{"id":128289,"date":"2019-09-17T15:18:08","date_gmt":"2019-09-17T14:18:08","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128289"},"modified":"2019-09-17T18:28:08","modified_gmt":"2019-09-17T17:28:08","slug":"__trashed-12","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128289","title":{"rendered":"Dr\u00f6mpj\u00e4sen som blev verklighet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Niklas Lindgren Photography<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

Pygmalion i Signe Elvin-Nowaks h\u00e4nder \u00e4r en ber\u00e4ttelse om kvinnlig uppr\u00e4ttelse och en kamp mot mansv\u00e4lde och r\u00e5dande maktelit. I Signes version av George Bernard Shaw’s verk lyfts kvinnoperspektivet fram.<\/p>\n

Pygmalion \u00e4r ett klassiskt verk av dramatikern George Bernard Shaw som historiskt har b\u00e5de efterapats och omtolkats or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger, inte minst i filmiskt sammanhang. Pj\u00e4sen sattes f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen upp 1913 i Wien och handlar om Eliza Doolittle, en arbetarklassflicka, som l\u00e4rs upp av \u00f6verklassherren Henry Higgins att bli en societetsdam av rang.<\/p>\n

Det h\u00e4r l\u00e5ter som ett n\u00e5got dammigt koncept. Vad var det som lockade s\u00e5 med att f\u00e5 s\u00e4tta upp Pygmalion?
\u2013 Jag har dr\u00f6mt att f\u00e5 g\u00f6ra Pygmalion \u00e4nda sedan gymnasietiden. Min teaterl\u00e4rare p\u00e5 Victor Rydbergs gymnasium i Stockholm sa alltid till mig hur bra jag skulle passa i rollen som Eliza. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att l\u00e4sa manuset och jag \u00e4lskade det. Framf\u00f6rallt imponerades jag av Eliza – en stark, sj\u00e4lvst\u00e4ndig 1900-tals kvinna vars t\u00e5r ingen trampar p\u00e5 i f\u00f6rsta taget. Sedan dess har pj\u00e4sen f\u00f6ljt mig. Jag har l\u00e4nge l\u00e4ngtat efter att n\u00e5gon dramatiker ska v\u00e4lja att s\u00e4tta upp Pygmalion p\u00e5 scen. Tyv\u00e4rr \u00e4r det ytterst f\u00e5 svenska regiss\u00f6rer som g\u00e5tt i de tankarna. Till slut tr\u00f6ttnade jag p\u00e5 att v\u00e4nta och jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att g\u00f6ra den p\u00e5 egen hand. N\u00e4sta steg blev att s\u00f6ka r\u00e4ttigheter till verket , vilket gick f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt sm\u00e4rtfritt. Sedan dess har det bara rullat p\u00e5. Och nu \u00e4r vi snart vid m\u00e5llinjen.<\/p>\n

Du beskriver Eliza som n\u00e5got av en dr\u00f6mroll f\u00f6r dig.
\u2013 Det st\u00e4mmer. Det \u00e4r det mycket i rollen som jag kan relatera till. Eliza \u00e4r en envis, best\u00e4md kvinna som inte l\u00e5ter sig styras av n\u00e5gon anna, allra minst en man. F\u00f6r den tidens dramatik \u00e4r hon en ovanligt stark och sj\u00e4lvst\u00e4ndig kvinna. Genom ber\u00e4ttelsen g\u00e5ng g\u00f6r Eliza en l\u00e5ng resa d\u00e4r hon g\u00e5r fr\u00e5n fattig blomsterflicka till en societetsdam. Jag gillade utmaningen med att ta sig an den typen av roll med stor utvecklingskurva.<\/p>\n

Manliga regiss\u00f6rer till filmer som My Fair Lady och Pretty Woman har inspirerats av George Bernard Shaw och gjort sin tolkning av pj\u00e4sen. Men m\u00e5nga av dessa omtolkningar sakar en kvinnlig blick, enligt dig.
\u2013 Ja, precis. ibland har pj\u00e4sen feltolkats och Eliza har portr\u00e4tterats som n\u00e5gon som i m\u00e5ngt och mycket blir styrd av andra . Det \u00e4r m\u00e4nnen runt ikring som formar henne. Men l\u00e4ser man manuset mer djupg\u00e5ende s\u00e5 framkommer en annan bild. Tv\u00e4rtom \u00e4r Eliza i originalverket den som best\u00e4mmer utvecklingen. Hon styr sitt eget \u00f6de och kliver in i m\u00e4nnens v\u00e4rld med en egen och mycket tydlig m\u00e5lbild \u00e5t vart\u00e5t hon vill ta sig.<\/p>\n

