{"id":126901,"date":"2019-08-07T12:10:55","date_gmt":"2019-08-07T11:10:55","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126901"},"modified":"2019-08-07T12:10:56","modified_gmt":"2019-08-07T11:10:56","slug":"langvaga-stjarnor-ystad-jazzfestival-2019","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126901","title":{"rendered":"L\u00e5ngv\u00e4ga stj\u00e4rnor – Ystad Jazzfestival 2019"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

90-\u00e5rige(!) BENNY GOLSON var \u00e5rets hedersg\u00e4st. Tenorsaxofonisten spelar, kanske med \u00e5lderns r\u00e4tt, i soft Ben Webster-anda. P\u00e5 Ystad Teater blev den legendariske hitmakaren som aldrig varit omodern bel\u00f6nad med hj\u00e4rtliga l\u00e5nga st\u00e5ende ovationer. Gentlemannen framtr\u00e4dde tillsammans med \u00e4rev\u00f6rdiga Norrbotten Big Band under ledning av Joakim Milder. Publiken tog emot hans sammetslena toner i ett, naturligt nog, begr\u00e4nsat register. NBB genom Milder styrde skutan och sp\u00e4dde p\u00e5 med n\u00e5gra \u00f6siga och suggestiva sekvenser. Inledningen m\u00e5 betecknas som lite klen, men sammantaget blev det en r\u00f6rande, livsbejakande stund med en handfull bebop-klassiker s\u00e5som dr\u00f6jande balladen I Remember Clifford<\/em> , Killer Joe<\/em> och Blues March<\/em>. Antagligen av respekt var solisterna f\u00f6rsiktiga med att \u00f6vergl\u00e4nsa hedersg\u00e4sten. Noterade remarkabla solon fr\u00e5n trumslagare Calle Rasmusson, trumpetaren Danne Johansson och en av de unga i trumpetsektionen. Arrangemangen p\u00e5 samma g\u00e5ng fyndiga och konventionella, hela tiden v\u00e4lljudande! Golson gjorde succ\u00e9 i egenskap av humoristisk historieber\u00e4ttare om komponerande plus samvaron med Art Blakey och hanns Jazz Messengers p\u00e5 50-talet. Satt i perfekt vinkel f\u00f6r att se hur f\u00f6rtjust tenorsaxofonisten blev \u00f6ver skarpa solon av H\u00e5kan Brostr\u00f6m och Robert Nordmark i finalen. R\u00f6rande tillst\u00e4llning och fin musik! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Festivalens sista konsert genomf\u00f6rs i regi av 81-\u00e5rige CHARLES LLOYD, vars eminenta band bestod av Eric Harland (trummor), Reuben Rogers (elbas) samt gitarristerna Julian Lage och Marvin Sewell. Hade inte tidigare h\u00f6rt nuvarande band, s\u00e5g d\u00e4remot Lloyd p\u00e5 80-talet p\u00e5 Nef och \u00e4ger tre av hans betydelsefulla skivor. En s\u00f6kare i ultracool outfit meddelar sig denna g\u00e5ng enbart via sin musik. Publiken f\u00e5r under festivalens l\u00e4ngsta spelning sig till livs snarare ett jambetonat fl\u00f6de, \u00e4n strukturerade l\u00e5tar med teman. Saxofonisten och fl\u00f6jtisten \u00e4r fortfarande gr\u00e4ns\u00f6verskridande stilbildare med en andlig aura. \u00c4r tacksamt att sjunka in i kvintettens sound, fast de \u00e4r bortom mainstream, med genomg\u00e5ende \u00e5terh\u00e5llsam attityd. En l\u00e4nge p\u00e5g\u00e5ende komposition utvidgade sig i omg\u00e5ngar, vilket var maximalt sofistikerat. Rytmiska finesser v\u00e4vdes under konserten samman med \u00f6ppensinnade slingor. Kompet med skicklige Harland( en livefavorit) i framkant beter sig extremt ink\u00e4nnande, medan gitarristerna avl\u00f6ste varandra med raffinerade riff. Lage \u00e4r med r\u00e4tta en omtyckt solist och Sewell spelade Delta-blues, vars kvidande ackord p\u00e5 slide storartat exponerade f\u00f6rtryck av svarta. Som slutkl\u00e4m \u00f6verraskande soft groove! Omsorg om detaljer utm\u00e4rkte en upplevelse som infriade f\u00f6rv\u00e4ntningar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kenny Fransson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

