{"id":125255,"date":"2019-06-06T00:41:12","date_gmt":"2019-06-05T23:41:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125255"},"modified":"2019-06-08T23:11:01","modified_gmt":"2019-06-08T22:11:01","slug":"allsidig-och-omtyckt-trumslagare-fran-hisingen-gunnar-pettersson-intervjuas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125255","title":{"rendered":"Allsidig och omtyckt trumslagare fr\u00e5n Hisingen – Gunnar Pettersson intervjuas"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Anders Pegelow<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00c4R: 3\/6 2019<\/p>\n\n\n\n

VAR: Clarion Post vid Drottningtorget i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 \u00f6nskem\u00e5l fr\u00e5n spelkamraten Mats Boogh blir det l\u00e5ngl\u00e4sning. Intervjuar en frilansande musiker vars g\u00e4rning f\u00f6rtj\u00e4nar att synligg\u00f6ras. Man borde rimligen kunna googla p\u00e5 honom, f\u00e5 fram hans imponerande cv. Har sett Gunnar Pettersson p\u00e5 scen \u00e5tskilliga g\u00e5nger och varje g\u00e5ng uppskattat vad jag h\u00f6rt. F\u00f6r cirka ett och ett halvt \u00e5r sedan tog jag f\u00f6rsta kontakten. D\u00e5 besl\u00f6t vi att skjuta p\u00e5 samtalet. Gunnars mamma hade nyss d\u00f6tt och jag hade mycket p\u00e5 g\u00e5ng. N\u00e4r vi till slut sammanstr\u00e5lar en kvalmig f\u00f6rsommardag, ska Gunnar p\u00e5 kv\u00e4llen till en ”open rehearsal” n\u00e5gra mil s\u00f6derut. I telefon p\u00e5f\u00f6ljande dag noterar han att det \u00e4r s\u00e4llan man ges chansen att prata om sig sj\u00e4lv och ens egen historik.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Vi spr\u00e5kas vid ett par timmar. Jag hade f\u00f6rberett fr\u00e5gor, av vilka vi hinner med somliga Mannen mittemot mig med sin latte, ber\u00e4ttar helst fritt ur hj\u00e4rtat, vilket g\u00f6r redigeringen m\u00f6dosam och vansklig. \u00c4r sj\u00e4lvklart taggad att anta utmaningen, En komplikation \u00e4r att jag inte bandade, m\u00e5ste ist\u00e4llet bringa ordning i ofullst\u00e4ndiga anteckningar. En utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r basisten Boogh: att den snart 71-\u00e5rige trumslagaren spelat med s\u00e5 m\u00e5nga utan att ha blivit portr\u00e4tterad, inte minst under \u00e5ren i husbandet i Gomorron Sverige <\/em>i SVT. Han p\u00e5st\u00e5r att det varit f\u00f6rh\u00e5llandevis l\u00e4tt f\u00f6r hans generation, efterkrigsgenerationen, att kunna h\u00e4vda sig och f\u00e5 jobb. Dilemmat f\u00f6r dagens unga musiker \u00e4r att \u00f6veretablering r\u00e5der.<\/p>\n\n\n\n

Gunnar Pettersson \u00e4r f\u00f6dd i G\u00f6teborg i stadsdelen K\u00e5lltorp (fast mantalsskriven i Gamlestan). Bodde i etta med badrum som delades med \u00f6vriga hyresg\u00e4ster. Hans f\u00f6r\u00e4ldrar flyttade till Hisingen d\u00e4r Gunnar gick i Br\u00e4ckeskolan. Farfar byggde hus nedanf\u00f6r Biskopsg\u00e5rden 1915, ett hus som st\u00e5r kvar \u00e4n idag. Gunnar har blivit Hisingen trogen, \u00e4r gift, har tre barn och sex barnbarn. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt nog tr\u00e4ffade han hustrun redan i ton\u00e5ren, i trappan till legendariska Cue Club. Han har g\u00e5tt s\u00e5v\u00e4l Hvitfeldtska Musikgymnasiet som Musikh\u00f6gskolan. D\u00e4rtill tagit en fil mag i musikpedagogik och flitigt studerande ledde till Master of Science. Gunnar anser att kunskapens k\u00e4lla alltid gagnar den vetgirige. P\u00e5 gymnasiet och h\u00f6gskolan hade han samma l\u00e4rare, n\u00e4mligen Olle Edstr\u00f6m – sedermera professor. M\u00e4nnen f\u00f6rblev v\u00e4nner, har haft jazzgrupp.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
fr\u00e5n GBG Bluesf\u00f6rening – fotograf ok\u00e4nd<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jag fr\u00e5gar f\u00f6rst\u00e5s varf\u00f6r han fastnade f\u00f6r trumslageri. Gunnar kan erinra sig tre aha-upplevelser som liten grabb. Dels en film med en steppande Fred Astaire vars matande med fot mot en bastrumma gjorde Gunnar s\u00e5ld p\u00e5 ljudet fr\u00e5n baskaggar. Vidare en konsert med Duke Ellington Orchestra p\u00e5 Liseberg 1962 i f\u00f6r\u00e4ldrarnas s\u00e4llskap. Vad som d\u00e5 fascinerade \u00f6ver allt annat var trumslagaren Sam Woodyard. Vad h\u00e4nder h\u00e4r? En shuffle som golvade mig, s\u00e5 tung att den skulle funka med bluesens st\u00f6rsta. <\/em> Och f\u00f6r det tredje en ny\u00e5rsrevy p\u00e5 Konserthuset d\u00e4r en musiker p\u00e5 enkelt trumset, hade bra tajm och s\u00e5g s\u00e5 glad ut.<\/p>\n\n\n\n

