{"id":126377,"date":"2019-07-07T19:41:26","date_gmt":"2019-07-07T18:41:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126377"},"modified":"2019-07-13T02:22:29","modified_gmt":"2019-07-13T01:22:29","slug":"valspelat-och-markligt-nar-krisande-karriarkvinna-skildras-vilse-pa-teater-tofta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126377","title":{"rendered":"V\u00e4lspelat och m\u00e4rkligt n\u00e4r krisande karri\u00e4rkvinna skildras &#8211; Vilse p\u00e5 Teater Tofta"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-5.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126376\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-5.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-5-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>foton Viktor Parkrud<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Manus: G\u00f6ran Parkrud<\/p>\n\n\n\n<p>Regi: Emilie Strandberg<\/p>\n\n\n\n<p>Scenografi och ljusdesign: Beate Persdotter L\u00f6ken<\/p>\n\n\n\n<p>Kostym och mask: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n<p>Koreografi\/ r\u00f6relseinstruktion: Sara Suneson<\/p>\n\n\n\n<p>Ljud och scenteknik: Patrik V\u00f6r\u00e9n<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 17\/8 i Magasinet p\u00e5 Tofta Herrg\u00e5rd 15 km utanf\u00f6r Kung\u00e4lv &#8211; f\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd c:a 2 \u00bd timma inklusive paus<\/p>\n\n\n\n<p>Urpremi\u00e4r: 6\/7 2019<\/p>\n\n\n\n<p> Denna ambiti\u00f6sa sommarteater p\u00e5 V\u00e4stkusten, bel\u00e4gen i ett natursk\u00f6nt odlingslandskap med havet inte l\u00e5ngt borta 10-\u00e5rs jubilerar. Med sin f\u00f6rk\u00e4rlek till Nor\u00e9n och Strindberg  sannerligen en kontrast till farser som p\u00e5g\u00e5r parallellt p\u00e5 friluftsteatrar l\u00e4ngs V\u00e4stkusten.  Spelplatsen  ett loft med scen mitt i, under takbj\u00e4lkar med publiken placerad t\u00e4tt inp\u00e5 i sektioner p\u00e5 kortsidorna. Man h\u00f6r alla repliker utan problem, fast m\u00e5ste acceptera att inte alltid kunna se sk\u00e5despelarnas ansikten. De tv\u00e5 trappuppg\u00e5ngarna och l\u00e5ngsidans port tas  i anspr\u00e5k f\u00f6r  entr\u00e9er och sortier. Utrymmet och logistiken medger h\u00f6gst begr\u00e4nsade m\u00f6jligheter avseende kulisser och rekvisita. Dramatikens epicentrum i sommarens upps\u00e4ttning  en j\u00e4rns\u00e4ng med tjock madrass. I \u00f6vrigt m\u00e4rks ett pentry, avsatsbord med laptop samt ett antal v\u00e4skor och p\u00e5sar.   <\/p>\n\n\n\n<p>   Mitt f\u00f6rsta bes\u00f6k \u00e4gde rum 2017 d\u00e5 Jonas Gardell valts till manusf\u00f6rfattare. I fjol hade en av teaterns grundare &#8211; psykologutbildade dramatikern G\u00f6ran Parkrud &#8211; skrivit pj\u00e4sen <i>T\u00f6rst<\/i> som jag varken sett eller l\u00e4st. I g\u00e5r hade den frist\u00e5ende forts\u00e4ttningen premi\u00e4r. Vi kastas in i underliggande konflikter mellan tv\u00e5 systrar, vars orsaker nog kan f\u00f6rklaras av vad som h\u00e4nde  lillasyster Cecilia i <em>T\u00f6rst. <\/em>I uppf\u00f6ljaren har hon (Lisa Parkrud) i b\u00e5da akterna  en l\u00e4ngre uppg\u00f6relsescen med sin extroverta, t\u00e4mligen bittra  storasyster (Susanna Helld\u00e9n).<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126404\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-4.