{"id":128253,"date":"2019-09-16T14:20:27","date_gmt":"2019-09-16T13:20:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128253"},"modified":"2019-09-16T14:20:28","modified_gmt":"2019-09-16T13:20:28","slug":"imponerande-enmansforstallning-dr-jekyll-och-mr-hyde-pa-teater-jaguar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128253","title":{"rendered":"Imponerande enmansf\u00f6rst\u00e4llning – Dr Jekyll och Mr Hyde p\u00e5 Teater Jaguar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av och med Torben Sigelius Kulin<\/p>\n\n\n\n

Fritt efter Robert Louis Stevenson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Viktoria Folkesson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostym: Thomas P\u00e5lsson<\/p>\n\n\n\n

Musik: Emil Klingvall<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Thomas P\u00e5lsson & Torben Sigelius Kulin<\/p>\n\n\n\n

Teknik: My Persson<\/p>\n\n\n\n

Dramaturgi: Anna Berg<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 Teater Jaguar Storgatan 3 i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 14\/9 2019<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 4\/10<\/p>\n\n\n\n

\u00c5ldersgr\u00e4ns: fr\u00e5n 15 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Konstigt nog mitt f\u00f6rsta bes\u00f6k hos en frigrupp inriktad p\u00e5 den unga publiken med \u00f6verv\u00e4gande dagf\u00f6rest\u00e4llningar. Teatern vars motto \u00e4r att ta ungas tankar p\u00e5 allvar har existerat sedan 1987. De h\u00e5ller till i kvarter i Vasastan n\u00e4ra Hagakyrkan, i lokaler som tidigare varit flickskola. En spartansk korridor utg\u00f6r foaj\u00e9. Inne i den lagom stora salongen sitter publiken p\u00e5 en fem raders l\u00e4ktare. Scenen \u00e4r ganska tr\u00e5ng, vilket per automatik g\u00f6r det tacksamt att arbeta med intimt tilltal. <\/p>\n\n\n\n

Kortromanen Dr Jekyll och My Hyde publicerades 1886. Den har som bekant gett upphov till \u00e5tskilliga filmatiseringar, teveserie och ocks\u00e5 musikal. Att som Torben Sigelius Kulin adaptera skr\u00e4ckber\u00e4ttelsen till sceniskt drama, verkar han vara t\u00e4mligen ensam om. Lyckligtvis g\u00e5r han i land med sitt sj\u00e4lvp\u00e5tagna kr\u00e4vande uppdrag. Det blir underh\u00e5llande, en smula l\u00e4skigt, sedel\u00e4rande och \u00e4r framf\u00f6r allt en fulltr\u00e4ff avseende sk\u00e5despelarprestation. Utomordentlig assistans och input har regiss\u00f6ren Viktoria Folkesson bidragit med. Hon har, f\u00f6rmodar jag, framg\u00e5ngsrikt ansat i och piffat upp kreat\u00f6rens manus.<\/p>\n\n\n\n

Troligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag ser Torben Sigelius Kulin agera. I samma utstyrsel – polisonger, v\u00e4st och kl\u00e4der i beige f\u00e4rgskala – tar han sig an samtliga roller. Han f\u00f6rlitar sig helt p\u00e5 att f\u00f6rmedla skiftande perspektiv genom kroppsspr\u00e5k och tonfall. Han pendlar fiffigt mellan att vara ber\u00e4ttaren, den besatte hunsade forskaren Dr Jekyll, bestialiske okontrollerbare Mr Hyde, betj\u00e4nten, den h\u00e4mmade Jekylls rasande chef samt en f\u00f6rslagen kommissarie fr\u00e5n Scotland Yard. Ett v\u00e5gat grepp som \u00f6verlag fungerar f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Ang\u00e5ende h\u00f6rbarheten hade det varit \u00f6nskv\u00e4rt om mygga anv\u00e4nts, eftersom somliga meningar p\u00e5 l\u00e4gsta volym faller bort.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Scenografin utg\u00f6rs fr\u00e4mst av draperi upplyst i r\u00f6tt av spotlights. vertikalst\u00e4llda ljusramper med p\u00e5monterade griffeltavlor och en rektangel framst\u00e4lld av pulver. En k\u00e4pp, en pistol och r\u00f6kmaskin \u00e4r effektfulla attribut som obevekligt driver handlingen under cirka 75 minuter. Adaptionen av Stevensons fiktion \u00e4r ett tankev\u00e4ckande, ot\u00e4ckt drama om ett vetenskapligt experiment som g\u00e5r \u00f6verstyr, n\u00e4r studiet av ”sociala normer och avvikelser bland mikroorganismer” tas till oanade niv\u00e5er genom ”sj\u00e4lvmedicinering”. I periferin v\u00e4cker den fr\u00e5gor om forskningsetik och om m\u00e4nniskans dubbla natur. I skrivande stund sl\u00e5r det mig att pj\u00e4sen med de skiktade perspektiven, aktualiserar behovet av att bli sedd och att ing\u00e5 i ett socialt vettigt sammanhang. Tankarna g\u00e5r till d\u00f6dsbringande terrord\u00e5d fr\u00e5n ensamvargar, n\u00e5got som jag utg\u00e5r fr\u00e5n att l\u00e4rare f\u00e5ngar upp i diskussioner med sina elever efter f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n\n\n\n

Trots pj\u00e4sens \u00e4mne och tyngd ska inte bortses fr\u00e5n komiken som uppst\u00e5r mellan akt\u00f6ren p\u00e5 scen och teknikansvarige My Persson. Deras kommunikation tillh\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningens h\u00f6jdpunkter. Klickade tekniken vid ett avg\u00f6rande skede under premi\u00e4ren? Det utbroderade, m\u00e5lande spr\u00e5ket \u00e4r ocks\u00e5 en tillg\u00e5ng. Och lokomotivet Torben Sigelius Kulin har f\u00f6rst\u00e5s m\u00e5ng\u00e5rig vana av att fascinera en ung publik. Det \u00e4r lika underh\u00e5llande som skickligt att iaktta hur han v\u00e4xlar mellan \u00f6ver- och underordning, sprittande festst\u00e4mning och vardagslunk, fr\u00e5n figurer med dominant v\u00e4rldsvant maner till att desperat skriva formler och vistas i trist omgivning.<\/p>\n\n\n\n

. Och de m\u00e5nga imponerande f\u00f6rvandlingsnumren h\u00e5lls samman av ber\u00e4ttaren som skjuter in kommentarer. Alltid berikande att tr\u00e4da in i ett nytt scenrum och d\u00e4r f\u00e5 betrakta stort sk\u00e5despeleri. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av och med Torben Sigelius Kulin Fritt efter Robert Louis Stevenson Regi: Viktoria Folkesson Scenografi & kostym: Thomas P\u00e5lsson Musik: Emil Klingvall Ljus: Thomas P\u00e5lsson & Torben Sigelius Kulin Teknik: My Persson Dramaturgi: Anna Berg Spelas p\u00e5 Teater Jaguar Storgatan 3 i G\u00f6teborg Premi\u00e4r 14\/9 2019 Spelas till och med 4\/10 \u00c5ldersgr\u00e4ns: fr\u00e5n 15 \u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-128253","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128253","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128253"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128253\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128265,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128253\/revisions\/128265"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128253"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128253"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128253"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}