{"id":127068,"date":"2019-08-09T01:49:33","date_gmt":"2019-08-09T00:49:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127068"},"modified":"2019-08-09T10:12:56","modified_gmt":"2019-08-09T09:12:56","slug":"way-out-west-2019-james-blake-forvantningar-kullkastas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=127068","title":{"rendered":"Way Out West: James Blake – F\u00f6rv\u00e4ntningar kullkastas"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

James Blake<\/p>\n\n\n\n

WOW 8\/8 2019<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

I kategorin \u00e5terv\u00e4ndare \u00e4r engelsmannen James Blake i gott s\u00e4llskap. Under f\u00f6rsta dagen p\u00e5 WOW medverkar minst fem artister\/ grupper som tidigare spelat i Slottsskogen, vilket rimligen b\u00f6r ha varit en bidragande orsak till att WOW aldrig blir det publikhav det varit senaste \u00e5ren. \u00c5rets upplaga \u00e4r p\u00e5 pappret svagare \u00e4n n\u00e5gonsin utan sj\u00e4lvklara affischnamn. <\/p>\n\n\n\n

30-\u00e5rige Blake har fyra skivor i bagaget, ett gott anseende och samarbetat med prominenta artister. M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag tidigare inte lyssnat p\u00e5 honom. Mina f\u00f6rv\u00e4ntningar baseras p\u00e5 vad jag l\u00e4st mig till, den omtalade konserten i Annedalskyrkan 2011 samt f\u00e4rsk konsert p\u00e5 Youtube. P\u00e5 Azalea-scenen har den elektroniskt skrudade singer song-writern tv\u00e5 musiker med sig, trummisen Ben och en multiinstrumentalist vars sysslor best\u00e5r i att lira gitarr, specialbyggd cello, synt och hantera sequencer. <\/p>\n\n\n\n

En bekant satte st\u00e4mpeln tr\u00e5kig. En positivare publikr\u00f6st yttrade drygt tjugo minuter in i ett dittills s\u00e4vligt, mollbetonat gig: ”det h\u00e4r kan nog bli bra om han skruvar upp tempot”, vilket faktiskt gjordes h\u00f6gst markant i en dansant avdelning, n\u00e4r feta beats hetsande pumpade p\u00e5. Men man inleder s\u00e5ledes soft och emotionellt med titell\u00e5ten fr\u00e5n nya albumet. P\u00e5 l\u00e5tlistan finns melodier som Retrograde, Don\u00b4t Miss It, Can\u00b4t Believe The Way We Flow <\/em>och Barefoot In The Park <\/em>(med Rosalias r\u00f6st i inspelad form). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att uttala min h\u00e5rda dom \u00f6ver ljudet. I fjol hade man reducerat basvolymen, vilket mest var p\u00e5 gott, eftersom instrumenten d\u00e5 hamnade i gynnsammare j\u00e4mvikt. I \u00e5r f\u00f6rst\u00f6rdes balansen genom mullrande, skorrande bas, flera g\u00e5nger direkt pl\u00e5gsamt. Syntar och sequencers verkade inte alls r\u00e4tt inst\u00e4llda. Det bedr\u00f6vliga ljudet inverkade menligt p\u00e5 helhetsintrycket.<\/p>\n\n\n\n

Konserten hade olika ansikten, var som antytts oj\u00e4mn och osammanh\u00e4ngande, \u00e4ven om Blake vid sina keyboards, emellan\u00e5t kan skriva slagkraftiga l\u00e5tar. Och han \u00e4r utrustad med en vibrerande, vemodigt sm\u00e4ktande st\u00e4mma. Skulle g\u00e4rna h\u00f6rt honom unplugged, vilket ju inte riktigt \u00e4r hans grej. Live stj\u00e4lpte den ansenliga maskinparken, skapade en \u00f6verlastad produktion. Och ljudet f\u00f6rst\u00e4rkte som sagt besvikelsen. <\/p>\n\n\n\n

Ett plus var att James Blake visade upp en \u00f6dmjuk och tacksam attityd. Tackade publiken f\u00f6r att den ville komma f\u00f6r att lyssna p\u00e5 hans musik. Han kompletterade med en liten utl\u00e4ggning om att han inte m\u00e5dde n\u00e5got vidare i 20-\u00e5rs \u00e5ldern (om jag uppfattade r\u00e4tt). ”Viktigt att s\u00e4ga vad man har p\u00e5 hj\u00e4rtat till folk man litar p\u00e5, hitta saker i livet <\/em>att njuta av.”<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

James Blake WOW 8\/8 2019 3 I kategorin \u00e5terv\u00e4ndare \u00e4r engelsmannen James Blake i gott s\u00e4llskap. Under f\u00f6rsta dagen p\u00e5 WOW medverkar minst fem artister\/ grupper som tidigare spelat i Slottsskogen, vilket rimligen b\u00f6r ha varit en bidragande orsak till att WOW aldrig blir det publikhav det varit senaste \u00e5ren. \u00c5rets upplaga \u00e4r p\u00e5 pappret […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-127068","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127068","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=127068"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127068\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":127114,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/127068\/revisions\/127114"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=127068"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=127068"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=127068"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}