{"id":127199,"date":"2019-08-10T12:01:28","date_gmt":"2019-08-10T11:01:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127199"},"modified":"2019-08-11T00:42:15","modified_gmt":"2019-08-10T23:42:15","slug":"wow-pharoah-sanders-jazzikon-levererar-akustisk-hogtidsstund","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127199","title":{"rendered":"WOW – Pharoah Sanders -Jazzikon levererar akustisk h\u00f6gtidsstund"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Pharoah Sanders<\/p>\n\n\n\n

9\/8 2019<\/p>\n\n\n\n

4+<\/p>\n\n\n\n

En bokning som bryter av, expansiv livemusik som n\u00e5r djupt och siktar h\u00f6gt. Fast jag \u00e4gnat mig \u00e5t att lyssna p\u00e5 jazz sedan drygt fyrtio \u00e5r, har jag n\u00e4stan f\u00f6rsummat Farrell Pharoah Sanders, 79-\u00e5rig tenorsaxofonist fr\u00e5n USA alltid if\u00f6rd huvudbonad p\u00e5 scen. I jazzkretsar \u00e4r han ett stort namn, ett av de med st\u00f6rst lyskraft. Finns en spirituell aura kring honom. Senaste skivan (liveinspelning) heter l\u00e4mpligt nog The Creator Has A Masterplan. <\/em>Den ofta tillknycklade friformjazzen han associerats med h\u00f6rde vi inte mycket av, under en svindlande sk\u00f6n spelning med ortodox pianotrio p\u00e5 festivalens st\u00f6rsta scen. Ganska glest med folk varf\u00f6r det var enkelt att komma n\u00e4ra, vilket uppmuntrades av f\u00f6red\u00f6mligt ljud p\u00e5 r\u00e4tt volym. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r trion satt sig och b\u00f6rjat spela stapplar Sanders in med sitt instrument p\u00e5 magen. Mannen med k\u00e4pp m\u00f6ts av hj\u00e4rtliga appl\u00e5der. Man blir r\u00f6rd av s\u00e5v\u00e4l hans uppenbarelse som hans tekniskt slipade musicerande med l\u00e5nga toner, vilka glimtvis v\u00e4xlar \u00f6ver till pulserande beboptakter. Genom sin karri\u00e4r f\u00f6rknippad med avantgarde via samarbeten med Don Cherry, Mc Coy Tyner, Sun Ra och Ornette Coleman. Genombrottet kom emellertid i samband med epokg\u00f6rande samarbete med John Coltrane. En ljuvlig ballad d\u00e4r Pharoah Sanders st\u00e4cker ut, kongenialt uppbackad av sina medmusikanter, \u00e4r passande Naima <\/em>(Coltrane). Magi uppstod ett flertal g\u00e5nger! Varf\u00f6r jag \u00e4nd\u00e5 avst\u00e5r fr\u00e5n h\u00f6gsta betyg, beror mest p\u00e5 att konserten hade blivit \u00e4n mer g\u00e5shudsframkallande, om den f\u00e5tt p\u00e5g\u00e5 l\u00e4ngre.<\/p>\n\n\n\n

Saxofonlegendaren verkar trivas lika bra som den h\u00e4ngivna lilla publiken. I ett upprymt avsnitt sj\u00f6ng han ordl\u00f6st, varefter munnen formade rytmiska kvicka l\u00e4ten, likt de haranger som brukar f\u00f6rekomma i indiskt tonspr\u00e5k. Ska p\u00e5pekas att huvudpersonen hade mycket god assistans av de personer han presenterade tv\u00e5 g\u00e5nger om. I teman som raffinerat byggs upp utan att alltid kulminera, h\u00f6r vi till stor bel\u00e5tenhet beg\u00e5vade Benito Gonzalez med uts\u00f6kta l\u00f6pningar \u00f6ver klaviaturen, rytmkreat\u00f6ren Gene Calderazzo bakom trummorna samt f\u00f6ljsamme Oli Hayhurst p\u00e5 kontrabas. Behagliga harmonier j\u00e4mte koncentrerat och inspirerat samspel, resulterade i en storartad upplevelse som omedelbart f\u00e4rdades in i hj\u00e4rtat. Vad vi fick med oss f\u00f6rutom jazz med tyngd var 78-\u00e5ringens avskedsfras: ”God bless, peace and love.”<\/em> N\u00e4rvaron gick n\u00e4stan att ta p\u00e5!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pharoah Sanders 9\/8 2019 4+ En bokning som bryter av, expansiv livemusik som n\u00e5r djupt och siktar h\u00f6gt. Fast jag \u00e4gnat mig \u00e5t att lyssna p\u00e5 jazz sedan drygt fyrtio \u00e5r, har jag n\u00e4stan f\u00f6rsummat Farrell Pharoah Sanders, 79-\u00e5rig tenorsaxofonist fr\u00e5n USA alltid if\u00f6rd huvudbonad p\u00e5 scen. I jazzkretsar \u00e4r han ett stort namn, ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-127199","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127199","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=127199"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127199\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":127211,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127199\/revisions\/127211"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=127199"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=127199"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=127199"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}