![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/08\/once-upon-time-hollywood.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Once Upon A Time in Hollywood
\nBetyg 2
\nRegi Quentin Tarantino<\/p>\n
I och omkring Los Angeles och Manson-familjen finns mycket historia och myter. D\u00e4r bor, verkar och jobbar mycket av den sk\u00e5despelar- och filmskapar-elit som resten av, \u00e5tminstone v\u00e4st, v\u00e4rlden beundrar. Men som ett m\u00f6rkt moln p\u00e5 himmelen infiltrerade Manson flertalet av de fina festerna som tog plats d\u00e4r. Visserligen o\u00f6nskad, men \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r skr\u00e4ckinjagande f\u00f6r att skickas iv\u00e4g. Som oaktad utb\u00f6ling utanf\u00f6r branschen s\u00e5gs han mestadels som ett irritationsmoment, men nog skulle han, eller snarare den s\u00e5 kallade Manson-familjen, komma att g\u00f6ra starkt intryck p\u00e5 dem senare. Och resten av alla (som h\u00f6ll \u00f6gonen p\u00e5 underh\u00e5llningsindustrin). Med d\u00f6dligt v\u00e5ld.<\/p>\n
Ganska precis p\u00e5 datumet, 8-9 Augusti 1969, 50 \u00e5r efter de mest uppm\u00e4rksammade morden av Manson-familjen \u00e4r intresset kring den kult Charles Manson byggt upp allt annat \u00e4n avsvalnad. TV-serien Aquarius, med Arkiv X- och Californication-stj\u00e4rnan David Duchovny, skildrade f\u00f6r bara n\u00e5gra \u00e5r sedan hur kulten sakta men s\u00e4kert byggdes upp, och under vilka sociologiska f\u00f6ruts\u00e4ttningar. N\u00e5got som Tarantino knappt utforskar \u00f6ver huvud taget. Tyv\u00e4rr. F\u00f6r nog finns d\u00e4r mer att ber\u00e4tta om de unga kvinnor som drevs till vansinnesd\u00e5d \u00e4n att Manson \u201dfick dem till det\u201d (eftersom det bara \u00e4r en del av sanningen). D\u00e4r fanns mycket socioekonomiska faktorer som \u00e4r v\u00e4rda att utforska mer \u00e4n i ett par dialogutbyten. Med mer nyliga filmer som The Haunting of Sharon Tate och Charlie Says (fr\u00e5n regiss\u00f6ren som gett oss I Killed Andy Warhol, American Psycho och tv-serien Alias Grace) ges andra visioner och versioner av vad som h\u00e4nde. Men vad har d\u00e5 Tarantino sj\u00e4lv att till\u00e4gga i ber\u00e4ttelsen om de hemska morden i \u00e4nglarnas stad? Absolut ingenting, visar det sig. Faktum \u00e4r att Tate i sig sj\u00e4lv, visserligen helt underbart gestaltad av Margot Robbie, mest \u00e4r en bikarakt\u00e4r genom filmen och inte alls n\u00e5gon b\u00e4rande gestalt.<\/p>\n
F\u00f6r den, liksom undertecknad, l\u00e4ser titeln som en lika delar homage till klassiska filmer som \u2026 in the West och \u2026 America (om \u00e4n kanske mer till den f\u00f6rre) som en h\u00e4nvisan till ett ber\u00e4ttande om en stor h\u00e4ndelse i filmindustrins mecka. Men \u00e4ven d\u00e4r sviker Tarantino. F\u00f6r att ist\u00e4llet l\u00e5ta bygga upp en ber\u00e4ttelse om en sk\u00e5despelare och hans stuntdubbel som tragglar med sina karri\u00e4rer i fritt fall. Visst, Tarantino \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att vara \u201dett vandrande cineast-bibliotek med kunskap\u201d, men dessa fiktiva sk\u00e5despelare roar mer \u00e4n engagerar – och k\u00e4nns s\u00e5 oangel\u00e4gna n\u00e4r det finns s\u00e5 historiskt relevanta m\u00e4nniskor