{"id":126009,"date":"2019-06-26T12:33:31","date_gmt":"2019-06-26T11:33:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126009"},"modified":"2019-06-26T12:33:31","modified_gmt":"2019-06-26T11:33:31","slug":"laurie-anderson-tova-mozard-gittan-jonsson-pa-rikstolvan-pa-osterlen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=126009","title":{"rendered":"Laurie Anderson, Tova Mozard &#038; Gittan J\u00f6nsson p\u00e5 Rikstolvan p\u00e5 \u00d6sterlen"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-126013\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/unnamed-20.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"366\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/unnamed-20.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/unnamed-20-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p>Laurie Andersons storslagna VR-projekt \u201dChalkroom\u201d. Vinnaren av \u201dBest VR Experience\u201d vid Venedigfestivalen visas f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen offentligt i Sverige, plats: Rikstolvan p\u00e5 \u00d6sterlen.<br \/>\nEtt pressmeddelande ber\u00e4ttar:<\/p>\n<p>Tre kvinnor skapar sommarens stora utst\u00e4llning p\u00e5 konsthallen Rikstolvan, med \u00f6ppning 29 juni: Tova Mozard med bas i Stockholm men ofta skildrande Los Angeles, Gittan J\u00f6nsson fr\u00e5n Brantevik och Berlin, samt v\u00e4rldsartisten Laurie Anderson, New York.<\/p>\n<p>\u2022 Ny\u00f6ppnade Rikstolvan utanf\u00f6r Simrishamn visar de tre konstn\u00e4rernas verk, med filmer, VR, fotografier och m\u00e5lningar. V\u00e4lkomna!<\/p>\n<p>En hel del av v\u00e4rldens mest intressanta konstverk skapas idag inom VR-tekniken, som \u00e4nnu i sin linda \u00e4r fylld av kraft, experiment och m\u00f6jligheter. Rikstolvan bjuder in till s\u00e5v\u00e4l den klassiska som den radikala, som den nyskapande konsten.<\/p>\n<p>Tova Mozard (f. 1978) \u00e4r utbildad vid Malm\u00f6 Konsth\u00f6gskola och boende i Stockholm. Hon arbetar med fotografi och film som sina fr\u00e4msta uttrycksmedel. Bland filmerna finns hyllade verk som exempelvis \u201dCops are Actors\u201d, om fyra polism\u00e4n i Los Angeles och deras machobest\u00e4nkta roller och guldbaggenominerade \u201dStora Scenen\u201d d\u00e4r Tova, hennes mamma och mormor fr\u00e5n nationalscenen p\u00e5 Dramaten diskuterar vad som h\u00e4nde i deras (gemensamma) liv. 2013 kom Mozards bok \u201dGhost light\u201d.<br \/>\nP\u00e5 Rikstolvan presenterat hon \u201dPsychic\u201d, en film som utg\u00e5r fr\u00e5n Mozards egna m\u00f6ten med olika ockulta medier omkring Los Angeles. Vi f\u00e5r oss till livs ett antal uttalanden om Tovas nuvarande tillst\u00e5nd av dessa sp\u00e5kvinnor och vad som ska ske. Filmen r\u00f6r sig mellan ett David Lynch-artat universum och filmens egen magi, dess fantastiska f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rvandla fantasin till verklighet och det som faktiskt \u00e4r verklighet till konst. Precis som hos mycket i Mozards verk balanserar \u00e5sk\u00e5daren mellan sitt eget s\u00f6kande av \u00f6mhet och gemenskap och konstn\u00e4rens vilja att vara mer krass: F\u00f6r i allt det ot\u00e4cka, det som faktiskt kan intr\u00e4ffa, finns ocks\u00e5 en kraft. N\u00e4r det v\u00e4l h\u00e4nder, blir man inte lite l\u00e4ttad d\u00e5?<\/p>\n<p>Gittan J\u00f6nsson (f. 1948) \u00e4r utbildad vid Konstfack i Stockholm 1967-1972. Hon slog igenom i konstv\u00e4rlden med verket Diskkasterskan (1978). J\u00f6nsson \u00e4r m\u00e5lande konstn\u00e4r, men arbetar ocks\u00e5 med skulptur och andra former och ses som en av fanb\u00e4rarna f\u00f6r den feministiskt medvetna och politiska konst som v\u00e4xte fram p\u00e5 70-talet. Hon skapade bland mycket annat det klassiska omslaget till LP:n \u201dS\u00e5nger om kvinnor\u201d, men har m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra och ses idag som en av landets st\u00f6rsta konstn\u00e4rer. Hon \u00e4r bosatt i Brantevik p\u00e5 \u00d6sterlen samt i Berlin. 