{"id":127255,"date":"2019-08-11T22:03:29","date_gmt":"2019-08-11T21:03:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127255"},"modified":"2019-08-11T22:43:14","modified_gmt":"2019-08-11T21:43:14","slug":"wow-amason-sidoprojekt-med-avsevard-substans","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127255","title":{"rendered":"WOW: Amason &#8211; Sidoprojekt med avsev\u00e4rd substans"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/08\/68558073_441381880051867_8694739108351705088_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-127256\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/08\/68558073_441381880051867_8694739108351705088_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/08\/68558073_441381880051867_8694739108351705088_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Peter Birgerstam<br><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Amason<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">10\/8 2019<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sista dagen br\u00e5kade  fruktade v\u00e4dergudarna som f\u00f6rutsp\u00e5tts. H\u00e4llregn br\u00f6t ut cirka sju g\u00e5nger. Gjorde att jag var p\u00e5 v\u00e4g att tappad hum\u00f6ret och att festivalen hyste f\u00e4rre bes\u00f6kare \u00e4n vanligt. Innebar d\u00e4rtill att jag inte grejade att anteckna. Vill \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rmedla intryck av ett f\u00f6r mig nytt, kul band med i indiesammanhang mycket cred, som jag tror medverkat  tv\u00e5 tidigare upplagor av WOW. En yngre man jag kom konverserade med i bl\u00f6tan, meddelade att Amason var det band han lyssnade mest  p\u00e5 under 2015 p\u00e5 Spotify.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Finns en v\u00e4ldigt enhetlig pr\u00e4gel \u00f6ver &#8221;supergruppen&#8221;, vars analoga attraktiva sound kan definieras som en  blandning av progressiv boogierock och poppiga electronica-ballader. Stilm\u00e4ssigt mycket retro \u00f6ver dem. Man botaniserar g\u00e4rna i 70-talet, b\u00e5de musikaliskt och utseendem\u00e4ssigt och de fyra manliga medlemmarna &#8211; br\u00f6derna Pontus och Petter Winberg, Nils T\u00f6rnqvist samt Gustav Ejets &#8211; har inte bara likadana scenkl\u00e4der som s\u00e5ngerskan Amanda Bergman. Uppvisar ocks\u00e5 gemensamma drag betr\u00e4ffande h\u00e5rv\u00e4xt, vilket ger kvartetten hippieframtoning. M\u00e4rklig detalj!<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rsta albumet kom 2015, f\u00f6r en sp\u00e4nnande grupp som g\u00f6r sommarens enda gig i Slottsskogen. Man \u00e4r produktiva, oms\u00e4tter sina id\u00e9er i egen studio. Om knappt en vecka sl\u00e4pps en dubbel-skiva betitlad Galaxy. Utg\u00e5r fr\u00e5n att somligt ur det materialet framf\u00f6rdes live. Identifierade deras fr\u00e4ckt avskalade cover p\u00e5 sm\u00f6riga <em>I Want To Know What Love Is <\/em>(Foreigner \/ 1984) och f\u00f6rst\u00e5s tredje singeln <em>\u00c5len.<\/em> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/08\/68241948_365886857413441_3983163747031056384_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-127265\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/08\/68241948_365886857413441_3983163747031056384_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/08\/68241948_365886857413441_3983163747031056384_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> P\u00e5 Flamingo framg\u00e5r att frihet och originalitet \u00e4r ledord f\u00f6r kollektivet. I likhet med Titiyo n\u00e5gra timmar tidigare p\u00e5 samma scen, tillh\u00f6r gruppen de f\u00e5 som v\u00e4xlar mellan s\u00e5ng p\u00e5 engelska och svenska.  Daniel Boyacioglu (dubbel svensk m\u00e4stare i poetry slam) hade engagerats f\u00f6r att deklamera rolig nonsenspoesi. Och tv\u00e5 kvinnliga musiker g\u00e4stade i Amasons show, bland andra den flitigt anlitade Lisen L\u00f6ve Rylander p\u00e5 tenorsax. Hon tillf\u00f6r kvalitet. Bakom dem syntes lekfulla animationer med mycket himmel, klippor och flygande ting.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Blev f\u00f6rtjust i deras melodibyggen f\u00e4rgade av keyboards och tungt dovt beat.  Tyckte om Amanda Bergmans sv\u00e4vande s\u00e4kra s\u00e5ng (inte f\u00f6rv\u00e5nande att hon samtidigt h\u00e5ller ig\u00e5ng en solokarri\u00e4r), liksom n\u00e5gra instrumentala utflykter, \u00e4ven om gitarrsolot k\u00e4ndes mest utflippat. Aprop\u00e5 vokal f\u00f6rm\u00e5ga sjunger Gustav Ejets (k\u00e4nd fr\u00e5n Dungen) charmigt och n\u00f6jaktigt, men jag f\u00f6redrar Bergman p\u00e5 den positionen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Ljudet \u00f6verlag till bel\u00e5tenhet, men vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen tyv\u00e4rr gr\u00f6tigt och murrigt. Gruppen besitter ett magnifikt personligt sound och skriver l\u00e5tar av exceptionellt h\u00f6g kvalitet. Amason, som i princip var ett blankt blad f\u00f6r mig, motsvarade med r\u00e5ge mina f\u00f6rv\u00e4ntningar. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Amason 10\/8 2019 4 Sista dagen br\u00e5kade fruktade v\u00e4dergudarna som f\u00f6rutsp\u00e5tts. H\u00e4llregn br\u00f6t ut cirka sju g\u00e5nger. Gjorde att jag var p\u00e5 v\u00e4g att tappad hum\u00f6ret och att festivalen hyste f\u00e4rre bes\u00f6kare \u00e4n vanligt. Innebar d\u00e4rtill att jag inte grejade att anteckna. Vill \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rmedla intryck av ett f\u00f6r mig nytt, kul band med i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":["post-127255","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127255","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=127255"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127255\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":127267,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127255\/revisions\/127267"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=127255"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=127255"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=127255"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}