![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/3vintrar_20190912_MS360_2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
3 vintrar<\/strong> En inblick i tre generationer kvinnor fr\u00e5n Kroatien, fr\u00e5n tiden d\u00e5 det var en del av Jugoslavien, fr\u00e5n tiden d\u00e5 Jugoslavien sprack och fr\u00e5n tiden d\u00e5 Kroatien gick med i EU. Publiken passerar genom ett interaktivt museum p\u00e5 v\u00e4gen in i salongen. D\u00e4refter utspelar sig tre dygn genom en rekonstruktion av minnen med nedslag i Kroatiens historia. Efter kommunismens \u00f6vertagande 1945, Jugoslaviens sammanbrott 1991 och Kroatiens ans\u00f6kan om intr\u00e4de i EU 2011.<\/p>\n N\u00e4r jag var i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern tr\u00e4nade jag karate. P\u00e5 karateklubben hade jag m\u00e5nga tr\u00e4ningskompisar som var fr\u00e5n Jugoslavien. De var alla svenskar men samtidigt jugoslaver d\u00e5 de hade f\u00f6r\u00e4ldrar som kommit d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6r att arbeta i Sverige. Det var aldrig n\u00e5got s\u00e4rskilt med de. De var ju f\u00f6dda i Sverige och var som oss andra. Men pl\u00f6tsligt en dag b\u00f6rjade det: en av dessa med jugoslaviska r\u00f6tter p\u00e5pekade f\u00f6r mig att en av mina v\u00e4nner med jugoslaviska r\u00f6tter var muslim. ”Det m\u00e4rks p\u00e5 namnet”, p\u00e5pekade personen. Det var s\u00e5 uppdelningen av Jugoslavien f\u00f6rst m\u00e4rktes f\u00f6r mig. Ber\u00e4ttelsen fascinerar mig och av och till k\u00e4nns det som att jag vill kliva upp p\u00e5 scen och delta i diskussionerna. Kroatiens utveckling speglar mycket av vad m\u00e5nga kan associera till: fr\u00e5n att ha varit en del i ett socialistiskt dr\u00f6mprojekt som f\u00f6ll samman till att bli ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt land och nu en del i EU. Det finns m\u00e5nga intressanta fr\u00e5gor om \u00e4gander\u00e4tt, om frihet och en stark gestaltning av den lilla m\u00e4nniskans f\u00f6rs\u00f6k att anpassa sig till samh\u00e4llet. Jag saknar dock frihetsaspekten och det \u00f6vervakningssamh\u00e4lle som m\u00e5nga ber\u00e4ttat om fr\u00e5n de forna \u00f6ststaterna. Socialismen behandlade lite v\u00e4l okritiskt.<\/p>\n Jag tycker ocks\u00e5 att ber\u00e4ttelsen \u00e4r engagerande och att det inte hade beh\u00f6vts s\u00e5 mycket experimenterande med formen. Det experimenterande blir av och till f\u00f6r \u00f6vertydligt och st\u00e4ller sig ibland i v\u00e4gen f\u00f6r ber\u00e4ttelsen. Hoppas vi f\u00e5r m\u00f6ta fler teaterupps\u00e4ttningar och filmer som skildrar de senaste hundra \u00e5ren i det forna \u00f6stblocket.<\/p>\n
\nManus Tena \u0160tivi\u010di\u0107
\n\u00d6vers\u00e4ttning Amanda Svenssion
\nRegi Anja Su\u0161a
\nScenografi Ulla Kassius
\nKomposit\u00f6r Igor Gostu\u0161ki
\nDramaturg Marie Persson Hedenius
\nKoreografi Damjan Kecojevic
\nKostym Maja Mirkovi\u0107
\nMask Ella Carlefalk
\nLjus Mats \u00d6hlin
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Uppsala stadsteater 21 september 2019
\nMedverkande: Anna Carlson, Lolo Elwin, G\u00f6ran Engman, Jakob Fahlstedt, Madeleine Ferraud Norberg (praktikant), Alexander Lindberg (praktikant), Bashkim Neziraj, Crister Olsson, Mikaela Ramel, Moa Sil\u00e9n, Natalie Sundelin, Logi Tulinius, Elisabeth Wernesj\u00f6<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/smutsigt-300x225.jpg\")
Det \u00e4r en stor brist p\u00e5 ber\u00e4ttelser p\u00e5 svenska teaterscener fr\u00e5n den delen av Europa – och \u00e4nd\u00e5 ligger det s\u00e5 n\u00e4ra oss och de flesta av oss har s\u00e4kert bekanta eller v\u00e4nner med sina r\u00f6tter fr\u00e5n det forna Jugoslavien. F\u00f6rest\u00e4llningen ger en inblick i Kroatiens m\u00e5nga ansikten men emellan\u00e5t vill f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6r mycket. Det \u00e4r som om regiss\u00f6ren inte litar p\u00e5 den sp\u00e4nnande ber\u00e4ttelsen i sig utan m\u00e5ste experimentera med uttrycken, speciellt i andra delen d\u00e5 scengolvets stora vita underl\u00e4gg fylls med jord och sk\u00e5despelarna kravlar runt d\u00e4r. Det \u00e4r synd, det blir f\u00f6r mycket d\u00e5 handlingen i sig \u00e4r tillr\u00e4ckligt engagerande.<\/p>\n
\nDet gick snabbt och pl\u00f6tsligt fanns inte Jugoslavien och m\u00e4nniskor var pl\u00f6tsligt serber eller kroater eller slovener eller bosnier. Jugoslavien omfattade hela eller delar av det omr\u00e5de som idag utg\u00f6r staterna Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Kosovo, Nordmakedonien, Montenegro, Slovenien och Serbien. V\u00e4gen dit gick genom ett blodigt inb\u00f6rdeskrig d\u00e4r grannar pl\u00f6tsligt blev fiender.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/3vintrar_20190912_MS046-225x300.jpg\")
Detta \u00e4r l\u00e4nder om inte ligger s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n oss. Jag tror att de flesta som bor i Sverige k\u00e4nner n\u00e5gra som har r\u00f6tter d\u00e4rifr\u00e5n. \u00c4nd\u00e5 f\u00e5r vi s\u00e5 s\u00e4llan h\u00f6ra ber\u00e4ttelser d\u00e4rifr\u00e5n. Jag blev s\u00e5 fascinerad av den h\u00e4r teaterf\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e4r vi fick f\u00f6lja en familj genom tre generationer, fr\u00e4mst speglat genom kvinnorna. Det \u00e4r mycket som utspelat sig under mindre \u00e4n hundra \u00e5r. Vi f\u00e5r m\u00f6ta Rosa, som var partisan och k\u00e4mpade f\u00f6r att Jugoslavien skulle bli socialistiskt, vi f\u00f6r f\u00f6lja hennes dotter Ma\u0161a och Ma\u0161as d\u00f6ttrar, speciellt Lucija som bryter med familjens traditioner genom att gifta sig kyrkligt och gifter sig med en man som \u00e4r f\u00f6r kapitalismen.<\/p>\n