2016 f\u00f6r\u00e4rades hon en stor uppm\u00e4rksammad utst\u00e4llning p\u00e5 Marabouparken i Sundbyberg. I fjol kom hennes f\u00f6rsta film \u201dParallella linjer \u2013 ett kvinnohistoriskt dokument\u201d, som handlar om 70-talets kvinnokamp. Med bilder och intervjuer fr\u00e5n d\u00e5tid och nutid i Stockholm och Berlin. Filmen visades bland annat p\u00e5 Ystads konstmuseum 2018 och fick sin stockholmspremi\u00e4r i mars i \u00e5r.<br \/>\n2011 kom hennes bok \u201dDammsugerskans fyrtiotv\u00e5 uppdrag\u201d och 2014 skapade hon fasadm\u00e5lningen \u201dDammsugerskan i v\u00e4rlden\u201d i Simrishamn. Dammsugerskan finns st\u00e4ndigt med i avg\u00f6rande historiska skeenden fr\u00e5n 1970-talets kvinnokamp med Sonja \u00c5kessons text &#8221;Vara vit mans slav&#8221; via Berlinmurens fall till upproret p\u00e5 Tahirtorget under den arabiska v\u00e5ren. S\u00e5 f\u00f6ljer vi p\u00e5 Rikstolvan dammsugerskan genom decennierna.<\/p>\n<p>Laurie Anderson (f. 1947) \u00e4r musiker, konstn\u00e4r och filmare och r\u00e4knas \u00e4nnu som ett av avantgardekonstens allra st\u00f6rsta namn. Multimediakonstn\u00e4ren \u00e4r f\u00f6dd i Illinois, bor sedan \u00e5rtionden i New York och arbetar \u00f6ver hela v\u00e4rlden. Som barn utbildad p\u00e5 violin, kom hon snart att bredda sitt konstn\u00e4rliga intresse till alla dess former med debuten avklarad 1969. Laurie Anderson har arbetat med musik och film \u2013 g\u00e4rna i kombination \u2013 och under decennier setts som en av de fr\u00e4msta performancekonstn\u00e4rerna i v\u00e5r tid. Hon blev \u00f6verraskande popstj\u00e4rna hos den stora allm\u00e4nheten genom l\u00e5ten \u201dO Superman\u201d i b\u00f6rjan av 80-talet. L\u00e5ten var egentligen en del av performanceverket \u201dUnited States\u201d, men blev en succ\u00e9 p\u00e5 v\u00e4rldens hit-listor.<\/p>\n<p>Sorgearbetet \u00f6ver sin m\u00e5lande hund Lolabelle bortg\u00e5ng skildras i Andersons vackra film \u201dHeart of a dog\u201d (2015). En b\u00e5de vemodig och hoppfull ess\u00e4film om d\u00f6den, livet, v\u00e4nskap och k\u00e4rlek. Trots att han bara skymtar f\u00f6rbi p\u00e5 n\u00e5got fotografi s\u00e5 vilar f\u00f6rlusten av livskamraten Lou Reed tung \u00f6ver &#8221;Heart of a dog&#8221;, som ocks\u00e5 kommer att visas i sommar p\u00e5 Rikstolvan.<br \/>\n2018 kom Andersons senaste skiva, \u201dLandfall\u201d med Kronoskvartetten \u2013 bel\u00f6nad med en Grammy i \u00e5r \u2013 och ocks\u00e5 hennes bok \u201dAll the things I lost in the flood\u201d, som genom hennes \u00f6versv\u00e4mmade k\u00e4llare ber\u00e4ttar om hennes mer \u00e4n 40-\u00e5riga konstn\u00e4rsskap.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Laurie Andersons storslagna VR-projekt \u201dChalkroom\u201d. Vinnaren av \u201dBest VR Experience\u201d vid Venedigfestivalen visas f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen offentligt i Sverige, plats: Rikstolvan p\u00e5 \u00d6sterlen. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar: Tre kvinnor skapar sommarens stora utst\u00e4llning p\u00e5 konsthallen Rikstolvan, med \u00f6ppning 29 juni: Tova Mozard med bas i Stockholm men ofta skildrande Los Angeles, Gittan J\u00f6nsson fr\u00e5n Brantevik och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-126009","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-litteratur","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126009","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=126009"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126009\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":126014,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/126009\/revisions\/126014"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=126009"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=126009"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=126009"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}