{"id":125991,"date":"2019-06-26T01:00:36","date_gmt":"2019-06-26T00:00:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125991"},"modified":"2019-06-26T16:55:55","modified_gmt":"2019-06-26T15:55:55","slug":"omsorgsfulla-visberattelser-infogade-i-pakostad-produktion-bla-moped-av-christina-kjellsson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125991","title":{"rendered":"Omsorgsfulla visber\u00e4ttelser infogade i p\u00e5kostad produktion – Bl\u00e5 moped av Christina Kjellsson"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslag Eija Salminen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Christina Kjellsson<\/p>\n\n\n\n

Bl\u00e5 Moped<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Studio Epidemin, G\u00f6teborg av Hans Asteberg <\/p>\n\n\n\n

Mix och master: Nille Perned och Maria St\u00e5lhammar<\/p>\n\n\n\n

Troglodyt Produktion<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 14\/6 2019<\/p>\n\n\n\n

Christina Kjellsson \u00e4r viskonstens grand middleage lady. Nu \u00e4r hon aktuell med sin sjunde full\u00e4ngdare sl\u00e4ppt i det exklusiva formatet vinyl. I min \u00e4go har jag genombrottsskivan Det \u00e4r l\u00e5ngt till Amerika <\/i>(1995), en skiva producerad av Stefan Sundstr\u00f6m inneh\u00e5llande hits som Gr\u00f6n turban <\/em>och Finland<\/em>. <\/i>Kjellssons ryktbarhet vilar fr\u00e4mst p\u00e5 spirituella underh\u00e5llande liveframtr\u00e4danden (varit p\u00e5 just en s\u00e5dan konsert), en omfattande verksamhet som pedagog – bland annat p\u00e5 Nordiska folkh\u00f6gskolan i Kung\u00e4lv – samt boken Rim och reson, <\/i>en bok skriven i undervisningssyfte om formuleringskonst i musikalisk skepnad. L\u00e4gg d\u00e4rtill tv\u00e5 sk\u00f6nlitter\u00e4ra uppv\u00e4xtskildringar . 56-\u00e5ringen framst\u00e5r i sina s\u00e5nger som djupt rotad i G\u00f6teborg. Ska d\u00e5 p\u00e5pekas att hon flyttade hit fr\u00e5n J\u00e4mtland i 20-\u00e5rs \u00e5ldern, vilket framkommer i nya l\u00e5ten Min b\u00e4ste v\u00e4n.<\/em> Utifr\u00e5nperspektivet \u00e4r ett framg\u00e5ngsrecept.<\/p>\n\n\n\n

Bl\u00e5 Mopeds <\/i>kreat\u00f6r st\u00e5r f\u00f6r all text och musik, medan Henrik Cederblom ansvarar f\u00f6r superbt str\u00e5karrangemang i Sol \u00f6ver Haga. <\/em>Flera av de medverkande musikerna har jag m\u00e5nga g\u00e5nger h\u00f6rt live: Henrik Cederblom p\u00e5 olika str\u00e4nginstrument (gitarrer, lapsteel och mandolin), trumslagaren Johan H\u00e5kansson, basisterna Stefan Belln\u00e4s och Viktor Tureg\u00e5rd samt Anders Hagberg. Den sistn\u00e4mnde spelar sopransax p\u00e5 titell\u00e5ten. \u00d6vriga instrumentalister heter Fredrik \u00c5kerblom (keyboard), Danne Johansson trummor p\u00e5 Precis som vi<\/em>, Nille Perned och Maria St\u00e5lhammar i ett par l\u00e5tar. Alldeles p\u00e5 egen hand utg\u00f6r Harriet Ohlsson k\u00f6r. Det \u00e4r en ytterst solid samling musiker som ibland till\u00e5ts dra p\u00e5 utan att orden g\u00e5r f\u00f6rlorade. I kompositioner mer signifikant byggda p\u00e5 visans best\u00e5ndsdelar, tillfogar de precis r\u00e4tt val\u00f6rer.<\/p>\n\n\n\n