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-4-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Frist\u00e5ende forts\u00e4ttningen kretsar kring den fem \u00e5r \u00e4ldre systern Tove vars liv hamnat i ett anstr\u00e4ngt l\u00e4ge. Sommarlovet tillbringar hon i en primitiv stuga utrustad med potta. Stugan hon f\u00e5r bo i \u00e4gs av det kollektiv systern tillh\u00f6r, vilka kallas hippiesekt av utseendefixerade rektorn Tove. Ljusa sommarm\u00e5nader  ska ge andrum och f\u00f6rlustelser, men ocks\u00e5 utrymme f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigt skolarbete eftersom hon har \u00f6ver fyrahundra o\u00f6ppnade jobbmejl. Det \u00e4r tanken, vilket inneb\u00e4r att bes\u00f6k  av s\u00e5v\u00e4l bitr\u00e4dande rektor  som den gifte \u00e4lskaren \u00e4r inplanerade.<\/p>\n\n\n\n<p> Ytterligare en person, en busschauff\u00f6r som anm\u00e4lt skolan hans son g\u00e5r i till Skolinspektionen, knackar p\u00e5 oannonserat, blir f\u00f6rsta g\u00e5ngen bryskt avvisad. Lars Magnus Larsson (som jag sett i ett otal roller under m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 Folkteatern) gestaltar fink\u00e4nsligt en frustrerad, brydd busschauff\u00f6r med ett f\u00f6rflutet i musikbranschen, en figur som visar sig vara  mer \u00e4n en engagerad pappa till sonen Gunnar. \u00d6vertygar med sitt vankelmod! <em>Vilse <\/em>utspelas i nutid i samma omr\u00e5de som spelplatsen. <\/p>\n\n\n\n<p>Finns inget att anm\u00e4rka p\u00e5 i hur sk\u00e5despelarna tar sig an sina roller, tv\u00e4rtom. I centrum  str\u00e5lar Susanna Helld\u00e9n (tillika nedproducent) i en  nervig tolkning, av en sn\u00e4rjd individ p\u00e5 v\u00e4g att tappa DET. Hon \u00e4r s\u00e5 taggig och uppumpad med bristande sj\u00e4lvinsikt att det blir hj\u00e4rtsk\u00e4rande. Hon lider av &#8221;skjuta-upp-m\u00f6dosamma- aktiviteter- sjukan&#8221;  (samma s.k prokrastinering er recensent ibland drabbas av) och utebliven impulskontroll, brister som jag inte f\u00e5r att g\u00e5 ihop med Toves ansvarskr\u00e4vande syssla. Malin Molin imponerar stort som b\u00e5de uppfordrande och \u00f6msint. Vi f\u00f6rst\u00e5r att passionen f\u00f6r tango ger  efterl\u00e4ngtat utlopp, f\u00f6r att kunna uppr\u00e4tth\u00e5lla en strikt effektiv fasad i yrkeslivet som bitr\u00e4dande rektor. Ett synnerligen naturligt agerande!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-16.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126405\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-16.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-16-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p> N\u00e4r jag f\u00f6r andra g\u00e5ngen ser Lisa Parkrud p\u00e5 denna vibrerande scen, sl\u00e5s jag av vilken expert hon \u00e4r p\u00e5 att ringa in \u00e4ngsliga, v\u00e4lmenande personer, som vill tro att uppkomna fel fixas med nybakade bullar. Jakob Tamm g\u00f6r en uppseendev\u00e4ckande solid karakt\u00e4r, som \u00e4lskare utrustad med b\u00e5de attraktion och hj\u00e4rna. Den l\u00e5nge tolv\u00e5ringen Charlie Parkrud (alternerar med Jack Hedstr\u00f6m) har beg\u00e5vat till\u00e4gnat sig det monotona tonfall som symboliserar autistiskt beteende, f\u00f6rutom besattheten f\u00f6r vissa fenomen. I hans fall krabbor.<\/p>\n\n\n\n<p>En psykologiskt inriktad ber\u00e4ttelse tar sinnrikt fasta p\u00e5 v\u00e5ra egenheter. B\u00e4rande tematik: konsekvenser av beteenden j\u00e4mte v\u00e5r \u00f6nskan om bekr\u00e4ftelse\/ uppskattning  och social status.  Fler \u00e4n en v\u00e4ndpunkt ackompanjerar det omtumlande skeendet. F\u00e4rske regiss\u00f6ren Strandberg -tillh\u00f6r sedan l\u00e4nge fasta ensemblen hos G\u00f6teborgs Stadsteater- har f\u00e5tt till en laddad  upps\u00e4ttning, pr\u00e4glad av uppslitande friktioner och nervarvade f\u00f6rsoningsm\u00f6ten. Hon beh\u00e4rskar tvekl\u00f6st att variera s\u00e5v\u00e4l tempo som intensitet och att synka  rappa dialoger.