{"id":128169,"date":"2019-09-14T22:41:30","date_gmt":"2019-09-14T21:41:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128169"},"modified":"2019-09-15T19:20:24","modified_gmt":"2019-09-15T18:20:24","slug":"habilt-utan-gastkramande-tendenser-lang-dags-fard-mot-natt-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128169","title":{"rendered":"Habilt utan gastkramande tendenser – L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Eugene O\u00b4Neill<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Sven Barthel<\/p>\n\n\n\n

Regi: Emil Graffman<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Julia Przedmojska<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Tobias Hagstr\u00f6m – St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Claes M\u00e5nsson, Anna Bjelkerud, Eric Ericson, Fredrik Evers och Josefin Ljungman.<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 22\/11 p\u00e5 stora scen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 13\/9 2019<\/p>\n\n\n\n

O\u00b4Neill, den mycket produktive 1900 tals -dramatikern, fick som bekant Nobelpriset i litteratur f\u00f6r kraften, \u00e4rligheten och den starka k\u00e4nslan i sina sj\u00e4lvst\u00e4ndiga tragedier. Sj\u00e4lvbiografiskt modellerade familjetragedin L\u00e5ng dags f\u00e4rd mot natt<\/em> skrevs n\u00e5gra \u00e5r senare, gavs n\u00e4r den testamenterades till Dramaten (som ofta och med omsorg, enligt dramatikern, satt upp hans verk), f\u00f6rbeh\u00e5llet att spelas f\u00f6rst tjugofem \u00e5r efter hans d\u00f6d. Men den omtalade premi\u00e4ren skedde redan 1956. Och resten \u00e4r som man s\u00e4ger historia. Numera tillh\u00f6r den uppslitande uppg\u00f6relsen inom en teaterfamilj fast i beroendets bojor, v\u00e5r tids mest ikoniska tragedier. F\u00f6r tredje g\u00e5ngen s\u00e4tts dramat upp p\u00e5 teatern vid G\u00f6taplatsen. I den produktion jag s\u00e5g 2005 medverkade Fredrik Evers som en av s\u00f6nerna. \u00c5terigen spelar han Edmund, vars gestalt \u00e4r ett slags alter ego.<\/p>\n\n\n\n

Lars Nor\u00e9ns drabbande sj\u00e4lvbiografiska triptyk – Natten \u00e4r dagens mor, Kaos \u00e4r granne med Gud samt Stillheten – har \u00e5tskilliga likheter med L\u00e5ng dags f\u00e4rd mott natt<\/em>, vilket p\u00e5pekas i programh\u00e4ftet. Den ober\u00e4kneliga atmosf\u00e4ren genomsyrad av l\u00f6gner g\u00e5r igen, fast en avg\u00f6rande skillnad \u00e4r att det inte g\u00e5r n\u00e5gon n\u00f6d p\u00e5 Tyrones. En av Nor\u00e9ns fr\u00e4msta egna dramatiseringar p\u00e5 senare \u00e5r (Ge oss skuggorna)<\/em>, visar med skr\u00e4mmande sk\u00e4rpa, att nobelpristagaren p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st inte lyckats avb\u00f6rda sig, de destruktiva drag, som genomsyrade familjen under hans uppv\u00e4xt.<\/p>\n\n\n\n

Handlingen utspelar sig i familjen Tyrones sommarhus ett dimh\u00f6ljt dygn i augusti 1912. De vuxna s\u00f6nerna tillbringar sommaren med sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Antagligen f\u00f6r att de har problem att f\u00f6rs\u00f6rja sig, lever de i denna klaustrofobiska milj\u00f6 p\u00e5 pappans bekostnad. Den \u00e4ldre (Eric Ericson) \u00e4r en rumlare och misslyckad sk\u00e5despelare, medan den tio \u00e5r yngre och vekare med ett f\u00f6rflutet som sj\u00f6man, \u00e4gnar sig \u00e5t journalistik och poesi. Familjepatriarken James (Claes M\u00e5nsson) \u00e4r v\u00e4lb\u00e4rgad efter husaff\u00e4rer och en formidabel kassasucc\u00e9 i sin teaterkarri\u00e4r, vilket gjort att de kunnat anst\u00e4lla tj\u00e4nstefolk.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

M\u00e4nnen brottas med demoner och missbrukar sprit. Vidare f\u00f6renar de sig i konstant uppm\u00e4rksamhet gentemot Mary (Anna Bjelkerud), vars bedr\u00e4gliga f\u00f6rnekande inneb\u00e4r att hon dukar under, som slav under morfinets v\u00e4lbehag. Den sorg hon k\u00e4nner efter att ha f\u00f6rsl\u00f6sat sin tid p\u00e5 att sj\u00e4lvp\u00e5taget st\u00f6tta sin man p\u00e5 andl\u00f6sa turn\u00e9er kan hon inte hantera, en sorg som f\u00f6rst\u00e4rktes n\u00e4r hon f\u00f6rlorade ett barn. Att hon fick smak p\u00e5 giftet i samband med f\u00f6rlossningen av Edmund, blir som en vansinnig anklagelseakt, som tr\u00e4nger igenom, raserar moraliska barri\u00e4rer av anst\u00e4ndighet.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r en kr\u00e4vande pj\u00e4s vars l\u00e4ngd uppg\u00e5r till drygt tre och halv timme inklusive paus. Stark tilltro tillm\u00e4ts texten och akt\u00f6rernas kvalitet. Interi\u00f6ren \u00e4r densamma i samtliga fyra akter, ett spati\u00f6st vardagsrum m\u00f6rkt tapetserat och med skjutd\u00f6rrar, m\u00f6blerat med soffa, skrivbord samt boksk\u00e5p och i fonden hall med lampkrona och viktig trappa. Mycket f\u00f6rsigg\u00e5r utanf\u00f6r scen, relateras till som h\u00e4ndelser utanf\u00f6r publikens synf\u00e4lt. Tiden g\u00e5r l\u00e5ngsamt s\u00e4rskilt efter paus, \u00e4ven om konfliktytor blottas i hack med ob\u00f6nh\u00f6rlig eskalerande rytm. Fr\u00e5n fj\u00e4rde rad ser jag en sm\u00e4rtsam naturalistisk skildring, som jag i f\u00f6rv\u00e4g gjort nedslag i (Yale University Press 1979).<\/p>\n\n\n\n

