{"id":126637,"date":"2019-07-16T20:06:09","date_gmt":"2019-07-16T19:06:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126637"},"modified":"2019-07-17T15:42:47","modified_gmt":"2019-07-17T14:42:47","slug":"charmigt-och-omvaxlande-branno-visfestival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126637","title":{"rendered":"Charmigt och omv\u00e4xlande &#8211; Br\u00e4nn\u00f6 Visfestival"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66790633_2350074458363417_2139945121402060800_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126679\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66790633_2350074458363417_2139945121402060800_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66790633_2350074458363417_2139945121402060800_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Br\u00e4nn\u00f6 Varv Visfestival<\/p>\n\n\n\n<p>14\/7 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Kan konstigt nog inte erinra mig att jag bes\u00f6kt Br\u00e4nn\u00f6 tidigare, en i princip bilfri \u00f6 i G\u00f6teborgs s\u00f6dra sk\u00e4rg\u00e5rd med fler bosatta \u00e4n exempelvis Visings\u00f6 och Ven. Under ett antal \u00e5r arrangerades visfestival h\u00e4r. Efter tio \u00e5rs uppeh\u00e5ll tyckte arrang\u00f6rerna med Lasse Gustavsson i spetsen att det blivit dags igen n\u00e4r chansen yppade sig. Vi var m\u00e5nga som tog f\u00e4rjan fr\u00e5n Saltholmen i behaglig v\u00e4derlek, slapp regn och bl\u00e5st.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66617916_2350048121699384_1620651702363357184_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126677\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66617916_2350048121699384_1620651702363357184_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66617916_2350048121699384_1620651702363357184_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Sammanlagt  uppemot femhundra personer i blandade \u00e5ldrar betalade intr\u00e4de, f\u00f6r att se ett sp\u00e4nnande line up. Dryck och enklare matr\u00e4tter fanns att tillg\u00e5 p\u00e5 krogen Br\u00e4nno Varv. Inga st\u00f6rre f\u00f6rseningar intr\u00e4ffade och omriggning av enda scenen gick smidigt. Ljudteknikerna k\u00e4nde jag igen fr\u00e5n Liseberg respektive lite varstans ifr\u00e5n d\u00e5 denne veteran ocks\u00e5 \u00e4r musiker.  Under pauser underh\u00f6ll konferencier Per Umaerus, k\u00e4nd fr\u00e5n Br\u00f6derna Brothers och Pepperland, med egna underfundiga visor alldeles intill. En artist och presentat\u00f6r som verkligen kan konsten att skapa go st\u00e4mning. St\u00f6rsta dragpl\u00e5ster p\u00e5 ett uppskattat evenemang som startade p\u00e5 eftermiddagen och varade till sent p\u00e5 kv\u00e4llen: Pernilla Andersson, Albin Lee Meldau och Dan Viktor.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66725955_2350056068365256_2173596589598179328_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126673\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66725955_2350056068365256_2173596589598179328_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66725955_2350056068365256_2173596589598179328_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Tajmade min ankomst skapligt. Kom fram n\u00e4r lokala storheterna <em>Br\u00e4nn\u00f6pojkarna <\/em>befann sig p\u00e5 upploppet. Det spelades p\u00e5 trummor, elbas, jazzgitarr, klarinett\/sax och dragspel. Br\u00e4nn\u00f6bon Umaerus assisterade p\u00e5 bongos.  Man avrundade som sig b\u00f6r med  ikonisk vals signerad Lasse Dahlqvist om bryggdans. Garvade <em>Br\u00e4nn\u00f6pojkarna <\/em>lanserades lite sk\u00e4mtsamt som f\u00f6rband till \u00f6vriga akter. \u00d6verraskande svajig s\u00e5ng avl\u00f6stes av klockren dito n\u00e4r <i>Anja Lee <\/i>g\u00f6r ett av sina f\u00f6rsta offentliga framtr\u00e4danden.  Uppv\u00e4xt p\u00e5 Br\u00e4nn\u00f6 och en nybakad student som gjorde reklam f\u00f6r festivalen i P4 G\u00f6teborg. Hon ska ha vistats mycket i familjens replokal.  