{"id":128095,"date":"2019-09-12T07:48:37","date_gmt":"2019-09-12T06:48:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128095"},"modified":"2019-09-12T07:51:21","modified_gmt":"2019-09-12T06:51:21","slug":"teaterkritik-tolvskillingsoperan-fargsprakande-snygg-helhetsforestallning-men-samhallskritiken-bar-inte","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=128095","title":{"rendered":"Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – f\u00e4rgsprakande, snygg helhetsf\u00f6rest\u00e4llning men samh\u00e4llskritiken b\u00e4r inte"},"content":{"rendered":"

<\/a> Foto: Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Tolvskillingsoperan
\nMusik: Kurt Weill
\nText: Bertolt Brecht
\nSvensk text: Magnus Lindman
\nMusikalisk ledning: Jonas Nydesj\u00f6
\nDirigenter: Jonas Nydesj\u00f6\/Marit Strindlund
\nRegi: Mellika Melouani Melani
\nScenografi & kostym: Alex Tarrag\u00fcel Rubio
\nLjusdesign: Joonas Tikkanen
\nMask- & perukdesign: Johanna Ruben
\nKoreograf: Tine Matulessy
\nDramaturger: Sofia Fred\u00e9n, Magnus Lindman
\nF\u00f6rlag: Nordiska f\u00f6rlaget
\nPremi\u00e4r 11 september 2019 p\u00e5 Folkoperan, Stockholm<\/p>\n

Tolvskillingsoperan i regi av Mellika Melouani Melani och som samarbete mellan Stockholms stadsteater och Folkoperan \u00e4r en sprakande snygg och underh\u00e5llande, rolig f\u00f6rest\u00e4llning – men s\u00e5 mycket Brecht \u00e4r det inte. Jo vissa av Brechts teaterteorier, speciellt den s\u00e5 kallade Verfremdungseffekten, anv\u00e4nds genomt\u00e4nkt och fungerande. Men det viktigaste f\u00f6r Brecht med teater var att publiken skulle f\u00e5 en aha-upplevelse, se n\u00e5got ur en ny synvinkel och sedan g\u00e5 hem fylld av lust att vara med och f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet. Det tror jag inte g\u00f6r. D\u00e4remot g\u00e5r publiken s\u00e4kert hem med l\u00e4tta steg efter att ha f\u00e5tt en tre timmar fantastisk underh\u00e5llning.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en helhetsupplevelse med b\u00e5de sk\u00e5despelare, operas\u00e5ngare, burlesk-artister och orkester. P\u00e5 Folkoperan har spelytorna ut\u00f6kats och sp\u00e4nner \u00f6ver scen, salong och foaj\u00e9. Redan n\u00e4r vi anl\u00e4nder till Folkoperan m\u00f6ter vi sk\u00e5despelare och burleskartister som minglar runt bland oss medan vi h\u00e4nger in v\u00e5ra ytterkl\u00e4der och vi f\u00e5r v\u00e4xla v\u00e5ra svenska kronor till tolvskillingar som vi f\u00e5r anv\u00e4nda inne i salongen f\u00f6r att g\u00e5 upp p\u00e5 scen och k\u00f6pa n\u00e5got att dricka. Popcorn delas ut och vi f\u00e5r b\u00e5de \u00e4ta och dricka d\u00e4r vi sitter i salongen under f\u00f6rest\u00e4llningen. Det ger en k\u00e4nsla av n\u00e4rhet till det som h\u00e4nder p\u00e5 scen, vi blir som en del av det som h\u00e4nder.<\/p>\n

Den 11 september \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r Tolvskillingsoperan som \u00e4r en samproduktion mellan Kulturhuset Stadsteatern och Folkoperan. Regisserar g\u00f6r Folkoperans konstn\u00e4rliga chef Mellika Melouani Melani och f\u00f6r den musikaliska ledningen st\u00e5r Jonas Nydesj\u00f6. I rollerna ser vi sk\u00e5despelare, operas\u00e5ngare, burleskartister och orkester. P\u00e5 Folkoperan har spelytorna ut\u00f6kats och sp\u00e4nner \u00f6ver scen, salong och foaj\u00e9.<\/p>\n

Handlingen utspelar sig i London, i kvarteren i Soho d\u00e4r de fattiga och utsatta och kriminella grupper vistas. I centrum st\u00e5r Mackie Kniven som \u00e4r chef \u00f6ver de kriminella ligorna och Polly, dotter till tiggarkungen Pechum. Polly och Mackie Kniven gifter sig i smyg. Pollys f\u00f6r\u00e4ldrar blir rosenrasande och best\u00e4mmer sig f\u00f6r att f\u00e5 Mackie Kniven gripen av polis och h\u00e4ngd. Han \u00e4r trots allt b\u00e5de m\u00f6rdare och r\u00e5nare. Det visar sig b\u00e5de vara l\u00e4tt och sv\u00e5rt att f\u00e5 Mackie gripen. Hans tidigare \u00e4lskarinna har inget emot att f\u00f6r pengar avsl\u00f6ja var han \u00e4r s\u00e5 han kan gripas. Men Mackie \u00e4r b\u00e4sta v\u00e4n med polischefen.<\/p>\n

