{"id":128514,"date":"2019-09-21T23:31:40","date_gmt":"2019-09-21T22:31:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128514"},"modified":"2019-09-22T01:06:30","modified_gmt":"2019-09-22T00:06:30","slug":"barnen-och-koreografin-avgorande-ingredienser-i-gedigen-musikal-oliver-pa-goteborgsoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128514","title":{"rendered":"Barnen och koreografin avg\u00f6rande ingredienser i helgjuten musikal – Oliver p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Text och musik: Lionel Bart (baserad p\u00e5 roman av Charles Dickens)<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Ulricha Johnson<\/p>\n\n\n\n

Regi och koreografi: Fredrik Benke Rydman<\/p>\n\n\n\n

Medregiss\u00f6r: Victoria Brattstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Musikaliskt ansvarig och dirigent: Bj\u00f6rn Dobbelaere<\/p>\n\n\n\n

Dirigenter: Susanne Vibaeck Svanekier, Martin Nagashima Toft<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Frida Arvidsson<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Lehna Edvall<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Tobias Hallgren<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 14\/9 2019 p\u00e5 G\u00f6teborgsOperans Stora scen (recension fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llning nr 2 20\/9)<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 26\/4 2020<\/p>\n\n\n\n

Av den stora skaran barn som genomg\u00e5tt ett\u00e5rig ”Oliver-skola” utkristalliserades 69 stycken uppdelade i tre arbetslag, rekord f\u00f6r antalet barn p\u00e5 denna scen, individer som med liv och lust ville befinna sig i rampljuset. Skulle tippa att de har en snitt\u00e5lder p\u00e5 10-11 \u00e5r. Truppen jag ser \u00e4r fenomenal, har precis den fullkomliga n\u00e4rvaro som Benke Rydman efterstr\u00e4vat. Det annorlunda perspektivet framh\u00e4vs verkningsfullt, \u00e4r drivkraft i Dickens indignationsroman fr\u00e5n 1838, skriven i skarp protest mot tidens fattigv\u00e5rdslag som i praktiken f\u00f6rnekar de yngsta deras m\u00e4nniskov\u00e4rde. Blir s\u00e5 avsl\u00f6jande och engagerande med barn i fokus. S\u00e5g p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival \u00e5tskilliga ber\u00f6rande filmer, vars gemensamma n\u00e4mnare stavas barnsk\u00e5despeleri. En som tv\u00e5 g\u00e5nger v\u00e4nt p\u00e5 steken genom att l\u00e4ra mellanstadieelever, att spela allvarstyngda vuxna \u00e4r Erik Holmstr\u00f6m i Malm\u00f6. <\/p>\n\n\n\n

Att Oliver <\/i>vars urpremi\u00e4r \u00e4gde rum 1960 blev Lionel Barts enda succ\u00e9 har f\u00e5tt bed\u00f6mare att h\u00f6ja p\u00e5 \u00f6gonbrynen. Obestridligt \u00e4r att han var en fena p\u00e5 att f\u00e5 ur sig trallv\u00e4nliga teman\/refr\u00e4nger. H\u00e4r vimlar det av dem i en music hall – tradition, \u00e4ven om jag i motsats till Dobbelaere inte vill p\u00e5st\u00e5 att musiken h\u00e5ller h\u00f6gsta klass. Ber\u00e4ttelsen om den f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6se pojke som har fr\u00e4ckheten att p\u00e5 barnhemmet be om st\u00f6rre portion, blir utackorderad, kommer i d\u00e5ligt s\u00e4llskap och f\u00e5r olika v\u00e5rdnadshavare innan han r\u00e4ddas; kan ses som arketypisk skildring av or\u00e4ttvisor och mots\u00e4ttningar. P\u00e5 botten av pyramiden alla maktl\u00f6sa i trasproletariatet. \u00d6verst klicken parasiterande societet varur ett barnl\u00f6st par utg\u00f6r det goda undantaget. Blir i andra akten b\u00e5de lite r\u00f6rigt och rafflande, vilket antagligen beror p\u00e5 att Oliver Twist <\/em>f\u00f6rst skrevs i f\u00f6ljetongsformat. Uppl\u00f6sningen \u00e4r brutal, egentligen barnf\u00f6rbjuden.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ansvariga f\u00f6r det visuella har lyckats i sitt upps\u00e5t: att utg\u00e5 fr\u00e5n ett skitigt skimmer med vuxna som mestadels groteska figurer. Till den st\u00e4mningen adderas milj\u00f6er fr\u00e5n de besuttna j\u00e4mte n\u00e5gra minnesv\u00e4rda, sagoaktiga scener. Dystra intrigen uppv\u00e4gs av fr\u00e4ckt koreograferade, gl\u00e4ttiga s\u00e5ng- och dansnummer. Innovativa geniet Benke Rydman har haft tacksamt stoff att laborera med. Hans igenk\u00e4nnbara, egensinniga stil (som jag \u00e4lskade med Bounce och i Eldf\u00e5geln<\/em>), g\u00e5r \u00e5terigen hem hos salig publik. Medregiss\u00f6r Victoria Brattstr\u00f6m g\u00f6r stor nytta i egenskap av handl\u00e4ggare f\u00f6r verbala fram\u00e5tr\u00f6relsen. Den f\u00f6r framg\u00e5ngsrika musikaler viktiga balansen mellan stora svepande gester och intima stunder fungerar klanderfritt, vilket s\u00e4kerligen \u00e4r b\u00e5da regiss\u00f6rers f\u00f6rtj\u00e4nst. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Scenografin \u00e4r p\u00e5kostad och genomt\u00e4nkt utan att vara lika spektakul\u00e4r som i ”Fantomen” eller ”Ringaren”. Murriga f\u00e4rger varvas med pastell. Man har byggt fiffigt med moduler och konstruerat en v\u00e4lvd bro som n\u00e4r den syns i full storlek, under sig h\u00e4rb\u00e4rgerar Fagin (David Lundqvist) och hans br\u00e5dmogna liga av ficktjuvar. I denna delvis satiriska ber\u00e4ttelse med stort socialt patos, \u00e4r som v\u00e4ntat ensemblen utm\u00e4rkt. Produktionen klarar galant att fylla ut kostymen (l\u00e4s 250(!) stycken) utan inl\u00e5nade fixstj\u00e4rnor. <\/p>\n\n\n\n