\u00c4r Pygmalion en feministisk pj\u00e4s?
\u2013 Absolut, men det som \u00e4r sp\u00e4nnande med Pygmalion \u00e4r att det \u00e4r en ber\u00e4ttelse som kan vinklas. Beroende p\u00e5 upphovsperson kan du ge olika karakt\u00e4rer olika mycket makt. I v\u00e5r pj\u00e4s var vi m\u00e5na om att ber\u00e4tta Elizas historia. Och egentligen finns det ingenting i texten som indikerar p\u00e5 att det inte skulle vara Eliza som sitter p\u00e5 makten. V\u00e4ljer man att l\u00e4sa in sig p\u00e5 George Bernard Shaw om hur han v\u00e4ljer att portr\u00e4ttera kvinnor s\u00e5 ser man tydligt hans stora tilltro till kvinnors kompetens kring att uppm\u00e4rksamma och ta tag i relevanta problem i deras vardag. I Shaw’s ber\u00e4ttelser blir kvinnor f\u00f6rgrundsgestalter medan m\u00e4nnen blir bakgrundsfigurer, n\u00e5got som inte \u00e4r vanligt f\u00f6rekommande inom den moderna dramatiken.<\/p>\n

Det \u00e4r ett ambiti\u00f6st och h\u00f6gst personligt projekt du tagit dig an d\u00e4r du spelar huvudroll och st\u00e5r som producent och regiassistent. Hur var det att axla samtliga roller?
\u2013 Det var tufft och det kr\u00e4vdes mer arbete \u00e4n jag kunnat ana. D\u00e5 det h\u00e4r var ett dr\u00f6mprojekt blev det viktigt att allt genomf\u00f6rdes p\u00e5 ett korrekt vis och att det i slut\u00e4ndan blev en pj\u00e4s som k\u00e4ndes viktig. Att som producent och projektledare ha den m\u00e5lbilden gjorde det inte enkelt direkt.
Som tur var hade jag vid min sida Alexandra, en fantastisk teaterregiss\u00f6r. Hon var som min h\u00f6gra hand och b\u00e5de f\u00f6rstod visionen och kunde komma med adekvat feedback och kritik. Det har varit sk\u00f6nt f\u00f6r mig att inte beh\u00f6va p\u00e5 mig regiss\u00f6rsrollen d\u00e5 jag haft s\u00e5 mycket annat att t\u00e4nka p\u00e5. Med ett stort lugn \u00f6verl\u00e4mnar jag det ansvaret p\u00e5 Alexandra.<\/p>\n

Hur skiljer sig pj\u00e4sen fr\u00e5n originalet?
\u2013 Den skiljer sig p\u00e5 ett antal punkter. F\u00f6r att g\u00f6ra den relaterbar f\u00f6r en publik h\u00e4r hemma valde vi att flytta den fr\u00e5n ett 1910-talets England till ett 1950-talets Sverige. \u00c4ven spr\u00e5ket skiljer sig. Eliza i originalet har en ruffig cockney-dialekt medans hon h\u00e4r talar flytande Stockholms-s\u00f6der-slang. Att ta tillbaka ett rej\u00e4lt s\u00f6dertugg var f\u00f6r mig som
aldrig talat den dialekten en verklig utmaning. P\u00e5 50-talets var S\u00f6dermalm ett stadsomr\u00e5de som var drabbat av fattigdom. Detta d\u00e5tidens Sverige ville vi f\u00e5nga.<\/p>\n

