{"id":126088,"date":"2019-06-29T10:08:16","date_gmt":"2019-06-29T09:08:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126088"},"modified":"2019-06-29T17:26:43","modified_gmt":"2019-06-29T16:26:43","slug":"lollapalozza-dag-ett-kvinnorna-dominerar-pa-festivalens-forsta-dag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126088","title":{"rendered":"Lollapalooza, dag ett: Kvinnorna dominerar p\u00e5 festivalens f\u00f6rsta dag"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n

Festival: Lollapalooza, dag ett
\nArtister: Billie Eilish, Hurula, Lana del Rey och Travis Scott.<\/p>\n

En primadonna och en skr\u00e4ckdrottning.
\nH\u00f6jdpunkterna f\u00f6r Lollapalooza dag ett var givna. Nyskottet Billie Eilish och veteranen Lana del Rey gjorde b\u00e5da utm\u00e4rka framtr\u00e4danden som l\u00e4mnade lite att \u00f6nska , f\u00f6rutom ett par starkare h\u00f6gtalare.<\/p>\n

Hurula inviger kv\u00e4llen med en halvdan konsert. Den Lule\u00e5-f\u00f6dda Hans Robert aka. Hurula verkar tr\u00f6tt och ger ett f\u00f6ruts\u00e4gbar, oengagerat intryck. Artistens Kent-wannabee-euforiska popl\u00e5tar l\u00e4ttar ikv\u00e4ll aldrig fr\u00e5n marken. Det fattas den d\u00e4r extra nerven och erfarenheten som idolerna b\u00e4r p\u00e5. Och m\u00e4rkligt nog finns p\u00e5 deras repertoar denna soliga l\u00f6rdagseftermiddag flera hitl\u00e5tar inte med. Kanske hade det varit annorlunda med en k\u00e4llarlokal med cigarettr\u00f6k och lukten av fisljummen \u00f6l. Jag tr\u00f6ttnar snabbt och g\u00e5r vidare till n\u00e4sta scen.<\/p>\n

\"\"
Foto: Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n

Billie Eilish \u00e4r en av festivalens stora dragpl\u00e5ster och en av mina favoriter. Hon \u00e4r en artist av v\u00e5r tid, en hybrid av youtube- kanalernas bekr\u00e4ftelse-mani och nutidens generiska popmusik. Trots en orimlig konkurrens har hon lyckats ta sig genom bruset och kommit rikare ut p\u00e5 andra sidan, berikad med fans fr\u00e5n alla grupperingar, fr\u00e5n fjortisar till hipsters till trettio\u00e5riga popfarbr\u00f6der som jag. Billie tilltalar alla schatteringar. Hennes koncept \u00e4r lika tydligt som det \u00e4r groteskt. I Billies virala musikvideos fl\u00f6rtas skaml\u00f6st till 80-tals skr\u00e4ck och paranoia. ( T\u00e4nk Manchurian Candidate med hj\u00e4rntv\u00e4tt och tortyr-porr).<\/p>\n

\"\"
Foto: Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n

Hennes album When We all Fall Asleep, Where do We Go? fr\u00e5n mars i \u00e5r var en riktig smaragdjuvel. Som en F\u00e5gel Phoenix kommer Billie ut genom elden. Samtidigt ser vi p\u00e5 storbildssk\u00e4rm emo-tjejen som slukas av l\u00e5gorna. Det \u00e4r snyggt och konceptuellt v\u00e4l genomt\u00e4nkt. Tyv\u00e4rr h\u00e5ller inte alltid ljudet m\u00e5ttet. Men det g\u00f6r f\u00f6ga n\u00e4r hon \u00e4r s\u00e5 pass bra. Artisten bjuder p\u00e5 sparsmakad skr\u00e4ckfilmsestetik med spindlar som kryper p\u00e5 v\u00e4ggarna och r\u00f6dskimrande v\u00e5ldnader som hotar i natten. Hon \u00e4r 20 talets Lilly Allen. Med pondus som f\u00e5 st\u00e5r hon d\u00e4r med sin r\u00f6da \u00f6gonskugga, svart vit prickiga t-shirt och bling-bling runt halsen. Med besked visar skr\u00e4ckdrottning hur en nutida popartist ska l\u00e5ta och te sig.<\/p>\n

