![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/unnamed-10.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Amazing Grace
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 23 augusti 2019<\/p>\n
Tv\u00e5 kv\u00e4llar konsert med Aretha Franklin fr\u00e5n 1972 \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en stor h\u00e4ndelse f\u00f6r alla hennes fans. Men som film, nja.<\/p>\n
De tv\u00e5 konserterna spelades in i baptistkyrkan New Temple Missionary Baptist Church i Los Angeles. Aretha Franklin var d\u00e5 en av soulmusikens fr\u00e4msta namn med elva raka listettor och hon ville spela in ett album med gospelmusik, som \u00e4r hennes musikaliska r\u00f6tter, uppv\u00e4xt som dotter till en predikant.<\/p>\n
Hon valde att spela in gospelalbumet, som blev hennes legendariska livealbum Amazing Grace, i en kyrka med publik ist\u00e4llet f\u00f6r i en studio. Albumet m\u00e5 vara stort och legendariskt men som film n\u00e5r det inte samma h\u00f6jd. De tv\u00e5 konserterna spelades av ingen mindre \u00e4n Oscarsvinnande regiss\u00f6ren Sydney Pollack som var anlitad att f\u00e5nga konserterna p\u00e5 film.<\/p>\n
F\u00f6rst nu, 47 \u00e5r senare, kommer resultatet i en film. Och jag f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r det inte blev n\u00e5gon film direkt. D\u00e4r \u00e4r m\u00e5nga l\u00f6jliga missar d\u00e4r man ser kameram\u00e4n, ljudtekniker och andra av inspelningspersonalen. Det g\u00f6r dock inte s\u00e5 mycket, det har sin charm.<\/p>\n
Filmkvaliteten \u00e4r inte av n\u00e5gon st\u00f6rre kvalitet. Det blir lite f\u00f6r m\u00e5nga t\u00e4ta n\u00e4rbilder d\u00e4r jag ser varenda svettdroppe p\u00e5 Aretha Franklin och \u00f6vriga musiker. Det tillf\u00f6r liksom inget, det ber\u00e4ttar inget.<\/p>\n
Bra dokument\u00e4rer ber\u00e4ttar n\u00e5gon om tidsepoken, om samh\u00e4llets utveckling eller n\u00e5got annat mer \u00e4n att skildra en person. N\u00e4r filmbolaget \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ntat i 47 \u00e5r kunde de v\u00e4l ha anstr\u00e4ngt sig och tagit med klipp och fakta fr\u00e5n annat h\u00e5ll och ber\u00e4ttat n\u00e5got mer. Nu blir det tyv\u00e4rr bara en r\u00e4tt tafflig inspelning av tv\u00e5 konserter som finns p\u00e5 ett ber\u00f6mt album.<\/p>\n
\u00c5ret \u00e4r 1972, och efter 11 raka listettor tar soulmusikens gudmor Aretha Franklin ton i New Temple Missionary Baptist Church i Los Angeles. Tv\u00e5 kv\u00e4llars konsertmagi som ska f\u00f6revigas i hennes legendariska livealbum Amazing Grace. P\u00e5 plats finns \u00e4ven Oscarsvinnande regiss\u00f6ren Sydney Pollack, anlitad att f\u00e5nga konserterna p\u00e5 film. Men sedan dess har dessa magiska kv\u00e4llar f\u00f6rblivit osedda, och f\u00f6rst nu – 47 \u00e5r senare, f\u00e5r de se dagens ljus. Amazing Grace \u00e4r en upplyftande, atmosf\u00e4risk upplevelse som tar dig tillbaka till 70-talets amerikanska gospelkyrkor – en omistlig lisa f\u00f6r sj\u00e4len.
\nJag f\u00f6rst\u00e5r att m\u00e5nga som \u00e4lskar gospel kommer att g\u00e5 man ur huse f\u00f6r att se filmen och de f\u00e5r s\u00e4kert ut mer av den, eftersom det \u00e4r deras specialintresse. Men som film tycker jag inte den h\u00e5ller n\u00e5got h\u00f6gre kvalitet. Tyv\u00e4rr.<\/p>\n