Vilka har i \u00f6vrigt fungerat som f\u00f6rebilder? Jo, exempelvis Tony Williams (Gunnar brukar fr\u00e5n scen dra en finurlig sj\u00e4lvupplevd anekdot om underbarnet Tony), Elvin Jones, Buddy Rich, Gene Krupa och Art Blakey. Inom den volymstarka elektifierade genren lyfts Ginger Baker, Mitch Mitchell och Charlie Watts fram. De sist n\u00e4mnde rosas f\u00f6r att han spelar s\u00e5 musikaliskt, undviker bl\u00e4ndande fyrverkerier. B\u00f6rjade lyssna p\u00e5 The Shadows som var drivna musiker, de hade bra sound och dito l\u00e5tar. Spanade in vad trummisen Brian Bennet hade f\u00f6r sig. <\/em>Tv\u00e5 svenskar som omg\u00e5ende hamnar p\u00e5 listan \u00e4r Sture ”Stubben” Kallin (Hep Cats och Hylands H\u00f6rna) och Egil Johansen. (k\u00e4nd bland annat f\u00f6r Jazz Incorporated och f\u00f6r att ha ing\u00e5tt i Arne Domn\u00e9rus krets).<\/p>\n\n\n\n

Gunnar ber\u00e4ttar om sin resa fr\u00e5n att lattja runt med ett l\u00e5tsastrumset till att dr\u00f6mma om riktiga grejer, ett Slingerland- trumset som fanns i skyltf\u00f6nster i Lintons musikaff\u00e4r, intill det st\u00e4lle han gjorde sina pryo-veckor. Innan dess hade han i julklapp f\u00e5tt virvelkagge, hi- hat och cymbal. Han tog under uppv\u00e4xten n\u00e5gra trumlektioner, l\u00e4rde sig tre viktiga tekniska moment han kom att ha stor nytta av.<\/p>\n\n\n\n

Han spelade i band p\u00e5 fritidsg\u00e5rdar. Gunnar visar bilder ur fotoalbum n\u00e4r han lirar med, idag totalt ok\u00e4nda grupper som Black Boots, Surbuns och Beachers. F\u00f6rsta bandet han var med i hade endast l\u00e5tar av Animals p\u00e5 repertoaren. Deras f\u00f6rsta ”turn\u00e9” tog dem till Cue Club p\u00e5 andra sidan \u00e4lven. Man kunde i ruffiga \u00d6stra Nordstan (innan omr\u00e5det revs f\u00f6r att ge plats \u00e5t k\u00f6pcentret Femman), spela p\u00e5 olika (svart)klubbar under en vecka. Cue Club var tr\u00e5ngt, serverade inte alkohol. \u00c4nd\u00e5 bes\u00f6ktes den ber\u00f6mda klubben av heta internationella akter: Cream, Jimi Hendrix, Manfred Mann med flera. Och som musiker kunde Gunnar g\u00e5 f\u00f6re i k\u00f6n, fick tr\u00e4ffa stilbildarna Jack Bruce och Ginger Baker. Fr\u00e5n banksonen Styrbj\u00f6rn Collianders, enligt egen utsago, filantropiska verksamhet och den tidens musikliv, finns mer att ber\u00e4tta som inte f\u00e5r plats i denna kombinerade biografi\/ intervju. F\u00e5r veta att Colliander (m\u00f6rdad i vansinnesd\u00e5d n\u00e4r Cue Club l\u00e5g vid Kungstorget) presenterade varje band enligt samma mall: ”Ikv\u00e4ll har vi ett nytt kapell.”<\/em><\/p>\n\n\n\n

