{"id":125043,"date":"2019-05-24T23:14:17","date_gmt":"2019-05-24T22:14:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125043"},"modified":"2019-05-24T23:14:18","modified_gmt":"2019-05-24T22:14:18","slug":"stimulerande-bredd-pa-nyskrivna-stycken-gunnebo-kammarmusikfestival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=125043","title":{"rendered":"Stimulerande bredd p\u00e5 nyskrivna stycken- Gunnebo kammarmusikfestival"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kammarmusikfestival p\u00e5 Gunnebo slott i M\u00f6lndal <\/p>\n\n\n\n

23-26\/5 2019<\/p>\n\n\n\n

Konstn\u00e4rliga ledare: David Hansson och Thomas Hansy<\/p>\n\n\n\n

Arrangemanget st\u00f6ds av Kulturr\u00e5det och Musikverket<\/p>\n\n\n\n

Vet inte om jag bryter ny mark genom att skriva om en festival f\u00f6r kammarmusik. V\u00e4rdparet \u00e4r liktydigt med Gothenburg Combo, den fenomenala gitarrduon vars senaste temaalbum fick h\u00f6gsta betyg av undertecknad. Hade f\u00f6rm\u00e5nen att lyssna p\u00e5 hur den l\u00e4t live under festivalen ifjol. F\u00f6r tolfte \u00e5ret arrangeras deras festival, i vad som i slutet av 1700-talet var sommarbostad f\u00f6r John Hall. Gunnebo med sina m\u00e5nga tillbyggnader i nutid, har jag haft anledning att bes\u00f6ka \u00e5tskilliga g\u00e5nger i olika syften. Har med n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5rs undantag bott p\u00e5 g\u00e5ngavst\u00e5nd. Sista decennierna p\u00e5 1900-talet s\u00e5g jag Frans Helmersson, Roland P\u00f6ntinen och andra celebriteter musicera i huvudbyggnaden, medan h\u00e4rliga jazz- och visartister h\u00f6ll tid utomhus under sommaren. Dock, f\u00f6rst nu sker min premi\u00e4r betr\u00e4ffande n\u00e4mnda herrars ytterst gedigna festival. \u00c5rets tema: Relationen litteratur – musik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Thomas Hansy – teckning Lennart Carlsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta kv\u00e4llens rubrik = Hur l\u00e5ter din favoritbok? Id\u00e9n uppstod hos David och Thomas i samband med senaste projektet, tons\u00e4ttningen av En v\u00e4rldsomsegling under havet (Jules Verne). Elva tons\u00e4ttare hade f\u00e5tt i uppdrag att tolka litteratur som l\u00e5g dem s\u00e4rskilt varmt om hj\u00e4rtat. St\u00f6rsta stj\u00e4rnan i detta radband var Sven-David Sandstr\u00f6m. Inklusive introduktioner snittade varje stycke under tio minuter. Programmets l\u00e4ngd var alldeles lagom. Mitt i ett synnerligen v\u00e4lplanerat uppl\u00e4gg inf\u00f6ll f\u00f6rv\u00e4ntad paus. Tre av komposit\u00f6rerna fanns p\u00e5 plats – Anna Eriksson, Anna-Lena Laurin och Max K\u00e4ck. De kunde kortfattat ge oss en ing\u00e5ng genom att ber\u00e4tta om sina val och eventuella influenser. I resterande fall delgavs vi stringenta kommentarer fr\u00e5n v\u00e4rdparet. <\/p>\n\n\n\n

Denna nedstigning i nyskapande konst var mentalt h\u00e4lsobringande. N\u00e4r jag lyssnar uppm\u00e4rksamt, f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6st och avslappnad \u00e4r det som om dopamin transporteras till varje por i kroppen. Aprop\u00e5 tillst\u00e5ndet avslappnad ska denna avundsv\u00e4rda egenskap betonas, hos duon med sin h\u00e4pnadsv\u00e4ckande teknik. Totalt fokuserade lyckas de samtidigt framst\u00e5 som skenbart spontana i sina presentationer. Allt de har p\u00e5 tungan n\u00e5r tydligt ut. Stor eloge till v\u00e4rdparet som s\u00e5 obehindrat kopplar p\u00e5 och av, vilket ger publiken en k\u00e4nsla av samh\u00f6righet och trygghet. <\/p>\n\n\n\n