Lana del Rey sl\u00e4pper snart nytt album och passar d\u00e5 p\u00e5 att turnera med stopp i bland annat Stockholm, favoritstaden enligt egen utsago, och Lollapalooza. \u00c5r 2017 spelade hon p\u00e5 Way Out West och jag blev r\u00e4tt s\u00e5 besvikelsen. Hennes glada miner och cirkusshow passade inte min kostym. Ikv\u00e4ll g\u00e5r hon tillbaks till r\u00f6tterna. Med sin filmnoir, ferraris, gnistrande diamanter och frustande mustanger sveper hon in oss i sin magnifika akt. Det \u00e4r n\u00e4rmast majest\u00e4tiskt n\u00e4r hon glider in p\u00e5 scen i sin vackra vita aftonkl\u00e4nning, hur hon gungar p\u00e5 sin gunga ut \u00f6ver ett svallande publikhav. Precis som Eilish vet Lana vad hon g\u00f6r och tematiken inramar musiken perfekt. Det \u00e4r genomt\u00e4nkt ner till minsta detalj med snygga videoprojektioner och den sparsmakade showen. Jag k\u00e4nner mig bortsk\u00e4md. Som att bjudas p\u00e5 en tio r\u00e4tters middag a la Michelin. Med k\u00e4nsla framf\u00f6r hon de m\u00e5nga vackra serenader hon har i sin hatt om sj\u00e4lvhat och olycklig k\u00e4rlek.<\/p>\n

\"\"
Foto: Thomas Johansson<\/figcaption><\/figure>\n

Hon \u00e4r primadonnan, den forna tidens filmstj\u00e4rna vars scen \u00e4r vid str\u00e5lkastarljuset. Vilken r\u00f6st, unik i sitt slag. Lika br\u00e4cklig som den \u00e4r stark och kraftfull. Det \u00e4r f\u00e5 f\u00f6runnat att kunna ta de h\u00f6ga tonerna. Jag har sv\u00e5righeter med att f\u00f6rlika mig vid att hon uttrycksm\u00e4ssigt har l\u00e4mnat den m\u00f6rka sidan bakom sig. Att hon g\u00e4rna ler och tar selfies med sina fans \u00e4r inget som f\u00f6rst\u00e4rker hennes image. Men Lana har helt enkelt blivit f\u00f6r stor f\u00f6r att kunna forts\u00e4tta vara den skygga varelse hon en g\u00e5ng i tiden framst\u00e4llde sig som. Som tur var h\u00e5ller om fram till slutl\u00e5ten tillbaks de v\u00e4rsta publikfl\u00e4sket. Det uppskattas. Lana \u00e4r ett mystiskt v\u00e4sen som viskar i ditt \u00f6ra att du \u00e4r hennes f\u00f6r evigt. Den stora beh\u00e5llningen \u00e4r det \u00e5terh\u00e5llsamma, graci\u00f6sa.<\/p>\n

Det \u00e4r stor kontrast mot duracellkaninen Travis Scott. Hans album ASTROWORLD som gick mig \u00f6ver huvudet hyllades av m\u00e5nga kritiker f\u00f6r hans aggressiva och innovativa rapmusik.<\/p>\n

Travis Scott g\u00f6r modern hip hop med unik twist. Det \u00e4r bokstavligt talat en explosiv show med flammande eld, r\u00f6keffekter och blixtar som bl\u00e4ndar oss. Travis \u00e4r sjukt pepp och skuttar runt p\u00e5 scen som en riktig hoppjerka. Musiken \u00e4r sv\u00e5r att ta in. Den k\u00e4nns gr\u00f6tig och l\u00e5tarna flyter l\u00e4tt in i varandra. Kanske \u00e4r det tanken. Men det faller inte mig i smaken. vidare har vi bildsekvenserna med blinkande r\u00f6dskimrande neonljus. Man kan f\u00e5 epilepsi f\u00f6r mindre. Travis \u00e4r duracellkaninen vars batterier aldrig verkar ta slut. F\u00f6r en gamling som jag blir det l\u00e4tt ”f\u00f6r mycket av det goda”.<\/p>\n

Sammantaget \u00e4r det h\u00e4r kvinnornas kv\u00e4ll. En nyf\u00e4rsking och en veteran, b\u00e5da tydliga i sina koncept och som tar den moderna musiken mot nya h\u00f6jder. Av det lilla jag sett \u00e4r jag mycket n\u00f6jd med festivalens f\u00f6rsta dag.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Festival: Lollapalooza, dag ett Artister: Billie Eilish, Hurula, Lana del Rey och Travis Scott. En primadonna och en skr\u00e4ckdrottning. H\u00f6jdpunkterna f\u00f6r Lollapalooza dag ett var givna. Nyskottet Billie Eilish och veteranen Lana del Rey gjorde b\u00e5da utm\u00e4rka framtr\u00e4danden som l\u00e4mnade lite att \u00f6nska , f\u00f6rutom ett par starkare h\u00f6gtalare. Hurula inviger kv\u00e4llen med en halvdan […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-126088","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126088","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=126088"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126088\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":126138,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126088\/revisions\/126138"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=126088"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=126088"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=126088"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}