Utg\u00e5r fr\u00e5n att v\u00e4rvningen till mytomspunna Ginhouse i 20-\u00e5rs \u00e5ldern var det f\u00f6rsta rej\u00e4la lyftet i karri\u00e4ren. Detta ytterst beg\u00e5vade bluesg\u00e4ng (existerade till och med 1970) har nyss haft 50-\u00e5rs jubileum och sl\u00e4ppt sin f\u00f6rsta(!) skiva. H\u00e4r hamnade mitt intervjuobjekt i musikaliskt s\u00e4llskap med personer, som med r\u00e4tta omges av respektfylld aura. Syftar p\u00e5 Bengan Blomgren, Bernt Andersson och Kjell Jansson. Gruppen var vid olika tillf\u00e4llen f\u00f6rband till Jimi Hendrix och B.B King, en av konserterna med Peps Persson som vokalist.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Alvar Theler<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r Gunnar examinerades fr\u00e5n gymnasiet infann sig en konkret fr\u00e5gest\u00e4llning. Hur ska man f\u00f6rs\u00f6rja sig? <\/em> Vad som \u00e4n h\u00e4nder g\u00e4ller det att ha mat p\u00e5 bordet och tak \u00f6ver huvudet<\/em>. Jag ringde runt till alla teatrar och undrade om de hade behov av musiker, fick napp p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Jobbade d\u00e4r i sjutton \u00e5r som pj\u00e4sansansluten musiker. <\/em>Gunnar trivdes. S\u00e5g det som v\u00e4ldigt stimulerande att spela<\/em> allt mellan himmel och jord<\/em>, blev mycket Kurt Weil och en del konstmusik. Ingen ringde honom om spelningar, eftersom de visste att han var upptagen. Ur minnets garderob plockas West side Story <\/em>fram, en av de sista stora upps\u00e4ttningar han medverkade i. Antar att det var p\u00e5 denna arbetsplats han f\u00f6rsta g\u00e5ngen m\u00f6tte Eva-Britt Strandberg, en sjungande sk\u00e5despelare han haft l\u00e4ngre samarbeten med. Han slapp uppleva den omtalade turbulensen. Men vad som skavde var arbetsvillkoren. Genom korttidskontrakt som l\u00f6pte ut inom ett halv\u00e5r rundades LAS, ett f\u00f6rfarande som bland annat innebar l\u00e4gre pensionsf\u00f6rm\u00e5ner.<\/p>\n\n\n\n

Gunnar reagerade, engagerade sig fackligt i Musikerf\u00f6rbundet, blev sekreterare d\u00e4r 1980. Han tog initiativ till Musikalliansen efter modell fr\u00e5n Teateralliansen, framh\u00e5ller Yngve \u00c5kerberg och hans insatser. Handlade om att f\u00f6rb\u00e4ttra frilansares situation. Stommen i detta trygghetspaket har Gunnar f\u00f6rfattat i uppsatsform med ansatser och konklusioner. Under ett par \u00e5r satt han placerad p\u00e5 kontor p\u00e5 J\u00e4rntorget, pendlade ofta till Stockholm, uppvaktade Statens kulturr\u00e5d och minister Ulvskog.<\/p>\n\n\n\n

