{"id":127268,"date":"2019-08-13T01:03:56","date_gmt":"2019-08-13T00:03:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127268"},"modified":"2019-08-13T13:09:29","modified_gmt":"2019-08-13T12:09:29","slug":"ystad-jazzfestival-svensk-kvalitet-gor-avtryck","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127268","title":{"rendered":"Ystad Jazzfestival – Svensk kvalitet g\u00f6r avtryck"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Anna Rylander

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ystad Sweden Jazzfestival <\/p>\n\n\n\n

31\/7-5\/8 2019<\/p>\n\n\n\n

MIMI TERRIS med sextett \u00e4r en raritet p\u00e5 landets m\u00e5ngf\u00f6rgrenade jazztr\u00e4d. Hon ber\u00f6r genom personligt f\u00e4rgade s\u00e5nger. Vi som f\u00e5tt bevittna kvinnan fr\u00e5n G\u00f6teborg live, kommer alltid ih\u00e5g h\u00e4ndelsen Med operautbildning i bagaget har Mimi p\u00e5 sina tre album, \u00e4gnat sig \u00e5t skenbart l\u00e4ttsam musik, ofta med \u00e4ldre tiders genuina schlagers som utg\u00e5ngspunkt. Lyssnar en noggrant uppt\u00e4ckter man att de egentillverkade l\u00e5tarna inneh\u00e5ller raffinerade arrangemang och sp\u00e4nner \u00f6ver b\u00e5de visa, swing, blues och tango. Hur hon relaterar till livet och sin bipolaritet framkommer inte bara i texterna, utan \u00e4r n\u00e5got som f\u00f6rst\u00e4rks i minnesv\u00e4rda mellansnack. I formfull\u00e4ndad stil och oklanderlig frasering, leder en guldstrupe ett ypperligt band p\u00e5 innerg\u00e5rden hos Morten Caf\u00e9: Johan Ohlsson (piano\/ dragspel), Mattias Carlsson (diverse bl\u00e5sinstrument), M\u00e5ns Persson (gitarr), Mats Ingvarsson (bas), Kristoffer Rostedt (trummor) samt M\u00e5rten Lundgren (trumpet). Somliga av herrarna \u00e4r k\u00e4nda fr\u00e5n andra sammanhang. Inspirerade insatser toppas av solon p\u00e5 klarinett, dragspel och Django-influerad gitarrist. Det \u00e4r om vartannat vemodigt och sentimentalt, gladlynt och sn\u00e4rtigt. Bandet sprider en v\u00e4nlig mild mentalitet, ett par g\u00e5nger fr\u00e4ser det till med vitala solon och dito tempostegring. Faller pladask f\u00f6r flera ”hits”, s\u00e5som en cirkusblues om kvinnans oavvisliga r\u00e4tt till sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, balladen om G\u00f6teborg, P\u00e4rontr\u00e4det, Paradv\u00e5ning, H\u00e4r kommer Natten <\/em>(Pugh) i New Orleans-stuk och slingrigt repetitiva extranumret Flytta hemifr\u00e5n. <\/em>Sammantaget en genommusikalisk bitterljuv tillst\u00e4llning!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