J\u00e4mn\u00e5rig spelkompis hade f\u00f6rhinder (om jag uppfattade situationen r\u00e4tt) och undertecknad  saknade fullt fokus beroende p\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigt matintag. \u00c4nd\u00e5 uppenbart att <i>Anja Lee <\/i>\u00e4r en stor beg\u00e5vning.. Hennes tillbakalutade musik med bland andra pappa p\u00e5 scen, f\u00e4rgades av desto intensivare s\u00e5ng, fylld av patos inte olikt Miriam Bryant. Hon byggde upp sk\u00f6na st\u00e4mningar p\u00e5 sin keyboard. N\u00e4r  f\u00f6rm\u00e5gan att frasera finslipats och  fler starka l\u00e5tar skrivits, d\u00e5 finns alla f\u00f6ruts\u00e4ttningar till stj\u00e4rnstatus.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66772902_2350066518364211_6332578477908164608_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126675\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66772902_2350066518364211_6332578477908164608_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66772902_2350066518364211_6332578477908164608_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>N\u00e5gon som med elva soloplattor i bagaget g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng bevisar nu f\u00f6r tiden att hon lyser som en \u00f6dmjuk stj\u00e4rna, \u00e4r <i>Pernilla Andersson<\/i> i teamwork sedan drygt tjugo \u00e5r med omistlige Fredrik R\u00f6nnqvist.  Har recenserat henne tidigare, f\u00f6rs\u00f6kt hitta formuleringar som motsvarat omv\u00e4lvande upplevelser, f\u00f6rvisso en utmaning. Nu inbj\u00f6d hon till Kbt-terapi ord och ton, eftersom tankarna fanns hos pappan vars hoppl\u00f6sa tillst\u00e5nd gjorde Pernilla bedr\u00f6vad. Konserten hamnade definitivt i paritet med tidigare toppar, vilket \u00e4r v\u00e4rt ofantlig beundran. Helheten i denna k\u00e4nslom\u00e4ssiga berg- och dalbana mellan skratt och sorg tog publiken i besittning.  Redog\u00f6relsen fr\u00e5n Packmopedsturn\u00e9n var sansl\u00f6st kul. Anknytning till V\u00e4stkusten redovisades! Sj\u00e4lvklart renderade en lysande f\u00f6rest\u00e4llning i st\u00e5ende ovationer. Gitarrmannen R\u00f6nnqvist f\u00f6rtj\u00e4nar givetvis en enormt stor eloge, f\u00f6r vad han utr\u00e4ttar utan att \u00e4gna sig \u00e5t soloutflykter. Att kvinnan som mottagit pris av sir George Martin, \u00e4lskar att sjunga och spela live framgick tydligt. D\u00e4rtill har hon blivit en oslagbar, engagerande ber\u00e4ttare med glimten i \u00f6gat. Av hennes visdomsord f\u00f6r jag vidare f\u00f6ljande: &#8221;Ljug aldrig f\u00f6r n\u00e5gon om dennes passion\/ Dra ur sladden ibland, b\u00f6rja om med nya fr\u00e4scha lakan.&#8221; <\/p>\n\n\n\n<p> F\u00f6rmodligen en av \u00e5rets  konserter oavsett kategori hade f\u00f6ljande l\u00e5tlista 1. L\u00e5t det g\u00e5 (l\u00e5ngfinger upp) 2. B\u00e4ttre \u00e4n s\u00e5 h\u00e4r 3. Desperados (t\u00e4vlade i Melodifestivalen) 4. En g\u00e5ng \u00e4gde jag mitt liv 5. Dansa med mig 6. Kajsas udde (Alf Hambe) 7. Ystad Badflicka 1957 8. H\u00e5lla huvudet h\u00f6gt (Plura Jonsson) 9. Johnny Cash &amp; Nina P 10. Jag \u00e4r fri, jag har sonat (Evert Taube) 11. Runmar\u00f6psalm<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66784108_2350066638364199_2138425763836198912_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126681\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66784108_2350066638364199_2138425763836198912_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66784108_2350066638364199_2138425763836198912_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p><em>Lilla B\u00e4cken <\/em>utg\u00f6rs numera av en sextett fr\u00e5n G\u00f6teborg som bildades 2012. Man har gjort tv\u00e5 plattor med indiepop-visor i en tradition liknande Perssons Pack och Traste Lind\u00e9ns. De k\u00e4nde sig nerviga d\u00e5 de inte spelat live p\u00e5 ett halv\u00e5r. B\u00f6rjade med <em>Jag vill va med dig <\/em>och sin hit <em>Sk\u00f6na f\u00f6rlorare.<\/em> Gjorde inledningsvis ett skapligt intryck utan att sticka ut eller ruska om.  