Har absolut inga anspr\u00e5k att ge fullst\u00e4ndig redog\u00f6relse \u00f6ver Gunnar Petterssons omfattande karri\u00e4r. Blir ist\u00e4llet v\u00e4sentliga nedslag. F\u00e5r veta att han haft gig med pianisten Jannes ”Lucas” Persson p\u00e5 krogar i Stockholm. Gunnar ingick i tidig upplaga av l\u00e4tt avantgardistiska jazzgruppen Mount Everest, var med p\u00e5 f\u00f6rsta skivan och m\u00e5nga konserter. En kompis till honom var gitarrist. Initiativtagaren Gilbert Holmstr\u00f6ms (erh\u00f6ll nyligen hedrande pris f\u00f6r sin konstn\u00e4rliga g\u00e4rning) m\u00e5ls\u00e4ttning var att utg\u00e5 fr\u00e5n fast beat med Bitches Brew<\/em>-tendenser. Gunnar utgjorde \u00e5nyo komp i par med basisten Kjell Jansson. \u00d6vriga i Ginhouse s\u00f6kte sig till\/ rekryterades till den alternativa musikr\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Eva Andersson (c:a 1969)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Under ett antal \u00e5r f\u00f6re och efter 1980 var helgerna ofta minst sagt hektiska. Efter repetition i Tv-huset p\u00e5 Delsj\u00f6v\u00e4gen och f\u00f6rest\u00e4llning vid G\u00f6taplatsen, kunde sent gig med Totta\u00b4s Blues Band st\u00e5 p\u00e5 schemat. L\u00f6rdag 07:00 genomdrag med g\u00e4stande solist i SVT-huset inf\u00f6r Gomorron Sverige. Bar mina cymbaler emellan gig, idag hade man f\u00e5tt hj\u00e4rtinfarkt av ett s\u00e5 pressat program. <\/em>Gunnar f\u00f6rklarar hur betydelsefullt det \u00e4r att f\u00e5 spela med utrustning man \u00e4r trygg med, egna grejer man vet l\u00e5ter bra. Han s\u00e4ger att det kan vara en pina att tvingas h\u00e5lla till godo med ej inst\u00e4llda festivaltrummor. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Under perioden 1978-86 tillh\u00f6rde Gunnar s\u00e5ledes den lilla orkestern i Gomorron Sverige<\/em>, ett s\u00e5 popul\u00e4rt l\u00f6rdagsmagasin i SVT, att aff\u00e4rerna inte ans\u00e5g det l\u00f6nt att \u00f6ppna, f\u00f6rr\u00e4n s\u00e4ndningen fr\u00e5n G\u00f6teborg var slut. Varje program s\u00e5gs av i snitt tv\u00e5 och halv miljoner m\u00e4nniskor. Teve hade en fruktansv\u00e4rd genomslagskraft! <\/em> Id\u00e9n h\u00e4mtades fr\u00e5n USA (Good Morning America)<\/em> av parh\u00e4starna Hyland & Priwin. Kapellm\u00e4stare avl\u00f6ste varandra, medan s\u00e4ttningen i \u00f6vrigt (bland andra Povels gitarrist Sven Olsson) var densamma under \u00e5rens lopp. Vid starten engagerades tv\u00e5 dubbelpianister vars karri\u00e4rer str\u00e4ckte sig tillbaka till 30-talet. <\/p>\n\n\n\n

De som underh\u00f6ll tittarna genom att framtr\u00e4da live, var landets popul\u00e4raste artister, alla ifr\u00e5n Svante Thuresson till Lill- Babs. Att inte se p\u00e5 gjorda fel som n\u00e5gon katastrof, hellre t\u00e4nka p\u00e5 att spela f\u00f6r de max femton personer som befann sig i studion; blev avg\u00f6rande attityd n\u00e4r det inte var play back. D\u00e5 blev jag inte nerv\u00f6s.<\/em> En tid lirade han med pianisten Gunnar Svensson, en fantastisk musikant, vars komiska \u00e5dra var av den kaliber att namnen blev tr\u00f6tt i k\u00e4karna av skratt.<\/p>\n\n\n\n

Trumslagarveteranen upplyser om ett telefonsamtal fr\u00e5n Annika Lantz n\u00e4r hon satt i radiostudio med H\u00e5kan Hellstr\u00f6m. Han hade sett ett klipp fr\u00e5n ett avsnitt, d\u00e4r n\u00e5gon med stora h\u00e4nder spelade med vispar p\u00e5 ett bl\u00e5tt Tama-trumset. Ville identifiera instrumentalisten med de stora h\u00e4nderna. Antingen tillh\u00f6rde de herr Pettersson eller Bengt-\u00c5ke Nilsson. Gunnar l\u00e4gger upp handryggarna p\u00e5 bordet d\u00e4r vi sitter i baren, beviset f\u00f6r att det var hans h\u00e4nder. <\/p>\n\n\n\n