RONNIE GARDINER SEPTET genomf\u00f6r en mycket lyckad utomhuskonsert utomhus vid lunchtid. Drivkraften best\u00e5r i att rekonstruera den nerv som fanns i husbandet under Bl\u00e5 m\u00e5ndag p\u00e5 Skansen, (vet att jag sett dem ) n\u00e4r nestorn Gardiner var kapellm\u00e4stare. Tre plattor har det blivit. 88-\u00e5rige amerikanen som bosatte sig i Sverige p\u00e5 60-talet, m\u00e5ste betecknas som ett unikum till rytmgeni, vars program f\u00f6r strokepatienter ing\u00e5r i bilden. Publiken bjuds p\u00e5 tillg\u00e4nglig sv\u00e4ngig jazz, rotad i korsningen swing – bebop. Hantverket \u00e4r proffsigt p\u00e5 avslappnad niv\u00e5, utf\u00f6rt med k\u00e4rlek till s\u00e5v\u00e4l beat som det l\u00e5gm\u00e4lda. Satsas friskt och framg\u00e5ngsrikt i en r\u00e4cka solon. Vill lyfta fram trumpetesset Karl Olandersson, Claes Brodda p\u00e5 sax och stilfulle Mathias Algotsson vid flygeln. Med bibeh\u00e5llen finess drar man p\u00e5 s\u00e5 att det st\u00e5r h\u00e4rliga till. Utomordentligt synkat ensemblespelet i oantastliga standards, vilket bidrar till att den v\u00e4lvilliga publiken blir upprymd. I en blues beter basisten Hasse Larsson fr\u00e4ckt som en shouter, medan gitarristen Claes Askel\u00f6f adderar ett coolt tema i Lars Sj\u00f6sten-melodi. Rytmens m\u00e4sterliga frambringare, tillika sympatisk bandledare, en hipp p\u00e5drivare, inte minst n\u00e4r det vankas gungande shuffle. I slutet m\u00e5r vi prima av hans l\u00e5nga urladdning. Energip\u00e5slaget (Caravan <\/em>en toppnotering) och kunnandet fr\u00e5n dessa f\u00f6rvaltare \u00e4r beundransv\u00e4rt i kompositioner av J. J Johnson, Benny Golson, Quincy Jones, Duke Ellington, Ray Brown, Mathias Algotsson med flera. F\u00f6rvisso utan att vara djupverkande en synnerligen givande stund! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Karl Olandersson – foto Harri Paavolainen
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

SOUNDSCAPE ORCHESTRA g\u00f6r intressant, egensinnig musik. Nyligen kom debuten, en dubbelvinyl betitlad Nexus<\/em>. Gruppens medlemmar: Thomas Wingren (elektronik\/ percussion och gruppens talesperson), Anders \u00c5strand (vibrafon), Joel Lyssarides (rhodes, keyboards), Peter Fredman (klarinett, sax o fl\u00f6jt) samt Calle Rasmusson (trummor). Att Lyssarides vikarierar \u00e4r sm\u00e5tt sensationellt, d\u00e5 han \u00e4r en prisad stj\u00e4rna under eget namn. Soundscape inriktar sig p\u00e5 att inkorporera teknik med akustiska tong\u00e5ngar, sf\u00e4riska klanger med pulserande beat. De lanseras av arrang\u00f6rerna som en extraordin\u00e4r upplevelse, i DN som fram\u00e5tskridare.. Sp\u00e5rar referenser till Miles 70-tal, Return To Forever, Steps, Headhunters, Weather Report med flera. Tar in f\u00e4ngslande musik, vars sublima sound jag skulle tillgodogjort mig i \u00e4n h\u00f6gre grad vid inomhuskonsert, inte minst f\u00f6r att deras intelligent formade originall\u00e5tar, ofta kr\u00e4ver koncentrerad lyssning. Dessutom blev v\u00e4dret efterhand ett problem, obarmh\u00e4rtigt \u00f6sregn tog vid n\u00e4r sista tonen klingat ut. Deras signum att m\u00e5la med breda penseldrag, skriva l\u00e5tar vars karakt\u00e4r \u00e4ndras mitt i, fr\u00e5n exempelvis mjuk fl\u00f6jt till h\u00e5rt markerat beat av taggade Rasmusson och tillbaka igen. Resulterar i ett \u00e4ventyrligt, dynamiskt s\u00e4tt att komponera. \u00d6ronen registrerar hur \u00c5strand gl\u00e4nser n\u00e4r han hamnar i framkant, hur utdragna takter p\u00e5 basklarinett ger mustig klangf\u00e4rg och hur eggande friktion uppst\u00e5r utifr\u00e5n suggestiva tillst\u00e5nd. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

