{"id":127386,"date":"2019-08-15T22:49:41","date_gmt":"2019-08-15T21:49:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127386"},"modified":"2019-08-16T14:18:12","modified_gmt":"2019-08-16T13:18:12","slug":"genrefria-fornyare-gar-framgangsrikt-vidare-dom-ensammas-planet-av-franska-trion","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127386","title":{"rendered":"Genrefria f\u00f6rnyare g\u00e5r framg\u00e5ngsrikt vidare – Dom ensammas planet av Franska Trion"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jacqueline Hellman
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Franska Trion<\/p>\n\n\n\n

Dom ensammas planet<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Mixad och mastrad av Mattias Glav\u00e5 i Kungstens Studios<\/p>\n\n\n\n

Grafisk form: Maria Kask (vinylutg\u00e5va)<\/p>\n\n\n\n

Border Music<\/p>\n\n\n\n

Release: 26\/7 2019<\/p>\n\n\n\n

Tionde skivan f\u00f6r en synnerligen produktiv grupp fr\u00e5n G\u00f6teborg, vars releasespelning p\u00e5 Liseberg jag bevistade. Tajt, inspirerad konsert som r\u00f6nte ber\u00e4ttigad uppskattning. Man bildades 2002 och f\u00f6rgrundsfiguren heter Matti Ollikainen b\u00f6rdig fr\u00e5n by utanf\u00f6r G\u00e4llivare, en eminent musiker som i vanlig ordning skrivit all text och musik. Medlemmarna i Franska Trion \u00e4r och har varit verksamma i andra konstellationer. Sedan ett antal \u00e5r tillbaka spelar Viktor Tureg\u00e5rd kontrabas. I vintras dog hastigt deras f\u00e4rgstarka trumslagare Thommy Larsson, en fruktansv\u00e4rd f\u00f6rlust. Dom ensammas planet <\/em>till\u00e4gnas honom. Vi hejade p\u00e5 varann n\u00e4r vi s\u00e5gs p\u00e5 Nef. Thommy var en of\u00f6rliknelig trummis med sin attack och spontana koreografi en publikfavorit med spjuveraktig framtoning -intimt f\u00f6rknippad med Franska Trion. Officiell ers\u00e4ttare \u00e4r inte utsedd. P\u00e5 Liseberg och flera andra gig spelar Christopher Cantillo ( Nils Berg Cinemascope, Viva Black med flera). P\u00e5 skivan delar han sysslar med Erik Fast\u00e9n, Pontus Torstensson samt Anton Johnsson.<\/p>\n\n\n\n

Trion upptr\u00e4der ofta p\u00e5 jazzklubbar, kanske f\u00f6r att deras mycket personliga stil – boogie, blues och drabbande ballader- har ett anarkistiskt drag \u00f6ver sig som passar i jazzens inkluderande h\u00e4gn. F\u00f6r cirka tolv \u00e5r sedan var jag med n\u00e4r de tog Nef med storm och m\u00e5nga \u00e5r senare gjorde de lika outpl\u00e5nligt intryck p\u00e5 Scandic Europa. Dessa extatiska gl\u00e4djechocker \u00e4r n\u00e4stintill om\u00f6jliga att \u00e5terge i skrift, p\u00e5minner om lika o\u00f6vertr\u00e4ffade livesekvenser p\u00e5 YouTube med Jerry Lee Lewis, Cream eller The Who. F\u00f6r mig \u00e4r s\u00e5ledes Franska Trion fr\u00e4mst en livef\u00f6reteelse, har inte lyssnat p\u00e5 skivorna. <\/p>\n\n\n\n