S\u00e4tter fr\u00e5getecken f\u00f6r s\u00e5ngen och balansen mellan instrumenten. Tyv\u00e4rr slog basen igenom, varf\u00f6r jag retirerade. Gruppen  ville visa p\u00e5 visans bredd genom att plocka fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l bossa som inkakultur och angloamerikansk stil. I l\u00e4ngden l\u00e4t det ganska likformigt. Tog efter ungef\u00e4r en halvtimme ist\u00e4llet en promenad.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66833182_460372558092964_8287962180221927424_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126662\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66833182_460372558092964_8287962180221927424_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66833182_460372558092964_8287962180221927424_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto fr\u00e5n festivalens facebooksida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>M\u00e5ste jag generalisera g\u00f6rs den mest intressanta  beat- och melodibaserade musiken i landet av yngre kvinnor. En s\u00e5dan singer-songwriter \u00e4r <em>Moa Lignell <\/em>uppv\u00e4xt i Alings\u00e5s. Genombrottet kom i och med deltagande i Idol och d\u00e4rp\u00e5 debutsingeln <em>When I Held Ya. <\/em>Ensam med akustisk gitarr utstr\u00e5lar hon sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, verkar bekv\u00e4m. Stilm\u00e4ssigt befinner hon sig i n\u00e4rheten av den alt country vars fr\u00e4msta ut\u00f6vare heter Christian Kjellvander och Ellen Sundberg.  Det \u00e4r hudl\u00f6st och snyggt utf\u00f6rt, v\u00e5gat att b\u00f6rja med ett instrumentalt nummer. M\u00e4rker att hon \u00e4r en habil girarrist. F\u00f6rutom originall\u00e5tar tolkar hon Lars Winnerb\u00e4ck och Ted G\u00e4rdestad. Hon blandar ballader med diskret up tempo. Ber\u00e4ttar att f\u00f6r\u00e4lskelse blivit ett huvudstr\u00e5k och att hon kommit ig\u00e5ng med att komponera vid piano. Lignells l\u00e5tar \u00e4r st\u00f6pta i snarlik form. Ett textm\u00e4ssigt undantag (<em>Vi har varit h\u00e4r f\u00f6rut <\/em>skriven \u00e5t Sonja Ald\u00e9n.) uppmanar oss att lyssna p\u00e5 b\u00e5da sidor, ett av f\u00e5 politiska statements.  En fin konsekvent spelning n\u00e5r allra h\u00f6gsta niv\u00e5n i ej sl\u00e4ppta <em>I\u00b4m No Longer In Love With You <\/em>j\u00e4mte fr\u00e4siga <em>Daughters<\/em>.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66771145_2350071118363751_3450042096667328512_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126671\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66771145_2350071118363751_3450042096667328512_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66771145_2350071118363751_3450042096667328512_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Spjuvern <em>Dan Viktor <\/em>bryter avsiktligt m\u00f6nstret omgiven av trumslagaren Dan Magnusson (tillbaka fr\u00e5n \u00e5rets Packmopedsturn\u00e9 i V\u00e4rmland) och Stefan Belln\u00e4s (en musikernas musiker som hyllats f\u00f6r egna debuten) p\u00e5 basgitarr och lap steel, tv\u00e5 musiker jag ofta njutit av live. Ett tag sedan jag s\u00e5g den prisbel\u00f6nte flitige artisten och producenten. F\u00f6rr var han en livefavorit p\u00e5 G\u00f6teborgskalaset. Denne gam\u00e4ng och estrad\u00f6r bor numera i H\u00e4lsingland. Med avstamp i Dan Andersson, Nils Ferlin och h\u00f6goktanigt eget material kastar sig trion ut med maxad punkattityd, kryddat med portioner av hysterisk humor. Uppst\u00e5r ett sjus\u00e4rdeles sv\u00e4ng och tryck n\u00e4r m\u00e4nnen st\u00f6kar runt med grooves och abrupta v\u00e4ndningar. Dan Viktor vill framst\u00e5 som s\u00e5 hafsig som m\u00f6jligt och \u00e4nd\u00e5 landa p\u00e5 b\u00e4gge f\u00f6tter. Uppbackad av en lika speedad trummis och en cool str\u00e4ngb\u00e4ndare &#8211; som gjort flertalet arrangemang &#8211; lyckas han i sitt upps\u00e5t. Vad som h\u00e4nder sker raskt, till synes p\u00e5 uppstuds. Det \u00e4r bryskt br\u00f6tigt, virvlande virtuost och respektl\u00f6st roande! Med ett underbart reverb p\u00e5 s\u00f6nderspelad gitarr serverar Dan Viktor j\u00e4mte tungt komp, totalf\u00f6rvandlade visor i olika format. Man drar sig inte f\u00f6r reggaetendenser eller bluesr\u00f6j. I extranumret blir det surfpop i en infernaliskt uppdriven <i>Jungman Jansson. <\/i> Publiken jublar \u00f6ver attacken och spelgl\u00e4djen, bryr sig inte \u00f6ver h\u00f6van att texterna bara emellan\u00e5t artikuleras tillr\u00e4ckligt. En galen succ\u00e9show!