{"id":125560,"date":"2019-06-10T01:36:51","date_gmt":"2019-06-10T00:36:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125560"},"modified":"2019-06-10T10:02:55","modified_gmt":"2019-06-10T09:02:55","slug":"fullandad-trolsk-palett-nature-spirits-med-stockholm-jazz-orchestra","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125560","title":{"rendered":"Full\u00e4ndad trolsk palett – Nature Spirits med Stockholm Jazz Orchestra"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslagsfoto Mats Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stockholm Jazz Orchestra<\/p>\n\n\n\n

Nature Spirits<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad live p\u00e5 \u00d6rebro Universitet september 2017<\/p>\n\n\n\n

Inspelning och mixning: Andrew Hallifax<\/p>\n\n\n\n

Master: Tobias Carlsson Do Music records<\/p>\n\n\n\n

Producent, komposit\u00f6r och arrang\u00f6r: Peter Knudsen<\/p>\n\n\n\n

Do Music Records<\/p>\n\n\n\n

52:21<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 7\/6 2019<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta skivan med detta stj\u00e4rngarnerade storband kom f\u00f6r trettio \u00e5r sedan med Bob Brookmeyer vid rodret. S\u00e5g dem d\u00e5 p\u00e5 Skeppsholmen och \u00e4ger liveskiva inspelad under 90-talet p\u00e5 Fasching. Sedan dess har musiker kommit och g\u00e5tt till huvudstadens stolthet. Och senaste \u00e5ren har motsvarande sammans\u00e4ttningar – som ASJO och Ekdahl\/ Bagge Big Band – kanske rent av varit mer aktiva. Men nu har det blivit dags f\u00f6r Stockholm Jazz Orchestra vars organisat\u00f6r alltid(?) hetat Fredrik Nor\u00e9n (f\u00f6rste trumpetare). Man dr\u00e4mmer till med en folkloristisk svit av Peter Knudsen. Hans fyra satser f\u00f6renar sv\u00e4ngiga jazztoner med k\u00e4rv impressionism, utifr\u00e5n John Bauers m\u00e5lningar av \u00f6vernaturliga v\u00e4sen. Resultatet \u00e4r \u00f6verd\u00e5digt! Produktionen fl\u00f6dar av stilistisk elegans och sinnligt l\u00e4ckra arrangemang. <\/p>\n\n\n\n

Peter Knudsen f\u00e5r anses vara en doldis i branschen, en pianist och komposit\u00f6r som vet att beh\u00e4rska de finslipade verktygen, i form av toppklassmusiker med gemensamt uppdrag. Jag tr\u00e4ffade honom kort i h\u00f6stas. H\u00e4nde i pausen av konsert med Derupeto<\/em>, en kanonkvartett inriktad p\u00e5 global fusion med bland andra Reuben Farias. Knudsen blandade p\u00e5 sin debutskiva skandinavisk jazz och fransk 1900-tals musik. 39-\u00e5ringen som g\u00e5tt Musikh\u00f6gskolan i G\u00f6teborg, har bel\u00f6nats med flera stipendier. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Peter Knudsen – pressfoto<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

V\u00e5gar p\u00e5st\u00e5 att somliga s\u00e5 kallade finsmakare kan uppvisa en f\u00f6rdomsfull attityd gentemot storbandsformatet. Dessa personer brukar h\u00e4nvisa till att det l\u00e5ter alltf\u00f6r slickat, mesigt och motsatsen till hippt. S\u00e5dant tryggt och bekv\u00e4mt sound finns och har funnits bevisligen. Men ocks\u00e5 den absoluta motsatsen: Till exempel Duke Ellington, Lionel Hampton, Thad Jones – Mel Lewis (s\u00e5gs -78), Gil Evans Orchestra (s\u00e5gs -90) och danska New Jungle Orchestra (sett tv\u00e5 g\u00e5nger). Sverige \u00e4r priviligierade p\u00e5 denna front. Vi har haft tillg\u00e5ng till flera eminenta storband som fantasifullt utmanar. N\u00e5gra av dem: Tolvan Big Band och Bohusl\u00e4n Big Band, orkestrar ledda av Ann-Sofi S\u00f6derqvist, H\u00e5kan Brostr\u00f6m, Mats Holmqvist, Staffan Odenhall, Lasse Lindgren med flera.<\/p>\n\n\n\n

Motsvarande potential har definitivt Stockholm Jazz Orchestra. Tack vare Peter Knudsens beg\u00e5vning och musikernas bl\u00e4ndande genomf\u00f6rande, s\u00e4llar de sig till ovan n\u00e4mnda innovativa kategori. <\/p>\n\n\n\n