Vid en j\u00e4mf\u00f6relse m\u00e4rks en avg\u00f6rande skillnad. Live har trions medlemmar j\u00e4mb\u00f6rdigt utrymme, medan Dom ensammas planet <\/em>domineras av den sjungande l\u00e5tskrivaren. Basist och trummis intar sedvanliga roller som kompmusiker. ( m\u00e4rks extra v\u00e4l vid lyssning i h\u00f6rlurar). F\u00f6ljdriktigt h\u00f6rs Matti p\u00e5 egen hand inledningsvis genom naket pianospel och viskande, reciterande r\u00f6st f\u00f6rmedla en oerh\u00f6rt sorglig text. Svidande stark \u00f6ppning som adresserar utan pardon. Svartsynen, galghumorn och de omv\u00e4xlande harmonierna \u00e4r Franska Trions unika adelsm\u00e4rke, \u00e4ven om l\u00e5tskrivarens betraktelser sagts likna Kjell H\u00f6glund. Med tanke p\u00e5 att bandledaren enligt uppgift, bara marginellt lyssnat p\u00e5 svensk musik, f\u00f6runderligt att han uteslutande uttrycker sig p\u00e5 det svenska spr\u00e5ket. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto p\u00e5 Matti Ollikainen och Viktor Tureg\u00e5rd fr\u00e5n Franska Trions hemsida – Kristian \/ headstomp.com<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5ngen m\u00e5ste kommenteras d\u00e5 den \u00e4r n\u00e4ra f\u00f6rbunden med deras sound. P\u00e5 skivan framf\u00f6r Ollikainen sina texter med antingen passionerad l\u00e5gm\u00e4ldhet eller uppsluppen charm. Han ligger l\u00e4ngst fram i ljudmixen, \u00e4ven om stavelser inte hela tiden \u00e4r tydligt urskiljbara. (Att r\u00f6sten live i extatiska \u00f6verslag kan te sig svajig och rent av ful, \u00e4r en annan historia.) Po\u00e4ngen \u00e4r att Franska Trion besitter ansenliga kvaliteter, stundom trots, inte tack vare vokala insatsen. P\u00e5 L\u00e4ttare <\/em>k\u00f6rar Elina Ryd, ett klokt initiativ som g\u00e4rna f\u00e5tt f\u00f6rekomma fler g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n

Upphovsmannen blottar sig i m\u00e5ngordiga verser, genom pendlingar mellan uppgivenhet och tillk\u00e4mpat tillst\u00e5nd av livsvilja. Ledsna k\u00e4nslor som bottnar i sorg, tristess och saknad skiner igenom. N\u00e5gonstans kan lycka och l\u00e4ngtan sk\u00f6njas, fr\u00e5n en s\u00e4rling och magnifik klaviaturspelare, vars tidigare alkoholmissbruk och resignerade l\u00e4ggning inkluderas i textskrivandet. I sina l\u00e5ngsamma gripande alster framst\u00e5r han emellan\u00e5t som svensk motsvarighet till dystra snillen som Nick Drake och John Martyn. Ett lysande exempel \u00e4r H\u00e4gringen, <\/em>vars starkt ber\u00f6rande desperation n\u00e4ra nog framkallar en t\u00e5r i \u00f6gonvr\u00e5n. <\/p>\n\n\n\n

Viktor Tureg\u00e5rd j\u00e4mte alternerande rytml\u00e4ggare tillf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s sitt gedigna kunnande, accentuerar fink\u00e4nsligt somliga l\u00e5tar. Tre av trummisarna har jag h\u00f6rt live p\u00e5 skilda h\u00e5ll och den duktige Cantillo k\u00e4nns igen p\u00e5 sin teknik. De g\u00f6r avtryck, markerar n\u00e4rvaro h\u00e4r och var. I Fallna \u00e4nglar <\/em>och L\u00e4ttare <\/em> tar de upp tempot i bubblande, medryckande melodier, klatschig pop som p\u00e5minner om Jakob Hellman. N\u00e5gra g\u00e5nger h\u00f6rs paradoxalt nog sprittande refr\u00e4ng. till m\u00f6rk melankolisk text.<\/p>\n\n\n\n

Ljudet p\u00e5 vinylen \u00e4r tungt, motsatsen till futtigt. S\u00e5 pass massivt att det kan anses p\u00e5 vippen till alltf\u00f6r starkt vissa sekvenser. Fordom kultf\u00f6rklarade trion har successivt blivit uppt\u00e4ckt av alltfler. Inte f\u00f6rv\u00e5nande, d\u00e5 de \u00e4r en s\u00e4llsynt kreativ konstellation, vars vandringar mellan genrer \u00e4r en stor tillg\u00e5ng. Ytterst f\u00e5 band i landet \u00e4r i n\u00e4rheten av att vara lika f\u00f6rstklassiga, p\u00e5 att gripa tag i lyssnaren, f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 sl\u00e4ppa loss ett sjus\u00e4rdeles sv\u00e4ng. Detta varum\u00e4rke \u00e4r intakt p\u00e5 Dom ensammas planet, <\/i>\u00e4ven utan the one and only Thommy Larsson.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Franska Trion Dom ensammas planet 4 Mixad och mastrad av Mattias Glav\u00e5 i Kungstens Studios Grafisk form: Maria Kask (vinylutg\u00e5va) Border Music Release: 26\/7 2019 Tionde skivan f\u00f6r en synnerligen produktiv grupp fr\u00e5n G\u00f6teborg, vars releasespelning p\u00e5 Liseberg jag bevistade. Tajt, inspirerad konsert som r\u00f6nte ber\u00e4ttigad uppskattning. Man bildades 2002 och f\u00f6rgrundsfiguren heter Matti Ollikainen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-127386","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127386","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=127386"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127386\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":127469,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127386\/revisions\/127469"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=127386"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=127386"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=127386"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}