RIGMOR GUSTAFSSON har jag senaste \u00e5ren sett i exempelvis Slottsskogen, Kungsbacka, Lerum och p\u00e5 Nef. Har d\u00e4rtill i OJ str\u00f6tt ber\u00f6m \u00f6ver nya albumet Come Home. <\/em>M\u00e5ste emellan\u00e5t k\u00e4nnas tufft att leva upp till f\u00f6rhoppningar om succ\u00e9 sa jag till s\u00e5ngerskan, efter\u00e5t p\u00e5 Saltsj\u00f6bad d\u00e5 hon signerade. Trots att hon st\u00f6rdes av kr\u00e5nglande ljud i vissa skeden, f\u00f6rmedlar v\u00e4rml\u00e4ndskan ihop med ordinarie uts\u00f6kta pianotrion, \u00e5nyo en h\u00f6gtidsstund i paritet med ovan n\u00e4mnda konserter. Snillrike pianisten Jonas \u00d6stholm, m\u00e5ngsidige trumslagaren Chris Montgomery samt underskattade basklippan Martin H\u00f6per h\u00e5ller var f\u00f6r sig avsev\u00e4rd standard. Tillsammans med en leading lady sl\u00e5r det gnistor om dem, helheten blir st\u00f6rre \u00e4n summan av delarna. \u00d6ppningen sensibel, stegvis upptrappning via h\u00e4rlig puls. Gillar bluesiga inslagen i Big Yellow Taxi <\/em>(Mitchell), magnifika st\u00e4mman bl\u00e4ndar i The Lightyears <\/em>utan att det blir tillgjort. \u00d6stholm dekorerar melodier genom flera l\u00e4ckra l\u00f6pningar, anspr\u00e5ksl\u00f6st sv\u00e4ng levereras av Montgomery, vars kaskader i Enjoy The Day <\/i>renderar i v\u00e4lmotiverade appl\u00e5der. Konsertens centralgestalt bekr\u00e4ftar en passionerad vokal f\u00f6rm\u00e5ga som tagit henne till h\u00f6gsta h\u00f6jd, gett henne status som gigant. Love Make The Changes (<\/em>Legrand) och Fire And Rain <\/em>(Taylor) blev till gyllene tolkningar. Och fragila Over The Rainbow <\/em>gav mig st\u00e5p\u00e4ls, \u00e5stadkom of\u00f6rgl\u00f6mligt k\u00e4nslorus. Publiken var som i en bubbla av njutning, lyssnade andaktsfullt p\u00e5 hur varje nyans fraserades. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kenny Fransson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Cirka tre mil fr\u00e5n Ystad ligger S\u00f6vde Amfiteater, som drabbas av skyfall strax f\u00f6re showen med JILL JOHNSON, ANDERS BERGLUND & MONDAY NIGHT BIG BAND. Hade m\u00f6jlighet att se ungef\u00e4r 75 minuter av konserten. I j\u00e4mf\u00f6relse med Rigmor Gustafsson musik med annan inriktning, beg\u00e5vad underh\u00e5llning som roar f\u00f6r stunden. V\u00e4lfyllt fast inte fullsatt, n\u00e4r festivalen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen huserar p\u00e5 denna natursk\u00f6na plats. Jill d\u00e4remot, ber\u00e4ttar att hon upptr\u00e4tt h\u00e4r tidigare. Tillst\u00e4llningen pr\u00e4glas av kvalmigt uppeh\u00e5llsv\u00e4der, perfekt ljud, kl\u00f6s i ensemblespelet, exklusiva arr och smidig, naturlig s\u00e5ng. H\u00e4r och var m\u00e4rks att Johnson har en f\u00e4bless f\u00f6r pr\u00e5liga schlagers och kl\u00e4mmig country. Samtidigt ska inte f\u00f6rnekas att hon absolut g\u00e5r i land med uppgiften, glad som hon \u00e4r \u00f6ver att ha ”sl\u00e4ppts in i finrummet”. Samtliga alster hade arrangerats av Anders Berglund, en ruggigt rutinerad yrkesman med halvsekell\u00e5ng karri\u00e4r. Berglund kunde inte avh\u00e5lla sig fr\u00e5n att sjunga Frank Sinatra, ett on\u00f6digt bagatellartat inslag, n\u00e4r stj\u00e4rnan var upptagen med spektakul\u00e4rt byte av aftonkl\u00e4nning.<\/p>\n\n\n\n