Totta\u00b4s Blues Band bildades i slutet av 70-talet efter att flera av medlemmarna blivit ”fr\u00e4lsta” av en konsert p\u00e5 Studentk\u00e5ren med Muddy Waters. Gunnar gjorde ingen v\u00e4nda med det tajta bandet till USA, var d\u00e4remot med p\u00e5 skivinspelning och \u00e5tskilliga konserter. Hans kollega i kompet var Nikke Str\u00f6m. Kan t\u00e4nka mig att v\u00e4nnerna fr\u00e5n ungdoms\u00e5ren i Gin House, Bernt Andersson och Bengan Blomgren, rekommenderade \u00e5ngermanl\u00e4nningen Totta att ta in Gunnar som trumslagare. Vi hinner inte f\u00f6rdjupa oss i detta ruggigt sv\u00e4ngiga band, vars frontman j\u00e4mte Bengan Blomgren p\u00e5 gura, b\u00e5da m\u00e5ste betecknas som v\u00e4rldsklass. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Sven Jansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En musiker av den digniteten \u00e4r sj\u00e4lvfallet Ron Wood. Med denne superambiti\u00f6se Stones-gitarrist gjorde ju Totta\u00b4s en nordisk turn\u00e9 1988. Upprinnelsen var att han befann sig i Sverige f\u00f6r att saluf\u00f6ra sina teckningar. Ett svenskt NHL-proffs bekant med det sociala geniet Nikke Str\u00f6m, hade f\u00f6rmedlat kontakten. Wood befann sig p\u00e5 nattklubben Tr\u00e4dg\u00e5r\u00b4n. Han ville jamma. R\u00e5kade vara en fredag n\u00e4r Gunnar hade premi\u00e4r p\u00e5 Stadsteatern. Motvilligheten att l\u00e4mna premi\u00e4rfesten f\u00f6rbyts i f\u00f6rv\u00e4ntan, n\u00e4r han inser vilken chans som yppat sig. De inhemska storheterna f\u00e5r visa vad de f\u00f6rm\u00e5r, som en slags audition. De hinner inte spela f\u00e4rdigt sin f\u00f6rsta storstadsblues, innan en riffande stj\u00e4rna g\u00f6r dem s\u00e4llskap. Wood var extremt noggrann, bandade varje konsert, l\u00e4t hustrun bed\u00f6ma kvaliteten. Hennes kommentar kunde g\u00f6ra honom sur. Han blev d\u00e4remot v\u00e4ldigt n\u00f6jd med det svenska samarbetet och i synnerhet gitarrkollegans prestationer.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5t oss stanna kvar p\u00e5 ovan n\u00e4mnda n\u00f6jespalats. 2010 \u00e4r jag p\u00e5 plats i egenskap av recensent. P\u00e5 scen premi\u00e4r f\u00f6r jubileumsrevy av Nationalteatern, vars l\u00e5tar arrats av Anders Melander. Musiken svarar Totta\u00b4s Blues Band f\u00f6r, vars medlemmar tidigare ing\u00e5tt i denna sf\u00e4r. Gunnar tyckte det gick bra, att det k\u00e4ndes kul att vara med. Man gjorde \u00e4ven n\u00e5gra bejublade f\u00f6rest\u00e4llningar i Stockholm. Det lustiga och m\u00e4rkv\u00e4rdiga n\u00e4r vi talar om Vad var det vi sa? <\/em>\u00e4r att Gunnar tar fram just den stund, som f\u00f6r mig blivit of\u00f6rgl\u00f6mlig. I ett l\u00e4ngre audiovisuellt inslag hyllas Totta N\u00e4slunds (1945-2005) g\u00e4rning, genom att n\u00e5 sin kulmen med Sex fot under marken<\/em>, vilket bandet f\u00f6ljer upp med nyskriven melodi som utl\u00f6ser obeskrivligt stark r\u00f6relse hos mig, fr\u00e4mst tack vare Bengans bedrifter. R\u00f6rande att Gunnar \u00e4r medveten om denna magiska stund, som f\u00f6rmodligen upprepades med ungef\u00e4r samma styrka varje f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n