Blir mest, \u00f6verraskande nog, en intellektuell bearbetning. Det omskakande uppst\u00e5r alltf\u00f6r s\u00e4llan. Har tidigare sett Emil Graffman (\u00e4ven han sprungen ur teaterfamilj) framg\u00e5ngsrikt regissera vid fem tillf\u00e4llen p\u00e5 Studion. Anser att han f\u00e5r bekymmer n\u00e4r han ska fylla upp Stora scen, vars emotsedda f\u00f6rt\u00e4tade st\u00e4mning ibland saknas. Diskreta ljudeffekter, dimomsluten hall, f\u00f6r betraktaren genanta kyssar, kavat husa, utsp\u00e4dd spritflaska, kl\u00e4dombyten i gr\u00e4lla f\u00e4rger j\u00e4mte reciterande ur Ondskans blommor <\/em>balanserandes p\u00e5 spiselh\u00e4llen; \u00e4r goda men otillr\u00e4ckliga ”knep”. Den svarta humorn fungerar som ventil i en annars vidrig milj\u00f6. Dock fattas en avg\u00f6rande ospecificerad pusselbit f\u00f6r att f\u00e5 mig totalt indragen i skeendet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelarna beh\u00e4rskar sina uppgifter v\u00e4l, vilket inneb\u00e4r att b\u00e5de h\u00e5lla fasaden och sn\u00e4rta till i pl\u00e5gsamma avsl\u00f6janden. Repliker avfyras med trov\u00e4rdig intensitet. Strimmor av eftert\u00e4nksam klarsyn fogas till lakonismer och l\u00e4ngre utbrott. Frapperande m\u00e5nga reaktioner framst\u00e4lls genom miner, stirrande blickar och uppr\u00f6rda ifr\u00e5gas\u00e4ttanden, reaktioner som f\u00f6reg\u00e5r vresiga replikskiften. Flera dialoger \u00e4r lysande! Anna Bjelkerud gl\u00e4nser som sj\u00e4lva navet i intrigen, den nerv\u00f6sa som inte klarar av att vara en sammanbindande kraft, utan ist\u00e4llet n\u00e5gon som tv\u00e5ngsm\u00e4ssigt upprepar osunt beteende. Ofta \u00e4r hennes trasiga mamma och maka fr\u00e5nvarande, s\u00e5v\u00e4l bokstavligt som bildligt talat. N\u00e5gra g\u00e5nger har jag besv\u00e4r med att h\u00f6ra vad hennes rollfigur yttrar. Den exceptionellt reslige Claes M\u00e5nsson, ett v\u00e4lk\u00e4nt ansikte fr\u00e5n komiska huvudroller, po\u00e4ngterade g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng under s\u00e4songspresentationen hur j\u00e4tteroligt det hade varit att f\u00e5 hugga in p\u00e5 L\u00e5ng dags… <\/i>Han \u00e4r duktig p\u00e5 att uppr\u00e4tth\u00e5lla s\u00e5v\u00e4l pondus som f\u00f6rtvivlan hos sn\u00e5lj\u00e5pen, den sextiofem\u00e5rige icke-praktiserande katoliken.<\/p>\n\n\n\n

Eric Ericson beh\u00e4rskar att g\u00f6ra olika typer i sitt m\u00e5ngsidiga register, fast som op\u00e5litlig, dominant gam\u00e4ng k\u00e4nns han klippt och skuren. Mest komplicerad ur psykologisk vinkel \u00e4r otvivelaktigt alter egot Edmund. Fredrik Evers gestaltar med fingertoppsk\u00e4nsla en s\u00e5rbar, sjuklig individ uppfylld av h\u00e4vdelsebeg\u00e4r. Han vet precis hur dessa \u00e5ngestladdade br\u00e5ddjup ska exponeras. <\/p>\n\n\n\n

Kanske har regiss\u00f6ren inte varit riktigt mogen att ta sig an detta mastodontverk, den arketypiska f\u00f6rlagan till liknande verk av senare datum om krisande familjer. \u00c4ven om jag bespetsat mig p\u00e5 en \u00e4n st\u00f6rre upplevelse, \u00e4r upps\u00e4ttningen v\u00e4rd att ses.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Eugene O\u00b4Neill \u00d6vers\u00e4ttning: Sven Barthel Regi: Emil Graffman Scenografi och kostym: Julia Przedmojska Ljus: Tobias Hagstr\u00f6m – St\u00e5hl I rollerna: Claes M\u00e5nsson, Anna Bjelkerud, Eric Ericson, Fredrik Evers och Josefin Ljungman. Spelas till och med 22\/11 p\u00e5 stora scen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater Premi\u00e4r 13\/9 2019 O\u00b4Neill, den mycket produktive 1900 tals -dramatikern, fick som […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-128169","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128169","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128169"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128169\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128209,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128169\/revisions\/128209"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128169"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128169"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128169"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}