P\u00e5 Folkoperans hemsida st\u00e5r det om f\u00f6rest\u00e4llningen:
\nTolvskillingsoperan av Bertolt Brecht och Kurt Weill hade urpremi\u00e4r i Berlin 1928, och har sedan dess tillh\u00f6rt musikteaterrepertoarens mest popul\u00e4ra och spelade verk. Ber\u00e4ttelsen kretsar kring kriminalitet och korruption, m\u00e4nniskans beg\u00e4r som st\u00e4ndig drivkraft, d\u00e4r alla profiterar p\u00e5 det man har; sin kropp, sin sj\u00e4l, sin moral \u2013 det samh\u00e4llskritiska budskapet g\u00e5r ingen f\u00f6rbi. Detta \u00e4r de fattigas opera.<\/em><\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r f\u00e4rgsprakande, men enast\u00e5ende vackra scenbilder, duktiga sk\u00e5despelare, imponerande operas\u00e5ngare och duktiga burleskartister. Men jag h\u00e5ller inte med om att det samh\u00e4llskritiska budskapet g\u00e5r fram. Det finns i s\u00e5ngtexter, ja det g\u00f6r det. Men handlingen s\u00e4ger mer att ”alla \u00e4r korrumperade” och jag \u00e4r tveksam till att n\u00e5gon g\u00e5r hem efter f\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e4rkt i sin vilja att f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet. Det \u00e4r underh\u00e5llande och kittlande och en f\u00f6rest\u00e4llning som friskt och lyckat leker med k\u00f6nsroller. Men n\u00e5gon djupare analys av vad som skapar utsattheten finns inte.<\/p>\n

N\u00e5gra av verkets s\u00e5nger har f\u00e5tt liv utanf\u00f6r teaterscenen, till exempel Mackie Knivens Moritat, som blivit stora hits av alltifr\u00e5n Louis Armstrong och Lyle Lovett till Liberace och Westlife. Under sent 1980-tal fick Imperiet stort genomslag med sin rockversion av Kanons\u00e5ngen.<\/p>\n

MEDVERKANDE
\nHerr Peachum: Sven Ahlstr\u00f6m
\nFru Peachum: Karolina Blixt
\nPolly, deras dotter: Maja Rung
\nMackie Kniven: Fredrik Lycke
\nJenny: Richard Hamrin
\nTiger Brown, polischef: Lennart J\u00e4hkel
\nLucy, hans dotter: Sanna Gibbs
\nFilch, tiggare\/Pastor Kimball\/Smith, polis: Peter Gardiner
\nFalskmyntarmattias: Angelika Prick
\nT\u00e5rpilswalter: Sofia S\u00f6derg\u00e5rd
\nFingerkroksjakob: Malin Ehlin
\nRobert med s\u00e5gen: Lidia B\u00e4ck
\nJimmie: Linn Oscarsson
\nEde: Andreas Hammarstr\u00f6m
\nHoror: Lidia B\u00e4ck, Malin Ehlin, Linn Oscarsson
\nTiggare\/poliser: Magnus Bergstr\u00f6m, Johan Carlqvist
\nFlickan: Ella Dahl\/Linnea H\u00e5rd
\nG\u00e4stande k\u00f6rer och Folkoperans orkester.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Mats B\u00e4cker Tolvskillingsoperan Musik: Kurt Weill Text: Bertolt Brecht Svensk text: Magnus Lindman Musikalisk ledning: Jonas Nydesj\u00f6 Dirigenter: Jonas Nydesj\u00f6\/Marit Strindlund Regi: Mellika Melouani Melani Scenografi & kostym: Alex Tarrag\u00fcel Rubio Ljusdesign: Joonas Tikkanen Mask- & perukdesign: Johanna Ruben Koreograf: Tine Matulessy Dramaturger: Sofia Fred\u00e9n, Magnus Lindman F\u00f6rlag: Nordiska f\u00f6rlaget Premi\u00e4r 11 september 2019 […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,30,31,13624],"tags":[834,1811,4147,12285,5420,12288,7643,12289],"class_list":["post-128095","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-brecht","tag-folkoperan","tag-opera","tag-recension","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128095","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=128095"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128095\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128113,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/128095\/revisions\/128113"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=128095"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=128095"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=128095"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}