{"id":127932,"date":"2019-09-06T14:30:27","date_gmt":"2019-09-06T13:30:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127932"},"modified":"2019-09-09T12:53:52","modified_gmt":"2019-09-09T11:53:52","slug":"teaterkritik-dovheten-gripande-rolig-vacker-och-berorande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127932","title":{"rendered":"Teaterkritik: D\u00f6vheten – gripande, rolig, vacker och ber\u00f6rande"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

D\u00f6vheten<\/strong>
\nText Niklas R\u00e5dstr\u00f6m
\nRegi Peter Langdal
\nMusikalisk ledning: Maria Lindal
\nScenografi Magdalena \u00c5berg
\nLjus Torben Lendorph
\nMask Sofia Ranow
\nDrottningsholmsteater i samarbete med Dramaten
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Drottningholms slottsteater 4 september 2019
\nMedverkande Johan Rabaeus, Andreas T Olsson, Per Svensson, Grynet Molvig<\/p>\n

Fyra av Sveriges mest erfarna, duktiga och rutinerade sk\u00e5despelare p\u00e5 scen i den anrika Drottningholms slottsteater \u00e4r redan det ett starkt sk\u00e4l att se denna f\u00f6rest\u00e4llning. Allt ljus i hela salongen sker med stearinljus, st\u00e4mningen ger k\u00e4nslor fr\u00e5n tider mer \u00e4n hundra \u00e5r tillbaka. Det \u00e4r en enast\u00e5ende estetisk upplevelse att vara d\u00e4r, k\u00e4nna atmosf\u00e4ren och se denna stilistiskt full\u00e4ndade f\u00f6rest\u00e4llning. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r n\u00e4ra tre timmar l\u00e5ng, men tiden flyger iv\u00e4g, trots att sittplatserna inte tillh\u00f6r de mest bekv\u00e4ma.<\/p>\n

\"\"Pj\u00e4sen \u00e4r skriven av Niklas R\u00e5dstr\u00f6m och inneh\u00e5ller fem akter. Som allt R\u00e5dstr\u00f6m skriver \u00e4r det poetiskt, m\u00e5ngbottnat, vackert och ber\u00f6rande.<\/p>\n

Titeln anger vad ber\u00e4ttelsen kretsar kring: Ludwig van Beethoven, en av v\u00e4rldens st\u00f6rsta komposit\u00f6rer hade h\u00f6rselproblem och blev d\u00f6v, men kunde \u00e4nd\u00e5 komponera od\u00f6dlig musik. Vi f\u00e5r uppleva hur han, liksom alla de m\u00e4nniskor som levt tidigare och som satt avtryck i historien, ocks\u00e5 \u00e4r m\u00e4nniskor av k\u00f6tt och blod, med k\u00e4nslor och reaktioner och inte alltid n\u00e5gra goda f\u00f6red\u00f6men. Beethoven, spelad s\u00e5 starkt av Johan Rabaeus att det k\u00e4nns som att Beethoven \u00e4r d\u00e4r framf\u00f6r oss. Trots att spelstilen p\u00e5 denna scen kr\u00e4ver mycket tydligt spel med r\u00f6ster och gester som h\u00f6rs och syns, ett spel som \u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n den naturalistiska realismen men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r s\u00e5 trov\u00e4rdigt.<\/p>\n

Salongen har f\u00f6rst\u00e5s sina begr\u00e4nsningar. N\u00e4r sk\u00e5despelarna r\u00f6r sig utanf\u00f6r scenomr\u00e5det kan det vara sv\u00e5rt att uppfatta allt av alla i den l\u00e5ngsmala publikdelen, trots de rutinerade sk\u00e5despelarnas r\u00f6ster.<\/p>\n

Handlingen i pj\u00e4sen startar p\u00e5 kv\u00e4llen den 23 maj 1824. Beethovens ”Nionde symfonin” har precis framf\u00f6rts offentligt f\u00f6r andra g\u00e5ngen f\u00f6r en halvfull salong. Beethoven \u00e4r rosenrasande och anser det vara en stor skandal och ett fiasko, trots att premi\u00e4ren n\u00e5gra veckor tidigare hade varit en succ\u00e9. Hans brorson Karl d\u00e4remot menar att det var v\u00e4ntat att salongen inte skulle fyllas, den f\u00f6rv\u00e4ntade publiken har \u00e5kt fr\u00e5n Wien till sina sommarst\u00e4llen.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen handlar b\u00e5de om Beethoven och hans d\u00f6vhet, hur han lider av att d\u00f6vheten inte betyder tystnad utan inneh\u00e5ller tinnitus, brus, en m\u00e4ngd skr\u00e4pljud och hans enda s\u00e4tt att kommunicera med omgivningen \u00e4r att han m\u00e5ste l\u00e4sa vad de andra skriver p\u00e5 lappar eller griffeltavlor. Samtidigt \u00e4r han oerh\u00f6rt musikalisk och kan h\u00f6ra musiken inom sig och d\u00e4rf\u00f6r kan han komponera musik. Men att han har musikaliskt geh\u00f6r g\u00f6r inte att han har k\u00e4nslom\u00e4ssigt eller socialt geh\u00f6r. Han har hand om sin brorson Karl. Beethoven \u00e4r starkt f\u00e4st vid Karl men hans k\u00e4rlek visar sig i att han f\u00f6rs\u00f6ker styra och st\u00e4lla \u00f6ver Karl, tvinga honom att leva det liv Beethoven vill.<\/p>\n

\"\"Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte engagera sig i karakt\u00e4rerna. Jag f\u00f6rst\u00e5r dem och lider med dem och vill g\u00e5 upp och p\u00e5 scen och styra och st\u00e4lla saker till r\u00e4tta. Det \u00e4r v\u00e4l vad som kan kallas en engagerande ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r rolig emellan\u00e5t ocks\u00e5, men detta balanseras v\u00e4l och det blir inte tramsigt. I f\u00f6rsta akten k\u00e4nde jag emellan\u00e5t att spelet var lite \u00f6verdrivet, f\u00f6r tydligt. Det l\u00e4mnades inte s\u00e5 mycket kvar \u00e5t mig sj\u00e4lv att lista ut eller f\u00f6rst\u00e5. Jag f\u00f6rstod att Beethoven led och att han var grinig och sv\u00e5r att ha att g\u00f6ra med.<\/p>\n

D\u00f6vheten \u00e4r en gripande och rolig pj\u00e4s om absolut geh\u00f6r, k\u00e4nslom\u00e4ssig d\u00f6vhet och skapande i samspel med b\u00e5de levande och d\u00f6da. De finaste delarna f\u00f6r mig var tankarna kring skapande och musik. Och sk\u00e5despelarnas insats d\u00e4r alla fyra var lysande.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

D\u00f6vheten Text Niklas R\u00e5dstr\u00f6m Regi Peter Langdal Musikalisk ledning: Maria Lindal Scenografi Magdalena \u00c5berg Ljus Torben Lendorph Mask Sofia Ranow Drottningsholmsteater i samarbete med Dramaten Premi\u00e4r p\u00e5 Drottningholms slottsteater 4 september 2019 Medverkande Johan Rabaeus, Andreas T Olsson, Per Svensson, Grynet Molvig Fyra av Sveriges mest erfarna, duktiga och rutinerade sk\u00e5despelare p\u00e5 scen i den […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,13956,12285,12288,7643,12289],"class_list":{"0":"post-127932","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-drottningsholms-slottsteater","13":"tag-recension","14":"tag-teater","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127932","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=127932"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127932\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":128044,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127932\/revisions\/128044"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=127932"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=127932"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=127932"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}