{"id":126177,"date":"2019-06-30T16:39:00","date_gmt":"2019-06-30T15:39:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126177"},"modified":"2019-07-01T13:47:22","modified_gmt":"2019-07-01T12:47:22","slug":"filmrecension-annabelle-comes-home","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126177","title":{"rendered":"Filmrecension: Annabelle Comes Home"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-126180\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/annabelle-3-300x180.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"180\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/annabelle-3-300x180.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/annabelle-3.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/p>\n<p>Annabelle Comes Home<br \/>\nBetyg 2<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 26 juni 2019<br \/>\nRegiss\u00f6r: Gary Dauberman<br \/>\nF\u00f6rfattare: James Wan (ber\u00e4ttelse av Gary Dauberman)<br \/>\nMedverkande: Vera Farmiga, Patrick Wilson, Mckenna Grace, Madison Iseman, Michael Cimino och Katie Sarife<\/p>\n<p>Ed (Patrick Wilson) och Lorraine Warren (Vera Farmiga) best\u00e4mmer sig f\u00f6r att ta den demoniska dockan (Annabelle) tillbaka till sitt s\u00e4kra och l\u00e5sta museum d\u00e4r hemmma. H\u00e4r kan demoner kontrolleras och h\u00e5llas borta fr\u00e5n m\u00e4nniskor. En natt i f\u00f6r\u00e4ldrarnas fr\u00e5nvaro v\u00e4cker en ton\u00e5ring och hennes v\u00e4n en ond ande. Ungdomarna som passar Warrens dotter Judy (Mckenna Grace) ser hur demonen f\u00e5ngas i en docka i det f\u00f6rbjudna rummet &#8230;<\/p>\n<p>Mycket av framg\u00e5ngen med Conjuring-serien bygger p\u00e5 flaggskeppets hj\u00e4ltar paret Warrens, baserat p\u00e5 ett verkligt par som hade l\u00e5ng gemensam karri\u00e4r p\u00e5 1950-talet (Lorraine dog tidigare i \u00e5r). Annabelle Comes Home utspelas under en natt d\u00e4r Judy och ton\u00e5rsbarnvakten Mary Ellen (Madison Iseman) \u00e4r de enda som \u00e4r kvar i huset. Kv\u00e4llen b\u00f6rjar med oskyldiga aktiviteter som att titta p\u00e5 tv eller baka en t\u00e5rta f\u00f6r Judys kommande f\u00f6delsedag, men katastrofen smyger sig sakta p\u00e5 dem. Barnvakten Mary Ellens v\u00e4n Daniela (Katie Sarife) har egna sk\u00e4l att vara nyfiken p\u00e5 Warrens-familjen.<\/p>\n<p>Detta \u00e4r den sista delen i den framg\u00e5ngsrika Conjuring-serien som \u00e4r b\u00f6rjade sin era 2013. Vi f\u00f6ljer Ed och Lorrain som arbetar med paranormala aktiviteter. Tyv\u00e4rr \u00e4r Annabelle den s\u00e4msta filmen i serien. Trots sin budget k\u00e4nns filmen mer som en skr\u00e4mmande episod av en tv-serie fr\u00e5n 1970-talet \u00e4n en blockbuster. Via billiga hoppa-till-effekter och chockmoment helt i avsaknad av blod f\u00f6rs\u00f6ker filmen att skr\u00e4mma oss. Efter halva speltiden blir den helt impotent. Annabelle f\u00f6rs\u00f6ker desperat att skapa obehag med hj\u00e4lp av klassiska skr\u00e4cktroper fr\u00e5n \u00e4ldre serier och filmer som Myntman, Den blodiga bruden och En werewolf&#8217;s sp\u00f6ke, men det g\u00f6r filmen bara \u00e4n mera l\u00f6jlig.<br \/>\n\u00c4r Werewolf en satanisk existens fr\u00e5n heliga b\u00f6cker? Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. De vuxna Warrens f\u00f6rekommer i en 10-minuters prolog (som f\u00f6rklarar hur Annabelle hamnade i sin samling) och i en tv\u00e5 minuters epilog. Det \u00e4r ett uselt trick att ha med dem i trailern f\u00f6r att dra till sig publiken till biograferna. Vi \u00e4r alla lurade!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Annabelle Comes Home Betyg 2 Svensk biopremi\u00e4r 26 juni 2019 Regiss\u00f6r: Gary Dauberman F\u00f6rfattare: James Wan (ber\u00e4ttelse av Gary Dauberman) Medverkande: Vera Farmiga, Patrick Wilson, Mckenna Grace, Madison Iseman, Michael Cimino och Katie Sarife Ed (Patrick Wilson) och Lorraine Warren (Vera Farmiga) best\u00e4mmer sig f\u00f6r att ta den demoniska dockan (Annabelle) tillbaka till sitt s\u00e4kra [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[51,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-126177","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmer","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126177","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=126177"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126177\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":126206,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126177\/revisions\/126206"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=126177"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=126177"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=126177"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}