JOYCE MORENO fr\u00e5n Brasilien besitter en osannolik kreativ \u00e5dra, har sl\u00e4ppt n\u00e4rmare femtio plattor i eget namn. L\u00e5tskrivaren f\u00f6rvaltar f\u00f6red\u00f6mligt arvet fr\u00e5n hemlandets samba- och bossa-tradition.. Medger kunskapslucka, hade inte koll p\u00e5 v\u00e4rldsartisten, i vars umg\u00e4ngeskrets funnits portalfigurer som Elis Regina, Jobim och Joao Gilberto. Hon framtr\u00e4dde inf\u00f6r ett uts\u00e5lt entusiastiskt Saltsj\u00f6bad (publiksiffra c:a 325 personer) med sin make Tutty bakom trumsetet samt danskarna Fredrik Damsgaard (kontrabas) och Steen Rasmussen (piano). Samspelet delikat oavsett tempo. Som kanske framg\u00e5r av fotot ovan trakterar Joyce en gitarr med ytterst m\u00e4rkligt utseende, bredhalsad utan kropp vars resonans l\u00e4t precis som en f\u00f6rest\u00e4ller sig. Man sprider v\u00e4lbehag genom mjukt gungande, toner kroppen vill vagga takten till, musik i sofistikerad skrud med eleganta broderande fr\u00e5n Rasmussen till sparsmakat komp. Uppfriskande n\u00e4r intensiteten \u00f6kar varvid Moreno introducerar en ov\u00e4ntat vild sida. Vokalt lika glimrande som f\u00f6rmodat n\u00e4r r\u00f6sten s\u00f6ml\u00f6st integreras med instrumenten, \u00e4ven om kvinnan i centrum genomg\u00e5ende har en sval framtoning. Ur repertoaren exempelvis Samba Strange, <\/em>en hyllning till den afrikanska kvinnan och Mingus, Miles<\/em> and Coltrane. <\/em>Avsev\u00e4rd kvalitet i utf\u00f6randet, \u00e4nd\u00e5 drag av easy listening emellan\u00e5t. Oklanderligt ljud!<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

JOEY DE FRANCESCO heter en amerikansk musiker vars huvudinstrument \u00e4r hammondorgel. Han har samarbetat med s\u00e5v\u00e4l McLaughlin, Miles, Diana Krall, Van the Man som Hank Mobley och Ray Charles. Nio g\u00e5nger har han vunnit kritikeromr\u00f6stning i Down Beat. S\u00e5lunda ett cv som f\u00f6rpliktigar. Imposante Francesco omges av Troy Roberts p\u00e5 sax – som v\u00e4xlar p\u00e5 slutet till kontrabas – och en ers\u00e4ttare p\u00e5 trummor vid namn Khary Abdul Shaheed. Tyv\u00e4rr artar sig den sena spelningen p\u00e5 Ystad Teater till en besvikelse, vilket var en missr\u00e4kning. Tar f\u00f6r l\u00e5ng tid innan sv\u00e4ng och linjer planteras, n\u00e5got fattas j\u00e4mf\u00f6rt med Lonnie Liston Smith och Cory Henry, instrumentkollegor jag gillat live. Fast materialet h\u00e4mtas fr\u00e5n relativt f\u00e4rska albumet In The Key Of The Universe, <\/em>k\u00e4nns det \u00e4nd\u00e5 mest som ett ofokuserat jam. Kritikerfavoriten mixar rullande feta harmonier med toner i diskantregistret p\u00e5 keyboard, lirar dessutom i kortare intervaller b\u00e5de sax och trumpet. Trumpetandet i skenbart trevande utformning satt fint. I \u00f6vrigt var vikarierande trumslagaren st\u00f6rsta beh\u00e5llningen, d\u00e5 han omg\u00e5ende struntade i att musicera m\u00e5ttligt, ist\u00e4llet gav han sig h\u00e4n totalt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vid s\u00e4llsynta tillf\u00e4llen intr\u00e4ffar precis vad en recensent \u00f6nskar, n\u00e4mligen uppt\u00e4ckter av ren lycka. Kubanen OMAR SOSA i teamwork med tyska NDR BIG BAND presterade en gl\u00f6dhet konsert, vars talspr\u00e5kstermer skulle beteckna den som dynamit, kanon eller fett najs. Missade f\u00f6rsta kvarten, s\u00f6gs sedan omedelbart in i en virvel av sprakande sk\u00e4rpa och densitet, en palett av stilar med botten i afro-kubanska rytmer, vilket skapar ett sjus\u00e4rdeles \u00f6s. Klaviaturspelaren Sosa, med \u00f6ver tjugo skivor p\u00e5 meritlistan och m\u00e5nga skiftande produktioner p\u00e5 flera kontinenter, var p\u00e5tagligt inspirerad. Samma omd\u00f6me utg\u00e5r till det nordtyska storbandet under ledning av Geir Lysne, ett enormt dynamiskt storband som samarbetat med \u00e5tskilliga stora namn. Solon och ensemblespel var p\u00e5 en s\u00e5dan blixtrande synkad niv\u00e5, att tanken sv\u00e4vade iv\u00e4g till lika r\u00f6jiga Gil Evans & Monday Night Orchestra anno 1986. I Ystad h\u00f6rdes en h\u00e4rlig pendelr\u00f6relse fr\u00e5n det lyriskt sk\u00f6ra till n\u00e4rmast brutala tendenser. Konserten speglade den m\u00e5ngfald av uttryck som \u00e5terfinns p\u00e5 albumet Essensual. <\/em>Komposit\u00f6ren hade med sig eget p\u00e5drivande elastiskt komp. Robuste landsmannen Ernesto Simpson bakom trummorna och en musiker fr\u00e5n Mozambique(?) p\u00e5 elbas. Av flera starka solister i NDR Bigband ska s\u00e4rskilt trumpetaren Ingolf Burkhardt framh\u00e5llas. Blev verkligen stormf\u00f6rtjust i denna kreativa brygd av skrynkliga synkoper och magnifika melodier.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