Professionella MNBB utf\u00f6rde sitt uppdrag med bravur, \u00e4ven om framst\u00e5ende solister saknades. Vokalisten med eget teveprogram har haft l\u00e5ngvarigt samarbete med orkesterkungen. Dock f\u00f6rsta g\u00e5ngen Berglund dirigerar organiskt spelande MNBB. Festen i storbanstappning tillkom f\u00f6r att fira pappa och hans skivsamling. Kan flika in att n\u00e4r jag ”bevakade” hennes krogshow That\u00b4s Life i G\u00f6teborg, medverkade bl\u00e5ssektionerna i Bohusl\u00e4n Big Band. Johnsson \u00e4r s\u00e5ledes inte nyb\u00f6rjare avseende jobb med storband. Sammanfattningsvis: Att n\u00e5 idealet Linda Ronstadt och Nelson Riddle Orch. visar sig vara en ouppn\u00e5elig utmaning, \u00e4ven om Moon River <\/em>\u00e4r en fulltr\u00e4ff. Jill Johnson har inlevelse, textar utm\u00e4rkt, tar fasta p\u00e5 linjer i melodierna, integrerar snyggt med orkestern och bjuder p\u00e5 sj\u00e4lvironi. Gott s\u00e5!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utomhuskonserten med HAYATI KAFE & ROGER BERG BIG BAND flyttas p\u00e5 grund av ih\u00e5llande regn till Ystad Teater. Kafe kom till Sverige fr\u00e5n Turkiet tidigt 60-tal, turnerat i Europa och Asien, sjungit p\u00e5 flera spr\u00e5k och 2015 p\u00e5 Stockholm Jazzfestival gjorde han en stark prestation som crooner. Nu \u00e4r han tyv\u00e4rr oj\u00e4mn, hittar inte alltid r\u00e4tt bland tonarter. Storbandet som existerat och frodats utan min vetskap imponerade desto mer. Under ledning av trumslagaren Roger Berg framst\u00e5r de som exceptionellt vitala herrar, flertalet i \u00e4ldre \u00e5rg\u00e5ngar. Samordningen sitter som sm\u00e4ck modell klassiska Basie-harmonier. Man \u00e4r f\u00f6rbluffande v\u00e4l synkroniserade. Vi h\u00f6r enbart material ur The American Songbook introducerade av Kafe, \u00e5tskilliga l\u00e5tar fr\u00e5n musikaler. N\u00e4r det st\u00e4mmer f\u00f6r 77-\u00e5ringen demonstrerar han mer \u00e4n skaplig kapacitet, prov p\u00e5 den kapaciteten noteras i r\u00f6jiga Ella-hyllningen All Of Me <\/em>och \u00f6mhudade balladen The Very Thought Of You. <\/i>Olika arrang\u00f6rer har satt t\u00e4nderna i de standards som st\u00e5r p\u00e5 programmet. Croonern har len timbre, t\u00e4mligen god intonation, men f\u00f6r dagen inte \u00f6nskv\u00e4rt sting. P\u00e5st\u00e5r inte att j\u00e4ttesprakande solon f\u00f6rekommer i storbandet. Min po\u00e4ng \u00e4r att de totalt sett g\u00f6r intryck och i somliga nummer \u00f6vertr\u00e4ffar vokalisten. Roger Berg sj\u00e4lv besitter smittsam energi, \u00f6verger ett par g\u00e5nger trumsetet f\u00f6r att dirigera. Av medlemmarna k\u00e4nns Lasse Lundstr\u00f6m (bas), Olle Tull (trombon) samt Mats Nilsson (piano) igen. H\u00e5ll utkik efter Roger Berg Big Band hemmah\u00f6rande i \u00d6resundsregionen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ystad Sweden Jazzfestival 31\/7-5\/8 2019 MIMI TERRIS med sextett \u00e4r en raritet p\u00e5 landets m\u00e5ngf\u00f6rgrenade jazztr\u00e4d. Hon ber\u00f6r genom personligt f\u00e4rgade s\u00e5nger. Vi som f\u00e5tt bevittna kvinnan fr\u00e5n G\u00f6teborg live, kommer alltid ih\u00e5g h\u00e4ndelsen Med operautbildning i bagaget har Mimi p\u00e5 sina tre album, \u00e4gnat sig \u00e5t skenbart l\u00e4ttsam musik, ofta med \u00e4ldre tiders genuina […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-127268","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127268","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=127268"}],"version-history":[{"count":68,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127268\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":127350,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127268\/revisions\/127350"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=127268"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=127268"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=127268"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}