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/67467877_2350071178363745_4277933189416091648_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126682\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/67467877_2350071178363745_4277933189416091648_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/67467877_2350071178363745_4277933189416091648_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Sist ut vid havsviken Albin Lee Meldau fr\u00e5n Majorna vars imponerande baryton(?) tagit honom till k\u00e4ndisskap via &#8221;S\u00e5 mycket b\u00e4ttre&#8221;.  &#8221;Visste inte att s\u00e5 m\u00e5nga tittade p\u00e5 teve\/  sk\u00f6nt att vi inte hade n\u00e5gon inb\u00f6rdes konkurrens&#8221;. F\u00f6r tre \u00e5r sedan s\u00e5g jag Meldau p\u00e5 Skeppsholmen med band, vilket jag kommenterade mycket positivt i kr\u00f6nika. D\u00e5 var han inte lika popul\u00e4r, hade kanske precis sl\u00e4ppt <em>Lou Lou<\/em>, den megaframg\u00e5ng han fortfarande kan leva p\u00e5. Den reslige mannen som kommit med flera uppm\u00e4rksammade singlar, har f\u00f6r\u00e4ldrar som ocks\u00e5 varit verksamma som musiker. Solo under sitt akustiska framtr\u00e4dande h\u00e5ller han inte igen p\u00e5 sina r\u00f6stresurser. I min bok framst\u00e5r energileveransen och vibratot en smula \u00f6verdrivet, alltf\u00f6r dramatisk. Inser att det \u00e4r en smakfr\u00e5ga. Visst \u00e4r han d\u00e4rtill en duglig gitarrist, men han hade g\u00e4rna f\u00e5tt loopa n\u00e5gra beats. Albin g\u00f6r ingen hemlighet av att influeras av det deppiga i olycklig k\u00e4rlek och en legendarisk s\u00e5ngare som nyss bortg\u00e5ngne Scott Walker.  En l\u00e5t som hakade tag i mig var <em>The Weight  Is Gone<\/em>, som Eric Gadd tolkade i n\u00e4mnda tv4-serie. Innan jag  br\u00f6t upp fr\u00e5n en mycket sympatisk tillst\u00e4llning f\u00f6r att hinna till f\u00e4rjan, h\u00f6rde jag en introduktion av en l\u00e5t, om det kusliga fenomenet \u00f6verlastade b\u00e5tar p\u00e5 Medelhavet.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"406\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66849350_2350066948364168_3271119694760771584_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126685\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66849350_2350066948364168_3271119694760771584_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/66849350_2350066948364168_3271119694760771584_n-300x187.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foto Karin Colliander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Br\u00e4nn\u00f6 Varv Visfestival 14\/7 2019 Kan konstigt nog inte erinra mig att jag bes\u00f6kt Br\u00e4nn\u00f6 tidigare, en i princip bilfri \u00f6 i G\u00f6teborgs s\u00f6dra sk\u00e4rg\u00e5rd med fler bosatta \u00e4n exempelvis Visings\u00f6 och Ven. Under ett antal \u00e5r arrangerades visfestival h\u00e4r. Efter tio \u00e5rs uppeh\u00e5ll tyckte arrang\u00f6rerna med Lasse Gustavsson i spetsen att det blivit dags [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-126637","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126637","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=126637"}],"version-history":[{"count":42,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126637\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":126708,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126637\/revisions\/126708"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=126637"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=126637"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=126637"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}