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-12.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126406\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-12.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-mindre-12-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>  Men vissa inv\u00e4ndningar mot manus \u00e4r ofr\u00e5nkomliga. Det \u00e4r r\u00f6rigt, ibland uppst\u00e5r tendenser till fars.  Emellan\u00e5t kryddas med frapperande vulgaritet. Och som framskymtat finns en \u00f6vergripande trov\u00e4rdighetsaspekt ang\u00e5ende kompetensen hos rektor. Visserligen har Parkrud planterat ett antal skrattframkallande fr\u00f6n genom dessa &#8221;tilltag&#8221; . Anser dock att <i>Vilse <\/i>n\u00e5gra g\u00e5nger tappar i densitet, ter sig oj\u00e4mn  n\u00e4r den begagnar sig av en Nor\u00e9nsk svart humor.  Trots n\u00e4mnda reservationer finns tillr\u00e4ckligt mycket att utvinna, f\u00f6r att \u00e5rets kulturella sommarsatsning i s\u00f6dra Bihusl\u00e4n f\u00f6rtj\u00e4nar att rekommenderas.<\/p>\n\n\n\n<p>Kanske p\u00e5 grund av att scenen inte medger avancerade scenografiska l\u00f6sningar, kryddas upps\u00e4ttningen av mycket musik, ett tacksamt uttrycksmedel f\u00f6r att skifta st\u00e4mning och ge publiken chans att sm\u00e4lta vad de sett. Argentinsk tango i Piazzollas anda f\u00f6rekommer flera g\u00e5nger. Vidare h\u00f6rs Nina Simone, Dexy Midnight Runners, covers p\u00e5 Bob Dylan och the Boss med flera. Avgjort starkaste upplevelsen levereras emellertid av Susanna Helld\u00e9n p\u00e5 fiol, n\u00e4r hon f\u00f6r pj\u00e4sens yngste deltagare framf\u00f6r psalmen <em>En v\u00e4nlig gr\u00f6nskas rika dr\u00e4kt<\/em> (melodin identifierad av mitt 86-\u00e5riga s\u00e4llskap).<\/p>\n\n\n\n<p>OBS Tre g\u00e5nger under spelperioden anordnas efter f\u00f6rest\u00e4llningen vad som kallas Samtal i sommarnatten.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-8.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-126407\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-8.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/vilse-pressbilder-facc88rdiga-8-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption>Foton Viktor Parkrud<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus: G\u00f6ran Parkrud Regi: Emilie Strandberg Scenografi och ljusdesign: Beate Persdotter L\u00f6ken Kostym och mask: Heidi Saikkonen Koreografi\/ r\u00f6relseinstruktion: Sara Suneson Ljud och scenteknik: Patrik V\u00f6r\u00e9n Spelas till och med 17\/8 i Magasinet p\u00e5 Tofta Herrg\u00e5rd 15 km utanf\u00f6r Kung\u00e4lv &#8211; f\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd c:a 2 \u00bd timma inklusive paus Urpremi\u00e4r: 6\/7 2019 Denna ambiti\u00f6sa sommarteater [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-126377","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126377","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=126377"}],"version-history":[{"count":28,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126377\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":126530,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126377\/revisions\/126530"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=126377"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=126377"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=126377"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}