{"id":125542,"date":"2019-06-08T20:37:09","date_gmt":"2019-06-08T19:37:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125542"},"modified":"2019-06-08T20:37:09","modified_gmt":"2019-06-08T19:37:09","slug":"aventyrliga-forgreningar-arvoles-av-avishai-cohen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125542","title":{"rendered":"\u00c4ventyrliga f\u00f6rgreningar &#8211; Arvoles av Avishai Cohen"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"553\" height=\"492\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/thumbnail_Avishai20Cohen20Arvoles.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-125543\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/thumbnail_Avishai20Cohen20Arvoles.jpg 553w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/thumbnail_Avishai20Cohen20Arvoles-300x267.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 553px) 100vw, 553px\" \/><figcaption>Ora Cohen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p><strong>Avishai Cohen<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p>Arvoles<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i Nilento Studio utanf\u00f6r G\u00f6teborg i februari &#8211; mars 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelning, mixning och mastring av Lars Nilsson<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Avishai Cohen och Lars Nilsson<\/p>\n\n\n\n<p>Razdaz (Avishai Cohens egen etikett)<\/p>\n\n\n\n<p>41:26<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 7\/6 2019<\/p>\n\n\n\n<p>Sjuttonde(!) skivsl\u00e4ppet fr\u00e5n en jazzvision\u00e4r, framr\u00f6stad som en av de hundra mest inflytelserika basisterna under 1900-talet. Avishai Cohen b\u00f6rjade spela bas i 14-\u00e5rs \u00e5ldern inspirerad av Jaco Pastorius  Han v\u00e4xte upp p\u00e5 kibbutz i Israel. Flyttade i unga \u00e5r till New York f\u00f6r att f\u00f6rkovra sig musikaliskt. F\u00f6r mig \u00e4r han mest k\u00e4nd f\u00f6r att ha spelat ett antal \u00e5r med Chock Corea och d\u00e4rifr\u00e5n utvecklat sitt eget tonspr\u00e5k, en mix av Mellan\u00f6stern, \u00d6steuropa och den afrikansk-amerikanska jazztraditionen. F\u00f6r att ge en uppfattning om hans vida referensramar kan n\u00e4mnas samarbeten med Bobby McFerrin, Roy Hargrove, Alicia Keys, Danilo Perez och London Symphony Orchestra. S\u00e5g hans fascinerande trio f\u00f6r ungef\u00e4r tio \u00e5r sedan p\u00e5 Nefertiti.<\/p>\n\n\n\n<p>I likhet med landsmannen Shai Maestro &#8211; som v\u00e4rvades till trion i ton\u00e5ren -hyser Cohen v\u00e4ldigt varma k\u00e4nslor f\u00f6r Sverige. H\u00e4r \u00e4r favoritstudion bel\u00e4gen ( min hemkommun) och h\u00e4r fick han sitt internationella genombrott. P\u00e5  <em>Arvoles <\/em>(betyder tr\u00e4d) framf\u00f6r han nio egna original j\u00e4mte ett arr, tillsammans med pianisten Eichin Shirinov fr\u00e5n Azerbaijan och Noam David p\u00e5 trummor. Kompletterar med bl\u00e5s p\u00e5 h\u00e4lften av l\u00e5tarna g\u00f6r Bj\u00f6rn Samuelsson (trombon) och Anders Hagberg (fl\u00f6jt). L\u00e5tarna  uppges vara s\u00e5 f\u00f6rknippade med komposit\u00f6ren, att de s\u00e4ga h\u00e4rstamma fr\u00e5n hans dna, hans hj\u00e4rtslag. <\/p>\n\n\n\n<p>Tror det var Andres Lokko som nyligen h\u00e4vdade hur sv\u00e5rt det \u00e4r att skriva om musik. Ett avg\u00f6rande sk\u00e4l: finns ingen handling att relatera till (konceptalbum med begripliga texter undantagna). Sk\u00f6njer ingen sammanh\u00e4ngande tr\u00e5d hos Cohen, ist\u00e4llet den tredelade mix som anges i f\u00f6rsta stycket av denna recension. I en noga planlagd anda av kreativ gl\u00e4dje r\u00f6r sig den intrikata musiken. Blir nyfiken p\u00e5 att h\u00f6ra hur l\u00e5tarna ter sig live. Kan mycket v\u00e4l vara s\u00e5 att de d\u00e5 faller p\u00e5 plats, vilket  intr\u00e4ffade med Shai Maestros senaste utg\u00e5va, n\u00e4r den blandades med andra alster.