I dessa metoo-tider k\u00e4nns Pygmalion som en aktuell pj\u00e4s. Eller hur t\u00e4nker du?
\u2013 Ja, allts\u00e5 Metoo har f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5verkat teaterbranschen j\u00e4ttemycket, framf\u00f6rallt i och med r\u00f6relser som Tystnad tagning. Och d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4ndes det viktigt att f\u00e5 g\u00f6ra en pj\u00e4s d\u00e4r flera starka kvinnor\u00f6ster f\u00e5r komma till tals. Det var ocks\u00e5 \u00e4ven viktigt f\u00f6r mig att det blev ett kvinnolett projekt med en kvinnlig regiss\u00f6r vid rodret. Inom svensk kultur har historiskt m\u00e4n f\u00e5tt ta allt f\u00f6r stor plats. Just d\u00e4rf\u00f6r ville jag f\u00e5 ber\u00e4tta en kvinnas historia och att det g\u00f6rs tillsammans med en annan kvinna. Att som kvinnlig projektledare ta sig an en pj\u00e4s skriven av en man men med en kvinnlig blick var en speciell upplevelse. En fick hela tiden dissekera texten och t\u00e4nka ett extra varv kring textens betydelse. Jag \u00e5terkom st\u00e4ndigt till fr\u00e5gan- \u00c4r det s\u00e5 h\u00e4r jag sj\u00e4lv k\u00e4nner? Det finns flera dramatiker som skrivit kvinnoroller vars agerande inte st\u00e4mmer \u00f6verens med hur jag sj\u00e4lv skulle k\u00e4nna. Alienationen mellan dramatiker och karakt\u00e4r \u00e4r ibland stor. Eliza \u00e4r inte ett exempel p\u00e5 detta. Tv\u00e4rtom k\u00e4nns hon f\u00f6r att vara en kvinnoroll i en pj\u00e4s
skriven av en man ovanligt tillg\u00e4nglig .<\/p>\n

\u00c4r du stolt \u00f6ver resultatet?<\/p>\n

\u2013 Oh, ja. Jag \u00e4r n\u00f6jd \u00f6ver att vi lyfter flertalet starka kvinnor\u00f6ster som tillsammans f\u00e5r f\u00f6ra historien fram\u00e5t samtidigt som vi g\u00f6r det i 50-tals setting p\u00e5 s\u00f6der-slang. Det \u00e4r i sig lite nyt\u00e4nkande och jag k\u00e4nner mig oerh\u00f6rt stolt \u00f6ver att vi g\u00f6r det h\u00e4r, ocks\u00e5 p\u00e5 egen hand. Det finns inga finansi\u00e4rer bakom utan all scenografi har vi sj\u00e4lva byggt upp. Samtliga i teamet hj\u00e4lper till med det man kan bidra med. Det hart varit en viktig erfarenhet att f\u00e5 leda denna skuta i land. Och det k\u00e4nns fantastiskt att f\u00e5 f\u00f6rgylla sin egen dr\u00f6m med ett s\u00e5 fantastiskt team bakom. I minst tretton \u00e5rs tid har jag dr\u00f6mt om att f\u00e5 genomf\u00f6ra det h\u00e4r.
Det \u00e4r nog nu. Vi t\u00e4nker inte vara tysta l\u00e4ngre och \u00e4r det n\u00e5gon som kan h\u00f6ja r\u00f6sten s\u00e5 \u00e4r det Eliza Doolittle.<\/p>\n

\"\"
Niklas Lindgren Photography<\/figcaption><\/figure>\n

Pygmalion visas p\u00e5 Teater Pero p\u00e5 Sveav\u00e4gen 114, 113 50 Stockholm
Datum: 20\/9, 23\/9, 28\/9 kl. 19.00
Speltid: Ca 2tim 30min ink. paus
F\u00f6rk\u00f6p era biljetter p\u00e5 Biletto<\/a>.<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pygmalion i Signe Elvin-Nowaks h\u00e4nder \u00e4r en ber\u00e4ttelse om kvinnlig uppr\u00e4ttelse och en kamp mot mansv\u00e4lde och r\u00e5dande maktelit. I Signes version av George Bernard Shaw’s verk lyfts kvinnoperspektivet fram. Pygmalion \u00e4r ett klassiskt verk av dramatikern George Bernard Shaw som historiskt har b\u00e5de efterapats och omtolkats or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger, inte minst i filmiskt sammanhang. […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"content-sidebar","footnotes":""},"categories":[5,20,30,13624],"tags":[],"class_list":["post-128289","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-film","category-teater","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128289","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128289"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128289\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128331,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128289\/revisions\/128331"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128289"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128289"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128289"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}