ED MOTTA \u00e4r en ryktbar s\u00e5ngare fr\u00e5n Brasilien som trakterar fender rhodes, ett 70-tals doftande instrument han spelar p\u00e5 efter 3-4 l\u00e5tar. I en konstig konsert utan antydan till sydamerikanskt sound flankeras han av Europ\u00e9er. P\u00e5 scen i Saltsj\u00f6bad – h\u00e4r fanns enligt honom det torra studioljud han \u00e4r ute efter – syns han med holl\u00e4ndske batteristen Yor\u00e2n Vroom, Matti Klein p\u00e5 klaviaturer fr\u00e5n Berlin (kapellm\u00e4stare), fransmannen Laurent Salzard (elbas) samt finl\u00e4ndaren Arto M\u00e4kel\u00e4 (gitarr). Det bjuds bland annat p\u00e5 habil souljazz, mjukt inb\u00e4ddad av duktiga musiker. Ett par g\u00e5nger bryts m\u00f6nstret. Anf\u00f6rda av p\u00e5drivande trummis, gnistrande ackordf\u00f6ljder fr\u00e5n gitarristen j\u00e4mte funkorienterade basg\u00e5ngar; tar tuffare tong\u00e5ngar vid. Noterar ocks\u00e5 en raffinerad dialog mellan pianist och basist. Att man harmonim\u00e4ssigt p\u00e5tagligt refererar till Steely Dan, beror p\u00e5 att 47-\u00e5ringen fr\u00e5n Rio enligt uppgift beundrar deras produktioner. S\u00e5ngen g\u00f6r otvivelaktigt intryck, l\u00e5ter fyllig i omf\u00e5ng med runda kanter, snuddar vid att bli till man\u00e9r emellan\u00e5t. Intonationen och engagemanget finns d\u00e4r i en r\u00f6st som har tydliga drag av Stevie, Luther, Gregory P och Donald Fagan. Tyv\u00e4rr vill Motta dessutom flera g\u00e5nger experimentera med r\u00f6stvirtuosen Booby McFerrin som f\u00f6rlaga, vilket inte tillf\u00f6r n\u00e5got. Vidare irrar den egensinnige godmodige mannen bort sig i flera mellansnack, vilket f\u00f6rv\u00e5nar, liksom att han uppm\u00e4rksammar ikoner som Lars Gullin, Lars F\u00e4rnl\u00f6f och doldisen Staffan Abeleen. Inte mediokert, d\u00e4remot en liveakt vars huvudperson var alltf\u00f6r splittrad. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

90-\u00e5rige(!) BENNY GOLSON var \u00e5rets hedersg\u00e4st. Tenorsaxofonisten spelar, kanske med \u00e5lderns r\u00e4tt, i soft Ben Webster-anda. P\u00e5 Ystad Teater blev den legendariske hitmakaren som aldrig varit omodern bel\u00f6nad med hj\u00e4rtliga l\u00e5nga st\u00e5ende ovationer. Gentlemannen framtr\u00e4dde tillsammans med \u00e4rev\u00f6rdiga Norrbotten Big Band under ledning av Joakim Milder. Publiken tog emot hans sammetslena toner i ett, naturligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-126901","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126901","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=126901"}],"version-history":[{"count":58,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126901\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":126975,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126901\/revisions\/126975"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=126901"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=126901"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=126901"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}