![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/gransfall.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Gr\u00e4nsfall<\/strong> Den spr\u00e4ckliga rid\u00e5n g\u00e5r \u00e5t sidan och vi ser en bl\u00e5 rektangel som f\u00f6rest\u00e4ller ett rum. Det \u00e4r minimalistiskt med rekvisita som f\u00f6r att po\u00e4ngtera att det \u00e4r sk\u00e5despelarna som kommer att fylla ut all den l\u00e4mpliga plats som fyllas ska. Det visar sig att den tolkningen verkligen kommer att g\u00f6ra sig g\u00e4llande under kv\u00e4llen. H\u00e4r stj\u00e4ls ingen uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n akt\u00f6rerna.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen belyser mycket krasst att det d\u00e4r med egna barn och andras ungar \u00e4r en realitet vi m\u00e5ste r\u00e4kna med i andras- och i v\u00e5rt eget liv. Det g\u00e5r inte att g\u00f6mma sig bakom klyschor. Om du kan r\u00e4dda ditt eget skin eller framst\u00e5 som finare \u00e4n vad du egentligen \u00e4r, f\u00f6r egen vinnings skull, s\u00e5 kommer de flesta av oss att ta den gyllene- och enkla v\u00e4gen. Det l\u00e5ter inte fint, men vad sjutton. Nu t\u00e4nker jag kosta p\u00e5 mig att bli cynisk ocks\u00e5. F\u00f6r \u00e4r det inte r\u00e4tt m\u00e4nskligt trots allt, eller borde vi vara helt principfasta n\u00e4r det g\u00e4ller moral och etik. Upps\u00e4ttningen h\u00e5ller mycket fast vid den vite mannens f\u00f6rdelar och makt, samtidigt som andra g\u00e4rna vill anse sig som skrupelfria och f\u00f6r m\u00e5ngfald, s\u00e5 l\u00e4nge det inte viner om den egna knuten.<\/p>\n Kv\u00e4llens sk\u00e5despelare levererade en och annan l\u00e5ng monolog av po\u00e4ngterande och provocerande natur. Man kan naturligtvis inget annat \u00e4n att f\u00f6rbluffas och imponeras \u00f6ver att man kan komma ih\u00e5g l\u00e5nga repliker i ett mycket h\u00f6gt tempo. D\u00e4remot irriterades jag utav att publiken b\u00f6rjade appl\u00e5dera efter dem, som om massan av ord i sig skulle j\u00e4mf\u00f6ras med ett ordmaraton som man ville heja fram mer av. Jag funderade \u00f6ver om det var s\u00e5 att karakt\u00e4ren Charlie fick dessa appl\u00e5der inledningsvis, f\u00f6r att tempot och m\u00e4ngden ord enbart upplevdes som huvudsyftet med den l\u00e5nga monologen (\u00e5h h\u00f6r ni s\u00e5 m\u00e5nga ord jag kan s\u00e4ga fort och l\u00e4nge). Sj\u00e4lvklart s\u00e5g vi den arga och uppr\u00f6rda unga mannen, men orden blev mer av kvantitativ natur \u00e4n genomg\u00e5ende kvalitativ i sina k\u00e4nsloyttringar. En och annan paus verbalt s\u00e4tt hade kunnat ge mer must till karakt\u00e4ren.<\/p>\n I motsatts till sin son var Louise en mycket t\u00e4nkande rollkarakt\u00e4r som tydligt genomgick v\u00e5ndor. D\u00e4r s\u00e5g man hur k\u00e4nslolivet kastades mellan att vilja g\u00f6ra det som \u00e4r r\u00e4tt och till det faktum att moderskapet l\u00e4tt vill ge egna f\u00f6rdelar till det f\u00f6dda barnet.<\/p>\n Kv\u00e4llens mest sympatiska karakt\u00e4r var pappa Henry som faktiskt inte var f\u00f6rblindad av sitt f\u00f6r\u00e4ldraskap. Han hade inte heller problem med att ge sonen raka puckar. Dessutom glade det mig n\u00e5gonstans att inte heller Henry fick f\u00f6rbli perfekt i sina val och bed\u00f6mningar mot slutet. F\u00f6r det \u00e4r v\u00e4l lite det som \u00e4r meningen med att vara m\u00e4nniska; vi \u00e4r av naturen sj\u00e4lvupptagna individer, ologiska personer som vill ta f\u00f6r oss av det vi kan f\u00e5. Vi \u00e4r inte politiskt korrekta utan har alla en sl\u00e4ng av b\u00e5de det ena och det andra.<\/p>\n B\u00e5de Pia Oscarsson (Monica) och Cecilia Frode (Jenni), blev i sina tolkningar, trots att rollerna inte var helt politiskt korrekta, \u00e4nd\u00e5 de tolkningarna som p\u00e5minner om oss alla envar. Kan det vara s\u00e5 att ju mycket finare man f\u00f6rs\u00f6ker vara som m\u00e4nniska desto h\u00e5rdare faller man n\u00e4r man v\u00e4l faller under p\u00e5tryckningar.<\/p>\n \u00c4r det inte ganska m\u00e4nskligt, om \u00e4n f\u00f6rkastligt, att vi g\u00e4rna \u00e4r villiga att rucka p\u00e5 v\u00e5ra fasta principer n\u00e4r det konkret och ing\u00e5ende p\u00e5verkar oss som djupast ? Inte vill man ge bort sina chanser och stora m\u00f6jligheter, \u00e4ven om det blir p\u00e5 n\u00e5gon annans bekostnad.<\/p>\n Det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e5 att jag inte vill s\u00e4ga det, f\u00f6r det l\u00e5ter nog lite klyschigt. Sanningen \u00e4r dock den att Strindberg har r\u00e4tt d.v.s. \u201ddet \u00e4r syn om m\u00e4nniskorna\u201d.<\/p>\n Ensemble Jessica Liedberg (Louise), Bj\u00f6rn L\u00f6nner (Henry), Linus Nilsson (Charlie), Pia Oscarsson (Monica), Cecilia Frode (Jenni)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Gr\u00e4nsfall Regi Hugo Hans\u00e9n \u00d6vers\u00e4ttning Hugo Hans\u00e9n och Bj\u00f6rn L\u00f6nner Musik Daniel Douhan Scenografi Jenny Nordmark Rekvisita Maria Felldin Almgren Playhouse Teater den 26 september 2019 Den spr\u00e4ckliga rid\u00e5n g\u00e5r \u00e5t sidan och vi ser en bl\u00e5 rektangel som f\u00f6rest\u00e4ller ett rum. Det \u00e4r minimalistiskt med rekvisita som f\u00f6r att po\u00e4ngtera att det \u00e4r sk\u00e5despelarna […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-128718","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128718","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128718"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128718\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128721,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128718\/revisions\/128721"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128718"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128718"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128718"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nRegi Hugo Hans\u00e9n
\n\u00d6vers\u00e4ttning Hugo Hans\u00e9n och Bj\u00f6rn L\u00f6nner
\nMusik Daniel Douhan
\nScenografi Jenny Nordmark
\nRekvisita Maria Felldin Almgren
\nPlayhouse Teater den 26 september 2019<\/p>\n