<\/p>\n\n\n\n<p>I \u00f6ppningssp\u00e5ren en Mingus-liknade attack i introt, d\u00e4rp\u00e5 en rullande takt fast f\u00f6rankrad i botten. I ett ystert uppfriskande tema h\u00f6rs f\u00e4ngslande interaktion mellan pianisten och bl\u00e5sarna fr\u00e5n V\u00e4stkusten. Inspelningen har genomf\u00f6rts med anm\u00e4rkningsv\u00e4rt djup och rymd, en f\u00f6rklaring till att Cohen s\u00f6ker sig till studion i K\u00e5llered. En paradox att soundet p\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r t\u00e4tt och luftigt.<\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e5tskrivaren verkar roas av att bygga konstruktioner med suggestiva slingor, vars rytm han utg\u00e5r fr\u00e5n n\u00e4r han bereder plats \u00e5t improvisation\/ solopartier. <em>Gesture #2 <\/em>\u00e4r en avsp\u00e4nd ballad med l\u00e4tt anslag, d\u00e4r trombon och fl\u00f6jt finst\u00e4mt understryker temat. Basisten till\u00e5ter sig  m\u00e5nga features, n\u00e5gra av dem framf\u00f6rs med str\u00e5ke. <em>Childhood (for Carmel) <\/em>\u00e4r ett av de mest lyckade exemplen. En str\u00e5lande komposition med glimrande spel fr\u00e5n Samuelsson &amp; Hagberg. <i>Gesture#1 <\/i>best\u00e5r av olika faser, antagligen den mest avancerade kompositionen. M\u00e4rks tydligt att  49-\u00e5rige israelen har en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r suggestiv, n\u00e4rmast hypnotisk rytmik, sprunget ur den minimalistiska skolan. Ovanp\u00e5 fyller han  genom l\u00f6sa tyglar p\u00e5 med sn\u00e4rtiga melodist\u00e4mmor. Avslutande <em>Wings <\/em>\u00e4r en sv\u00e4ngig historia, s\u00e4rskilt n\u00e4r Shirinov sl\u00e4pper loss med fr\u00e4cka l\u00f6pningar. <\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 grund av sin knixiga polyrytmik kr\u00e4ver flertalet l\u00e5tar mycket av trumslagaren, vilket  f\u00f6rst\u00e5s Noam David fixar. Den lyriskt inriktade pianisten befinner sig  ofta i framkant. Absolut en mycket h\u00f6rv\u00e4rd ny uppt\u00e4ckt! Den svenska g\u00e4stande duon imponerar. Avishai Cohen sj\u00e4lv vidmakth\u00e5ller sin h\u00f6ga standard. Skjuter dock in tv\u00e5 sm\u00e4rre inv\u00e4ndningar. Alla l\u00e5tar h\u00e5ller inte lika h\u00f6g klass, vilket g\u00f6r att man  efterlyser fler l\u00e5tskrivare. Dessutom hade jag om jag vore producent reducerat antalet bassolon.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> Har lyssnat noga ett halvdussin g\u00e5nger. Uppskattar det superba samspelet, individuella skickligheten och flera l\u00e5tars sp\u00e4nnande struktur. Men albumet som helhet \u00e4r besv\u00e4rligt att f\u00e5 grepp om.  Ur ett intellektuellt perspektiv kan <em>Arvoles<\/em> avnjutas som konstverk. Tyv\u00e4rr h\u00e4nger inte hj\u00e4rtat med i motsvarande grad.  Taktbyten och skiften av st\u00e4mningar resulterar i snudd p\u00e5 \u00f6verbelastning, en alltf\u00f6r brokig bukett av id\u00e9er. K\u00e4nns ofta kliniskt,  ibland undflyende, l\u00e5ngt ifr\u00e5n tillr\u00e4ckligt m\u00e4rgfullt.  Tekniskt sett  oklanderligt  och spelet  moget fr\u00e5n samtligas sida, varf\u00f6r betyget efter viss v\u00e4nda \u00e4nd\u00e5 blir h\u00f6gt.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Avishai Cohen Arvoles 4 Inspelad i Nilento Studio utanf\u00f6r G\u00f6teborg i februari &#8211; mars 2019 Inspelning, mixning och mastring av Lars Nilsson Producent: Avishai Cohen och Lars Nilsson Razdaz (Avishai Cohens egen etikett) 41:26 Releasedatum: 7\/6 2019 Sjuttonde(!) skivsl\u00e4ppet fr\u00e5n en jazzvision\u00e4r, framr\u00f6stad som en av de hundra mest inflytelserika basisterna under 1900-talet. Avishai Cohen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-125542","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125542","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=125542"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125542\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":125558,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125542\/revisions\/125558"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=125542"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=125542"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=125542"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}