![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/09\/adastra.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ad Astra
\nBetyg 4
\nRegi James Gray
\nSvensk biopremi\u00e4r 20 september 2019<\/p>\n
En m\u00e4ktig rymdfilm med Brad Pitt som f\u00e5r ber\u00f6m av m\u00e5nga internationella filmkritiker f\u00f6r sin roll som astronauten Roy McBride som far till solsystemets yttersta gr\u00e4ns f\u00f6r att s\u00f6ka efter sin far, Clifford McBride (spelas mycket bra av Tommy Lee Jones). Clifford McBride skickades ut p\u00e5 uppdrag att leta efter former av intelligent liv i universum men har varit f\u00f6rsvunnen i tre \u00e5rtionden.<\/p>\n
Trots det storslagna perspektivet med rymdtemat \u00e4r det en film som lika mycket handlar om n\u00e4ra relationer, det \u00e4r en far-son-ber\u00e4ttelse, som ibland blir lite f\u00f6r s\u00f6t. Men att spegla universums storhet och de existentiella fr\u00e5gorna i en n\u00e4ra relation har sina po\u00e4ng samtidigt.<\/p>\n
Trots att Brad Pitt hyllas s\u00e5 f\u00f6r sin roll blir han emellan\u00e5t lite f\u00f6r mycket en Rambo i rymden, d\u00e5 han l\u00f6ser problem som uppst\u00e5r lite f\u00f6r enkelt och lite f\u00f6r snabbt. V\u00e4rlden det utspelade sig i var tankev\u00e4ckande men Brad Pitt var f\u00f6r mycket av actionhj\u00e4lte f\u00f6r att det skulle bli riktigt medryckande.<\/p>\n
Gillar du science fiction och rymdfilmer som ber\u00f6r fr\u00e5gorna kring existensen kommer du s\u00e4kert att gilla den h\u00e4r \u00e4ven om den inte kommer upp till samma m\u00e4sterliga niv\u00e5 som Interstellar \u00e4r det en sev\u00e4rd film som s\u00e4tter ig\u00e5ng funderingar kring vad liv \u00e4r och vad m\u00e4nniskor \u00e4r.<\/p>\n
I och f\u00f6r sig \u00e4r filmen delvis spretig. Den \u00e4r djupt filosofisk, den \u00e4r fylld av action, den har vackra rymdbilder, fina n\u00e4rbilder (fotot av den hyllade svenske Hoyte Van Hoytema), den handlar om m\u00e4nsklig psykologi och far-och-son-f\u00f6rh\u00e5llandet. \u00c5 andra sidan g\u00f6r det filmen bredare och djupare. Den hade f\u00f6rlorat p\u00e5 att bara vara action eller bara filosofisk. Nu skildrar den b\u00e5de en yttre och en inre resa.<\/p>\n
Rymden \u00e4r i extra fokus i \u00e5r d\u00e5 det \u00e4r femtio \u00e5r sedan de amerikanska astronauterna, Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins, landade p\u00e5 m\u00e5nen med Apollo 11 som var den f\u00f6rsta bemannade rymdf\u00e4rden som landade p\u00e5 m\u00e5nen, h\u00f6jdpunkten i NASA:s Apolloprogram och en milstolpe i rymdkappl\u00f6pningen mellan USA och Sovjetunionen. Sedan dess har det skapats flera storfilmer som utspelas i rymden, flera som ligger mer \u00e5t \u00e4ventyrsformatet. Med Ad Astra tar regiss\u00f6ren James Gray plats bland de filmskapare som gjort mer \u00e4n s\u00e5, som skapat en rymdfilm som handlar om de existentiella fr\u00e5gorna.<\/p>\n