Den osedvanligt v\u00e4lutbildade trummisen kommer in p\u00e5 \u00e4mnet musikens h\u00e4lsobringande effekter, tar upp Ronnie Gardiners rytmikprogram som behandlingsmetod f\u00f6r strokepatienter. Jag fyller i med komposit\u00f6ren och klaviaturspelaren Rickard \u00c5str\u00f6m, knuten till forskningsprojekt p\u00e5 Sahlgrenska. (H\u00f6rde f\u00f6redrag med honom i vintras om musik som friskv\u00e5rd och sm\u00e4rtlindring.) Visar sig, f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande, att Rickard och Gunnar umg\u00e5s, utbyter erfarenheter. Gunnar redovisar vilken positiv inverkan ett musikstycke hade p\u00e5 en alzheimerdrabbad person, vars talf\u00f6rm\u00e5ga d\u00e5 \u00e5terkom s\u00e5 sakteliga. I samma veva tar han upp \u00e4mnet musikpsykiatri.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Andreas Pegelow<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jag fr\u00e5gar vilka faktorer ska st\u00e4mma in p\u00e5 en duktig trummis. Vad beh\u00f6ver man beh\u00e4rska? \u00c4r ju ett rytminstrument man spelar p\u00e5, beh\u00f6vs n\u00e5gorlunda skaplig tajming. Allt det andra kommer seen. <\/em>Kan till\u00e4ggas att Hisingens flitige musiker, tagit lektioner i New York i konsten att spela med vispar. En annan st\u00e5ndpunkt, \u00e4r att man ska klara av att leverera, trumsetet ska svara p\u00e5 vad man g\u00f6r. Han uppeh\u00e5ller sig en stund kring instrument han best\u00e4llt och vintage trummor.Vad som st\u00f6r mig mest \u00e4r fula sound, g\u00e4ller att v\u00e5rda sitt sound. Av den anledning sl\u00e4par vi p\u00e5 v\u00e5r utrustning. <\/em>Gunnar ser Bengan Blomgren som ett f\u00f6red\u00f6me, en musiker k\u00e4nd f\u00f6r att tillverka sina egna gitarrer. Han har sitt unika sound, d\u00e4rf\u00f6r han f\u00e5r dessa appl\u00e5der. <\/em>N\u00e4r k\u00e4nslan f\u00f6r ens instrument och f\u00f6r musiken f\u00f6rsvinner d\u00e5 \u00e4r det \u00f6ver, p\u00e5pekar en reflekterande frilansare.<\/p>\n\n\n\n

I och med karakt\u00e4ren av retrospektiv landar vi under intervjun s\u00e4llan i nutid. Gunnar har nyligen varit i Salzburg och spelat. Efter millenieskiftet har han medverkat p\u00e5 flera album med Boplicity, ett band som \u00e5terskapade andan fr\u00e5n Gil Evans\/ Miles Davis och deras ikoniska projekt Birth Of The Cool. <\/em>Vidare ing\u00e5r han i ett storband vars \u00e4ndam\u00e5l \u00e4r att hylla crooners. Detta tribute-band, The Orchestra Big Band, anf\u00f6rs av Erik Gulbransson. Jag har h\u00f6rt honom live med h\u00e4rligt souliga blueskonstellationen Johanna Hjort & Sweet Little Angels och en tung combo som kallar sig Serve You Right To Suffer. F\u00f6renklat uttryckt samma s\u00e4ttning som Ginhouse plus Bror Gunnar Jansson (son till Kjell Jansson) vid s\u00e5ngmikrofon.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 beg\u00e4ran avsl\u00f6jas andra intressen vid sidan om tonernas v\u00e4rld. F\u00f6rutom umg\u00e4nge med familj, framh\u00e5ller Gunnar estetik. Termen exemplifieras genom kl\u00e4der (han ber\u00e4ttar g\u00e4rna vad han och andra musiker haft p\u00e5 sig) och vackra hus. Finns s\u00e5 mycket fula hus h\u00e4r i G\u00f6teborg. <\/em>Mark Isitt ses som ett f\u00f6red\u00f6me. Hans artiklar om arkitektur i GP l\u00e4ses med stor beh\u00e5llning. Gunnar \u00e4r mycket f\u00f6rtjust i 30-tals mode och art deco, \u00e4lskar engelsk \u00f6verklassmilj\u00f6 s\u00e5som den avspeglas i Agatha Christies hj\u00e4lte Hercule Poirot. Annars \u00e4r jag f\u00f6r det mesta upptagen av att h\u00e5lla p\u00e5 med musik<\/em>, avslutar den v\u00e4ltalige kulturarbetaren. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00c4R: 3\/6 2019 VAR: Clarion Post vid Drottningtorget i G\u00f6teborg P\u00e5 \u00f6nskem\u00e5l fr\u00e5n spelkamraten Mats Boogh blir det l\u00e5ngl\u00e4sning. Intervjuar en frilansande musiker vars g\u00e4rning f\u00f6rtj\u00e4nar att synligg\u00f6ras. Man borde rimligen kunna googla p\u00e5 honom, f\u00e5 fram hans imponerande cv. Har sett Gunnar Pettersson p\u00e5 scen \u00e5tskilliga g\u00e5nger och varje g\u00e5ng uppskattat vad jag h\u00f6rt. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-125255","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125255","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=125255"}],"version-history":[{"count":81,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125255\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":125564,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125255\/revisions\/125564"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=125255"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=125255"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=125255"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}