I f\u00f6rsta fyra s\u00e5ngerna vimlar det av lokala angivelser, m\u00e5nga geografiska riktpunkter. , Blir till en frist\u00e5ende kvartett av ordrika betraktelser. Tack vare tonfallet och str\u00e5k av f\u00f6rundran g\u00e5r mina tankar inledningsvis till Barbro H\u00f6rberg. Du \u00e4r som du \u00e4r, G\u00f6teborg <\/em>\u00e4r v\u00e4nlig, kl\u00e4mmig och \u00f6ppensinnad. Texterna tar inte st\u00e4llning till den lilla storstaden, ist\u00e4llet har de en redovisande karakt\u00e4r. En fyllig l\u00e4gesbeskrivning ges av en splittrad stad stadd i st\u00e4ndig f\u00f6r\u00e4ndring. Melodier i dur vars gungande, sv\u00e4vande tema l\u00e5ter f\u00f6rtr\u00e4ffligt i exempelvis Sp\u00e5rvagn 11<\/i>, en text jag trodde skulle dryfta klassaspekten av att f\u00e4rdas fr\u00e5n Bergsj\u00f6n till L\u00e5ngedrag. Tempot tas ner tjusigt i Sol \u00f6ver Haga <\/em>vars str\u00e5karrangemang g\u00f6r underverk. Kjellsson snirklar runt med fyndiga rim i t\u00e4nkv\u00e4rd text. I G\u00e5 med sin bror <\/em>sipprar sorgen fram. I den avskalade l\u00e5ten alluderar visartisten vemodigt, poetiskt p\u00e5 en avr\u00e4ttning av tv\u00e5 ton\u00e5ringar i Tynnered, ett av m\u00e5nga d\u00e5d sprungna ur \u00e4nnu p\u00e5g\u00e5ende konflikter mellan kriminella g\u00e4ng.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pressfoto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att vara ett album av n\u00e5gon som undervisar i ”visologi” noteras en frapperande tyngd i produktionen, troligen f\u00f6rst\u00e4rkt av ljudet p\u00e5 vinyl. h\u00e4vdar att p\u00e5 gr\u00e4nsen till f\u00f6r mycket bas f\u00f6rekommer stundtals. Ljudet kan f\u00f6refalla en aning kompakt, \u00e4ven om det lyckligtvis finf\u00f6rdelar alla instrument. \u00d6verraskande rockattityd h\u00f6rs p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen. Velvet Underground har angivits som referens i pressutskicket. Ett sound som accentueras som mest i fartfyllda bil\u00e5karl\u00e5ten K\u00f6r i m\u00f6rker<\/i> n\u00e4r Johan H\u00e5kansson och l\u00e5tens basist v\u00e4gvinnande gasar p\u00e5 medan titeln naglas fast. En potentiell hit! <\/p>\n\n\n\n

Albumet \u00e4r varierat b\u00e5de vad g\u00e4ller ord och toner, vilket symboliseras utm\u00e4rkt av att Kjellsson inkluderat n\u00e5gra ballader av reflekterande udd, lugna l\u00e5tar med sparsmakad s\u00e4ttning. Ett str\u00e5lande exempel \u00e4r titell\u00e5ten med ljuvlig sopransax och det akustiska uttrycket bjuder p\u00e5 en sk\u00f6n kontrast. Oavsett finst\u00e4mda eller medryckande tong\u00e5ngar g\u00f6r Henrik Cederblom ett j\u00e4ttejobb genom att l\u00e4gga adekvat sound. Och hans skarpa, \u00e4nd\u00e5 diskreta solon, \u00e4r en av plattans m\u00e5nga delikata tillg\u00e5ngar. I flera titlar p\u00e5 B-sidan fantiserar Kjellsson om en annan tillvaro eller filosoferar om d\u00f6den. Funderingar om existensen som en motvikt till tidigare n\u00e4mnda bearbetningar av pulserande vardag. Skivan \u00e4r till\u00e4gnad mamma som hon vill \u00e5terf\u00f6renas med p\u00e5 andra sidan, vilket vi h\u00f6r i tempofyllda \u00f6msinta gestaltningen i P\u00e5 v\u00e4g till dig. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Folkbildande viskonstn\u00e4ren v\u00e4xlar mellan vindlande ordvigt ber\u00e4ttande och sekvenser d\u00e4r hon sjunger ut sina refr\u00e4nger. Att hon vokalt inte helt ut kan m\u00e4ta sig med de fr\u00e4msta i landet, g\u00f6r att jag h\u00e5ller inne med det allra h\u00f6gsta betyget. Sj\u00e4lvklart fraserar hon v\u00e4l, vore uppseendev\u00e4ckande om inte den f\u00f6rm\u00e5gan skulle finnas, eftersom texterna har ett egenv\u00e4rde f\u00f6r en enormt beg\u00e5vad ordarbetare.. Dem kan man f\u00f6rdjupa sig i d\u00e5 de finns att l\u00e4sa p\u00e5 albumets insida. Vill inte kalla det brasklapp, men n\u00e5gra g\u00e5nger kan jag tycka att hon tryckt in en vers f\u00f6r mycket i vissa s\u00e5nger. <\/p>\n\n\n\n

Kvinnan som f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan tilldelades Svenska Vispriset, har \u00e5stadkommit en stils\u00e4ker produktion best\u00e5ende av musikaliska muskler, k\u00e4nsligt handlag och originella texter. Genom extra inspiration inh\u00e4mtad fr\u00e5n m\u00f6ten med elever och utsikten hemmavid p\u00e5 Gr\u00e5berget, l\u00e5ter Bl\u00e5 moped <\/i>f\u00f6red\u00f6mligt genuin. Och hennes finslipade formel har en potent lyster, rymmer en beundransv\u00e4rd personlighet.<\/p>\n\n\n\n

OBS I juli medverkar Christina Kjellsson p\u00e5 Packmopedsturn\u00e9n i V\u00e4rmland med bland andra Jenny Silver och Anders Lundin plus ett tajt band. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Christina Kjellsson Bl\u00e5 Moped 4 Inspelad i Studio Epidemin, G\u00f6teborg av Hans Asteberg Mix och master: Nille Perned och Maria St\u00e5lhammar Troglodyt Produktion Releasedatum: 14\/6 2019 Christina Kjellsson \u00e4r viskonstens grand middleage lady. Nu \u00e4r hon aktuell med sin sjunde full\u00e4ngdare sl\u00e4ppt i det exklusiva formatet vinyl. I min \u00e4go har jag genombrottsskivan Det \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-125991","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125991","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=125991"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125991\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":126015,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125991\/revisions\/126015"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=125991"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=125991"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=125991"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}