanni, \u00c5sa Forsblad Morisse, Harry Friedl\u00e4nder, Livia G\u00f6ttfert, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,12288,7643,12289,6117],"class_list":["post-128782","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-recension","tag-teater","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","tag-uppsala-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128782","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128782"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128782\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128798,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128782\/revisions\/128798"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128782"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128782"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128782"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Elin W\u00e4gner
\nDramatisering: Johanna Emanuelsson
\nRegi: Maria L\u00f6fgren
\nScenografi: Fridjon Rafnsson
\nKostym: Matilda Hyttsten
\nKomposit\u00f6r: Fredrik S\u00f6derberg
\nKoreografiskt arbete: Dorte Olesen
\nDramaturg: Marie Persson Hedenius, Jonas Bernander
\nLjus: Jonas Nystr\u00f6m
\nMask: Sigrid Nathorst-Windahl
\nI rollerna: Jennifer Amaka Pettersson, Emil Brulin, Vivian Cardinal, Daniel Engman, Arman Fanni, \u00c5sa Forsblad Morisse, Harry Friedl\u00e4nder, Livia G\u00f6ttfert, Tytte Johnsson, Linda Kunze, Malin Persson, Peshang Rad, Gloria Tapia
\nPremi\u00e4r Uppsala stadsteater 28 september 2019<\/p>\n