att skildra – \u00e4ven om de m\u00f6ter riktiga m\u00e4nniskor som Bruce Lee och ofta f\u00f6rekommer i referenser till gamla western-filmer och serier som branschen mer eller mindre levde p\u00e5 way back. Fr\u00e5gan \u00e4r bara vem, f\u00f6rutom gamla gubbar i whiskey-f\u00f6rljugen nostalgi, som p\u00e5 allvar ska f\u00e5 ut mer av ber\u00e4ttelsen om ett Hollywood som inte l\u00e4ngre finns \u00e4n av n\u00e5gonting som h\u00e4nt och fortfarande p\u00e5verkar s\u00e5v\u00e4l samh\u00e4llsstrukturer som popul\u00e4rkultur. Hade fokus varit tv\u00e4rtom, typ 90% Manson och Tate och resten tramsigt retro-runkande, hade det varit ett mycket aktuellare och talande verk. Nu? Mest n\u00e5gonting f\u00f6r regiss\u00f6rer att nicka f\u00f6rst\u00e5ende \u00e5t.<\/p>\n
Redan fr\u00e5n b\u00f6rjan, med sin Reservoir Dogs (som skapades n\u00e4r Tarantino fortfarande var s\u00e5 pass ok\u00e4nd att n\u00e4r han ans\u00f6kte om att f\u00e5 st\u00e4nga av en gata f\u00f6r att spela in den inledande bilflykten nekades att g\u00f6ra s\u00e5 – och tvingades spela in medan det var gr\u00f6nt ljus p\u00e5 v\u00e4garna), har han gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r sina kvickheter och \u00f6verv\u00e5ld. Faktum \u00e4r att han haft en s\u00e5dan pass personlig stil och estetik att det helt klart \u00e4r befogat att prata om ett auteur-skap. Fram tills nu. Redan i f\u00f6rra filmen, The Hateful Eight, tyckte jag han b\u00f6rjade dala men nu k\u00e4nner jag knappt igen honom alls. Faktum \u00e4r att Once Upon A Time\u2026 mycket v\u00e4l hade kunnat vara regisserad av vilken regiss\u00f6r som r\u00f6r sig \u00f6ver medelm\u00e5ttan som helst. Den ton, i s\u00e5v\u00e4l estetik som spr\u00e5k och v\u00e5ld, \u00e4r som bortbl\u00e5st. Liksom den varma personligheten som varit hans signum sedan Pulp Fiction. Kvar \u00e4r namedroppandet och intets\u00e4gande f\u00f6rljugenhet utan n\u00e5got som helst fokus eller relevans.<\/p>\n
Om inte detta f\u00f6rfall vore nog har Tarantino \u00e4ven i press uttalat sig v\u00e4ldigt megalomaniskt, att han efter tio filmer (detta \u00e4r den nionde) ska dra sig tillbaka och bli ih\u00e5gkommen som historiens b\u00e4sta regiss\u00f6r. N\u00e5gonsin. Vilken som blir hans sista \u00e4r inte riktigt klart \u00e4nnu. Kanske blir det en Star Trek-film, kanske en uppf\u00f6ljare till Django som ska baseras p\u00e5 en serietidning Tarantino producerade efter Unchained – d\u00e4r huvudpersonen sl\u00e5r ihop sig med legenden Zorro. Oavsett kunde jag inte bry mig mindre. Han \u00e4r en has been som inte alls \u00e4r i niv\u00e5 med varken Tarkovsky eller Stanley Kubrick – som \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r sina f\u00e5, men s\u00e5 otroligt stora, filmg\u00e4rningar. F\u00f6rhoppningsvis finner han ro i familjelivet, d\u00e5 han v\u00e4ntar barn med sin fru, och att skriva teatermanus. Kanske kan hans storhetsvansinne balanseras mer v\u00e4l d\u00e4r i sitt privatliv. F\u00f6rhoppningsvis brinner han ocks\u00e5 ut i mer v\u00e5gade verk snarare \u00e4n l\u00e5ngsamt slocknar i ett utdraget g\u00e4spande som han riskerar nu. Kanske blir det en framtida film till och med. S\u00e5 n\u00e5gra f\u00e5 kan minnas vad som var men aldrig blev.<\/p>\n