{"id":125826,"date":"2019-06-22T06:59:49","date_gmt":"2019-06-22T05:59:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125826"},"modified":"2019-06-23T17:09:02","modified_gmt":"2019-06-23T16:09:02","slug":"teaterkritik-av-da-da-da-marionetteatern-fargglatt-fluffigt-och-runda-harmonier-men-hansynslosa-foraldrar-borde-forbjudas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125826","title":{"rendered":"Teaterkritik av Da-Da-Da Marionetteatern: F\u00e4rgglatt fluffigt och runda harmonier, men h\u00e4nsynsl\u00f6sa f\u00f6r\u00e4ldrar borde f\u00f6rbjudas"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"600\" height=\"414\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/barn-ung-kollage_press.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-125827\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/barn-ung-kollage_press.jpg 600w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/barn-ung-kollage_press-300x207.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/><figcaption>Foto: Markus G\u00e5rder<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Da-Da-Da<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Marionetteatern f\u00f6r de minsta i R\u00e5lambshovsparken den 15 juni 2019 f\u00f6r Parkteatern\/Stockholms stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi Helena Nilsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag vet inte varf\u00f6r jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig en dadaistisk f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r de minsta. Kanske har de med att g\u00f6ra att man ocks\u00e5 kan beskriva den konstformen som dada och att jag p.g.a mina sn\u00e4va kunskaper om bebisars da da da, helt enkelt gjorde andra kopplingar. Jag blev dock inte besviken av att solen och scenografi sken med f\u00e4rgglada men enbart runda former. \u00c4r man som vuxen f\u00f6rtjust i intensiv \u00f6gonstimulans fick man sannerligen sp\u00e4nnande m\u00f6nster att fundera kring.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Marionettfigurerna p\u00e5 scen s\u00e5g lite grann ut som fluffiga marshmallows (vill inte t\u00e4nka hur varm det m\u00e5ste varit under). De var mycket inbjudande till att man hade velat lukta p\u00e5 dem och krama dom, vilket jag t\u00e4nker skulle ha kunnat varit ett syfte. De blev stora gosedjur p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det h\u00e4ftiga med teater f\u00f6r de minsta \u00e4r att tempot \u00e4r l\u00e5ngsamt. Man hinner f\u00f6lja med i r\u00f6relserna och balansen mellan olika r\u00f6relser. Jag blev mycket f\u00f6rtjust i de magnetdjur som fanns p\u00e5 scen och flera barn var f\u00f6rundrade \u00f6ver hur munnar och \u00f6gon kunde r\u00f6ra p\u00e5 sig utan att man kunde se hur det gick till. Magiskt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Finast i hela f\u00f6rest\u00e4llningen var n\u00e4r de Musse Pigg liknande figurerna cyklade, och blev f\u00f6r\u00e4lskade och b\u00f6rjade pussas. D\u00e5 fnissade m\u00e5nga barn och vi vuxna log i mjugg.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ibland t\u00e4nker man som vuxen att barnf\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r de sm\u00e5 m\u00e5ste vara en stor utmaning f\u00f6r sk\u00e5despelarna p\u00e5 scen. Barn \u00e4r ju v\u00e4ldigt spontana och livfulla, vilket de naturligtvis m\u00e5ste f\u00e5 vara, \u00e4ven om ljudniv\u00e5n kan blir kr\u00e4vande. Inga barn f\u00f6rst\u00f6rde n\u00e5gon st\u00e4mning p\u00e5 den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen ska noteras.&nbsp; P\u00e5 dagens f\u00f6rest\u00e4llning var det dock respektl\u00f6sa f\u00f6r\u00e4ldrar som utan att blinka, sj\u00e4lva h\u00f6ll l\u00e5da under pantomimen (sk\u00e5despelare pratar inte ens sj\u00e4lva d\u00e5). Jag provade min kritiska blick p\u00e5 gruppen av f\u00f6r\u00e4ldrarna, men de var totalt upptagna av sina egna f\u00f6rtr\u00e4ffligheter och fortsatte diskutera husl\u00e5n och nya bilar. Det kr\u00e4vdes stor koncentration fr\u00e5n en att kunna bortse fr\u00e5n deras grova \u00f6vertramp. Hur kan vuxna vara s\u00e5 h\u00e4nsynsl\u00f6sa mot barnens f\u00f6rest\u00e4llning och \u00e5t sk\u00e5despelarna som i svett slet p\u00e5 scen f\u00f6r att ljudl\u00f6st konkurrera vackra bilder. Hade jag utan att skrika och f\u00f6rst\u00f6ra mer, sagt \u00e5t dem.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">All eloge till scenens folk som inte bara gick d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6r det hade varit helt f\u00f6rst\u00e5ligt. Jag gillar inte restriktioner och f\u00f6rbud och att andra vuxna ska leka poliser med vuxet folk. Men fr\u00e5gan \u00e4r om inte Parkteatern precis som man g\u00f6r p\u00e5 bio, skulle beh\u00f6va informera publiken om vad som ska h\u00e4nda p\u00e5 scen, vem det \u00e4r f\u00f6r och att man visar respekt f\u00f6r sk\u00e5despelare och barn som vill se f\u00f6rest\u00e4llningen. Jag ville ocks\u00e5 se f\u00f6rest\u00e4llningen, f\u00f6r den var fantastisk.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Medverkande p\u00e5 scen Magnus Erenius, Ida St\u00e9en<br><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Da-Da-Da Marionetteatern f\u00f6r de minsta i R\u00e5lambshovsparken den 15 juni 2019 f\u00f6r Parkteatern\/Stockholms stadsteater Regi Helena Nilsson Jag vet inte varf\u00f6r jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig en dadaistisk f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r de minsta. Kanske har de med att g\u00f6ra att man ocks\u00e5 kan beskriva den konstformen som dada och att jag p.g.a mina sn\u00e4va kunskaper om bebisars [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-125826","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125826","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=125826"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125826\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":125828,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125826\/revisions\/125828"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=125826"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=125826"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=125826"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}