Genomarbetade arr ger utrymme \u00e5t full\u00f6diga solister och extraordin\u00e4rt unisont spel. Namnkunniga medlemmar utr\u00e4ttar sitt v\u00e4rv fullkomligt synkade, med storstilad passion och energi. I trombonsektionen sitter nestorn Bertil Strandberg. Samtliga i tr\u00e4bl\u00e5set tillh\u00f6r den yttersta eliten, f\u00f6rekommer i egen eller andras regi som uppskattade solister. Och trumpetarna uppvisar sprudlande form, toppat av hisnande vackra solon fr\u00e5n Karl Olandersson respektive Magnus Broo. Vidare broderas sammanbindande m\u00f6nster av pianisten Daniel Tilling, medan kompet st\u00e5tligt pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet. F\u00e4rgl\u00e4gger genom markerade basg\u00e5ngar och avancerade rytmer, g\u00f6r Christian Spering i par med finske, forne fusionfantomen Jukkis Uutilla. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
N\u00e5gra \u00e5r gammal pressbild fr\u00e5n orkesterns hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

39-\u00e5ringens programmusik inneh\u00e5ller som sig b\u00f6r, ett trollbindande tonspr\u00e5k. Mer eller mindre identifierbar naturmystik, lika lockande som kuslig. Det \u00e4r sinnligt och potent, finurligt dj\u00e4rvt och oemotst\u00e5ndligt inbjudande. Okammade vildvuxna tendenser harmonierar str\u00e5lande med utdragna, lyriska sekvenser. Stretchande toner och pulserande beat s\u00e4tter guldkant p\u00e5 tillvaron f\u00f6r oss musik\u00e4lskare. F\u00f6rsta tv\u00e5 satserna \u00e4r v\u00e4ldigt bra., de d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande betitlade Elves Dancing in the Meadow <\/em>och The Mountain Troll <\/i>f\u00f6rtj\u00e4nar att kallas magiska. Ett sk\u00e4l \u00e4r den underbara dynamiken. Olika st\u00e4mmor matchas frekvent mot raffinerade rytmer. Kompet konverserar f\u00f6runderligt smidigt med enskilda bl\u00e5sinstrument upprepade g\u00e5nger, vilket ger lyssnaren stor beh\u00e5llning.<\/p>\n\n\n\n

Helmanliga kollektivet som rimligen ligger pyrt hos IMPRA, har verkligen musikaliska muskler. Man kan liknas vid en stadigt, st\u00e4ndigt v\u00e4xande tr\u00e4d, vars grenar skjuter iv\u00e4g och g\u00f6r ”personligt” avtryck. Urs\u00e4kta den krystade metaforen till f\u00f6r att framh\u00e4va skivans osedvanligt m\u00e5nga och ganska l\u00e5nga solopartier, en sk\u00f6n mix av distinkt akrobatik och uttrycksfulla inpass. Ambiti\u00f6se Knudsen excellerar i att involvera solister, anv\u00e4nder sig i skrivandet av de m\u00f6jligheter som erbjuds. Taggade musiker g\u00e5r givetvis i land med sina uppgifter, upptr\u00e4der utan antydan till nerver. Karl Olandersson \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e5terh\u00e5llsam, soft snarare \u00e4n attackerande. Klurigt spelande Andreas Gidlund frammanar ett dramatiskt f\u00f6rlopp, medan Fredrik Lindborg levererar m\u00e4sterligt p\u00e5 vad jag tror \u00e4r basklarinett i sista satsen. Karl-Martin Almkvist str\u00e4cker ut h\u00e4rligt, i ett pregnant meningsfullt avsnitt. Jacob Christoffersson ges f\u00f6rtroendet att vara i splendid isolation i en minut eller tv\u00e5, vilket funkar f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Introt som kreeras av Daniel Tilling sitter perfekt. H\u00f6rs att mest appl\u00e5der tillfaller Magnus Broo, vars \u00f6vertoner p\u00e5 trumpet l\u00e5ter enast\u00e5ende.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r och var lyser det skandinaviska soundet igenom med f\u00f6rf\u00f6risk n\u00e4rvaro, en framg\u00e5ngsformel f\u00f6r tons\u00e4ttaren. Associerar till komposit\u00f6rer som Bengt Hallberg och Georg Riedel, n\u00e4r de skrev f\u00f6r Sveriges Radios symfoniorkester och Dompans jazzgrupp, men ocks\u00e5 till den klangbildning som Gil Evans \u00e4gnade sig \u00e5t. N\u00e4r hela ensemblen kr\u00e4mar p\u00e5 i de sista takterna, ger allt de har inombords i ett tekniskt fyrverkeri; d\u00e5 intr\u00e4ffar ett tillst\u00e5nd av s\u00e4llsynt ”eargasm”.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stockholm Jazz Orchestra Nature Spirits 5 Inspelad live p\u00e5 \u00d6rebro Universitet september 2017 Inspelning och mixning: Andrew Hallifax Master: Tobias Carlsson Do Music records Producent, komposit\u00f6r och arrang\u00f6r: Peter Knudsen Do Music Records 52:21 Releasedatum: 7\/6 2019 F\u00f6rsta skivan med detta stj\u00e4rngarnerade storband kom f\u00f6r trettio \u00e5r sedan med Bob Brookmeyer vid rodret. S\u00e5g dem […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-125560","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125560","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=125560"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125560\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":125661,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125560\/revisions\/125661"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=125560"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=125560"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=125560"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}