Jag har lagt en ansenlig del av min lediga tid p\u00e5 litteratur och musik. Uttrycksformer som \u00e4r outt\u00f6mliga, vilket per automatik inneb\u00e4r att kv\u00e4llen p\u00e5 slottet gav ny kunskap, nya erfarenheter att f\u00f6rs\u00f6ka bed\u00f6ma. Stora flertalet tons\u00e4ttare var f\u00f6r mig ok\u00e4nda , medan deras val av f\u00f6rfattare \u00f6verv\u00e4gande tillh\u00f6rde en bekant skara. Vi h\u00f6rde exempelvis stycken inspirerade av Boye och S\u00f6dergran, amerikanska romaner av Auster och Steinbeck j\u00e4mte klassiker som Sagan om ringen <\/em>och Robinson Kruse. <\/em>Ett par av de kvinnliga komponisterna pr\u00f6vade sina avantgardistiska vingar, varf\u00f6r de tog sig an Yoko Ono och Gertrude Stein. \u00c4lsklingsleken <\/em>av Leonard Cohen var den enda prosan jag har hemma. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
David Hansson – teckning Lennart Carlsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Gothenburg Combo vet precis vilka ”knep” som trollbinder, utan att anv\u00e4nda mikrofoner. Beh\u00e4rskar till fullo s\u00e5dant som resonans, ackordf\u00f6ljder och klangf\u00e4rg. Dessutom borgar alla differentierade stycken och det n\u00e4rmast intuitiva samarbetet, f\u00f6r att det aldrig blir enehanda trots s\u00e4ttningen tv\u00e5 akustiska gitarrer. Varje avdelning f\u00f6rl\u00e4nas en slags bonuskulmen i och med hypnotiska tonslingor (Maelstrom) <\/em>j\u00e4mte extranumret en flera tusen \u00e5r gammal melodi som man l\u00e4rt sig under turn\u00e9 i Kina. Konstant fascinerande att lyssna p\u00e5 vad en ”grymt” dynamisk duo g\u00f6r,n\u00e4r de utforskar sina instruments m\u00f6jligheter.<\/p>\n\n\n\n

Eftersom tons\u00e4ttningarna f\u00f6rh\u00e5ller sig till ett sj\u00e4lvvalt objekt, blir de naturligt nog, generellt sett, mer specifika, mer m\u00e5leriska; j\u00e4mf\u00f6rt med hur ny konstmusik tenderar att l\u00e5ta. F\u00f6rst ut Lina Nyberg som jag k\u00e4nner v\u00e4l till som framst\u00e5ende jazzvokalist. H\u00f6r ett melodiskt bidrag best\u00e5ende av trevliga krusningar j\u00e4mte ett par svallv\u00e5gor. 28 Years In 5 Minutes <\/em>av Thomas Liljeholm beskrivs som visuell programmusik. Ett rafflande, sp\u00e4nnande stycke d\u00e4r instrumentalisterna f\u00e5r jobba intensivt.<\/p>\n\n\n\n

Ibland l\u00e4mnas konventionellt spel f\u00f6r genomf\u00f6randet av dadaistiska uppt\u00e5g med hj\u00e4lp av rytmisk accentuering, recitation, utrop och udda hj\u00e4lpmedel. Utan att stanna kvar i mitt minne, \u00e4nd\u00e5 kul med kontraster i musiken. I den m\u00e5n en gemensam linje kunde urskiljas, fanns som framg\u00e5tt flera avsteg. Stycket av Max K\u00e4ck var ytterligare ett s\u00e5dant, ganska abstrakt och till sin karakt\u00e4r kvardr\u00f6jande. Anna-Lena Laurin tillh\u00f6r likt Sandstr\u00f6m de f\u00e5 tons\u00e4ttare som uppm\u00e4rksammas internationellt. Kvinnan jag live h\u00f6rt i jazzsammanhang, hade f\u00e5tt till ett lysande stycke influerat av symfonirockarna Yes. Avrundar med noterna som levereras av Jenny Hettne utifr\u00e5n En underbar torsdag <\/em>(Steinbeck). F\u00f6runderligt hur kusliga st\u00e4mningar framkallas genom effektfullt spel.<\/p>\n\n\n\n

Var inte ensam om att bli euforisk av inledande kv\u00e4llen. Samtalade i paus med en kollega fr\u00e5n DN, vars rubrik p\u00e5 publicerad recension, tyder p\u00e5 att \u00e4ven han nj\u00f6t i fulla drag.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kammarmusikfestival p\u00e5 Gunnebo slott i M\u00f6lndal 23-26\/5 2019 Konstn\u00e4rliga ledare: David Hansson och Thomas Hansy Arrangemanget st\u00f6ds av Kulturr\u00e5det och Musikverket Vet inte om jag bryter ny mark genom att skriva om en festival f\u00f6r kammarmusik. V\u00e4rdparet \u00e4r liktydigt med Gothenburg Combo, den fenomenala gitarrduon vars senaste temaalbum fick h\u00f6gsta betyg av undertecknad. Hade f\u00f6rm\u00e5nen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-125043","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125043","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=125043"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125043\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":125063,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/125043\/revisions\/125063"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=125043"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=125043"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=125043"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}