Finns gott om talang och rutin p\u00e5 scen. Erfarne David Lundqvist g\u00f6r Fagin, kl\u00e4md emellan sk\u00f6ldarna, p\u00e5 ett underh\u00e5llande och karismatiskt s\u00e4tt. I betydande roller ses garvade proffs som Anna-Maria Hallgarn, Tobias Ahlsell (ondskefulle Sikes), \u00c5sa F\u00e5ng och Lars Bethke. M\u00e5ngsidige och kolossalt rutinerade Bethke, \u00e5stadkommer ett distinkt portr\u00e4tt av hederv\u00e4rde Mr Sowerberry. Genom k\u00e4nsligt agerande och f\u00f6rtr\u00e4fflig s\u00e5ngkonst heter den stora sensationen Caroline Gustafsson. Nancy \u00e4r hennes f\u00f6rsta roll p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan. Efter formidabla solon m\u00e5ste klyschan ”vilken enorm debut” tas fram.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kanske inte det mest i\u00f6gonfallande eller omskakande jag sett i musikalv\u00e4g. D\u00e4remot ytterst sev\u00e4rt i form av medryckande s\u00e5nger och dito synkade r\u00f6relser. Lekfull mitt i det ot\u00e4cka! Och den dramatiska handlingen med angel\u00e4get budskap har relevans \u00e4ven i v\u00e5r tid.<\/p>\n\n\n\n

Att resultatet av allas insatser renderade i l\u00e5nga st\u00e5ende ovationer, f\u00f6rklaras fr\u00e4mst av de utexaminerade fr\u00e5n ”Oliver-skolan”. Attacken fr\u00e5n barnen som vid utspisning l\u00e4ngtar efter l\u00e4ckerheter, har enast\u00e5ende kvaliteter, tillh\u00f6r tvekl\u00f6st de b\u00e4sta \u00f6ppningsscener jag bevittnat alla kategorier. D\u00e5 befinner sig tjejerna l\u00e4ngst fram i ”frontlinjen”. Annars \u00e4r Oliver i <\/em>m\u00e5ngt och mycket grabbarnas arena. Halvdussinet stora gruppen ficktjuvar under Dodgers (Enis Syla under f\u00f6rest\u00e4llningen jag var p\u00e5) ledning \u00e4r kavat samtrimmade, vilket v\u00e4cker beundran. 12-\u00e5rige Mathias Graffner var den jag s\u00e5g gestalta huvudpersonen. Inte nog med att repliker och r\u00f6relser beh\u00e4rskas till fullo. Den spr\u00f6da, klara r\u00f6sten hade s\u00e5dana hj\u00e4rtsk\u00e4rande dimensioner, att hans vokala prestationer ska omn\u00e4mnas som suver\u00e4na.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Text och musik: Lionel Bart (baserad p\u00e5 roman av Charles Dickens) \u00d6vers\u00e4ttning: Ulricha Johnson Regi och koreografi: Fredrik Benke Rydman Medregiss\u00f6r: Victoria Brattstr\u00f6m Musikaliskt ansvarig och dirigent: Bj\u00f6rn Dobbelaere Dirigenter: Susanne Vibaeck Svanekier, Martin Nagashima Toft Scenografi: Frida Arvidsson Kostymdesign: Lehna Edvall Ljusdesign: Tobias Hallgren Premi\u00e4r 14\/9 2019 p\u00e5 G\u00f6teborgsOperans Stora scen (recension fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llning […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-128514","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128514","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128514"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128514\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128539,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128514\/revisions\/128539"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128514"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128514"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128514"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}